Heja Bajen!

Som en smäck! 2-0. Tjodelarihoo!

Men det finns stunder när det bara är tradigt. Spel på mitten. Inget särskilt vare sig framåt eller bakåt. Lite spark hit, lite tjong dit. Då tänker jag på annat.

Jag undrar om det finns par på matchen som har första dejten. Om de dricker cola och är uppmuntrande med varandra och undrar vad som ska hända efter matchen.
Om det finns nån vars pappa just nu dör och hur de reagerar då. Tittar klart på matchen eller åker hem på direkten.
Hur många i publiken känner jag? Hur många känner mig?
Hur tänkte folk när de klädde på sig i morse - okej, jag ska på match i kväll och hinner inte hem emellan. Jag tar på mig sköna skor och en huvtröja. Men, åh nej. Jag jobbar ju på kontor. Jag måste ha kostym. Jag lägger kavajen i väskan när jag är på matchen. Och slipsen.
Vem har gjort flaggorna. Alla är ju olika.
Och sen brukar matchen bli bättre. I alla fall periodvis. Och då undrar jag bara om de gör illa sig på riktigt eller om det är fejk. Sen är matchen slut.