Min sommar kommer att förlängas litegrann. Jag ska på jobbresa till Lissabon. Där är det varmt och soligt fortfarande. Har aldrig varit i Portugal så det ska bli roligt.
Har en bra, vänlig arbetskamrat där också. Dessvärre är han en av de mest cancerstinna jag känner. Han har familj - fru och två söner som är typ 11 och 14. Jag är egoistiskt glad att han fortfarande arbetar. Hoppas att vi får träffas igen. Efter Lissabon, menar jag.
Cancer är ett jävla skit. Det är som att alla drabbas. Förr eller senare. Mer eller mindre. Den här kollegan har fått tillbaks sin sjukdom efter behandling för nåt år sen. Han jobbar för att slippa tänka på sjukdomen. På ett sätt förstår jag. Samtidigt som han så klart borde vara hemma med sin familj. Å andra sidan fortsätter ju deras liv hur som helst. Med arbete och skola. Fest och vardag. Sen också på nåt sätt. Det är konstigt.
Jag undrar hur man själv skulle göra om man fick veta att man var sjuk. Eller förresten, jag vill inte veta.
Skulle dagarna se annorlunda ut om jag visste att jag snart skulle dö?
Varför lever jag inte varje dag som om den vore den sista?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar