To do

Nu har jag läst två böcker. Båda om polisen från Island. Undrar vad jag ska läsa nu?

Vi har det så skönt! Idag har vi legat på stranden hela dagen. Pelikanerna dök efter fisk, mellansonen hittade en jättesnäcka och i övrigt var det lugnt och skönt. Sandigt på ett bra sätt.

Nu ska vi grilla kött som vi har köpt på Publix som är som Konsum. Bra, bra!

Värsta konstiga

Det här landet är väldigt märkligt. Jag tänker på mat och reklam och bilar och hus och rikt och fattigt och ... allt annat. Mysko grande.

Mat.
I princip är pre fab i affärerna. Men köttet är mycket bättre än vårt. Varför??? I kväll har vi ätit en fantastiskt god middag - kött marinerat i Paul Newmans grillolja, majskolvar, avokado, plommontomater, sallad och melon. Icke att förglömma honungs- och dijonsenapsdressingen. Vin. Mmmm!

Reklam.
Det att de ägnar mer än 50% av tiden till att se till att vara på den säkra sidan genom att försäkra både sig själva och sina kunder om en massa eventualiteter gör att man blir osäker på om produkten verkligen är så bra som de sa i början av reklamtiden.

Bilar.
Att sitta i den enklaste hyrbilen (typ den vi har) är som att sitta i en väldigt skön fåtölj. Det är bra.

Hus.
Är man i en mindre stad så är husen sällan högre än 7-8 våningar. Vilket får allt att se platt ut. Konstigt i ett land där allt är så stort jämt och ständigt.

Rikt och fattigt.
Fina hus och golfbanor kontra folk som rotar i papperskorgar. Jag säger inte att vi inte har det så i Sverige, för det har vi, men jag säger att det är större skillnader mellan fattigt och rikt. Och kortare avstånd.

Men ändå. I like. USA är helt okej. Fast väldigt, väldigt konstigt. Och stort.

Innan vi åker

Sista förberedelserna innan vi åker.

- Vi har sovit länge.

- Nu ska det spelas lite TV-spel.

- Ska titta ordentligt på snön.

- Äta julbord på Långholmen i kväll.

- Konstatera att vi inte behöver betala 600 spänn (om man vill ha en kungsgran) eller 300 (om man nöjer sig med en helt vanlig gran.

- Konstatera att vi hade haft en liten skog här hemma om vi hade köpt granar istället för att åka taxi till flygplatsen i morgon bitti. Fast pris för en bil som rymmer oss alla fem + tre större resväskor är 840 kronor. JÄVLAR.

- Gräma oss över att svärmoderns erbjudande att skjutsa oss till Arlanda var vänligt med värdelöst. Två hade fått stanna hemma om man åker med deras bil. Och förmodligen allt bagage. God Jul och tack ändå, liksom.

- Glädja oss över svärfaderns bidrag till middag därborta. Han stack till mig en slant igår mellan förrätt och varmrätt. Det var väldigt rart!

- Och - köpa kvällstidningarna med söndagsbilagor som ska med i morgon.

- Undra lite över sånt man inte rår på. Vädret till exempel. Är det iskyla över Florida som en av mina vänner påstod i ett mail? Tjock tröja - köper man det där då? Varför står det i väderprognosen att det ska vara 26 grader den 25 december när vi är på den vackra stranden? Varför är det ett moln med världens största blixt i samma prognos? Vacker strand = SOL i min värld. Ser det annorlunda ut på andra sidan Atlanten?

Jo. Vi är ganska klara med packningen som du förstår. Inga viktiga saker på programmet idag mer än att jag ska ringa SAS och kolla huruvida det är möjligt att uppgradera oss med Continental, som är nybliven Star Allience-partner, på vägen hem från USA. Nattflyg i ekonomi då ...

Nu ska jag äta en sen frukost och läsa Dagens Nyheter.

Life is good!

Kurs och kompis

Har varit på Poppius för sista gången. Jävlar vad trist.

Det var bra! Trots de trista, torra, allvarliga och vuxna kurskamraterna. Lärde mig ändå nåt. Nu ska jag se till att min mamma prioriterar drömkurs framför snö i nästa höst. Svårt val. Not.

Sen var jag på lunch med den tempurafriterade tonfisken. Eller... Jag åt världsagod lurre med skrattvännen AKA yogafröken, Kungsholmsbon, pojkmamman, kattffröken, gymnasiekompisen och en massa annat.

Kärt barn har många namn.

Herregud vad gott. En på det hela taget väldigt bra matdag. Bland annat.

Nu ska jag hänga med i julfilmandet. Ensam hemma följt av Grinchen. Med pojkarna. Stora.

Adios.

Andra bullar

Jag säger fläskfilé i marinad x 2 + potatisgratäng.

Din tur. Vad säger du?

HA!

I won! Va?

Det är så gott. Fläskfilé och rosmarin. Citron. Vitlök. Åh!

Trevligt också.

Pappa med särbo och bror med fru och dotter. Och vi. Hela la famiglia. Jag är nöjd. Väldigt nöjd.

Tacksam rent av.

Körigt

Jag har fucking fullt upp.

För det första - jobbet. Jag har verkligen haft väldigt mycket att göra. Nu är alla uppdrag liksom avslutade och det känns bra. Vi har delat ut julklapp idag och det tog mycket tid. Jag hade beställt den och då blir man tydligen logistiker per automatik. Personliga presenter skulle ställas i bokstavsordning. Hejåhå. Jag tycker att jag lyckades ganska bra! Så fick jag läsa en text högt för de 400 inbjudna i matsalen. Inte julevangeliet eller så, men ändå. De har hört mig. Jag vet inte vilka alla är.

Så allt annat viktigt som skulle avslutas innan jag reste mig från skrivbordet och gick idag. Fick det mesta klart igår. Idag var det jättemöte på morgonen, jullunch på Stallmästargården och sen det där julklappsfixet. Mucho nada tid att göra annat.

Hemma - Planera. Packa. Kolla. Och kolla igen. Förbereda i stort. Först två middagar, sen resan. Eller Resan. Da resa grande. Hey!

Har just kört in tre fläskfileer i ugnen. De ska bli middag till i morgon. Vi bjuder på potatisgratäng till den fantastiskt goda, kalla fläskfilén som kommer att simma i rosmarin-, salt-, vitlök-, vitpepparvatten i kylen i natt. Jag längtar till i morgon. Då kommer brorsan och farsan på middag. De begärde träff innan vi åker. Vi bejakade på våra villkor. Hos oss. Så kan vi tvätta samtidigt.

Filé ut.

Almanacka

Vet du att

- de första almanackorna visade himlakropparnas rörelser och senare helgdagar

- Kungliga Vetenskapsakademien hade ensamrätt på almanackor 1747 -1972

- ensamrätten ledde till en enhetlig namnsdagslängd som sen 2001 sköts av Svenska Akademien

- Alma har namnsdag den 8 september?

Och nu ska jag göra en fickalmanacka på ICAs hemsida. Kan ha med 55 bilder (eller når sånt). Men först ska jag bli klar med julkorten ...

Ont och bot

Jag har ont i huvudet. Misstänker att det beror på värken jag har i ryggen som jag har härlett till illa buren ryggsäck när jag var på min senaste världsturné (eller vad jag nu gjorde).

När man ska dra resväska och plocka fram pass och biljett och sånt på flygplatser så finns det liksom ingen tid att sätta på sig ryggsäcken så som man ska. Då fuskar jag. Bär den bara i ena remmen. Snedbelastar. Får ont. Och huvudvärken sitter som en smäck. I alla bemärkelser.

Hur ska jag bli mig själv igen?

Ett bra sätt hade varit att gå på yogan. Men ... P kommer hem senare vilket innebär att jag inte kan gå på nån yoga idag. Så tack och lov för dessa fantastiska thailändska kvinnor som har öppet i sin massageshop till 20 eller så. Oljemassage!

Hoppas att jag inte somnar.

Måste jag raka benen innan jag går dit? De kanske trasslar in sig annars? Hm.

Böcker på resan

Jag tar med mig följande att läsa på semestern:

Mannen i sjön

Vinterstaden

båda av Arnaldur Indridason

Den onda viljan

av Karin Fossum

Shantaram

av Gregory David Roberts

samt

Loranga, Masarin och Dartanjang och Loranga Loranga

av Barbro Lindgren

Har just läst den tredje boken i Indridasons serie (jag missade den första, men jag klarar mig nog) och jag tycker att de är så bra. Jag tar dem till mig i all sin jävla hemskhet om barnmisshandel och knark och allmänt Reykavikliv. Lättläst är det också.

Fossum älskar jag sen länge.

Norskt och isländskt så långt alltså. Deckare ...

Den där Shantaram tycker man är jättebra i varenda Pocket Shop.

Loranga har jag aldrig läst. Mm. Jag vet. Det är katastrofalt illa. Men nu råder vi bot på detta genom att högläsa den för dem som vill lyssna på semestern.

Julschnautzer

När jag går till Poppius går jag förbi blomförsäljarna på Slussplan. För några veckor sen såg jag att de hade en julhund som var förvirrande lik mammas nya hund. En julschnautzer, helt enkelt. Av gran.

Jag köpte en i fredags och den hade vi med oss till kalaset i hembyn igår.

Skit samma att det egentligen är en bock. De har glömt att göra öron på den, så den liknar verkligen en hund mer än nåt annat.

Idag har jag lite ont i huvudet. Det har inget med hunden att göra. Alls.

Bockar av

Nu har jag avbokat DN. Och tvättat en hel del.

Fyller på listan med allt som ska med och göras innan vi åker.

Vi längtar!

På middag

Ikväll har vi varit hemma hos fotbollsföräldrar med fotbollsföräldrar. Åtta vuxna, sju barn.

Vi fick köttfärs i olika form och jag är ganska säker på att det var burkköttfärssås för oss alla, de vuxnas var blandad med olika sorters bönor så det blev "chili con carne" (men jag måste få säga att den jag gör själv är godare). Burkköttfärssås. Hrmpf. Skulle jag ALDRIG bjuda på.

Vi har pratat om Eskilstuna. Om golf. Om båtar. Om vårt lugna område. Om bröllopsdagar och födelsedagar och män som inte kommer ihåg. Om skolan och utbildning. Och - om Idol. Erik vann och det var vi alla glada för.

Det var ganska så snobbisch och det kan på samma gång kännas kvalmigt och skönt att bo där vi bor.

Knepigt, det där.

Nästa gång ska vi träffas hemma hos oss.

Då kanske jag ska köpa köttfärssås på burk?

Har jag nämnt ...

... att jag håller på att läsa den utmärkta tankeställarboken Nextopia?

Den kan jag rekommendera. Även om jag själv bara har läst en tredjedel av boken. Och jag måste säga att jag, trots bokens tema, inte har högre förväntningar på den. Jag blev glatt överraskad från början!

Intressant, som sagt.

Schwein

Ingen kommer här in, här in, här. Åtminstone inte den grisige. För nu har hela familjen vaccinerats. Då bockar vi av det, helt enkelt. Yngste sonen ska visserligen ta den andra dosen, men det gör vi när vi kommer hem från USA.

Tjo!

Hem kära hem

Nu har jag sett nog av flygplatser på ett tag - San Antonio, Chicago, Köpenhamn och Arlanda inom loppet av ... Jag vet inte. Jag orkar inte räkna efter. Räcker det kanske att jag berättar att jag kom hem klockan 18 idag istället för 08.00 i morse. Nog om detta.

Har tagit till vara på tiden i alla fall! Pratat med chefens chef och en (annan) tjurgubbe som hade sin bitterbittra fruga med sig också. Hon var så bitter att hon nästan ville dö. "Om vi störtar nu så gör det inget". Jag sa till henne att jag tyckte att hon skulle gå i terapi. Men hon ville inte riktigt lyssna på det örat. Terapiörat?

Det finns bältor i Texas. Jag tänkte nästan köpa en till en av mina kusiner som hade just bältor som favoritdjur under en längre tid. Sen insåg jag att han ju är vuxen och förmodligen skiter högaktningsfullt i dessa märkliga djur nu för tiden.

Från terapiöra till bälta? Jag tänkte på ett djur. Tapir.

Nu är jag hemma och nästa gång jag ska resa så gör jag det tillsammans med familjen. Det längtar jag efter!

Om att ta ut sin rätt

Trött. Skelar säkert. Det heter cockeyed här. Som i tuppögd. Ingenting annat.

Har åkt till väldigt mall idag när dagen var slut på kongressen och alla jag känner skulle på möte. Köpte två plagg av tröjsort. (Skulle kunna skriva topp. Men jag tycker det är ett så fult ord. "Jag ar varit och köpt två toppar". Av vad då? Kroppstoppar.)

Hittade lite julisar också. Småsaker. En till mamma och en till syster.

Åt på samma ställe som jag och amerikanska kompisen gjorde igår. Hon var med även i kväll. Vi åt exakt samma sak idag som igår. Fantasifullt va? Hon var jättetrött idag. Skelar på riktigt.

Ska åka till flygplatsen tillsammans med en arbetskamrats fru som är här. Snälla - önska med och åt mig vid 10-tiden här, 17 hemma, att jag inte måste sitta bredvid henne hela vägen till Chicago. Jag kommer inte orka. Eller vilja eller står ut. Inte den skarpaste kniven i lådan. Om man säger så.

Nu vill jag åka till Amerikat med familjen! Genast!

Nätverkande

Jag bygger på nätverket. Både det professionella och det privata.

Kollar med folk om vad de tycker och hur vi kan samarbeta bättre vad gäller jobbet och frågar om Florida privat. Har träffat en massa människor som arbetar i Florida, och de berättar så gärna om ... allt.

När jag säger att vi ska bo på Siesta Key blir de saliga och säger att det var ett bra val! Har blivit erbjuden att ringa en kollega som bor nära Miami också. Vi får väl se ...

Ska nätverka vidare idag!

Men först ska jag äta storfrukost så jag står mig hela dagen. Nån lunch blir det nämligen inte ...

(Melon i två färger som jag strör solrosfrön på, äggröra, några perfekt stekta baconbitar, ett stort glas grapefruktjuice, en kopp te och avslutningsvis en pannkaka med lönnsirap på. Life is good!)

Juletider

Här i USA är julen mer påtaglig än hemma. Och det är lite konstigt eftersom det är ganska mycket skyltat och så överallt i Stockholm också.

Det är nåt annat här. Större granar med mer glitter. Fler julkulor i högre glasboxar på hotelldiskarna. Mer musik som strömmar ut från affärernas högtalare. Där har vi det! Det är musiken! Jingle Bells och sånt som känns riktigt juligt! På ett bra sätt.

Tomte i Texas

Nu har jag varit vaken i drygt ett dygn. Har kommit in i både andra ich tredje andningen, tror jag. Det var tufft ett tag på flighten mellan Chicago och San Antonio. Det kliade på hela kroppen och var trångt och jävligt. Men så kom jag till hotellet, blev uppgraderad till Executive King suite, och plötsligt varjag pigg som en mört. Så jag tog de medhavda klapparna till svenskan och hennes make som bor på hoteller bredvid, och agerade jultomte en liten stund. NU ska jag sova.

Sonen därhemma har tillfrisknat. Matförgiftning skulle jag tro. För mycket saffran?

VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?

Om jag ska åka iväg så blir yngste sonen sjuk.

Alltid.

Nu spyr han.

Och. Jag tänker inte ta hand om det. Jag tänker inte åka till USA för att kräkas. Så är det. Och än så länge är inte jag sjuk. Så då åker jag.

Han har kräkts på min fina matta. Den jävligt dyra med runor. Från NK.

P är irriterad för att det är som det är. Och för att jag tänker på mattan. Jag är irriterad för att jag tyngs av skuld. SKULD.

Det är fan inte lätt.

Då åker jag. Men inte med ett leende på läpparna.

Nedladdat

Jag hade ingen kamera med mig på stan idag. Bilderna på himlen tog jag med telefonens kamera. När jag laddade ner dem kom annat med. det var roligt. Hittade följande:

En fin lampa som jag tror skulle passa i vår hall.

Den fanns på en sorts marknad. För ett år sen.

Kungsholmskatten när den var en liten ... valp :)

Nycklar en masse hos monterleverantören i Stuttgart.

En fjäril som kompletterade sommarens samling.

Bild på snygg lampa i Görvälns slott.

Duktig, duktig

Lycka för en liten mamma kan vara att till exempel komma hem till sitt och upptäcka att mellansonen faktiskt kom ihåg att hänga tvätten.

Men det bästa kan vara att känna doften av lussebullar långt ut i trappen. För att samme son har bakat hela dagen. Två plåtar med de godaste lussebullar man kan tänka sig.

Vad kan jag säga?

Tack!

Räcker det?

Saker på K

Efter kursen tog jag ledigt. Åt tacos och sen träffade jag yogafröken/kattägaren som den här gången mest var Kungsholmsbo eftersom jag hämtade henne hemma.

Träffade hennes sambo och katt också. Och han är så söt (det är katten jag talar om nu) för han har en grej som ska göra honom smart. Det är en platta med urgröpta hål med plats för kattgodis. På hålen lägger man sen bollar av som katten måste pilla bort för att få snasket. Och det sötaste men kan tänka sig är en katt-tass som ska få upp nåt ur ett litet utrymme. Det var som han hade en mycket liten men väldigt mjuk lovikkavante på sig när han krafsade upp den där pyttelilla godsaken. Oerhört rart.

Nog om katten. Vi går över till kultur.

Vi lyckades avverka tre museer. Vi plockade russinen ur kakan på de olika ställena. Dalí på Moderna, shoppen på Nationalmuseum och till sist fika (!) på Medelhavsmuseet.

På vägen mellan de två senare ställena var jag inte riktigt närvarande. Himlen var fantastisk.

Eller hur?

Obs. Katt-tass. Att skriva så har jag inte gjort sen ... lågstadiet. Men kolla - kattass. Det ser helt psycho ut. Eller hur?

Sakerna på K är Katt, Kultur och Kanonvackert.

Som semester

Jag känner mig alldeles fylld av energi och jag vet varför! Jag har nån sorts rast. Från alltihop.

I morgon är det kurs och inte gå till jobbet efter det och sen är det Texas. Och vare sig det ena eller andra är rast - det är i allra högsta grad arbeitung. Men ändå. Jag kan läsa böcker. Planerar att läsa två av islänningen. Och Family Living. Ska göra uppgiften vi kommer få i morgon på Poppius. Fotografera himlen. Hoppas på solnedgång nånstans.

Hade så mycket energi att jag bakade pepparkakor med yngste sonen och hans kompis när vi kom hem. Det var bra!

Slow day

Vi sov till halv elva. Yngste sonen och jag. Det var varmt och mysigt och sällsynt. P hade redan åkt mot Katrineholm och begravning när vi vaknade.

Sen har jag suttit vid datorn och jobbat hela dagen. Nada Lego, nada Kalahari. Än så länge. Han spelar nåt fotbollsTVspel nu.

Ingen yoga idag. Har ingen som kan vakta den lille pojken. P kommer hem vid 20, tror han. Mellansonen är på spanska til halv sju. Den äldste är hos sin pappa.

Innan 21.30 ska P och jag få svininfluensasprutan av en kompis som jobbar på sjukhus. P svimmar av sprutor. Vi hoppas att det går bättre när det är nån han känner som ger honom vaccinet. Jag hoppas att jag inte mår dåligt av att få den. Vi ska ha en rolig workshop på jobbet i morgon förmiddag.

Framför mig

Jag VABbar i morgon. Alltså VårdAvBarn(bar???) Det betyder att jag ska lägga pussel och spela Kalahari hela dagen.

Fast jag har ju annat jag måste göra också. I morgon kväll ska inlämningsuppgiften på Poppius vara inne. Det stressar. Uppgiften var svår (=tidskrävande). Men jag orkar inte ta tag i det nu. Jag skjuter upp.

Ska skicka några mail i morgon också. Fast jag tänker sova på morgonen.

Kom på en sak som är bra. Jag ska till Poppius på fredag och på lördag åker jag till Amerika. Dåkan jag göra läxan på planet. Bara det inte tar mer än två timmar. För då ligger jag batteririsigt till. Jag skriver för hand först, såklart. Sen sätter jag på den lille datamaskinen. Klarrrt!

Nu har jag planerat.

Nu ska jag titta lite på SAS sida för information om hur många poäng det kan kosta med en uppgradering. Jag har tittat på den sidan förr. Jag älskar att ha möjlighet att uppgradera mig. Till ekonomi extra dit. Kanske, kanske till business hem. Över natten. Det känns bra!

Sex år

Han har halsfluss. På sexårsdagen. Lilla, febriga gubben.

Hela natten låg han och gnydde. Trots det firades han i morse. Han satt där med feberglansiga ögon och öppnade sina paket. Efter paket. Efter paket. Log litegrann ibland.

Sen åkte jag till jobbet. De stora pojkarna gick till skolan. P tog yngste sonen i hampan och besökte läkaren som sa att det var halsfluss. Eller halsflux som sonen tror att det heter.

Min pappa med särbo kom i alla fall. De trotsade sjukdomen. Det var bra! Gladde oss alla.

Inget ont som inte har nåt gott med sig. Vi slipper slåss om huruvida en sexåring ska gå på begravning eller inte. 44-åringen går inte heller. Vi stannar hemma medan P åker med sin mamma. Jag tycker det är synd att jag inte kan vara med. Skulle vilja det för Ps och hans släktingars skull. Men vem vill ta hand om en liten pojke med flux?

Det slog mig i morse att vi kunde ha firat 50 ihop. Sonen och jag. Sen kände jag mig dum i huvudet när jag omöjligt kunde räkna ut vad vi kan fira i framtiden. Kan jag skylla på den dåliga sömnen i natt?

Elva skulle kunna vara tio för mycket

Kalaset har ägt rum. Sonen har somnat trots att klockan inte på långa vägar är så mycket som den brukar när han somnar andra dagar.

Orsakerna kan vara två - har är utmattad av allt firande, han HAR feber. Alltså - han har feber på riktigt. Eller är det bara på grund av kalaset han har fått feber?

Vi får väl se om den ger med sig till i morgon eller om den inte gör det.

P sover framför TVn och de äldre sönerna har just kommit hem efter biobesök som höll på längre än kalaset. Om man säger så.

En del av de där ungarna som var här, lär inte bli bjudna nästa gång. Några av dem är så odrägliga, högljudda och gräsliga att man vill skicka dem till uppfostringsanstalt. HAHAHA. Inte vet jag vad man ska göra. Tala allvar med deras föräldrar kan man ju inte hålla på med heller.

Visst är sexåringar de värsta man kan ha på kalas. Inte blir det väl värre när de är sju? Eller Åtta? För det orkar jag inte.

The party is over?

Vilken väldigt bra födelsedag jag har haft!

Vaknade och hade Gustavsbergsbesöket på hjärnan. Halv elva kom villavännerna förbi och hämtade mig. Sen var det shopping som gällde! Jag tror kanske att det var det jag köpte där som var presenterna från P. Jag har i alla fall inte fått något annat av honom. Förutom städningen av hemmet inför festligheterna. Är väldigt glad för det jag köpte:

Av Mia E Göransson

Av Elisabeth Olszewska

Av Åsa Lindström

Av ovanstående är allt, utom den gröna masken, andrahandssortering. Det är därför Lindströms muggar inte har någon guldkant, till exempel.

Middagen var trevlig och chili con carnen god. Hann inte riktigt prata med ... nån. Så som det ofta är när man lagar mat och lägger barn och så. Men ändå. Jag antar att det handlar om att bygga på relationerna och sen får man ta tid med var och en för fördjupade samtal.

Låter jag gnällig? Jag är nog bara trött. Ikväll ska vi ha sexårskalas och jag måste se vad vi ska leka. Man kan inte improvisera alltför mycket med tio vimsiga barn.

Det var kul att min syster var här så länge! Jag fattar inte att hon inte är här oftare. Än mer förvånande var att äldste sonen erbjöd sig att bjuda kompisen från Hässelby (och hennes familj) på middag för att han vill ha dem omkring oss mer. Är det min son - med kökskunskaper som sträcker sig till "the art of making noodles and coffee"- som ska bjuda på middag? Jag måste säga att det är ett erbjudande som är få förunnat och att det skulle vara jättetrevligt om det blev av!

Roligt också att se elvaåringens utveckling. För nåt år sen såg hon gärna på film med sin lillasyster och vår yngste son. Nu hänger hon hellre med dem i övre tonåren.

Nu ligger de två långa sönerna skavfötters och sover. Det är så sött! Yngste sonen väntar med spänning på att kalaset ska gå av stapeln. Han frågar när de ska komma hela tiden. Kanske skulle ge honom en klocka ...

Tjejmiddag

Hej! Jag fyller år. det är inte viktigt. Min födelsedag känns som en transportsträcka mot nåt annat. Som kanske är lika oviktigt. Men - jag är glad att jag är född. Och jag är glad över att jag har de föräldrar jag har.

Jag har varit på tjejmiddag. Kände drygt sextio procent av dem som var där. De övriga trettio känner jag också nu. I alla fall litegrann. De var bra! Man har bra mycket med sig. "I bagaget" som en del säger. Vi har pratat alkoholism, skilsmässor, barn och jobb. Det var bra.

Snart ska jag upp igen. Och jag är så trött.

Nu ska jag gå och lägga mig bredvid min make som snarkar därinne. Han är nog väldigt trött. Han har nämligen bakat bröd till min födelsedagsmiddag. Jag älskar honom så!

-isch

På väg hem var det ett gäng yngre män som hade festat (och varit på matchen mellan Barcelona och Inter?) i Barcelona. De pratade mycket på planet. Och allt slutade på -isch.

"Köpte du nåt i taxfreen? Jag köpte bara Tobleronisch".

"Nu längtar jag verkligen hem till min sängisch"

Och så vidare. Man blir snabbt smittad av sånt.

Väderkampen, Barcelona vs. Stockholm

Och vinnaren är ...

BARCELONA! Grattis, grattis! Sol! Varmt! Vinst!!!

Da midda

Vi åkte från hotellet 19.30. Till en bokhandel, typ antikvariat. Där var det konsert med Ignasi Terraza som blint spelar piano och en tjej som sjöng - Susanne Nånting som ger ut en skiva i oktober. Hon sjöng jättebra. Skulle kanske kunna träna lite engelskt uttal, bara. Efter konserten var det cava och spansk skinka och ost.

Sen åkte vi till restaurangen. Den var bra. Ser att den har en Michelinstjärna. Jaha. Då vet jag det. Det var kanske därför de sopade bordet med en silvrig skyffel så snitsigt? Och hällde upp vin som ingen orkade dricka upp.

Först fick man en sjöborre sen var det tortellinis med kyckling i och svamp ovanpå och sen var det tre goda bitar kött med yttepyttelite grönsaker och två potatisskivor och sen var det crèpes Suzette och sist var det chokladpraliner till kaffet. De där smågrejerna till kaffet var det ingen som orkade äta. Bara den korkade flicktanten som satt bredvid mig.

Jaja. Jag har pratat mest med en finska från ett konkurrerande företag. Bra.

I morgon är det möte. Hejåhå.

Sista dagen för antibiotikan idag. Och jag hostar vidare ... Lungröntgen nästa?

Höst här

Det är varmt här i Barcelona. Soligt. 20 grader såg jag att det har varit idag. Det är ju inte fel! Det är däremot min vinterkappa ...

På planet från Frankfurt var det ett jättegäng med amerikanska pensionärer. Det går ju en massa kryssningsfartyg härifrån. Fulla med amerikaner, uppenbarligen.

Gud, vad de låter. Och tar för sig på ett ocharmigt, bortskämt sätt. Jag sitter hellre här på hotellet på nittonde våningen och väntar på att gå ner i lobbyn och träffa de andra för att åka till hemligt middagsställe, än häckar i en hytt på väg till uppklädd båtmiddag.

Fast nån gång, nån gång, ska jag åka på kryssning!

Boktipsbytare

Kände att resan skulle bli lång utan nåt att läsa så jag tog en sväng i Pocketshopen på Arlanda (eller en av dem - det finns flera stycken). Gick därifrån tomhänt. Gick på toa. Så gick jag tillbaks igen. Och det var bra! För där stod en tant och höll i "Igelkottens elegans". Den var ju bra! Så sa jag det till henne. Frågade om hon hade läst "Boktjuven" också. Det hade hon inte men hon hade givit den till sin svärdotter så hon kunde låna den sen.

Så gav hon mig tips. Så nu har jag läst isländsk deckare - "Kvinna i grönt" av Arnaldur Indridason. Den är bra. Det finns fler att läsa sen. Blir nog en ny när jag åker till Texas. Eller båda de andra. Den resan är ju lång, lång.

Tack tanten!

Hektiskt

Nej. Jag måste få spy ur mig mer om mina åtaganden och göromål och lyxproblem. Sortera?

Tisdag -

Jobba på andra jobbet. Jobba på första jobbet. Yoga. Sommarpratarprogrammet på TV (bra). Packa.

Onsdag -

Flyga. Hotella. Äta på lyxställe. I alla fall står det så i programmet. (Missar Graven-Morden-Graven-Morden vaddetnuheter)

Torsdag -

Möte. Flyga. Komma hem sent.

Fredag -

Kurs. Är glad att jag skickade in läxan redan i går. Bra blev det också. Jobba. Sno åt mig tid att ägna på Åhléns för att eventuellt kunna köpa present till 6-åring. Tjejmiddag.

Lördag -

Fyller år. Får inte brev från kungen. Eventuellt åka till Gustavsbergs julmarknad. Städa, städa. Laga middag. Äta middag med vännerna (skulle vilja att downthemountain-bloggaren kommer. Vill hon det? HÖR AV DIG DÅ! Välkommen! Meddelas endast på detta sätt.)

Söndag -

(Sova?) Städa, städa? Discomiddag för 6-åring. Städa, städa?

Måndag -

Femåring blir sex (HURRA!). Jobba. Middag för farmor och hennes och farfar och hans och morfar och hans.

Tisdag -

Begravning.

Onsdag - fredag -

Som dessa dagar är som oftast.

Lördag -

Åka till Texas.

Måste tänka ut bra saker att ge ett älskat barn nån gång. Snart är det för sent (måndag). Och däremellan är det fasta?

Nu ska jag sova så att jag är gladare och mer positiv i morgon.

Roligt och inte

Yngste sonen tycks vara i den där åldern då precis allt fastnar i hans lilla hjärna. Han uttrycker sig också. Klokt, allt som oftast.

De var med skolan och såg nån pjäs som handlade om längtan. Skådespelarna började med att bonda med barnen, "Är det nån som längtar efter någon?". Sonen svarade "Ja. Jag längtar efter min flickvän".

Ho-ho? Är det denna där Linn som spökar nu igen? Hon som går på en annan avdelning. Lilla gubben. Går han och längtar? Rart!

Senare på dagen, när jag hämtade honom i skolan, föll det sig så att vi fick med en av grannpojkarna också. Hans pappa var tacksam för att han kunde gå utan extra unge på utvecklingssamtal med annat barn. Vi började prata om farmödrar och annat gammalt folk. Ps mormor som dog natten mellan fredag och lördag, till exempel. Hon var 92. "Nästan 100" sa nån. "När man fyller 100 får man brev från kungen" berättade vår snart sexåring . Det hade grannpappan ingen aning om. "Man lär sig nåt nytt varje dag" sa han.

Begravning för den gamla mormorn äger rum om en vecka. Då ska vi vara med. Det är inte så kul. Vi kanske skulle varit där mer medan hon levde istället ...

Pickelipacka

I morgon äter jag spanskt. Kanske. Jag ska i alla fall åka till Barcelona i morgon bitti. Borde därför packa den lilla väskan. Handbagage. Är borta en natt.

Skulle haft med någon kollega, men en var tvungen att hämta sitt barn i Korea och en annan var absolut tvungen att stanna hemma och utveckla viktiga planer för hemliga saker på jobbet. Den tredje, och sista, möjligheten till sällskap hade redan planerat resa till Milano. Övriga ska ha gruppmöte på annan ort på torsdag. Det är jag faktiskt lite ledsen att jag missar. Strategier och trevligheter. Sånt gillar jag.

Jag reser i klänning och strumpbyxor. Det kan man väl kanske shoppa i också? Tror nämligen att jag får en kort stund för affärsrännande.

På torsdag ska jag ha nåt annat på mig. På själva mötet. Det är inte viktigt. Alls. Kläderna alltså.

Ska bo på flott hotell.

Blabla.

Känner mig trött och hade helst stannat hemma.

Ska skriva om nåt annat som gör mig lite mer ... uppåt.

På TV

Jag tittar emellanåt gräsligt mycket på TV. Så är det ...

Idag har jag sett på Ullared och Vem tror du att du är (släktforskning. Idag med Claes Malmberg)

I morse på tunnelbanan kom jag på mig själv med att se fram emot Ullaredsprogrammet. Jag undrade varför. Vad är det egentligen som lockar? Varför vill jag se det? Jag har kommit fram till följande:

Ullared och Hollywoodfruar är av samma karaktär. Det handlar om världar långt ifrån min egen. Jag vill veta mer. Vad har de som inte jag har, vad har jag som inte de har? Skiljer sig världarna åt? Vad finns överallt. Vad finns inte?

Jag fortsätter titta på TV.

Dessutom fick jag idag ett mail från Titan Television som hade hittat mina kontaktuppgifter på statist.se. De vill veta mer om mina semestervanor. Kanske kommer vår nästa resa på TV. HAHAHA! ("Andra världar" kan det heta!)

Pistiller

Har haft liljor hemma

På stan

Jag har sett tomten idag. Han var sponsrad av Coca Cola.

Sen gick jag förbi Riddarholmskyrkan.

Över stock och sten, genom eld och vatten.

Mot ekostället i Blå gången (eller vad det heter?)

Det ser stängt ut.

Men det ekar bra.

Sen tog jag tunnelbanan från Slussen.

In Good Hands

In Good Hands

Posted using ShareThis

Chairman Of The Beard

Chairman Of The Beard

Posted using ShareThis

Bebbe

Vi har haft en liten tösabit här idag. Nykläckt, som hennes pappa skulle säga. Fem månader. Så fin, så fin. Och lugn och glad och intresserad.

Små filékinder och raka ögonbryn och en liten rosenknoppsmun. Och hår i mörka testar. De mjukaste fötter man kan tänka sig. Tänk att de har ögonfransar från början :)

Så rart.

Ärligt - jag tror att de där små ongarna är meningen med livet! Om nån erbjöd mig en liten av vilken sort som helst, så skulle jag tacka ja på stubben. Men ... jag lär få vänta på nån annans som jag kan låna. Ofta.

Om en fisk

Middagsgäster från Ön. Ville bjuda på nåt gott. P sa "Fisk!". Så jag gick i sällskap med mellansonen till Systemet och till fiskaffären. Köpte marulk och räkor. Fick tips av fiskhandlaren om hur marulken på bästa sätt skulle tillagas - först steka för ytans skull och sen in i ugnen (100 grader i 45 minuter eller tills när termometern visade 45 grader). Han gravade fisken innan han skickade med den hem. Tack, tack.

Vi var för en gångs skull i fas. Ingen stress, ingen jäkt. Allt förberett. Städat.

Jag började ta itu med fisken som skulle stekas. Sköljde av den. Drog bort vad jag trodde var en fiskådra. Den viftade på sig. Det var inte en del av fisken. Det var en helt egen varelse. Typ ... mask. Tunn, tunn 5 centimeter lång sak. HU! Jag ringde fiskhandlaren. P åkte dit och fick fisken bytt. Mot torskrygg. Vi blev kompenserade också. Med presentkort på samma summa som första fisken kostade.

Så glad för att vi hade tiden på vår sida. Så glad att P orkade åka och klaga. Så glad att torskryggen var god. (Den la vi i kokhett vatten vid sidan av spisen där den fick ligga och efterkokvärmas i 10-12 minuter.)

Och inte en enda gång har jag nämnt vilken fiskhandlare det var. Det kommer jag inte göra heller. För det är inte deras fel att en marulk hade drabbats av nåt. Och vi har ett presentkort som ger oss rätt till ytterligare ett besök hos dem.

Marulk - nån???

Gladaste kollegan

Vi har ett problem på arbetet. En kollega som är överpositiv. Vi står inte ut. På lätt göteborgska tjuter hon "Åh, vad roooligt", "Godmooorgon", "Vilken fiiiin kjol/blus du har och vad fiiin du är i håååret!". Och detta dagarna i ända. Det blir för mycket.

Nu ska hennes chef tala med henne om att tagga ner en smula. Om hon som får kritiken tar det bra och om hon som ska leverera besked om att vi inte står ut med henne lyckas, så ska jag ta av mig hatten och buga så långt ner jag kan.

Kursdags

Har börjat på Poppiuskursen. "Att skriva bättre på jobbet". Kände mig på nåt sätt väl enkel i sammanhanget. Det var centerpartister och EU-mänskor och såna som ska sälja in både Stockholm och Frankrike. En från Tullverket. En avpolleterad chef från okänt ställe. Och några till. Vi var totalt tolv.

"Jag skriver mest interna texter" var liksom inte riktigt så coolt som det de andra ägnar dagarna åt.

What ever. Vi är alla där för att lära.

Att tänka på:

Skriv det viktigaste först

Skriv konkret

Skriv för målgruppen

Visste du förresten att en mening inte ska innehålla fler än 25 ord för att vara begriplig. Förra meningen innehöll 17 ord.

Bra webbplatser (rekommenderat att säga istället för sajt eller hemsida) för att lära mer om språk och vad som är rätt och fel (eller så) är www.språkrådet.se, nada.kth.se/datatermer och www.tt.se. Observera att det är nya regler som gäller jämfört med vad som har gällt. När man gick i skolan, typ.

Fortsättning följer.

Ute i god tid

Fick en invitation till middag på lördag hos farbror och faster. Då kan vi inte. För det kommer hit en bebbe som vi aldrig har träffat. Fast vi känner hennes föräldrar.

Så för att kunna träffas bestämde vi att vi ska hem till farbrorn och fastern en annan dag. I februari, närmare bestämt. Det är så man fyller sin almanacka!

December är full av Texasresa, hembybesök och julbord. Floridat icke att förglömma. Floridat. Eller Da Flori.

Det mötet

Jomen det gick bra. Hade jag inte haft de där skyhöga förväntningarna så kanske jag hade tyckt att det var ett riktigt bra möte. Vi var ju bara tre, som sagt. Och det var SÅ skönt att få prata om saker med rätt människor. Inte en massa klåpare som bara tycker.

Det visar sig att vi har väldigt lika idé om vartåt vi vill. Och det underlättar ju.

Nu ska jag rapportera till cheferna och det vet jag inte om det blir lika lätt. En del av de saker vi avhandlade är liksom lite åt det flummiga hållet. "Tänk om ...", "Jag känner att ..." och så.

Nåja. Jag grejar det säkert!

Ett möte

I morgon ska vi ha ett möte. Ett efterlängtat möte som jag säkert kommer bli besviken på. Jag har skyhöga förväntningar.

Det är i morgon som de två produktområdena på jobbet ska enas. Har jag tänkt.

Mötet har skjutits upp ett otal gånger. "För dåligt med tid" säger en av deltagarna. Ingen vet vad som tar så mycket tid. För hon lägger ut allt arbete på en byrå. Tänker ingenting på egen hand. Jag undrar ibland om det här mötet har blivit inställt så många gånger bara för att hon inte vill avslöjas som okreativ. Det skulle nämligen vara högst olämpligt att ha en sån mänska i den roll hon har.

Glada kollegan kan inte vara med. Hennes son har blivit sjuk efter att ha tagit den där svinsprutan. Så typiskt. Jag kan på sätt och vis hoppas att yngste sonen får ta sprutan en fredag. Så kan han vara hemma i lugn och ro över helgen. Är jag konstig som tänker så? Praktiskt. Jaja, kanske det.

Nu kom P med ingefära-te. Det kanske hjälper mot mykoplasma eller vad det är jag har.

Nåja. Ser fram emot mötet. Mycket!

Kalas

Yngste sonen blir snart sex år. Om 13 dagar.

Nu har han bestämt vilka barn som ska komma. Vi sa sex från början, men det blir fler. Tio. Elva med honom själv ... Åtta pojkar och tre flickor.

Discokalas. Med middag. Hm.

Det verkar som han ser fram emot att få dricka 7Up mest av allt. "Det finns i burkar också". Jo - det gör ju det.

Jag blir 44 om 11 dagar.

Allmän yrsel

Hemma idag. Hostan har börjat igen. Har just kommit hem från läkaren. Och apoteket.

Nu ska jag bli frisk av:

Ery-Max (antibiotika - bra mot bakterier som orsakar lunginflammation. öroninflammation samt difteri, klamydia och kikhosta. Man kan få nässelutslag, övergående hörselförlust samt klåda i underlivet. Bland annat.)

Bricanyl (luftrörsvidgande - det här andas man in genom inhalator. Kan bli darrig och få nässelfeber och så kan jag få kramp i luftrörens muskulatur. Bland annat.)

Cocillana Etyfin (hostdämpande. Förstoppning, kramper i gallvägarna och nässelutslag är några av biverkningarna som kan drabba mig av detta. Tröttheten finns redan här.)

Hoppas bara att jag faktiskt blir frisk. Och inte sjukare. Jag menar - risken finns ...

Är yr. Och ögonen känns pyttesmå.

Ska nog sova en stund.

ARRRGH

Jag känner mig arg som ett bi. Det där som Ferdinand sätter sig på.

Dagen började kasst och den verkar sluta lika illa. Nån ringde och väckte mig på mobilen. Jag hann inte svara och det var ett okänt nummer. När jag kollade upp det så var det till en klasskompis i yngste sonens klass. Men ring inte 10 en söndag. Jag ber er. Sonen var uppe sen en timma, men jag hade somnat om. P snarkade han också.

Nu är jag törstig efter thaimåltid. Till middagen drack jag ur det fina, fina ganska nystulna glaset från Florens. P har uppenbarligen nåt fel på synen (kan det vara astigmatismen som inte funkar som den ska - visst har det med typ djupseende att göra?) för när han ställde in det fina, fina glaset i diskmaskinen så var det för högt och krasades sönder.

Jag säger bara en sak och det är JÄÄÄÄÄVLAR! Blev riktigt ledsen - uppretad - av att det inte finns mer. Lyckades sno det och frakta det i incheckade resväskan hela vägen via München eller hur jag nu åkte från Florens, men här hemma går det sönder bara för att nån inte fattar bättre.

Är irriterad som fan på P också. Generellt. Det är nog ömsesidigt. Vi har inte pratat ordentligt sen ... jag vet faktiskt inte när. Vi inte gör ingenting tillsammans och pratar inte. Ingenting och ALDRIG. Jag orkar inte ta initiativ till nånting och blir missunnsam och arg på alla som eventuellt är romantiska och gör saker för varandra och köper grejer och ordnar middagar. Här hemma har vi konstant den där lilla beskäftige dvärgen som som springer om benen och stjäl både uppmärksamhet och energi från i alla fall mig. Åtminstone känns det så i denna sekund. I morgon, eller när jag går och lägger mig, kommer jag ångra mig. Det har jag redan gjort. Men jag står fast vid att det inte blir särskilt mycket tid för sammanhängande samtal. Som inte handlar om vem som hämtar på fritids eller vem som ska köpa spännande köttfärs eller tomater och mjölk.

Och hjälp orkar jag inte be om för jag har fått för många nej.

Blä.

Och jag skäms inte det minsta över att jag ibland stjäl glas.

Och min syn är det inget fel på. Jag har nämligen fått mina nya glasögon. De är inte lika snygga som de gamla och de där rumsprogressiva ser klumpiga ut och jag är missnöjd med dem också.

Alltihop är skit och fan. ALLT!

Somliga straffar gud mesamma va? Långsamt tärande och gnagande och uschligt, snarare. För ett glas? Kom igen.

Frisk luft?

Har inte varit ute på hela dagen.

Hade Hus-i-Småland-möte med halva släkten (eller vänta nu - en fjärdedel av släkten, blir det va?) och det var väl sådär. Han som tycker att alla vi andra lyssnar dåligt på honom behagade komma idag och då började vi om hela arbetet med stadgar och avtal för en förening där vi alla kan vara med. Grejen är bara att vi andra redan hade utformat nåt som vi tycker är bra men eftersom det inte passar den här karln som poppade upp idag, så ville han plötsligt vara med och tycka. Man blir vansinnig. Han kommer inte nöja sig förrän vi har gjort precis som han vill. För vi är dumma i huvudet allihop, enligt honom. Nej. Han sa inte så, men det är inte långt ifrån. I själva verket tycker vi andra att han är ärkebesvärlig.

Ett tag ville jag nästan be samtliga resa på sig och gå. Jag orkar inte med höjda röster och dunk i bordet och folk som känner sig mobbade i mitt hem. När det var som argast försökte jag tänka på annat. Kladdkaka och Florida och sånt. Jag lyckades inte så bra.

Nåja de andra släktingarna är trevliga! En är nyförlovad, en ska åka till Portugal och en hade svarta diamanter om halsen. De andra pratade jag inte så mycket med.

Om döden och allmänt saknande

När yngste sonen skulle somna så hade vi ett litet samtal om döden. Han hade läst "Döden"-boken i skolan. Den som är i samma serie som "Bajs" Och "Hår". Bland annat.

Jag undrade var han tror att man tar vägen som död. Han tror att man blir en stjärna. Det är fint. Jag berättade hur jag saknar min mormor men hur jag kan tänka att hon blinkar till mig om hon är en stjärna. Så sa jag att jag tropr att hon kommer och hälsar på hemma hos oss ibland. För att kolla läget. Så berättade jag att hon är spridd för vinden i minneslunden. Han visste mycket om hur det går till. "Döden"-boken verkar v´bra och informativ. Har inte läst den själv, dock.

Han sa "Jag saknar en som inte är död" och jag undrade vem "NN" (mostern) sa han. Jo. Det är väl dags att ses ...

Nu sover han.

Om jobbet och fritiden

Idag, sörrni, har jag jobbat järnet.

Fick mycket gjort. Dagen började med en presentation för dem som salsade igår. Sen hade jag några möten och skrev mötesanteckningar (en hel väldig sida) och åt indiskt (också en del av dagen va?) och sen gick jag. Klockan tre. Eller strax efter. Det var skönt. SKÖNT.

I morgon har vi halva släkten här. Husmöte. En av släktingarna kommer ställa till det. Och jag nästan önskade att bli sjuk. Jag vet hur det kommer bli - vi andra har pratat möte efter möte och sen kommer han och stökar. Ifrågasätter och fördröjer. Man blir galen. Och mina utlånade pengar kommer att sitta fast ett tag till.

Dumma, dumma, dumma.

I övrigt så hoppas jag att vi kanske kan göra en utflykt till Älvsjö på söndag. Foto- och bostadsrättsmässa. Mellansonen är på. Hurra! Like happenings. Eller vad det nu är.

Gullegull

Sonen har just skrivit mail. Han gillar att få mail, därför skriver han.

Det ena var till mormorn, det andra till mostern (tillika gudmorsa). Han skrev om hunden till mormorn och sen att han vill träffa mostern. En massa smileys illustrerade vad han vill göra tillsammans med henne. Kramas, gå ut, äta, sova, äta frukost, gå ut, kramas och sen packa väskan och åka hem.

Ja. Vi får väl se vad som händer. Rart var det hursomhelst.

Att skriva "d" istället för "det" är ju konstruktivt.

Böckernas nödvändighet

Har nu läst ut den tredje boken om böckernas kraft och nödvändighet. Att tro på Mr Pip av Lloyd Jones. Var tvungen att pausa en stund på tunnelbanan för att inte brista ut i högljudd gråt. Tänkte på annat. Vad nu det var. En kort stund innan jag tog mig vidare mot upplösningen.

Har ju Boktjuven och den där potatisskalsboken i färskt minne.

Nu undrar jag vad jag kan hitta i bokhyllan som kittlar tillräckligt mycket för att jag ska vilja läsa. Har en del inbundet. Det är ju lite tungt att bära kors och tvärs. Men kanske värt det ändå.

Lyxproblemen hopas. Igen.

Man har det bra, som Björn Borg skulle sagt. Eller vilken annan idrottsstjärna som helst. De säger alltid "man" om sig. Vem har lärt dem det?

Uppsidan

På svenska säger vi fördelar. Jag tycker att uppsidor funkar lika bra. Det finns de som hånar mig för att jag säger så. Och?

Jag var och läste in i morse. Det ger pengar. Bra!

I kväll har jag varit på salsaställe. Dansat med en oduglig pedagog (salsalärarinna från Colombia. Att hon var just salsalärarinna påverkade inte hennes pedagogik. Inte heller hennes ursprung. Men hon var BAD som det heter på engelska.) Och i själva verket dansade vi inte med henne utan bakom. Fast vi många var bakom hennes syster som dansade mansstegen. Jag bland annat. Systern kunde inte riktigt mansstegen. Och det var mest kvinnor bakom systern. Mest män bakom lärarinnan. Fel, fel, fel. Undrar om det berodde på mojiton som systrarna drack? Att det blev så fel. Men ändå. Uppsida.

Jaja. Vi hade det kul i alla fall. Kollegerna från elva europeiska länder och vi från kontoret. Maten var god. Så var det ju kubansk rom också. Det är gott. Bättre än whisky. Undrar om det är rommigt i Florida? Nära Kuba och så, tänker jag.

Nu är jag faktiskt trött. Vilket inte är nersidan utan baksidan.

Illa kaffeberoende

I morse stod det en ful tjej på tunnelbanan. Hon hade en tamedkaffemugg i metall (hemifrån, alltså). Så tänkte jag på beroende. Hur svårt kan det vara att dricka sitt kaffe hemma? Man får inte röka på tunnelbanan. Och att supa (ett annat beroende) ses inte heller med blida ögon. Tackochlov.

Jag tycker att folk som måste ta med sig kaffe är töntar. Se till att stävja ert beroende. NU!

The machines against me

Woke up, fell out of bed ...

MEN FÖRSENT. Jag vaknade av Ps väckarklocka som ringde 7.40. Min stod vid det laget på 03.15 men skulle ringt klockan 6.00 om batterihelskottat inte hade lagt av.

Skulle ringa till Talstudion där jag skulle spela in på morgonen och säga att jag blev sen men vad hade hänt då? Jo företagslåset (en fyrställig kod - bokstäver) hade låst sig så att man bara kunde slå in siffror.

Sen visade det sig att P hade jobbat till 03.00 och att skulle stanna hemma och jag lämnade yngste sonen i skolan och hade missat att de skulle klä ut sig till seriefigurer. Gympapåsen var också hemma.

Jaja. Resten av dagen kunde bara bli bättre och det var faktiskt en helt okej dag i övrigt.

Lite hjälp hade jag nog ändå av yogan mot stress igår :) Tänkte att det går en bus till och så. Bra.

Det allra bästa

Dagens allra bästa händelse var att av en slump träffa min syster på tvärbanehållplatsen på väg från yogan.

Dagens näst bästa var att jag gick till yogan trots gäspattacker hela dagen och ont nånstans i höger höftpartidel.

I morgon kommer mamman och styvpappan och hunden hit. Jag undrar vad vi bjuder på. Jag undrar vem som handlar. Jag hoppas att de inte åker bil.

Tänk om jag kan lura P att handla redan i kväll. Jäklar vad jag måste övertyga i tio minuter då. Klockan 22 stänger affären. Nu är klockan 21.11.

ajöööööö

Bloggtips

Om du gillar bilder. Om du gillar mode. Om du gillar människor. Kolla här.

Den här är också rar.

Det sorgligaste

Mer TV.

Först.

Han den ensamme, religiösa som hoppas på ett bättre liv i himmelen men som jobbar på GeKås till dess.

Sen.

Kysst av spriten och det är inte så kul. Sorgset och supigt och ledsna barn.

Jag hoppas på nåt lite glammigare 21.30.Då är det Fashion: Modeveckan i London.

Undrar om jag orkar se Ungdomsfängelset också.

Nåja. Nåt lär jag mig väl. Kanske.

Fast jag läser ju en alldeles bra bok också. Att tro på Mr Pip. Av Lloyd Jones. Tråkig start som tar sig efter 25 sidor. Nu längtar jag efter tågresan (läsresan) i morgon till jobbet!

Trädgårdsprogrammet jag gråter till

M-hm. Nu så. Sista programmet i Trädgårdsfredag-serien. I alla fall för säsongen. Och när de kramade varandra ajöken så grinade jag lite.

Vad tyder det på? Att jag är lättrörd? Att jag inte gillar avsked? Att de där trädgårdstomtarna och hon Colten och han kocken har blivit mina vänner? Att jag kommer sakna de fantastiska bilderna?

Jo. Det är nog så.

Löjromsgott

Igår åt vi nåt så gott! Jag hade hittat ett DeliCard som jag kunde beställa löjrom från. Men jag visste inte vad jag skulle göra med den, så jag kollade på nätet.

Gjorde två varianter:

1. Kronärtskocksbotten med crème fraiche, röd lök sen toppat med löjrommen. Det var gott!

2. Knöckla ihop en rundel (jag markerade rundeln med ett dricksglas och klippte sen med sax) av tunnbröd till en strut och fyll till hälften med crème fraiche blandat med citronsaft och lite citronskalszest. Röd lök. Löjrom. Liten dillkvist (den glömde jag igår). Very, very, very good!

Det bästa är ... att vi har ytterligare en burk att göra av med idag! Så Fadern i huset bli firad med tunnbrödsknöckel idag också!

Sånt

Uttömd.

Har handlat. Lagat mat. Haft det trevligt. Nu är jag trött.

Kvällen har mest handlat om salt.

Först var det löjrom (i en kombination som jag kan återkomma till en annan dag), sen var det nåt annat och sen var det faktiskt tårar en lång stund. Min förfriskade bror tog upp temat "skilsmässa och relationer" och då grät jag. Mellansonen också.

Nu är vi glada igen.

Och ska väl sova om en stund.

Ostron, anka och katt

Kvällen i korthet.

Åt ostron till champagnen på Den Goda Maten-mässan.
Fick anka till middag. Den var mycket god. Sällskapet mycket trevligt.
Kungsholmskatten är söt. Fast den rev sonen för den ville vara herre på täppan.

Vill dessutom rekommendera några ställen -
1) Anglais. För middag. För torsdags-, fredags- och lördagsmingel.
2) Park hotell. För boende för stockholmsgästande.
3) Hasselbacken. För middag. Brunch. Julbord.
4) Malmen. För lunch. För barhäng. För läget.

KOM IHÅG DET!

Gummidans

Sånt här skrattar jag åt.

Lyxlirare

Jag har ont i vänster öra. Själva hörselgången är liksom förtjockad. P skojade om öroncancer förut idag. Det var inte så roligt.

Så kan jag inte se datumet på armbandsuret. Kanske kommer mina rumsprogressiva glasögon att hjälpa mig på traven. När de väl kommer. Och de har kommit ihåg att ta med astigmatismen också ...

Men ... Jag kan leva med de här små problemen. För i själva verket är jag en lyxlirare. Ibland har jag det så bra att jag nästan skäms. Nej. Det gör jag inte. Varför skulle jag det? Jag har ett jobb som jag har sökt mig mot och det jobbet har sina uppsidor. Man måste till exempel åka till olika konferensanläggningar ibland. I förra veckan var jag på två såna ställen - Filmstaden i Solna och en sväng på fyra olika Scandichotell. Efter besöket på Filmstaden fick vi två biobiljetter var, glada kollegan och jag. Och ett USB-minne (eller en "sticka" som jag säger när jag vill reta ihjäl P). Det var bra.

Scandicrundan startade med frukost på Scandic Infracity och lunch på Ariadne. I morgon ska vi åka vidare med trevliga försäljerskan. Börjar på Anglais och fortsätter med Malmen och ett till innan vi slutar på Hasselbacken med lunch. Sen är den arbetsdagen slut.

På eftermiddagen ska kattägarinnan, tillika yogafröken och Kungsholmsbo, besöka Den Goda Maten-mässan i Älvsjö. Där sippar vi champagne (som jag betalar själv) innan vi drar vidare hem till henne där våra män och min yngste son och hennes katt väntar med färdig mat.

Det känns som jag har bäddat bra och ligger ganska bra också!

Sjukling

Har varit hemma med yngste sonen hela dagen.

Ja, jag började ju såklart dagen med att inte sova ut. Jag läste in. I am livegen. Until death do us apart. Me and the microphone - eller uppdragsgivare, snarare.

Har jobbat som en liten idiot. Skrivit projektplan. Pratat i telefon. Skrivit mail. Och gjort pannkakor. Haft mysstunder. Ätit glass.

En bra dag på det hela taget.

Är det inte konstigt att jag fick en väldig lust att skriva fler projektplaner nu. Genast. Det är ett ganska kul.

I morgon ska jag jobba förmiddag och är hemma på eftermiddagen. På fredag ska jag till Den Goda Maten-mässan med yogafröken på eftermiddagen.

På söndag är det Fars Dag. Undrar om jag ska köpa nåt till lilla pappan? Fast han kommer hit på lördag. Har inte sett dem sen vi var i skogen för ... lääänge sen. Tvånader? (Två månader, alltså. P fick en gång för länge sen ett underbart mail från en islänning som skrev tvånader. Ska se om han har det kvar. Det var så roligt.)

Graving och stuffing

TV-serien Graven gick ju för några år sen. Underbart bra! Trevligt läskig, vill jag minnas. Nu är det dags för den fristående uppföljaren Morden.

Gissa vem som sitter klistrad framför TVn ikväll?

Matte

Min mellanson har haft utvecklingssamtal idag. Läraren vi hade det med var en trevlig, men lustig, figur. Liksom man och kvinna på samma gång. Det har ingenting med saken att göra.

En av de första sakerna läraren sa var att år två ofta kommer som en chock för elever med estetisk inriktning. Det beror bland annat på matte B. Det blir svårare. Allt blir mer. Man måste veta om det.

Mellansonen tycker att matte är tråkigt. Det tyckte jag också. Jag kan ju inte säga till honom att man klarar sig ganska bra utan att kunna en massa svårt matematiskt. Jag måste säga det som också är sant - att det är väldigt bra med matte. Man måste bara se de dagliga användningsområdena för att bli motiverad.

Läraren sa att han, som alltid varit intresserad av film, tyckte illa om matte ända tills han kom på att han kunde använda matematiken inom filmområdet. Räkna ut hur en kameralins skulle användas på bästa sätt eller så. Sen tyckte han att det var roligt.

Jag måste smitta mellansonen med lust för matte. Just nu är jag bara trött. Kan inte smitta med lust. Och särskilt inte för matte. Sov taskigt bredvid hostade liten pojke inatt. Ska vara hemma imorgon. Vabba. Men jag måste jobba. Mycket nu, som sagt.

21 år till

Jag ska arbeta i 21 år till ...

Det känns kanske som jag ska fundera på vad jag vill göra under de 21 åren.

Vem är jag? Åt vilket håll vill jag? Vad ska jag göra?

Idag är det tisdag.

Yogamama

Fick med mamman på yogan idag. Hon är så söt! Ibland ville jag liksom brotta ner henne och gosa. Så som man gör med en liten onge eller ett djur.

Hon satt där med sitt korta, rufsiga hår och läppstift och var ganska stel. På samma sätt som jag sitter där (men utan läppstift). Jag orkar inte hålla upp armarna hela tiden och benen somnar när man sitter på samma sätt för länge. Men det är skönt ändå. Jag blir piggtrött på nåt sätt av det.

Sen gick vi och åt thaimat och sen fnissade vi på pendeln.

Hon är rolig den där mamman!

Blev lite stolt över yogafröken också. Hon är så duktig och får en hel grupp människor att göra som man ska. Och vi blir alla lite mjukare och räds inte att skratta litegrann när vi går omkring som elefanter på våra små mattor.

Skojiga tisdagar!

Det var så roligt, jag måste skratta

Har just sett en del av det fantastiskt roliga programmet Ullared på Femman.

Tänk att folk är så där.

Mycket nu

Flera av mina ordinarie arbetsuppgifter har minskat drastiskt på grund av att en kongress blev inställd. Har under en tid haft ganska lite att göra.

Men nu har jag äntligen fått lite roliga uppgifter!

Först och främst ska jag se till att alla anställda får personliga kaffemuggar! Sen ska jag implementera en ny logga.

Roliga saker båda två! Tror jag.

Rätt eller fel?

Ibland är det ju så bra att prata av sig. Med kolleger. Om kolleger.

Frågan är bara : Leder det nånvart? Eller blir små saker större än de behöver vara? Blir det en ond cirkel där skitsnack föder skitsnack, misstänksamhet föder misstänksamhet och missnöje föder missnöje?

Jag vet inte. Men en del av dagen har handlat om precis detta. Hade ett samtal med en kollega som hade mått dåligt hela torsdagen efter att ha skitsnackat om en annan kollega som jobbar mot alla oss andra. En som vägrar att samarbeta och som inte förstår vitsen med gemensamma beslut.

Jag tror att det är bra att prata av sig. I måttliga mängder.

Tips till ICA?

I natt drömde jag så konstigt.

Alla som handlade väldigt mycket på ICA kunde vinna en av nio handmålade affischer (?) av Picasso. Motiven var olika men temat var stjärntecken. Dessvärre hade han bara målat nio stycken. Eventuellt kunde han ha målat fler, men de var borta. Det var inte säkert att vinnaren skulle få "sitt" stjärntecken.

Jag försökte samla på mig så många poäng - eller vad det var - jag kunde för att jag ville ha en affisch trots att den inte var så snygg. Men de var värda en del. €3800 - 7400.

Sen vaknade jag. Sen somnade jag om. Och sen var klockan 13.

"Bästa lördagen"

Yngste sonen har just somnat. Det sista han sa innan han slocknade var "Det här är den bästa lördagen nånsin". När jag undrade varför sa han "Vi har spelat yatzy. Jag har spelat DS. A var här. Vi åt en god middag. Vi åt frukost hos farfar. Vi åt äppelkaka hos farfar." Och, ja, det var en trevlig lördag.

Frukostarna hos svärfar är alltid gemensamma. Det spelar liksom ingen roll vilken tid man går upp - alla sitter ändå tillsammans under frukosten.

Så var jag på bio med villakompisen. Hennes sambo är bortreset. Vi såg "Julie & Julia". Den var rar. Sen följde hon med hem på middag. Trevligt och gott. Så blev det en massa amerikaprat med P och de äldre sönerna. Jag tycker om att höra dem prata med varandra.

Nu är dagen snart slut och det känns okej det också. I morgon spelar Bajen sin sista match i allsvenskan på ett tag.

Vacker höst och mindre vackert

Okej. Det bästa jag vet. Som jag till och med drömmer om - fotografier. Häromnatten var jag i Litauen (som jag alltid trott heter Litauern. Att säga Litauen låter fel. Oavslutat och korkat. Men ... jag lär väl få ändra mig :) i en nästan tom villa och sen blev jag skjutsad till ett köpcentrum där jag fotograferade de tomma diskarna.

Så har vi varit hos svärfar som fyllde år och där var även Ps lillebror med ganska ny flickvän. Hon liknade min urbota idiotchef, den jag hade för ett år sen, alltför mycket för att jag genast ska kunna ta henne till mitt hjärta. En beskäftig, ospännande och okvinnlig person. Man måste inte ha högklackat och läppstift för att jag ska kunna bli vän med en kvinna, men jag kan inte med den där sorten som har gått på KTH och som har behövt hävda sig bland män. Dislike.

Vi tog en höstlig promenad idag och det var så vackert.

Erkännande

Jag har börjat läsa "Den som älskar något annat". En obehaglig sak. Men bra. Fossum, som sagt.

Nu har jag varvat TV och bok. Kluvet, kan jag säga. Först var det Mammas pojkar och sen var det Inlåst. Vet inte om jag kanske måste läsa om några sidor eftersom reklamen störde så jäkligt när det väl var läspaus.

Vilket liv.

Vilket lyxliv.

Osagt

Det finns några saker som jag inte säger. Här kommer några exempel -

- Väldi' istället för väldigt. "Det var väldi' många". Det är FULT att säga så. Fult, fult, fult.

- Även fast. För det heter ju även om. Hur svårt kan det vara?

- "Det var kanske meningen att det skulle gå så" eller "Det kanske fanns en mening med det". Typ i nån sorts konstig religiös bemärkelse. För jag tror inte på sånt. Jag tror att det blir som det blir och man ofta i hög grad själv är medverkande till att det går på ett visst sätt.

Sen är det ju en massa annat jag inte säger. Högt.

World of da books

Har kommit in i en läsperiod. Avslutade just "Älskade sputnik" av Haruki Murakami som jag läste en annan bok - Norwegian Wood - av i början av året. Hm. En liksom okänd japan som jag har läst två böcker av. Det anade man inte.

Inser också att jag måste hitta några böcker att läsa till USAx2. Kanske har jag nåt i nån hylla här hemma. Har ju en tendens att köpa på mig böcker som jag inte genast läser.

Har Lloyd Jones "Att tro på Mr Pip" och Karin Fossums "Den som älskar något annat" som väntar på mig. Fossum gillar jag ju. Men om jag börjar läsa den så är den slut på ett kick. Till helgen?

Tror att det är dags för nåt Dan Brown'igt annars. Nåt lättsmält, alltså.

Känner mig nöjd med läsåret som ju faktiskt inte tar slut förrän om två månader.

En sak till. Det här med oktober. Jag hann inte riktigt med ...

Så går vi ner i tabellen

På melodin "Då går jag ner i min källare" vandrar vi då mot Superettan. Det blir kanske en bra nystart, vad vet jag?

Är fortsatt heltidssupporter. Grejar inte medgångssupportrar.

Klart slut.

Gammalt och nytt

Några gamla arbetskamrater som är så trevlig att träffa har setts idag. Jag vet inte vad det är som gör att det är så trevligt, men det är det. Det är den tjuriga, den lite tröga, den karriärssugna, den kolugna, den roliga, eviga lillebrorsan, den fyndiga, faktiskt framgångsrike och ... jag. Vi har det roligt. För att vi är olika? Jaja. Man måste kanske inte analysera så mycket ...

Jag hade köpt kläder till den roliga, eviga lillebrorsans nyfödda dotter - lilla Maja. En koklänning, matchande byxor, strumpbyxor och en body. Dessutom fick föräldrarna "Igelkottens elegans" och "Boktjuven". Jag tror ju nämligen att det ger kloka barn om föräldrarna läser :)

Men innan jag träffade dem så var det yoga. Idag var salen full av folk. Blev glad av att se villaägaren där också!

Fick ont i huvudet på samma punkt efter yogan idag igen. Jag undrar vad som händer.

Ska upp tidigt i morgon och läsa in en helvetes massa namn.

Godnatt!

Kurs

Den går nedåt - dollarkursen.

Det tackar vi för!

Thank you, thank you!

Hissvånda

Yngste sonen och jag åkte just hiss upp till vår våning. När vi gick in klev en annan familj ut. Närmare bestämt före detta ordföranden i föreningen och hans två små döttrar. Han står på listan över de mest rika i området såg vi i tidningen i somras.

När vi kom in i hissen höll vi på att storkna. Han hade fisit i hissen. Fy satan vad vidrigt! Tur vi inte har skyskrapor och bor på 42a våningen. Då hade vi tokdött. Nu blev våra små nosar bara lite skadade.

Synd att sonens pruttkudde är trasig. Annars hade vi kunnat plåga dem genom att lägga kudden mot golvet och pruttat ner till dem (de bor precis under oss) hela kvällen.

HÖHÖHÖ!

En tanke

Ända sen gymnasietiden har jag varit besatt av tanken på en sak - att kolla hur många man känner på en viss plats i ett visst ögonblick. På T-Centralen. På Söderstadion. På tunnelbanan. I Globen på konsert (eller nåt). I ett köpcentrum. I Kungsträdgården. På Åhléns. Var som helst där det är en större samling människor.

Så här ungefär "Hallå, hallå! Det här är ett meddelande till alla er som känner (till) NN. Samlas på stället X inom 15 minuter!"

Det kanske inte skulle komma en kotte. So? Men om det kom folk man inte hade träffat på länge, eller såna man träffar varje dag? Roligt! Jag tror att jag började tänka på det när jag åkte pendel från hembyn in till gymnasieskolan i stan (eller hem igen) och man satt ensam på på tåget. Så det här sökandet skulle vara som en sorts ... sällskapslek. Alla man känner träffas i samma tågvagn och börjar prata med varandra. Som sagt - det kanske bara skulle varit en eller två som kom. Eller ingen. Men då hade man i alla fall provat!

(Fast jag började en sommardag att prata med en främmande kvinna på tåget som jag alltid hade varit rädd för eftersom hon såg ut som en häxa. Fast det visade sig att hon hade barn i min ålder, ett normalt jobb och dessutom så var hon ganska trevlig, faktiskt. Trots den stora näsan med vårta.

Hon kanske var lika rädd för mig och mitt trevande småpunkiga yttre? Hon hade nog aldrig slutit upp till den där vagnen med dem jag kände eftersom hon inte visste vad jag hette ...)

Grönvitt

Har varit på match. Förlorarmatch.

Kallt var det också.

Jag vill att Pablo, Björn Runström och von Schlebrügge ska komma tillbaks. Rädda oss från förlusterna. Please!

För övrigt avskyr jag aik. Hatar. Tack och lov så har de som gjorde mig adrenalinstinn som en galen 16-åring slutat - läskiga andreas andersson, gubbkutryggige ishizaki och vidrige mats rubarth. Nu mer är det ett ungt lag och det gör mig lite mindre hatisk. Faktiskt.

Lördag

Sov länge. Hörde barn i andra rum. Hoppades att de hade hittat yoghurt.

Flickans föräldrar kom. Hade morgonrock då. De drack kaffe. Barnen fick Falukorv och Makaroner.

Sickla. Köpte lakan med gummisnodd. Lördagsgodis. Hämtade paket på ICA.

Bråttom, bråttom till middag hos bror. Alla sönerna med. Fisk. Gott. Gott! Yngste sonen och kusinflickan lekte bra men var trötta på slutet. Äldste sonen "gick vidare". Åkte kommunalt hem. En seger för plånboken att inte åka taxi!

Har hicka.

Vintertid.

Goodelinajt!

Så fina

Nu ligger de här och snusar.

Den ena så tunn, så tunn och den andre med basröst och håriga ben. En femåring (hårig) och en sexåring (tunn).

Lika självklara båda två. De vet vad de vill. Och vad de inte vill.

De gillar varandra och klarar sig bra trots att den gemensamma brodern har gått hemifrån. Han skulle gibba. Alltså - spela dataspel på lokal från 23-10.

Jag läste "Den vilda bebin" för barnen innan de somnade. Den fick äldste sonen en jul när han var kanske två år. Barnen här gillade den. Lika mycket som de tyckte om tanken på att deras storebror har läst den. Och fått den av en mamma och en pappa.

Märkligt det här.

Men det funkar bra och det är jag väldigt glad för!

Förut

Jag var ju i Wien.

Åt wienerschnitzel och drack sturm.

Och här ser vi exempel på detta:

Idag har mellansonen båda sina halvsyskon här. Vi är alltså barnvakter åt före detta makens dotter. Väldigt enkelt. Väldigt trevligt. Och vi har ätit tacos.

Pedagogik

Igår skulle jag lära några nyanställda saker som rör mitt arbetsområde. Min tid på schemat var förlagd till några timmar efter lunch. Sista delen i det pass som man väl kan säga tillhör "övrigt" i världen på arbetet.

Alla som hjälper till med den här typen av "undervisning" brukar få möjlighet att följa med på middag. Vi skulle till Grands veranda, som vanligt.

Redan på morgonen igår så kom den ansvariga tanten och sa att det var fler än väntat från kontoret som skulle med på middagen. Detvar nästan fler än de som gick på utbildningen. Jahaja. Man kan i sitt stilla sinne undra varför hon berättade det just för mig. Eller hur? Varför skulle mitt behov av dessa nya kontakter på företaget vara mindre värda än nån annans? Tanten sa att det skulle lösa sig. Jag sa att hon skulle återkomma om det blev problem. Och det blev det.

Jag höll min del av passet och tyckte att jag hade en bra dialog med dem på utbildningen. Direkt efter sa tanten tack följt av ett tveksamt jo, eh, eh, jo. Och jag anade snabbt vartåt det barkade. Ett tack, men nej tack. Och jag fick det bekräftat med att jo, om jag inte blev alltför ledsen så skulle det nog vara bra om man kunde skära ner litegrann på antalet personer från kontoret.

Och jag blev inte så ledsen för att jag inte fick följa med. Däremot blev jag oerhört ledsen för att jag inte hade fått veta hur det låg till mycket tidigare. För då hade jag nämligen gått på yngste sonens sånguppvisning i skolan.

Jag hade helt enkelt prioriterat på ett helt annat sätt ...

Men jag slängde mig in i en taxi och hann dit. Han blev så glad.

En vän. Från sidan. Och yoga.

Nu kan jag berätta om yogan igår.

I många år (tio, visade det sig) har Kungsholmskompisen intresserat sig för yoga. Utövandet har aldrig roat mig. Förrän nu.

Jag funderade över skälet till det igår och kom fram till följande:

Det går bra för kompisen från Kungsholmen. Det har det gjort länge. Hon har alltid haft bra, men kanske lite tråkiga, jobb. De jobb hon har sökt när det har blivit för tråkigt, har hon fått. Hon bor bra. Hon har lyckats med uppfostran av de tre sönerna. Hon har en bra sambo som bakar. Jag är säker på att hon är en utmärkt styvmor till de små flickorna. Hon är klok och trevlig. Rolig. Rolig. Och sa jag rolig? Hon är en av de allra godaste vännerna! Så var det det här med yogan. I tio år, som sagt.

Plötsligt ruttnade hon på tråkiga arbetsplatser och funderade ut alternativ. Vilka är russinen i kakan? "Att skriva och yoga" kom hon fram till. Och vad gör hon då? Jo. Hon säger upp sig. Och plötsligt så är alla de där före detta arbetsplatserna, som några kanske tyckte var för många, till väldig nytta. För det är ju där den här sociala, trevliga människan har knutit sina kontakter som nu kan användas i arbetet som skrivande konsult. Och det arbetet kan i sin tur kombineras med deltidsarbete som yogalärare efter att ha gått en lång kurs för att bli detsamma. Det tycks fungera utmärkt. Det här vill jag vara med om. Uppmuntra fysiskt. Som yogaelev.

Nu tunar jag med glädje in på de yogautövandes nät på tisdagkvällarna från och med i går.

Så tillsammans med fyra andra elever lärde jag mig igår att både bågskytta och massera min egen rygg och sjunga en stump. Lärarinnan är bra! Glad och saklig. Kunde till och med precisera den återkommande knipningen till (bland annat) anus utan att skoja bort det som vi gjorde när vi pratade om det häromdagen. Men det ska sägas att det var ju inte första gången hon hade en grupp som vår. Och det märks.

Jag fick bara en hostattack och hade bara glömt att ta med mig vattenflaska och sjöng bara fel typ en gång och kunde inte gungmassera min rygg så länge eftersom min mage liksom ville rymma, så jag tycker det gick bra. Jag hittade ju till exempel dit också. Det var bra! Nu ska jag bara betala också. Och fylla i nåt papper på jobbet för att använda friskvårdsbidraget. Väldigt fiffigt! För alla. Win/win, som vi säger.

Happy lucky sat nam!

På kluvet undantag

Huvudvärken har gått över. Men jag har lite ont i hjärteroten.

Mina barn.

De äldsta sönerna är, måste man väl ändå säga, ganska vuxna. Ganska. Det finns saker som de galant klarar på egen hand och annat, till exempel hushållsarbete, där man kan tycka att de borde göra mer. Jag älskar dem oavsett och tar gärna på mig en del av skulden för att de inte lärt sig att hjälpa till lite mer.

Jag tycker också att vi har en bra kontakt. Min kontakt med dem är bra. Jag pratar gärna med dem om det mesta. Men jag har förstått att det behovet inte är delat. Och det känns ... ja, det känns helt enkelt.

Äldste sonen tycker till exempel inte att jag behöver veta vad hans kompisar heter.

"Jag tycker inte du har med att göra vilka jag umgås med."

Jag vet inte om det beror på att han inte har några eller om det är för att de heter Svartenbrandt och Christer Pettersons Plattanpolare. För om de heter Birger och Alice och Juan så är det väl inget konstigt att prata om dem? Han vet ju till exempel vad mina vänner heter (trots att jag inte träffar nån av dem så sjusärdeles ofta).

Häromdagen hade mellansonen skrivit ett inlägg på Facebook och det hade kommenterats av en vän till honom med den typen av ordval som han i ett annat land hade kunnat dödas för. Det var skrivet på engelska och handlade om en mamma. Mellansonens mamma. Jag förutsatte att det hade skrivits på skoj så jag kommenterade det med en kort text, en smiley och underskriften "/The Mother" efteråt för att ta udden av det hela. Den kommentaren togs bort. För se där hade jag inte att göra. Och DÅ skiter jag i hur "rolig" den där kommentaren skulle vara. För JAG tycker INTE att det är okej att vara en mamma som omskrivs på ett så nedvärderande sätt. En mamma = alla mammor = alla människor. Då tycker jag att den där integriteten eller vad det är de håller på med, är störtfånig.

Så nu sitter jag här och ångrar att jag ringde och påminde äldste sonen om tandläkarbesöket i morgon för på nåt sätt känns som man får ge och ta. Information kors och tvärs. På ett vuxet sätt. Inte exkluderande. Jag vet faktiskt inte vad jag kan fråga om längre. Om de ska ut så får jag ju nu mer inte veta med vilka. Kanske inte var heller. Och det gör mig till en hjälplös liten mamma som vem som helst kan skriva vad som helst om var som helst utan att jag får säga nåt om det. I grunden handlar det om att jag vill veta att inget händer dem och framför allt att de har det bra. Inte att jag ska ringa deras kompisar och bli bästa vän med dem eller deras föräldrar. Eller skriva skändande meddelanden till dem på Facebook.

Dessutom hade P läst mina mail i gmail-inboxen häromdagen. Det är inte heller okej. För varför går man in i nån annans mailbox än sin egen och läser nån annans mail. "Det var ju ändå mail till mig" sa han. Ja? Men det kunde han ju inte veta innan han gick in och läste.

Så hade jag plötsligt inte nånting privat alls. Så är det det de äldre sönerna är oroliga för så förstår jag dem. Men jag skulle aldrig, jag säger ALDRIG läsa deras mail eller kolla deras mobiler. (Jo - om jag trodde att de hade med knark, mord eller terrorism att göra. Faktiskt.)

Nu sitter jag här i en hörna och vågar inte röra mig. Å ena sidan kan jag inte fråga om nåt med tanke på vänintegritet och å andra sidan för att jag själv inte kan skicka eller få ett mail utan att P redan har läst det.

Fast med honom kunde jag prata och jag tror att han fattade att jag tycker att det var ett övertramp grande som var berövande på många sätt. Jag kan ju till exempel inte planera överraskningar för honom via den vägen. Nånsin. Och mitt intresse för namn och människor har inte att göra med misstänksamhet mer medmänsklighet och hyfs i största allmänhet. Att läsa nån annans mail kan aldrig ha med det att göra.