Hatad hora

Hej! Jag har en son som är 17. Han är världen finaste men tyvärr har far hans och jag misslyckats i några avseenden - städa, tvätta, laga mat och vara praktisk.

Vi hade gamla grannar här i kväll. Det var trevligt. Dessvärre var jag tvungen att skicka bort 17-åringen eftersom han skrek "Jävla hora. Jag hatar dig!" innan han gick ner med soporna. Jag kunde inte svara på det och erbjöd middag nånannanstans för 100 kronor tillsammans med yngre brodern strax innan gästerna anlände. Det är en sak att ha en sur 17-åring hemma när det bara är familjen hemma, en annan att ha honom hemma när man har gäster. Snacka om att lägga sordin på stämningen.

Han bestämde sig för att åka till sin pappa. Jag tog tillbaks hundringen.

15-åringen led. Men stannade hemma. Tack!

Middagen var ändå väldigt trevlig!

Verkar jag okänslig? Borde jag sätta honom på ungdomsvårdsskola för att han skriker okvädingsord? Nej. Han försöker slita sig loss. Som om att åka långt bort till Amerikat inte räcker? Det är klart att jag inte tycker om att ha ett barn som hatar mig, men jag kommer ihåg hur det var. Även om jag aldrig har skrikit så åt min mamma nångång. Kanske ligger han hemma hos sin pappa med tårar i ögonen och hårt bankande hjärta. Kanske inte.

Skälet till att jag till att börja med blev arg på honom var att han enligt instruktion från mig lyssnade på micropopcornen tills de slutade poppa, stängde av micron men lät påsen ligga kvar i micron. DÄÄÄH? Brann det i ugnen när jag hörde hans röst från en annan del av lägenheten? Jag väste nåt sarkastiskt och han vrålade tillbaks. "Jag hatar dig". Det var den onsdagskvällen.