De var med skolan och såg nån pjäs som handlade om längtan. Skådespelarna började med att bonda med barnen, "Är det nån som längtar efter någon?". Sonen svarade "Ja. Jag längtar efter min flickvän".
Ho-ho? Är det denna där Linn som spökar nu igen? Hon som går på en annan avdelning. Lilla gubben. Går han och längtar? Rart!
Senare på dagen, när jag hämtade honom i skolan, föll det sig så att vi fick med en av grannpojkarna också. Hans pappa var tacksam för att han kunde gå utan extra unge på utvecklingssamtal med annat barn. Vi började prata om farmödrar och annat gammalt folk. Ps mormor som dog natten mellan fredag och lördag, till exempel. Hon var 92. "Nästan 100" sa nån. "När man fyller 100 får man brev från kungen" berättade vår snart sexåring . Det hade grannpappan ingen aning om. "Man lär sig nåt nytt varje dag" sa han.
Begravning för den gamla mormorn äger rum om en vecka. Då ska vi vara med. Det är inte så kul. Vi kanske skulle varit där mer medan hon levde istället ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar