De älskade tre

Mina pojkar. 17, 15 och 3. Det är dem jag skulle göra vad som helst för.

Just nu sitter 15-åringen och syr på en skjorta. Han ska ha den på avslutningen på fredag. Nästan genomskinlig, vit. Det var ett misstag som gjorde att det blev fodertyg. Haha. Men han syr så jättebra! Helt klart MVG från mig. Lilla, långa, fina människa. Så koncentrerad.

Den äldste ska åka till USA som utbytesstudent ett år. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom. Vem ska då ställa kloka, nyfikna frågor? Vem ska då dra sin hand genom mitt hår igen och igen och igen? När jag satt i taxin ut till flygplatsen häromdagen var jag tvungen att låtsas gäspa eftersom ögonen tårades av tanken på att han inte kommer vara här hemma på ett år. Man rekommenderas att inte hälsa på. Nu måste jag visst låtsas gäspa igen. Satans.

När den äldste åker slipper mellansonen och den yngste att dela rum. Mellansonen gläds åt detta. Och jag med honom, såklart. Men ändå, bara två hemma. Det blir tomt.

Nu kom mellansonen och visade upp den färdiga skjortan. Jättefin. Men "tyget" smälte vid strykförsök. Hahaha! Tack och lov testade han i nedre delen först. Smart! Han kan ha skjortan på fredag!