I morse på bussen kände jag plötsligt en gräslig lukt. Kräk? Hundbajs? Hursomhelst - något usch. En man på sätet snett framför började tala med en annan medpassagerare om detta. De tittade båda under sina skor. Så såg jag vem hon var. Medpassageraren. Det är henne jag aktar mig för att sitta bakom. När hon gäspar öppnar sig avgrunden och denna otäcka odör sprider sig från hennes käft. Kanske ska jag köpa tungskrapor och tandtråd och nåt gurgelvatten och dela ut det på bussen. Till alla såklart. Man vill ju inte peka ut just kräkkvinnan.
Jag undrar vad mannen som började prata med henne tänkte när han insåg att det var hon som luktade? Han kanske aldrig mer vågar prata med främlingar. Tur vi bor i Sverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar