VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?

Om jag ska åka iväg så blir yngste sonen sjuk.

Alltid.

Nu spyr han.

Och. Jag tänker inte ta hand om det. Jag tänker inte åka till USA för att kräkas. Så är det. Och än så länge är inte jag sjuk. Så då åker jag.

Han har kräkts på min fina matta. Den jävligt dyra med runor. Från NK.

P är irriterad för att det är som det är. Och för att jag tänker på mattan. Jag är irriterad för att jag tyngs av skuld. SKULD.

Det är fan inte lätt.

Då åker jag. Men inte med ett leende på läpparna.