Sant och sånt

Idag när yngste sonen och jag var på "stranden" med min söta syster sa sonen "Jag vill åka hem nu. Men vänta! Vi är ju hemma! Det här är ju bara en tanke!". Systern och jag tittade på varandra. Han förklarade "Döden är livet och livet är en tanke". Vi förundrades.

Jag blev dock glad att han kunde hitta ett så pass abstrakt sätt att snabbt ändra sin situation från nåt han ville ifrån till nåt som redan var.

Fast ändå inte. Nåja. Klok är han.

Och trevligt hade vi. Systern och jag och den kloke sexåringen. På stranden i Nyckelviken. Jag badade trots stenbotten som snart byttes mot lera. Änderna tycktes trivas i vårt sällskap och var så nära att vi kunnat nacka dem på stubben. Om vi hade velat ...

Nu har vi grillat på balkongen med äldre barnen och de är också kloka. Och roliga.

Man har det allt bra! Eller som morfar flygmilitären skulle sagt (fast då gällde det bara mat) "Det här var så gott att det skulle vara förbjudet för civila!".

Hm. Jag tror jag håller fast vid "Man har det allt bra!"