Hade världens dröm inatt. Blev helt deprimerad av den.
Satt på en middag med en massa arbetskamrater och plötsligt ställde sig en upp och sa "Tack!" till mig. Sen förklarade hon att det var några som skulle sägas upp från företaget och att det var en bra idé om jag kollade anstaget på hotellet för att se om jag var en av de uppsagda. Det var jag. Och jag fick precis den där ångesten som man kan få av omvälvande besked. Och jag började genast fundera över vad som ska ske nu. Och jag grät inte. Jag såg snarare med tillförsikt på framtiden och tänkte att det nog är bra att göra nåt annat.
När jag vaknade funderade ja över värdet i att engagera sig på arbetsplatsen och vad jag förlorar på att inte vara hemma. DÅ blev allt jobbigt. Tittade mig i spegeln och såg bara en trött människa som skäller som en liten hund och som vill så mycket men inte har något mandat att ändra på riktigt.
Frustrerande.
Det beror nog på att jag är trött. Att jag ens reflekterar. På natten. I Lissabon.
Jag längtar hem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar