lördag 30 juni 2007

Det gamla Genève

Jaja. Jag måste ändra mig. Genève är inget trist lyxställe. I alla fall inte bara.

Gamla stan är fint! Var på en väldigt bra restaurant också - Soupcon - på 8. Pl Bourg de Four. Rekommenderas varmt. Det var där jag åt den där fantastiska förrätten. Kronärtskockspurén med rödbetor och tryffelolja. Åh!!!

Det är trevligt med vatten mitt i stan. Det har vi visst i Stockholm också :)

Läsa i badet

Har just tagit ett varmt bad. Så varmt att jag nästan svimmar efteråt. Skönt! Tänkte läsa boken jag haft med på resan i badet. Hittar den inte. Har jag - för första gången - glömt kvar nåt på planet? Sablarns! Nu måste jag köpa en till ju. Åsa Larssons senaste. Gillar henne!

Nu har SAS personal nåt bra att läsa. De behöver säkert koppla av ibland. Kan inte vara roligt att ta hutlösa 20:- för en kopp te i ekonomiklass ...

Hemma!

Åh så skönt! Att vara hemma.

Städat och fint och mänsklig närhet. Härligt! Lillskrutten har uppenbarligen längtat efter ett något mindre hårigt sällskap. Han har sen i går kväll klappat på mina armar och överallt där det är bar hud. Det får han så gärna.

Fick sova länge i morse. Det gjorde vi i och för sig allihop - till halv tio - men jag låg kvar en stund till. Välbehövligt!

Flygresan var bra. Vad är det man ser därnere? Moln. Vatten. En ö. En båt. En by. Man undrar var man är? Gräddmoln och slöjmoln.

Kom hem utan ginet jag tänkt köpa. Drabbades av minnesförlust. För ginets skull var det ingen fara, dåligt samvete har jag däremot för de tyska inredningstidningar jag skulle köpa till arbetskamratens pappa. Jag kunde uppenbarligen inte ta in den sortens önskemål. Nåja.

I kväll ska vi på fest hos nyblivna husägare. Det blir trevligt! Ser fram emot att träffa våra andra kompisar som också just köpt hus! Ibland är det skamligt hur långt det går mellan träffarna. Människor man gillar ska man väl träffa???

onsdag 27 juni 2007

A Day in Life

Tänk vad mycket som kan hända på en dag!

Det började med CNN i morse. Tony Blair slutar och Gordon Brown börjar. Jaha. Stort för dem. Undrar hur det kommer att påverka mig?

Sen var det samtal på tåget med kollegan. Hon berättade en tung historia om hur hennes svägerska dött i påskas. Lämnade man och 5-årig son efter sig. Jag blev väldigt berörd. Antar att en annan kollegas besked om lymfom ligger väl nära i tiden …

Så kom vi till mässan. Jobb, jobb. Många intresserade besökare. Jättekul! Det har känts som man är mitt i nåt, i flera dagar. Det är spännande! Jag ler och ler och utan det och endorfinet som strömmar till hade jag dött av de värkande fötterna. Jag har fantastiska arbetskamrater. Alla har varit så underbart duktiga! Delaktiga och trevliga! Besökarna på mässan har varit likadana. Bästa mässan hittills!

Sen … en kollega fick plötslig huvudvärk. Han ville inte vara ensam när jag undrade om han ville åka till hotellet. Han satte sig men reste sig genast eftersom han kände sig obekväm. Han stirrade. Han svettades. Han blev blek. Jag sökte upp nån som berättade att det fanns ett vilrum, med sjuksköterska, i huset. Kollegan hämtades med rullstol. Två timmar senare åkte han med ambulans till sjukhuset. Nu är han på hotellet igen, men tiden däremellan var ganska tung faktiskt. En med cancer som börjar behandlas på fredag kväll och en med nåt annat. Tur att mässan vimlade av läkare. Usch! Det konstiga var min reaktion. När man bara känner att nåt är fel, fel, fel.

Middag nu på kvällen. Väldigt gott. Jag har nu ätit den godaste förrätten ever – en puré av kronärtskocka i botten, krabbkött överst och däremellan riven rödbeta. Typ allt gott som finns toppat med svart tryffelolja. Tjohoo! Undrar om man kan göra en likadan hemma! Önskar mig!

Ny dag i morgon!

måndag 25 juni 2007

På resande fot

Planet var försenat både här och där i förrgår. Som tur var så var min brors plan också sent. Vi kunde heja på varandra på Arlanda. Han skulle till USA och hade redan checkat in i glasburen mot flygplanet dit. Men vi gjorde som man brukar se på film - tog händerna mot varandra med glaset emellan. Han pekade på sin nyinköpta deo och viskade "Bomb". Hade kanske kunnat gå illa för honom om nån hade hört det. Man får ju tydligen inte skoja om sånt. Jag tyckte det var lite roligt jag.

Här regnar det. Och allt är dyrt. Jag upprepar mig, men det är icke desto mindre alldeles sant. I kväll blir det middag tillsammans med svenska kolleger. Eventuellt också en från Norge, en från Portugal och två från Österrike. Vi får se hur många det blir. Oavsett så blir det säkert trevligt!

Jag undrar om jag kan hitta nåt till barnen att köpa med mig hem. Vi börjar 9.30 på morgonen och kommer tillbaka till hotellet vid 17.30, så det finns kanske tid att shoppa nåt.

söndag 24 juni 2007

Genève

Bonjour!

Jag vet inte hur mycket jag hinner skriva. Har 9 minuter kvar pa ett tangentbord med konstig ordning. Hursomhelst ... Solen skiner! Men, ack vad Genève ar trist! Och dyrt som fan.

Har varit ute och kollat montern och det blir nog bra! Nu har vi varit pa internationell restaurant - stavas McD - inne i stan. Ska snart tillbaka till montern igen. Ta emot dricka. Vin och vatten. Det var varmt som attan i hallen. Blir stressad av minuterna som tickar bort. 3 kvar ... En annan gang blir det nog tradlost med egna tangentbordet.

Au revoir!

fredag 22 juni 2007

Midsommarafton

Jag är helt värdelös på aftnar. Dålig på att hitta på nåt. Dålig på att bli bjuden på nåt. Jag tycker det är jobbigt att svara på prestigefrågan "Vad ska du/ni gör på ...afton?". Enda gången jag kan svara "rätt" är när vi har nåt på gång - umgänge i stora mått.

På julafton ska man säga "Vi ska fira med hela släkten på gården på landet. Vi dansar genom hela huset och alla barn leker så tindrande med sina julklappar att vi kan dela ut de vuxnas klappar med avancerade rim efteråt. Jag håller förresten på med en sylta och har just tagit ut skinkan ur ugnen." Skinka? Jag har gjort skinka en gång. Vi brukar äta kyckling med hasselbackspotatis och gräddsås och gelé. Det är vår tradition. Är inte de stora pojkarna här så reser jag helst bort. Men det har vi bara gjort en gång. Teneriffa. Näst bästa semestern ever!

På nyårsafton ska man gå på världens häftigaste fest, precis som på midsommarafton. Det gör vi aldrig. Men det är jämförandet med andras aktiviteter jag får prestationsångest av.

I morgon åker jag till Genève. Är borta en vecka. Vi åker till svärfar och firar mycket lite. Så är det nära till flygplatsen. Jag åker vid lunchtid. Det blir en trevlig midsommarafton!

Och ... flädersaften är klar! Den är väldigt god! Mellansonen som firar midsommar hos farmor med pappan och hans familj. Han fick med sig en flaska! Storsonen och jag är sams. I går kväll skojade vi mycket om hans utbrott häromkvällen. Han kammade mig hela kvällen! Den yngste ropade igår - "Hörredu mamma?" jag svarade ja "Lycka till då!" Eh? Jag skulle ingenstans. Tror han ville testa hur det kändes att säga så.

torsdag 21 juni 2007

Nesser

Åh! Håkan Nesser! Han skriver så bra! Jag har snart läst ut "Piccadilly Circus ligger inte i Kumla". Det är nästan så jag vill sitta med överstrykningspenna och hitta de meningar man skulle vilja återanvända. Han är så precis på pricken med en massa saker.

De här gillar jag -

"Jag var aldrig särskilt imponerad av honom. Han tränade med hantlar en kvart om dagen och han menade alltid vad han sa." (Om systerns trista kille.)

"Sommaren gick.
I New Jersey, USA, dödades 23 människor och 650 skadades under de värsta rasoroligheterna i mannaminne, Mick Jagger åtalades för narkotikainnehav av en domstol i London, och i Kumla sågs en tolvtaggad tjur äta fuchsior ur den kommunala rabatten framför Stadshuset.
Den sistnämnda iakttagelsen gjordes av en morgontidig änkefru Sivertsson och hennes prispudel Hyland; ingen av dem var utrustad med kamera, men händelsen kom ändå på förstasidan i Länstdningen."

Lön för mödan???

För två månader sen hade vi lönesamtal. Idag fick vi veta hur det gått. Inte bra, kan jag säga. 2%-ig löneökning. Jag fick inget förra året eftersom jag var nyanställd. 2% på två år. Man tackar?

Min chef undrade om hon inte har talat om för mig hur mycket hon och alla andra uppskattar mitt arbete eftersom jag blev upprörd över den lilla ökningen. Hon undrade om hon inte berättat för hela gruppen (8 pers) att vi gör ett bra jobb. Men vet du? Jag skiter i de andra! Jag vill inte höra att VI har gjort ett bra jobb. Jag vill bli sedd - ensam. Den dumma paddan borde gå en kurs i coaching. Lön är, med henne som chef, den enda uppskattning jag får. 2%? BAH!

Ett klipp?

På väg till (eller från) Konsum ligger det en frisör. På en skylt utanför kan man läsa att man kan göra slingor hos dem. Med "hetta" eller med "folje". Jättebra! Jag kommer inte ihåg vad det kostar.

onsdag 20 juni 2007

Hatad hora

Hej! Jag har en son som är 17. Han är världen finaste men tyvärr har far hans och jag misslyckats i några avseenden - städa, tvätta, laga mat och vara praktisk.

Vi hade gamla grannar här i kväll. Det var trevligt. Dessvärre var jag tvungen att skicka bort 17-åringen eftersom han skrek "Jävla hora. Jag hatar dig!" innan han gick ner med soporna. Jag kunde inte svara på det och erbjöd middag nånannanstans för 100 kronor tillsammans med yngre brodern strax innan gästerna anlände. Det är en sak att ha en sur 17-åring hemma när det bara är familjen hemma, en annan att ha honom hemma när man har gäster. Snacka om att lägga sordin på stämningen.

Han bestämde sig för att åka till sin pappa. Jag tog tillbaks hundringen.

15-åringen led. Men stannade hemma. Tack!

Middagen var ändå väldigt trevlig!

Verkar jag okänslig? Borde jag sätta honom på ungdomsvårdsskola för att han skriker okvädingsord? Nej. Han försöker slita sig loss. Som om att åka långt bort till Amerikat inte räcker? Det är klart att jag inte tycker om att ha ett barn som hatar mig, men jag kommer ihåg hur det var. Även om jag aldrig har skrikit så åt min mamma nångång. Kanske ligger han hemma hos sin pappa med tårar i ögonen och hårt bankande hjärta. Kanske inte.

Skälet till att jag till att börja med blev arg på honom var att han enligt instruktion från mig lyssnade på micropopcornen tills de slutade poppa, stängde av micron men lät påsen ligga kvar i micron. DÄÄÄH? Brann det i ugnen när jag hörde hans röst från en annan del av lägenheten? Jag väste nåt sarkastiskt och han vrålade tillbaks. "Jag hatar dig". Det var den onsdagskvällen.

tisdag 19 juni 2007

Heja Bajen!

Som en smäck! 2-0. Tjodelarihoo!

Men det finns stunder när det bara är tradigt. Spel på mitten. Inget särskilt vare sig framåt eller bakåt. Lite spark hit, lite tjong dit. Då tänker jag på annat.

Jag undrar om det finns par på matchen som har första dejten. Om de dricker cola och är uppmuntrande med varandra och undrar vad som ska hända efter matchen.
Om det finns nån vars pappa just nu dör och hur de reagerar då. Tittar klart på matchen eller åker hem på direkten.
Hur många i publiken känner jag? Hur många känner mig?
Hur tänkte folk när de klädde på sig i morse - okej, jag ska på match i kväll och hinner inte hem emellan. Jag tar på mig sköna skor och en huvtröja. Men, åh nej. Jag jobbar ju på kontor. Jag måste ha kostym. Jag lägger kavajen i väskan när jag är på matchen. Och slipsen.
Vem har gjort flaggorna. Alla är ju olika.
Och sen brukar matchen bli bättre. I alla fall periodvis. Och då undrar jag bara om de gör illa sig på riktigt eller om det är fejk. Sen är matchen slut.

Derby

I kväll spelar Hammarby mot djurgården på Råsunda. Jag tycker alltid det är lite läskigt med matcherna på Råsunda. Adrenalinstinna typer som i värsta fall ger sig på andra än de som också vill slåss. Huga! Jag vågar inte ha på mig nånting som liknar grönt och vitt eftersom jag inte vill bli slagen. Hoppas dock att amerikanska väninnan (kollega som nu mer bor "där borta") idag har på sig Hammarby t-shirten hon köpte under senaste besöket. Liksom för att hedra vårt lag ...

Det blir bara P och jag. Normalt brukar yngste sonen också följa med, han har varit med sen han var 4 månader. Då var hörselkåporna väldigt stora.

måndag 18 juni 2007

Promenad

Två andra dagismammor och jag tog en promenad runt sjön. Vi träffades kvart i åtta och gick i fyrtiofem minuter. Solen sken och jasminen doftade. Väldigt skönt.

Förut brukade en kompis och jag promenera en massa på Söder. Hon har flyttat nu. Det är synd. Det var så nära och bra förut. Jag behöver promenera. Mina ben är gjorda för att promenera. Det passar bra att gå på kvällarna. Så pratar man så bra under promenad.

Jag åker till Genève på jobb på midsommardagen. Undrar om det blir tid för promenader där? Undrar om de har löpband på hotellet. Å andra sidan kommer jag stå och gå hela dagarna. Ska låna Ps stegräknare.

Utläst

Igår började jag läsa en bok. Idag är den, tyvärr, utläst. Den heter "Min vän Leonard" och är skriven av James Frey. Jag kan nog rekommendera den. Jag grät lite. Jag grät. (Så skriver han.)

Vargar på K

Tre vargungar på Skansen. Man vet inte kön men namnen de får ska börja på K. Jag har tänkt ...

Linné är ju i ropet så:
Kaffe, Kummin och Kotte (Kanske Kamomill eller Krokus om en av dem är flicka. Andra fina namn är Kapris, Kastanj och Kanel)
Astrid Lindgren går väl ALLTID hem:
Karlsson, Kajsa och Kerstin (eller Katla?)
Religion:
Kabbala, Katolik och Kristen
Om vargarna är dumma:
Kaos, Kompost och Kadaver
Om man vill förvirra:
Katt, Koala och Kaskelott

Jag gillar Kotte bäst!

söndag 17 juni 2007

Min mormor och jag

Min mormor är död. Jag saknar henne. Men idag har vi umgåtts!

Flädern blommar och jag plockade 30 regntunga klasar hos Ps pappa. När jag kom hem och läste recept på flädersaft förstod jag att 40 klasar hade varit bättre. Dessutom saknade jag tillräckligt mycket vinsyra. Men det kan man handla på Konsum, tänkte jag. Så jag traskade iväg med blommiga Marimekkostövlarna, stora regnrocken och en briljant idé. På Konsum köpte jag ytterligare två kilo socker och vinsyra. Hemåt tog jag en omväg. Jag hade för mig att det växer fläder i närmsta skogsbryn, där borde jag få ihop de resterande 10 klasarna.

Plötsligt var mormor med mig. Det här gillar hon! Ett litet äventyr med saftning som avslutning. Vi promenerade tillsammans mot fläderbusken. Jag log hela vägen. Och visst var det så - flädern stod blommande vid byggvaruhusets vägg. Tjohoo. Jag såg mig noga om, lät en tant passera och sen gav jag mig in i det höga gräset. Blöt blev jag, men nu står det fem liter sockervatten med vinsyra och natriumbensoat, fyra citroner och 40 fläderklasar - 30 från landet och 10 från stan - på balkongen. På midsommarafton är den klar!

Mormor lämnade jag kvar i skogsbrynet. Jag längtar tills vi ses igen!

Frisör!

Igår, när solen sken, klippte jag yngste sonen ute på svärfars stora gräsmatta. Idag står hans ena öra ut mer än det brukar (sonens). Men det beror inte på mig - en mygga har varit där och det är svårt att låta bli att klia när man är treochetthalvt.

fredag 15 juni 2007

Oavsett

Imorgon ska jag klippa miniman. Åker vi till svärfar så tar jag med braiga saxen! Sonen sitter på ett bord och jag klipper och klipper och klipper. Liksom planlöst. Det enda jag vet är att det ska bli kortare. Det är en väldig tur att han har lockigt hår så man inte ser eventuella hack.

Idag blir det tzatziki och sallad. Passar inte ihop på nåt sätt, men jag köpte gott bröd som gemensam nämnare.

Och ... det är helg!

Helg

Snart! Snart! Snart är det helg! Vi har inget planerat men det lutar åt att vi åker till Ps pappa i morgon. Hoppas att vädret håller i sig. Det betyder, när jag tittar på himmelsglipan mellan kontorshusen, att jag önskar mig gråa moln med lite blått emellan? Njae ... Jag hade nog tänkt mig badvarmt och oblåsigt samt molnfritt. Vill läsa bok och sola! På väg till honom vill jag åka förbi Barkarbys outlet. Det var nåt jag skulle köpa. Ja, just det - shorts.

I kväll blir det hemmakväll. Skönt. Jag såg att Rainman visas på trean. Hur många gånger har man inte sett den? Men det var ett tag sen!

Har köpt en ny kamera här på jobbet som jag ska ta hem och testa. Måste köpa ett nytt minneskort bara. 16 MB kommer man verkligen inte långt på. Tog sex bilder, sen var det slut. Om den är bra kanske jag köpen en likadan själv. Amerikapojken måste ju ha med sig en kamera när han åker och om jag köper en ny till mig så får han min gamla. Fiffigt!

Igår somnade jag 21.30 men jag är fortfarande trött. I ögonen, liksom. Känner mig toooom. Längtar hem! Går snart!

Tzatziki till middag. Inte bara, men vad det serveras till, lär ge sig på Konsum. Så idag tackar vi Konsum för inspirationen. Jordgubbar?

torsdag 14 juni 2007

Avslutning på dagis

Det var faktiskt trevligt. Faktiskt ... Några av föräldrarna skulle jag gärna ha i soffan här hemma. En del känner jag inte alls, så de får tills vidare sitta i sina egna soffor. Några av barnen är så fantastiskt söta. Ett helt gäng med roliga, söta barn! Stolta som tuppar för vad deras mammor tillagat. Mamma Scans kokkonster uppskattades också mycket. Nästan alla köttbullar tog slut.

P kom senare. Han hade varit på lunch med jobbet. Han var lite rajrajig, sa han. Vi drack inget vin. För det gjorde ju ingen annan. Det var nog bra.

Dante åt pastasalladen med makaroner, majs och kall korv. Jag åt salladen med isbergssallad, paprika, körsbärstomater, pinjenötter och nektarin. Och en massa rabarberpaj och morotskaka. Jag måste ju äta för två. INTE!

På vägen hem lånade barnet digitalkameran och fotograferade vartenda framdäck längs vägen hem. De bilderna kommer vi titta på ofta! Eller, vid närmare eftertanke - jag tror vi ska ha diabildsvisning! HAHAHA!

Tölpinna!

Härliga tider, strålande tider. Not!

För några dagar sen kom en kollega och frågade om jag visste huruvida en annan kollega var gravid eller inte. Jag har också undrat men visste inte. Vi pratade om olika kluriga sätt att undersöka saken på - råka stöta till henne på magen, gå på gymmet samtidigt, tvinga henne att hoppa högt så att blusen flög upp och så vidare. Vi kom fram till att man aldrig ska gratulera eller fråga innan man vet säkert. Vårt detektivarbete fortsätter således ...

Idag kom två av mina engelsktalande kolleger förbi för att lämna pengar till en insamling för ytterligare en kollega som slutar. Den ena, vi kan kalla henne Meg, frågar "So, when is it to come?" Jag frågar gällt "VA?" hon pekar mot min mage och säger "When is it .." Jag avbryter henne och säger "Jaha, att jag är tjock menar du?". Tystnaden lägger sig över byn. Jag tar emot hennes 50 kronor (som hon förmodligen inte alls hade tänkt lägga, alla andra betalar 20) och säger "Så skriver ni era namn här och här. Tack" Inget mer. De dör. Båda två. Både Meg (som från och med nu heter dum-Meg) och hennes stackars kollega som inte har sagt ett ljud. Affären avslutas och de går. De går inte. Tanterna rusar snarare. Vad de inte tänker på är att jag ser dem hela vägen genom den glasade gången. Jag ser hur kollegan slår handen för munnen och jag ser hur dum-Meg stel som en pinne stirrar rätt fram och skäms ihjäl.

Jag tycker inte om Meg längre. Hon är inte snäll. Hon är ett praktexemplar av arten klantarsel. Undrar vem hon frågar nästa gång? Eller är det från och med nu hon aldrig frågar??? AAARRRGH!

Lågtryck

Lite låg idag. Ingen aning om varför. Trött? Kanske har luften gått ur mig efter mycket förberedelser för det italienska besöket? Jag vet inte. Det har varit mycket senaste veckan. Har nästan inte träffat lilla familjen (de stora pojkarna bor hos sin pappa den här veckan.)

I eftermiddag ska dagiset ha utflykt. Vi åker till Djurgården. 14.30. Va? 14.30??? Jag måste gå från jobbet 13.30. Men så är jag också i princip den enda arbetande mamman. De andra är hemma med andra barnet. Jaja. Jag kommer inte bara senast av alla föräldrar. Jag har också kommit på det fiffigaste sättet att slippa undan att laga mat inför utflykten. Jag tar med Mamma Scan-köttbullar i storpack. De andra kan stå där och knåda sina pastasallader och plocka kaffebönor med bebisen på ryggen bäst de vill. Min treochetthalvtåring äter inte pastasallad annat än under hot. Kalla köttbullar är däremot fest!

P har vin och köttbullar med sig på cykeln direkt till Djurgården. Jag har filt och unge. Får väl se hur många andra pappor som dyker upp. När vi skulle träffas på dagisdrink på världens minsta ställe för några veckor sen var jag den enda som hade med både man och barn. Mammor känner jag sen tidigare ...

I ärlighetens namn önskade jag mig regn på eftermiddagen. Men nu tittar ju solen fram. Jaja. Det kan ju bli trevligt. Jag får helt enkelt lägga manken till. Tjohoo!

onsdag 13 juni 2007

Hin håle

I morse på bussen kände jag plötsligt en gräslig lukt. Kräk? Hundbajs? Hursomhelst - något usch. En man på sätet snett framför började tala med en annan medpassagerare om detta. De tittade båda under sina skor. Så såg jag vem hon var. Medpassageraren. Det är henne jag aktar mig för att sitta bakom. När hon gäspar öppnar sig avgrunden och denna otäcka odör sprider sig från hennes käft. Kanske ska jag köpa tungskrapor och tandtråd och nåt gurgelvatten och dela ut det på bussen. Till alla såklart. Man vill ju inte peka ut just kräkkvinnan.

Jag undrar vad mannen som började prata med henne tänkte när han insåg att det var hon som luktade? Han kanske aldrig mer vågar prata med främlingar. Tur vi bor i Sverige!

Bråttom

Såg en kvinna springa målmedvetet. Undrade var hon var på väg. Så såg jag trycket på hennes T-shirt - Carpe Diem. Aha!

tisdag 12 juni 2007

Snäll

På semestern för några veckor sen läste jag "Konsten att vara snäll". Varför köpte jag den? Ingen aning, men det kan ha att göra med att jag har världens snällaste arbetskamrat. Jag vill ibland vara som hon. Genomsnäll.

Hon säger ifrån när man ska säga ifrån, är uppmuntrande och glad. Fantastiskt serviceminded. Och jag inser att jag låter som en tant när jag skriver det. "Alltid lika glad och trevlig"-artad. Men det ÄR så . Hon är alltid glad och trevlig. Jag är inte sån. Än. Jag vill lära mig av henne. Tro att alla vill väl. Men jag är sarkastisk och elak oftare än jag är snäll. Hur kommer det sig? Kan jag ändra mig? Kan en annan människas beteende smitta av sig? Detta återstår att se. Mina ironier kanske smittar snabbare?

Resultat

Okej - jag har fått 50:- av Findus.
Det fina bordet blev inte mitt. Nåt pucko hade bjudit 500 danska kronor mer. Jävla skit! Nu måste jag leta vidare.
Syrénen är nog död. Jag låter den stå kvar som ett monument över mitt misslyckande så kanske önskan om större balkong försvinner.
Inga andra rapporter att avlägga.

Gungeling

Igår var de italienska gästerna här. Idag känns det som de inte borde ha varit här. Jag skyller att det gungar på att jag åkte båt igår. Tjena ... Rubriken till den här texten skulle ha varit "Gungeligung". Hjärnan och fingrarna vägrade att samarbeta och resultatet ser du ovan. Jag kan ju inte vara käck/förmanande vuxen när jag inte kan hantera umgänge och alkohol själv. Eller va?

En sak är typ bra. Det är att efter en sån där trevlig dag så går jag på totalt högvarv och är på väldigt gott humör. Om än något ofokuserad. Det är precis som att kroppen kör på tills den kraschar. Idag hämtar jag på dagis och när vi kommer hem så lär jag somna på soffan. Ska föreslå hämtmat!

söndag 10 juni 2007

Hinna?

Klockan 17 - SHARP - ska vi till pappa på middag. Kommer vi inte dit i tid så tar de salta pinnarna slut! Innan dess skulle jag vilja hinna med en massa saker:
1. Köpa pynt till båtturen med italienarna i morgon.
2. Hälsa på hos de nyblivna villaägarna.
3. Storhandla.
4. Umgås järnet med storpojkarna. (Den äldste drack f ö vodka och vin på Långholmen i fredags kväll. Skolavslutning. Hur hanterar man sånt? Jag frågade och han svarade. Alltid nåt! Vodka och vin - smarrigt. Not!)
Och klockan är redan 12 och här sitter jag och skriver. Nej. Hon är halv ett. Hur ...

Förväntningar

Lördag kväll - Jag har just tittat på en inspelad dokumentär med Alice Timander. Man kan ju tycka vad man vill om tanten, men det var ett program som triggade nåt i mig.

Alice Timanders största problem är att hennes barn tycker att hon som mamma har försummat dem. Barnen hanterar i vuxen ålder det här på olika sätt - två av barnen tycker nog mest att hon är pinsam medan det äldsta söker sig själv. Alice tycker att hon som mamma har gjort alldeles lagom mycket, med tanke på att hon faktiskt hade en karriär samtidigt. Detta var inte så vanligt på den tiden (600 f.Kr.?).

Handlar inte allt om förväntningar? Hur förväntas en kvinna agera? Hur förväntas en mamma handla? Som alla andra kvinnor och mammor kanske? Är det först när man börjar jämföra som man mår dåligt? Jag har inte tänkt klart på det här märker jag. Inte alls. Kanske är för trött också ... Det jag kände var bara att hennes två yngsta barn ställde stora krav på henne som mamma, men pappan då??? Vad gjorde han?

Att jag går igång på det här är såklart det faktum att jag är ute och reser en del med jobbet. Att jag promenerar i tre timmar med kompisar istället för att köpa lördagsgodis med minstingen. Prioriterar jag fel?

Jag är livrädd för den som är jag - i roten och själen - ska tyna bort. Jag vill inte bara vara fru och mamma. Jag behöver ha en del till. Ha ett litet eget fönster ut mot världen där jag tar in och är intresserad på egen hand. Jag har gjort misstaget en gång, när de äldsta var små. Jag försvann. Satt och var ointressant på middagar. Hade absolut koll på extrapris på blöjor men inget eget alls. Jag fick panik och skiljde mig. Jag vill inte göra samma misstag igen. Men det kan bli konflikt med mamman i mig. Och frun. Mina egna förväntningar på mig själv. Vad jag tror att andra vill ha. Jag kommer låta det här ligga en stund. Måste läsa det i morgon igen ...

Nu är det underbart att känna av fötroendet mellan P och yngste sonen. Och jag är inte svartsjuk på deras självklara relation heller, bara glad. Med de äldre var det annorlunda. Inte förrän efter skilsmässan tvingades pappan att ta ett annat ansvar. Var det jag som inte lät honom göra det innan eller var det han som inte tog ansvaret??? Vad trodde jag var rätt och fel då? När förstår man? Jag antar att jag var i större behov av total bekräftelse från andra som yngre. Nu vet jag att jag klarar av att ge mig själv bekräftelse. Jag kan också hämta bekräftelse om jag inte får den.

Cheesus. Vad mycket det blev. Och i morgon kanske jag har kommit till nån annan insikt. Eller utsikt!

lördag 9 juni 2007

Polis!

Systern klarade fysprovet för att bli polis. Nu är det en massa andra test av mer personlig karaktär som ska gås igenom. Jag är så glad för hennes skull! Jag vill att alla poliser ska vara mina systrar! Eh? Hur då? Jag kanske vill att alla poliser ska vara som min syster? Ja! Nu brister jag snart ut i "We shall overcome ..." eller nåt annat pinsamt. Jag är stolt storasyster och hoppas att det går vägen hela ... vägen!

Bokstavsbarn

Min yngste son sitter på golvet. Det visar sig att han är ett bokstavsbarn. Ett ABC-barn. Det är inte så dramatiskt som det låter, det är bara det att han gillar bokstäver. Och siffror. På dagis - eller mer politiskt korrekt - på föööörskooolan, finns det en fröken (jaja, fööörskooollärare) som är väldigt engagerad i ... bokstäver. (Vad konstigt det blev. Vem är inte engagerad i bokstäver?) Hur som helst de har bokstavshörna och räknehörna då och då. Sonen räknar och räknar. "Om jag har tre fingrar här och lägger till två, hur många blir det då?"

Bokstäverna inträdde på allvar i sonens liv redan förra sommaren. Vi bilsemestrade i Tyskland och hade med en sån där liten DVD-spelare och de tre "Fem myror ..."-filmerna. Mycket populärt! Han hade hörlurar. Så hörde man emellanåt "M...O...H...A...M...M...E...D, Mohammed" när han bokstaverade tillsammans med filmen. Oerhört rart!

Vad gäller fööörskoollärare så blir jag bara less på att dagis plötsligt får en dålig klang hos nån och så heter det fööörskoola och är fiiint? Jag vet inte - de gör samma saker som när det hette dagis och fröken och jag är evigt tacksam för att det finns kompetenta personer som lär mina barn om siffror och att vara tillsammans i grupp och en väldig massa andra saker. Men jag är inte förskollärare själv (har bara jobbat på dagis i tre veckor när jag var 20. Det läskigaste barnet ville umgås hela tiden och det var hemskt. Alltihop, alltså.) så jag fattar väl inte vikten av vad man säger. Men de som säger "Nu går vi till fööörskoolan" känns så vansinnigt pretto. Så det så!

fredag 8 juni 2007

Tro

Vad tror jag på? Jag tror på svart och vitt. Jag tror på vått och torrt. Jag tror på högt och lågt. Jag tror på varmt och kallt. Jag tror på nytt och gammalt. Jag tror på glädje och sorg. Jag tror på allt däremellan.

Jag tror på oss människor tillsammans.

torsdag 7 juni 2007

Min mans förvandling

Min man håller på att genomgå en förvandling. Han bejakar plötsligt allt. Det är trevligt! Jag hoppas det fortsätter. Och smittar av sig på övriga familjen. Alltså mig också.

Tack P!

Syster

I morgon ska min syster göra ett test för en utbildning. Jag håller tummarna för henne. Utbildningen skulle passa henne som handen i handsken.

Italienare

På måndag kommer det 65 italienare till stan. De ska besöka min arbetsplats. Man fattar inte hur mycket småsaker som ska ordnas förrän det är för sent. Att dra sig ur, menar jag. Den enda egentliga anledningen och moroten till att få till det, är att jag får följa med på guidad busstur i stan och båtturen med middag på kvällen. För hur roligt är det egentligen att åka taxi med 65 lunchmackor till Arlanda för att de hungriga resenärerna ska få sig nåt till livs när de väl kommer hit?

Hoppas att de är trevliga. Jag har jobbat med en tjej på kontoret i Milano för att få ihop det. Henne ska jag nu äntligen få träffa. Det ska bli lite kul! De 64 andra får man väl se om man har nåt gemensamt med. Några kolleger från kontoret här hemma hänger med också. Jag får väl hålla till godo med dem annars ...

Hey baberiba?

P somnade ganska tidigt igår. Jag hörde honom snarka långt innan jag kom in i sovrummet. Efter tandborstningen tassade jag in i sovrumsmörkret och blev hur rädd som helst när P började prata. Han sa "Kom igen då!?" Jag undrade vad som var på gång och hör hans röst från en annan plats än kudden - han har satt sig upp. Jag frågar vad det är "Jag trodde vi skulle börja med ramsan" säger han och jag fattar att han pratar i sömnen - för första gången nånsin, såvitt jag vet. "Jaha - vilken ramsa tycker du vi ska ta" frågar jag och tänker mig en av de vanligaste hammarbyramsorna som svar. Men han svarar tveksamt "Hey baberiba"? Nu börjar jag gapskratta och vid det här laget har han vaknat till. Han ler generat och somnar snabbt om. Jag somnade också. Leende.

Gröna fingrar!

I morse stod penséerna i givakt igen. Jag har visst grönare fingrar än jag anade. Trodde de var döda för evigt efter min, och därmed vattnets, frånvaro. Hoppas att syrénen förstår att den borde följa sina blommande kompisars fotspår.

onsdag 6 juni 2007

De älskade tre

Mina pojkar. 17, 15 och 3. Det är dem jag skulle göra vad som helst för.

Just nu sitter 15-åringen och syr på en skjorta. Han ska ha den på avslutningen på fredag. Nästan genomskinlig, vit. Det var ett misstag som gjorde att det blev fodertyg. Haha. Men han syr så jättebra! Helt klart MVG från mig. Lilla, långa, fina människa. Så koncentrerad.

Den äldste ska åka till USA som utbytesstudent ett år. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom. Vem ska då ställa kloka, nyfikna frågor? Vem ska då dra sin hand genom mitt hår igen och igen och igen? När jag satt i taxin ut till flygplatsen häromdagen var jag tvungen att låtsas gäspa eftersom ögonen tårades av tanken på att han inte kommer vara här hemma på ett år. Man rekommenderas att inte hälsa på. Nu måste jag visst låtsas gäspa igen. Satans.

När den äldste åker slipper mellansonen och den yngste att dela rum. Mellansonen gläds åt detta. Och jag med honom, såklart. Men ändå, bara två hemma. Det blir tomt.

Nu kom mellansonen och visade upp den färdiga skjortan. Jättefin. Men "tyget" smälte vid strykförsök. Hahaha! Tack och lov testade han i nedre delen först. Smart! Han kan ha skjortan på fredag!

Bud på bord

Nu jäklar ska här köpas soffbord! Jag har givit mig in på den danska auktionsmarknaden. För några månader sen såg jag ett helt fantastiskt bord i en antikaffär på Söder. Johannes Andersen har gjort det i slutet på 50-talet. Bordets former är mjukaste mjuka och det har en liten fantastiskt utformad hylla liksom "ingjuten" i bordet. Jag var för seg att reagera och nån annan har bordet jag såg hemma hos sig nu. Men ... Jag var i Köpenhamn för en månad sen. Gick förbi antikaffär där också. Vad står i fönstret? Mitt bord! Hurra! Frågade om jag fick titta på det och det gick så bra så. Bordet var till och med finare än det jag sett tidigare. Bordsyta i palisander resten i ljusare teak. Det är så fiiint.

Nu visade det sig att det i själva verket var ett auktionsverk jag var inne på. Mitt bord auktioneras ut på fredag. Jag har nätbudat. Shit! Lite läskigt. Hoppas jag inte har missat nåt finstilt. Och hur ska jag få hem det?

Bjuder nån bara lite över så blir jag nog lite ledsen. Ska jag då fortsätta jakten på det finaste bordet jag sett, eller ska jag lägga ner? Köpa IKEA-bord. Eller kolla antikviteter hela sommaren? Kanske måla om nuvarande, utslitna bordet? Håhåjaja. Om nån annan köper bordet så hoppas jag att de har bjudit en bra bit över mig. Då har jag inte bara fått för mig att det är fint :)

Allt har ett pris

Såja - nu har jag varit i Paris. Två dagar. En natt. Kom hem sent som fanken igår kväll. P var till min stora lycka vaken när jag kom hem. Jag berättade om allt som hänt. Nästan varje steg beskrevs i detalj. Det är trevligt att ha en testund mitt i natten ibland!

Det var en lyckad resa! Bra möten och trevligt däremellan. God mat. Bra promenader med kollegan. Han sa att han hade ett bra lokalsinne. Jag har insett att mitt eget sinne för att hitta är uselt, så jag säger inte att jag har ett bra lokalsinne - det borde han också överväga. Vi kom vilse hela tiden. Ja, vilse och vilse, vi var sällan på det ställe han trodde. Själv hängde jag mest på och efter besöket i Disneybutiken på Champs Elysée så brydde jag mig inte om var vi hamnade.

Jag köpte en fantastisk liten kanin fylld med nån sorts gelé och självlysande bokstäver. Tanken är att man ska lägga handleden på kaninen när man använder musen till datorn. Underbar! Min uppmärksamme make upptäckte att det bara är bokstäverna a, b, c och d i kaninen. Om du undrade ... Än har jag dock inte sett den självlysa. Kommer säkert få handledscancer.

Det parisiska vädret var varmt. Mycket varmt. Hemskt varmt. Fuktigt och soligt. Jag har svettats floder i Paris. Men - jag är mamma och har alltid servetter (tack McDonald's) i väskan. Kollegan tog tacksamt emot servett att torka sig med.

Solen sken i Sverige också. Idag när jag tittade ut på blomsterlådorna på balkongen så har typ allt vissnat. Det var tråkigt. Mycket tråkigt.

söndag 3 juni 2007

Reklamation - svar!

Findus har svarat! Mailet är vidarebefordrat till "ansvarig" och jag blir ersatt för utlägg (maten, eller? Det var inte nödvändigt. Maten var ju ganska god ...) Hm. Undrar vad "ansvarig" kommer att göra? Ta nytt matfoto? Eller slänga i några grillade tomatbitar i förpackningarna? Får köpa ny microlåda om ett halvår och kolla! I morgon kväll sitter jag på restaurang i Paris. Jag ser en delikat bit gåslever framför mig. Ett glas gott nåt. Vem är Findus???

Syrénen

Den tar sig inte. Det ser ut som det har börjat knoppa, men den luras på nåt sätt. Jag ville ju ha en blommande syrén på balkongen i år igen. Det känns löjligt sent att köpa en ny. Fan också! Jaja, jag ger den en vecka till. Sen ... Ja? Vad händer sen? Jag ger den en vecka till?

Resa bort

Tidigt i morgon bitti åker jag till Frankrike. Ska ha två möten, ett i morgon och ett på tisdag. Packar lätt resväska ... Det har varit så väldigt fint väder här i Stockholm, i Paristrakten ska det regna. Vet inte precis om det gör det lättare att packa. Vad ska jag ha på fötterna? Jag känner mig som en klumpeduns oavsett. Fransyskorna är så anorektiskt stiliga. Det är inte jag. Jaja - det blir väl svarta kostymen. Och under kavajen? Blä! Kan man komma i pyjamas? Jag skyller på att jag reste hemifrån så tidigt! Men det ska vara 21 grader. Och regn. Då är det fuktigt. Jag kommer bli varm i kostym. Blä igen!

Kavaj med tunn blus och linne blir det!