Bokstavsbarn

Min yngste son sitter på golvet. Det visar sig att han är ett bokstavsbarn. Ett ABC-barn. Det är inte så dramatiskt som det låter, det är bara det att han gillar bokstäver. Och siffror. På dagis - eller mer politiskt korrekt - på föööörskooolan, finns det en fröken (jaja, fööörskooollärare) som är väldigt engagerad i ... bokstäver. (Vad konstigt det blev. Vem är inte engagerad i bokstäver?) Hur som helst de har bokstavshörna och räknehörna då och då. Sonen räknar och räknar. "Om jag har tre fingrar här och lägger till två, hur många blir det då?"

Bokstäverna inträdde på allvar i sonens liv redan förra sommaren. Vi bilsemestrade i Tyskland och hade med en sån där liten DVD-spelare och de tre "Fem myror ..."-filmerna. Mycket populärt! Han hade hörlurar. Så hörde man emellanåt "M...O...H...A...M...M...E...D, Mohammed" när han bokstaverade tillsammans med filmen. Oerhört rart!

Vad gäller fööörskoollärare så blir jag bara less på att dagis plötsligt får en dålig klang hos nån och så heter det fööörskoola och är fiiint? Jag vet inte - de gör samma saker som när det hette dagis och fröken och jag är evigt tacksam för att det finns kompetenta personer som lär mina barn om siffror och att vara tillsammans i grupp och en väldig massa andra saker. Men jag är inte förskollärare själv (har bara jobbat på dagis i tre veckor när jag var 20. Det läskigaste barnet ville umgås hela tiden och det var hemskt. Alltihop, alltså.) så jag fattar väl inte vikten av vad man säger. Men de som säger "Nu går vi till fööörskoolan" känns så vansinnigt pretto. Så det så!