På semestern för några veckor sen läste jag "Konsten att vara snäll". Varför köpte jag den? Ingen aning, men det kan ha att göra med att jag har världens snällaste arbetskamrat. Jag vill ibland vara som hon. Genomsnäll.
Hon säger ifrån när man ska säga ifrån, är uppmuntrande och glad. Fantastiskt serviceminded. Och jag inser att jag låter som en tant när jag skriver det. "Alltid lika glad och trevlig"-artad. Men det ÄR så . Hon är alltid glad och trevlig. Jag är inte sån. Än. Jag vill lära mig av henne. Tro att alla vill väl. Men jag är sarkastisk och elak oftare än jag är snäll. Hur kommer det sig? Kan jag ändra mig? Kan en annan människas beteende smitta av sig? Detta återstår att se. Mina ironier kanske smittar snabbare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar