ARRRGH

Jag känner mig arg som ett bi. Det där som Ferdinand sätter sig på.

Dagen började kasst och den verkar sluta lika illa. Nån ringde och väckte mig på mobilen. Jag hann inte svara och det var ett okänt nummer. När jag kollade upp det så var det till en klasskompis i yngste sonens klass. Men ring inte 10 en söndag. Jag ber er. Sonen var uppe sen en timma, men jag hade somnat om. P snarkade han också.

Nu är jag törstig efter thaimåltid. Till middagen drack jag ur det fina, fina ganska nystulna glaset från Florens. P har uppenbarligen nåt fel på synen (kan det vara astigmatismen som inte funkar som den ska - visst har det med typ djupseende att göra?) för när han ställde in det fina, fina glaset i diskmaskinen så var det för högt och krasades sönder.

Jag säger bara en sak och det är JÄÄÄÄÄVLAR! Blev riktigt ledsen - uppretad - av att det inte finns mer. Lyckades sno det och frakta det i incheckade resväskan hela vägen via München eller hur jag nu åkte från Florens, men här hemma går det sönder bara för att nån inte fattar bättre.

Är irriterad som fan på P också. Generellt. Det är nog ömsesidigt. Vi har inte pratat ordentligt sen ... jag vet faktiskt inte när. Vi inte gör ingenting tillsammans och pratar inte. Ingenting och ALDRIG. Jag orkar inte ta initiativ till nånting och blir missunnsam och arg på alla som eventuellt är romantiska och gör saker för varandra och köper grejer och ordnar middagar. Här hemma har vi konstant den där lilla beskäftige dvärgen som som springer om benen och stjäl både uppmärksamhet och energi från i alla fall mig. Åtminstone känns det så i denna sekund. I morgon, eller när jag går och lägger mig, kommer jag ångra mig. Det har jag redan gjort. Men jag står fast vid att det inte blir särskilt mycket tid för sammanhängande samtal. Som inte handlar om vem som hämtar på fritids eller vem som ska köpa spännande köttfärs eller tomater och mjölk.

Och hjälp orkar jag inte be om för jag har fått för många nej.

Blä.

Och jag skäms inte det minsta över att jag ibland stjäl glas.

Och min syn är det inget fel på. Jag har nämligen fått mina nya glasögon. De är inte lika snygga som de gamla och de där rumsprogressiva ser klumpiga ut och jag är missnöjd med dem också.

Alltihop är skit och fan. ALLT!

Somliga straffar gud mesamma va? Långsamt tärande och gnagande och uschligt, snarare. För ett glas? Kom igen.