Bakgata

Fönstret till hotellrummet vetter mot en bakgata. Det är knäpptyst. En bil susar förbi då och då, annars - intet. Men i natt var det fart där, vill jag lova. I alla fall i drömmarnas land. För då satt det tre indiska pojkar i garaget tvärsöver. De sydde skor. Sen slängde de allt de gjort på ett bilsläp och drog iväg med civilpoliser i hasorna. Men de åkte fast.

I den andra drömmen jag hade hade återigen med håriga ben att göra. Men nu satt jag i ett vattenbryn med de två kolleger jag åt middag med igår och arbetade med idag. Då såg jag plötsligt att det ena benet var välrakat och fint, men det andra hade jag bara gjort ett drag med rakhyveln på, så det såg ut som en stig i gräs (benen var väldigt håriga i drömmen). Jag började förklara för kollegerna som förmodligen inte ens lagt märke till mina rakade/orakade ben och situationen blev märklig.

Ja, det var drömmarna det. I verkligheten vaknade jag klockan fyra i morse och var jättevarm. Läste mig till att air condition bara finns på våning fyra, så jag öppnade fönstret och kollade ut på det tomma parkeringshuset (som jag senare skulle komma att fylla med indiska pojkar) och spelade Angry Birds innan jag somnade. Har varit lite trött hela dagen.

Spännande har det varit i montern också. Eller inte. Dagen har gått fort, men det har inte gått så snabbt med våra grejer som man önskade. Det är mycket som ska tas om hand på 1200 kvadratmeter, och man får snällt vänta på att nån ska ha tid för just mina problem.

Åkte från mässan så vi var inne i Altstadt vid 20 och då gick jag och kollegan raka vägen till koreanska restaurangen, så nu är jag glad. Och mätt.

En kopp te skulle sitta fint, men jag orkar inte hasa mig ner till receptionen och det kostar €2,50 att beställa till rummet. Lat och snål. I morgon ska jag försöka komma ihåg att ta med te på väg till rummet.

Jag kom i alla fall ihåg att vädra innan läggdags. Så nu är det svalt och skönt!

Godnatt!