Glömde alldeles bort ...

FYND II:

Två sjalar för hundra spänn styck. I bomull. Billi´, billi´ - gla´, gla´!

Nyår sen Riga

I morgon åker vi till Ps pappa och firar nyår. Vi tar med oss champagne som vi ska dricka när vi kommer. Att dricka den på 12-slaget är onödigt (kära nån vad vuxen jag är ...). Sen har vi en oxfilé och några flaskor gott rödvin. Raketer och mousserande vin.

Och julklappen.

Stannar kvar i två nätter eftersom Ps bror med flickvän kommer dagen efter också. Ska bli trevligt!

På måndag åker vi till Riga. Har just bokat resan. Valde en guidad tur i Riga vid framkomst. Heter det så? Framkomst? Låter konstigt. Fast ankomst låter ändå konstigare. Jaja.

Det blir en bra vecka.

Internetdöd

Här har vi varit utan internet i flera dagar. Vi har tittat på TV tillsammans istället, minsann!

Så har vi gjort saker som jag inte kommer ihåg. Jo - yngste sonen och jag gick på bio igår medan P satte upp ny högtalare. Han har fått för sig att vi ska ha en massa ljud från alla håll när vi tittar på TV, spelar spel och lyssnar på musik. Jag klarade mig bra förut. Men, men. Och filmen sonen och jag såg var Megamind. Den var skojig! Bäst var musiken - ELO, Teddybears och Gilbert O'Sullivan. Bland annat. Hurra vad bra!

Kom just hem från julmat hos svärmorsorna. Det var trevligare än förväntat och P höll vad han lovat - att inte greja med deras dator idag. På hela tiden! Han lovade vidare att åka dit en hel annan dag istället. Då ska jag städa i garderober! Det ska bli härligt!. Kanske kan den där nya högtalaren komma väl till pass den dagen?

Och arbetskamraterna har arbetslöshetsångest, kan jag läsa på Facebook. De sover dåligt. Det gör jag också när jag tänker på saker för mycket. Så jag förtränger och förtränger. Slappnar av och glömmer. Men höga ljud klarar jag inte av och det relaterar jag snabbt till stressotåligheten. Jag hoppas att vi snart får veta. Vem som får jobb och vem som inte får jobb. Robinson.

Fynd

En kall dag i fotbollshall med sex matcher (två vunna, två förlorade och två oavgjorda) måste belönas. Besök på Barkarbys Outlet!

Så nu är jag tre par trosor, en finfin grej från Odd Molly (trodde jag aldrig. Men den är svart :) och tre stearinljus rikare. Kan detta mätas i glädje? Vet ej. Men jag mår bra och tröttheten försvann som genom ett trollslag så fort jag satte fötterna på Outlet-mark. P och den lille fotbollsspelaren satte av mot Media Markt. Tack för att jag slapp det!

Sen köpte P fyra par jeans eftersom Levi's hade halva priset på allt i butiken.

Att fynda sista minuten-resa verkar däremot som förgjort. Och det är tråååkigt. Jag kommer dö av andnöd och allmän ångest i den här kylan. Jag vill ha rast. På riktigt! I solen.

Jättebättre!

Nyss hemkommen från släktkalas i Jakan. Så trevligt! För det första - värdparet (min farbror med fru) är det perfekta värdparet! Det känns alltid väldigt enkelt fast man vet att det ligger timmar - dagar - av planering bakom dukning, inköp och tillagning av allt. För det andra - marinerad oxfilé för typ 40 pers. WOW! Värsta goda potatisgratängen. Miljarders med små tomater. Jättebrie. Och vin. Sen saffranspannkaka med varma hallon. Åh!!!

För det tredje vet man aldrig var man hamnar. Vilken kusin sitter jag närmast? Vilken faster eller ingift? Vad har hänt sen sist? Och det roliga är att alla mina kusiner är i den åldern då det händer riktigt mycket. Nu ska kusinen som bor i Modena med sin italienske man ha barn. Jätteroligt! Eller som mannen säger "Jättebättre!" och "Absolut fantastico!" Och det ska jag säga oftare! Särskilt jättebättre är helt underbart!

Om jag tänker att det är "Absolut fantastico" att vi ska upp tidigt i morgon för att sen stå i en inomhusfotbollshall hela dagen, så kanske det blir absolut fantastico?

Amalienborg

Tittade en stund på ett program i repris nu på förmiddagen. Det handlade om prins Frederik och hans fru, vad hon nu heter (Mary). De renoverade en del av Amalienborg. Bjöd in ett tiotal konstnärer som skulle utsmycka rummen. Det blev väldigt snyggt och spännande. Jag gillar det danska hovet. En drottning som röker och dricker som en borstbindare är coolt tycker jag. Dessutom har hon gjort saker i emalj (typ julskedar) illustrerar och målar.

Hemma hos Frederik och Mary:

Jättehäftigt

Fantastiskt tak i ett av rummen

De har ett intresse för konst på ett sätt som jag tror det svenska hovet är vansinnigt långt ifrån. Sigvard var nog den siste av dem som gjorde nåt på riktigt. Tror i och för sig att Carl-Philip har gjort några bestick va? Men de var ju inte så snygga.

Tråkigt!

Sorg om natten

Drömde en hemsk dröm i natt. Fick besked om att glada kollegan inte skulle få jobba kvar. Jag grät och grät. Om det blir så att nån av oss inte längre kommer att få jobba kvar så kommer det vara så sorgligt.

Jobbdrömde i går också. Vaknade med smaken av stress på tungspetsen. Tankar om mötesinbjudningar och fakturor snurrade vilt och jag känner av både det positiva och negativa när man stressar.

Har svårt att släppa jobbet. Kanske ska ta tag i de där stressfaktorerna och få riktigt ledigt. I morgon, tror jag. Man vill ju inte framstå som en workaholic som skriver mail på annandan ...

Oväntade krokodiler

Det här var konstigt men väldigt roligt!

Nån sorts installation av fransk kvinna i rött.

Jättekul!

Julkul!

Oysters and champagne!

Låter nästan som ett kraftuttryck av Kapten Haddock ... Men vi träffade bara Tintin igår. Katten som heter så, alltså.

Och katten åt, tack och lov, bara av räkorna. Ostronen lät han vara och det är jag tacksam för! Havskräftorna tror jag inte ens han fick smaka på. Och de var en riktig hit, tycker jag. Goda, goda!

Åh så gott! Åh så trevligt! Vi hade med oss passande drycker också, funkade utmärkt!

Yngste sonen åt nåt så torftigt som köttbullar och småtomater. Majsen rörde han knappt. Sen fick han i sig en hel crème brylée också. Det fick vi andra också!

Fantastiskt festligt att äta nåt annat än det vanliga julbordet! Very good, som vi säger nån annanstans! Ostron och skumpa både är och känns så lyxigt att man smäller av!

Fler alternativa jular!!! Det räcker med några timmar för julklappsutdelning. Och jag är hellre på väg än väntar och väntar på att klockan ska bli lagom mycket för middag eller tomtar eller annat.

Så är det. I alla fall när vi inte firar med de stora pojkarna.

Halv fem och allt är lugnt!

Åh, så skönt vi har det!

Tända ljus i hela lägenheten. Det behövs för vi var tre frusna själar som kom hem efter Bajenfirandet och kort träff hos pappa med särbo.

Nuhar vi öppnat alla klappar och yngste sonen spelar sitt nya TV-spel, P intresserar sig för GPSen han fick av fina frugan (eh, mig alltså) och jag doftar finemang av Byredoparfym. Ikväll kanske vi somnar på nya Marimekkoörngott och P kommer garanterat ha sina nya långkallingar på sig när vi styr stegen mot Kungsholmen där vi ju ska äta ostron.

Hurra vilken bra dag. Fick till och med träffa de äldre sönerna en kortis. De firade sin farmors födelsedag på Skånegatan, som vanligt, och då passade det väldigt bra med en snabb kram vid Nytorget!

Dessa besvikelser

Först och främst - UPS har levererat paketet. Frågan är bara om jag verkligen har lust att ge mannen nåt. Han jobbar. Sen ska han visst ut och köpa julklappar till nån han i sista minuten kom på att hon kanske ska få nåt. Allvarligt - hur svårt kan det vara? Han tror att han kanske kommer hem vid tio i kväll. Jaha? Ska han vara kreativ under stress. Tjena. Affärerna lär ju dessutom ha stängt. Och när han kommer hem kommer han vara så frusen efter cykelturen att det är syyyynd om honom. Jag blir så satans uppretad.

Jag var klar för en evighet sen. Och har, dagen innan julafton, kunnat vara ledig eftersom jag hade tänkt att granen skulle kläs och julgodiset skulle göras (knäck, ischoklad och rischoklad) just denna dag. Så också gjort.

Har till och med griljerat en skinka.

Besvikelserna -

De äldre barnen fattade inte att vi skulle göra julgodis tillsammans.

Granen välter.

Den eldfasta formen med skinkan sprack inne i ugnen.

P är inte hemma.

Osett?

Kanhända har ni sett detta förr? Då bjuder jag på repris!

Och den här ...

HAHAHA!

På väg!

P ska få en ytterst hemlig julklapp. Den är införskaffad via det där inturnättet så sen den (eller det?) beställdes så har allt varit utom min kontroll mer än att paketet skulle anlända den tjugoförsta. Gjorde det det? Njet. Inte igår heller. Oron spred sig. Inte så mycket eftersom jag inte kan göra särskilt mycket åt väderleken mer än väldigt lokalt. Återkommer till det ...

I alla fall så har jag följt paketets färd och det har legat länge i Danmark. Men idag, mina vänner, så har det anlänt till Bromma. 6.10. Så nu hoppas jag att UPS kan hasta hit och lämna bort det som är mitt. Fast hans. För i morgon ska det ligga under granen ända tills vi kommer hem från äventyren på Södermalm.

Och att göra nåt skenbart av väderleken orkar jag inte. Skulle ju kunna ösa varmvatten på balkongen för att få bort snön, placera ett parasoll och en solstol på balkongen, ta ut en palm och sätta upp en stark lampa (kanske en kvartslampa för att ändå mer likna solen? Om vi hade haft en kvartslampa, alltså ...) placera sig i stolen med en paraplydrink och istället för solglasögon bära skygglappar och sen upprepa mantrat "Det är inte vinter, det är inte vinter". Men som sagt - vintern är här, snön gnistrar vit och det är väldigt juligt!

För att förstärka den här julstämningen så ska vi idag lyssna på julmusik, göra knäck och ischoklad och klä granen.

Ho-ho-ho.

Idiotiskt

Glömde en grej förut. Jag kom ju på en genial idé på väg från glöggerierna. Insåg att Systemet fortfarande var öppet så då tänkte jag att det skulle vara skönt att ha det avklarat inför julhelgen. Och det var smart. Sånär som på en liten yttepyttedetalj - jag skulle ju bära hem skiten sen också. Sex flaskor vin (varav ett antal ska med som sällskap till ostronen på julaftonen), en påse full med mutjulklapp från giveawaysleverantör plus nyinförskaffade, underbara silkeslångkallingar, hemlig julklapp och annat smått och gott. Jäklar vad det tog plats och jäklar vad tungt det var ...

Bagladyn åkte från Fridhemsplan till Sickla Kaj. Bar tungt. Svor och var rädd för att halka (igår hörde jag om en som dog av att halka. Hon höll hårt i matkassarna när man hittade henne. Typ. Mig skulle man ha hittat med nävarna fulla med kraschade vinpavor i blå kassar. Om jag ramlat och dött, alltså.). Sen kom jag hem. Och nu, så här efteråt, är det skönt att ha det gjort.

NK-häng

Hässelbykompisen och jag har fått ovanor. Sitta på NK och hinka skumpa. Ett ovanligt trevligt nöje, måste jag säga.

NK är en speciell miljö i sig själv och det känns helt rätt att dricka champagne just där. Kanske mer där än nån annanstans. För det är konstigt. Hela NK är mask och yta. Hässelbykompisen och jag passar inte riktigt in. Det är en skola för mig att hitta en bekväm känsla när man sitter i sina kläder från Indiska och foträta stövlar bland radiomänskor och plastface. Lyckas ganska bra. Trots att jag var både trött och hungrig idag. Samtalsämnena - julklappar och släktingar - gjorde att jag glömde både tid och rum.

Sällskapet hade köpt en liten jordglob till sig själv "att ha i handväskan för att kunna titta på på tunnelbanan, jag har så dålig känsla för hur världen hänger ihop. Särskilt mellanöstern." HAHAHA! Jag fattar precis hur hon menar. Jag ser framför mig hur hon plockar upp sin lilla, lilla jordglob med skarv vid Danmark, och noggrant tittar på den för att sen lägga ner den i väskan och titta ut genom fönstret. Väldigt roligt! Heja!

...

Snart är det jul. Det känns konstigt men bra.

I morgon kommer äldste sonen som ska titta på julfilmer med sin bror här hemma. Nån gång under eftermiddagen ska även lillebror hämtas från skolan. P och jag ska på glöggrej på Kungsholmen. Kan bli trevligt!

Samtaaaal

Har haft Samtalet med Chefen idag. Eftersom det blev ungefär precis som jag i många dagar har tänkt på att det skulle bli så är jag inte särskilt överraskad.

Jag berättade om mitt och frågade om hans. Liv och arbete. Han kvävde gäspar och jag led med honom. Tänk att behöva sitta och lyssna på folks ambitiösa, anpassade prat, prat, prat.

Sen var arbetsdagen slut.

gjill

Om man inte kan säga äjj så säjej man gjill. Och däj haj jag vajit ikväll.

Men jag kan ju säga r så jag fattar inte vad jag håller på med ... Har alltså varit på Grill och det är en så bra, så bra restaurang. Var där med två kolleger och pratade om ditten och datten och åt så gott, så gott. Och dyrt. Nästa gång ska jag gå dit med P.

Har fått tjänstebeskrivningar för jobben som finns att söka också. Jag tror att jag kommer att söka två jobb. Dels "mitt eget", dels ett annat som ingen haft förut.

Väntar på julklappen till P och sen är allt klart.

Jag kom på att jag önskar mig badskum som luktar ros från Body Shop. Arabian Rose eller vad det heter. P? Hör du det? Önskar mig det. Bland annat!

Tack!

Jobbet del 46

Märkligt hur fort det blev vardag i huvudet igen. Efter det där beskedet om att mitt jobb kanske finns kvar så har jag oroväckande lite tankar på arbetet. Eller så har det med julens annalkande att göra?

Idag tänder jag det fjärde ljuset i fina adventsstaken och ser snön långsamt falla. Senare idag ska vi till en bekanting i Mälarhöjden och glögga. Bra grej den fjärde advent!

Släkt

Igår hade vi den årliga innanjulen-träffen med hel-, halv-, styvfamiljen i min gamla hemby. Mycket trevlig tillställning som började utomhus med ett glas rosévin vid tillfällig eldstad på garageinfarten. Sen var det älgskav och småprat.

Men det är ju det där med att vi inte ses så ofta och faktiskt pratar med varandra. Man vet aldrig riktigt vad som hänt sen sist. Jo - nån har byggt om badrummet och nån annan har kanske bytt jobb och en tredje går sista året på gymnasiet. Men vad gör de hela dagarna? Jag hade ingen koll mer än eventuellt namnet på arbetsplatserna. Så till efterrätten, marängsviss (eller marängsvisch för den som har svårt att hålla tungan rätt i mun av okänd anledning. Som att säga vischla istället för vissla. Varför??? Ingen säger ju busch istället för buss. Eller vischna istället för vissna.) föreslog jag att vi kanske kunde berätta lite om vad var och en gör på arbetet, eller för de yngre - att berätta om skolan. Och det var jättetrevligt! Nu vet vi lite mer om varandras vardag också.

Sen var klockan mycket, särskilt för en femåring (brorsdottern) och en sjuåring, så då fick vi springa till tåget. Och där hade man bestämt sig för att skoja till det lite genom att sätta samma avgångstid på två perronger så några av oss åkte iväg med det ena tåget medan andra tittade på och fick se tiden på perrongskylten ändras till en halvtimma senare. Suck. Nu ska här författas klagobrev till SL och resegarantiersättning krävas. 500 spänn för taxin.

Bortsett från tåg/taxi så var det en mycket bra kväll. Jag har en bra släkt!

I love Liv

För det första - Skavlan! Tack!

För det andra - Liv Ullman. Vilka ansiktsuttryck. Underbart!

Ja. Det var väl bara det jag skulle säga.

Teori om drömmar

Jag har en kompis som hade ett extremt händelserikt liv förr. Alla semestrar gick till exotiska platser och hennes liv var allmänt spännande. När hon drömde så gick hon och handlade på Konsum.

Det är nog så - händelserikt liv ger händelselösa drömmar. Händelselöst liv ger händelserika drömmar. I natt fick jag bevis för den tesen. Med turbulent verklighet drömde jag följande:

Jag åkte hiss i en kontorsbyggnad. 15 våningar högt (f-e-m-t-o-n våningar. Ingenting. Varför inte slå på stora trumman när man ändå är igång?) Yngste sonen var med. Vi åkte hiss. Upp och ner. Exciting?

Sen var jag inne i i en liten butik. Expediten var en ung norrman. Han fick mig att berätta för sällskapet (P eller kompisen i Tyskland, har jag en känsla av) att en oerhört perifer gymnasiekompis hade ersatt trummisen i 80-talspopgruppen A-ha.

Händelselöst, sa Bull.

Nya besked

Ibland undrar man ...

Vi hade det stora mötet i morse. Nye VDn pratade om hur kuuul han tyckte det var på den här arbetsplatsen och hoppades också att vi alla skulle njuta riktigt mycket av julledigheten. Högst olämpligt att säga så. Ett antal personer mår sådär och hur kuuul är det att sparka folk? Han kanske är sadist?

Sen var det tyske chefens tur att tala om för den stora massan hur omorganisationen har kommit till och hur den ser ut. Han pratar och pratar. Arbetssätt hit och roller dit. Så plötsligt - "alla nya roller finns med på schemat ni ser här. Alla utom en. Vi ska ha en Event Manager här också". Glada kollegan och jag tittade på varandra "What???" En av oss har jobbet kvar! Tro nu inte att det här lugnar. Nejnej. Man kan oroa sig än mer för sånt här. Vilka kommer söka det här jobbet. Hur kommer beskrivningen av jobbet att se ut? Vill man ha jobbet? I den nya organisationen. Hm.

Och vad hände med frihetskänslan och planerna på eventuella dubbla löner i nån månad och nytt jobb innan det är för sent? Hm.

Glada kollegan påstår att hon inte kommer att söka jobbet och då kvarstår bara en - jag. Men inte vågar jag hoppas ännu. Trots att flera sagt att de trott att jag blir kvar hur som helst. Hm. Lite boost är det ju, men man vet aldrig. (Även om till och med tyske chefen sa att jag är en "strong candidate" idag när vi hade ett möte).

Så har vi baksidan - de missunnsamma kollegerna. Egentligen bara en, kanske två. Som absolut inte tycker att det är roligt eller bra att man har lagt till en roll. Som inte ser att det är mindre konkurrens om annat nu. Som inte kan säga "kul". Och den där missunnsamheten skaver som en sten i skon den också. Än är inget klart, säger jag.

På måndag kommer beskrivningarna av jobbet.

Och jobbet då?

Jo, tackar som frågar. Det är väl sådär. På måndag kommer befattningsbeskrivningarna och om de ser ut som nån hade glömt i skrivaren häromdagen så är det inget för mig. Den tjänst som skulle kunna vara aktuell visar sig vara nåt för en inköpare. Det tycks bli nåt där personen i fråga i huvudsak ska förhandla om priser för tjänster. Noll kreativitet, not strategitänk.

Så det som en kollega på tunnelbanan sa i morse om att jag skulle vara mig själv så löser sig allt och att hade jag lyckats få honom på fall så skulle jag säkert lyckas med tysken också. "På fall"? Vafalls? Vad säger man om sånt? Tack och bock eller? Nig, nig? Nej, jag tror snarare att det blir så här jag:

Och den pratade vi mycket om på lunchen. Hur vi dels ska ställa oss upp och sjunga den här på "All employee meeting" som vi ska ha i morgon, dels ska göra vågen och utropa "oooiii" varje gång nån av de chefer som har "analyserat" sig fram till att folk kommer att sägas upp, passerar. Vi hade en väldigt rolig lunch! Mycket galghumor där, kan jag säga!

Snart är det jul. Och efter den kommer jag sitta med ett dassigt avgångsvederlag i näven. Ack ja.

Fast det hade varit värre att vara arbetslös.

VA? Vänta ett tag ...

Fäärdig!

Så! Klar! Alla julklappar införskaffade. Kanhända har jag glömt nåt viktigt, men det ger sig herregud. Åhléns var källan till de flesta klapparna och jag har säkert gjort nåt oekonomiskt på grund av det, men det skiter jag i. Orkar inte jaga det ena och det andra på Prisjakt. Tid är också pengar, har jag hört.

Nu ska jag bara lugna P så att han inte bryter ihop av klappångest till mig. Men jag har väl lagt upp nån lista här till födelsedan, om jag inte missminner mig. Jag säger bara Byredo och Orla Kiely som man aldrig får nog av. Parfym och påslakan. Lukta och sova gott. Det vill väl alla?

Träffade gammal kollega på Åhléns också, eller Sucket som vi sa när jag gick på gymnasiet. Nej. Det gjorde vi nog inte mer än på skoj. Åh-léns - suck ... Ja. Nåt de kom på på 50-talet antar jag. Eller i Göteborg. Det är väl typ göteborgskt att skoja på det sättet? Ganska roligt.

Nu är jag slut. Ska gå och lägga mig i de gamla IKEA-påslakanen. GAMLA. IKEA. Behöver jag hinta mer om det?

Det där med julen

Tre saker -

Tomten

Julafton

Paketen

Yngste sonen har genomskådat jultomten. Han påstår sig veta att det är jag, MOI, som är tomten. Eller i alla fall var det för två år sen (förra året var vi ju i Florida. Härliga tider ...) Sen säger han att jag inte behöver låtsas som det inte alls var jag som var tomten. I alla fall inte för hans skull. Han vet ju nämligen att tomten inte finns.

Hm. Eller? Kanske ska jag säga att det är skönt. Äntligen slipper man få den där bomullen i munnen och frysa på balkongen innan det är dags för entré.

Nu tror vi oss veta hur julaftonen blir. Och det är ett beslut som känns rätt, bra och skönt! Klockan 12 firar vi Nackas minne på Katarina Bangata tillsammans med alla Hammarbyare. Hoppas att vi kanske kan få se stora barnen där också. De lär ju nämligen fira sin farmor som bor i krokarna och råkar ha födelsedag den enda dag man inte vill fylla år på. Sen hoppas jag att vi kan ta en sväng förbi pappa och dricka ett glas vin innan vi kommer hem, kollar Kalle och öppnar klappar. Sen, och nu kommer årets clou, går vi till vännerna på Kungsholmen där vi äter ostron och dricker skumpa. Det är ju nästan som att vara på Sea World på julafton. Som vi var förra året. Lika oväntat, liksom. Och å så trevligt! Yngste sonen ser mycket fram emot att träffa katten som bor där :) Nu när jag har givit hela världen möjlighet att ta del av planerna känner jag att det är på sin plats att svara värdinnan lite mer formellt också. Kom ihåg!

Till sist kan jag meddela att högen av paket växer. Många hårda paket till yngste sonen. Många böcker blir det. Har sparat en alldeles underbar Legoklistermärkesbok som jag köpte i New York. Borde kanske komplettera med nåt mjukt och trist paket också?

Stora pojkarna behöver inte vara oroliga de heller. Och P kommer få en överraskning som heter duga. Han kan aldrig gissa. Hihi.

Snart är det jul här i vårt hus ...

Delad glädje är dubbel glädje

Jag hade en plan ...

Under årens lopp på arbetsplatsen så har jag fotograferat så väldigt mycket på olika ställen. Nu, om nån gång, så var det dags att dela minnena med dem som varit med. Och andra. I fredags kväll och i går när jag var hemma med yngste sonen, har jag därför plockat ut de mest representativa bilderna av kolleger, montrar och situationer. Jag har haft det väldigt trevligt medan jag har arbetat med detta. Många minnen som passerat revy och många leenden åt de flesta av dessa minnen.

Idag bad jag först hustomten om lov och sen tejpade jag upp 104 bilder (assisterad av glada kollegan) i en korridor. Väldigt lyckat resultat. Alla glada. Några nästan ledsna av glada minnen och oviss framtid. Alla glada utom en - "Ja, nu förstår man varför allt går så långsamt. Och oj vad festligt det verkar vara. Inte mycket som blir gjort här mer än att vara på restaurang va?". Behöver jag säga att det här var en av dem som varit med i den så kallade analysgruppen och kommit fram till att man kan skära ner på vår avdelning? Behöver jag säga att hon inte är med på så många bilder? Behöver jag säga nåt mer alls?

Skulle nästan vilja klistra upp alla kvitton för egenbetalda måltider sena kvällar i utlandet.

Å andra sidan räcker det bra att titta på alla leenden på bilderna och på dem som tittar på bilderna för att förstå att vi har haft det roligt och att vi gillar varandra som arbetskamrater.

Jag är glad att jag har gjort det här. Mission completed!

En örn, ett verk, ett rum, ett torn

Kollerolla vad jag har gjort idag. Varit i Berlin. Jag såg så här mycket av stan:

En örn (i ett hörn)

Ett kärnkraftverk

(Har Googlat lite och skulle tro att det är Siemens Unterrichtsreaktor)

En mässhall

Ett torn

(Som man kunde se ett kärnkraftverk från när man hade ätit lunch. Inga konstiga svampar. Vanliga champinjoner. Utsikten var sån.)

Fast det var väldigt trevligt att träffa kollegan med samma sorts jobb som jag har på ett konkurrerande företag. Vi drack gott kaffe på Starbucks på Tegel flygplats. Sen åkte hon via Stockholm på väg till Helsingfors och då drack vi champagne. Pommery. En måndag! Moët är en torsdagsskumpa :)

Ja, är det sista resan så är det.

Om det var det. I annat fall var det bara en ovanligt trevlig resa!

I morgon stannar jag hemma med snuvig sjuåring. Gick upp halv fem i morse, så det passar väldigt, väldigt bra! Sen måste jag nog gå till jobbet för att inte vara en svensk mamma med sjukt barn. En sån vill nog inte en tysk chef ha kvar. Men jag är flexibel. Om yngste sonen är det. Han kanske kan vara skenfrisk? P ska nämligen på julbord på onsdag. Oj, nu fick jag nog psoriasis eller löss eller en stor sten i skon. Kan man få det av stress?

Jul, kultur och Thailand

I morse kom släpet med vår norrländska gran. Den är 1,40 hör, lagom yvig och fin. Den är faktiskt perfekt! När jag skriver i morse så inser jag att klockan nog var strax efter 12. Vi hade just ätit frukost.

Tog en promenad till Fotografiska museet också. Fashion-utställningen är bra! Jag gillar Richard Avedon, Peter Lindbergh och Irving Penn bäst. Man Ray hade också några bra bilder.

Bilder jag önskar jag hade tagit:

Man Ray, tror jag

Richard Avedon.

Den här bilden tycker jag har allt man vill att en modebild ska ha.

Camilla Åkrans.

Bilder jag har tagit:



Tittade ju såklart på Mitt Stockholm-utställningen också. Varför var inte nån av mina bilder med? Jag retade upp mig lite på att så många av bilderna faktiskt kunde ha tagits precis var som helst. Typ närbilder på blommor och kvinnor med bröstvårtor i garderober. Om temat är Mitt Stockholm så kan man ju tycka att det är bilder som på nåt sätt kan härledas till den här stan som ska visas. Jaja.

Vi hann precis hem och fika lite (glögg) så ringde Ps pappa med sambo som hade varit och lyssnat på sina kyrkliga grannar på Södra Teatern. De ville komma upp en stund. Det slutade med att vi käkade thaimat i Sickla. Trevligt.

Men idag är jag lite låg. Jobbigt med jobbet. Så var det inte igår. Och jag kan inte förutse svackorna ... Det kan ha med den förhatliga julen att göra också. Jag tycker inte om den. Jag håller inte av den.

Till Italien via OT

Nu vet vi vartåt det lutar. Italienresan närmar sig. Ja, först om ett halvår är vi där, men man måste ju planera! Så det har vi gjort idag. Vi träffades på Oliver Twist och käkade en god burgare.

Toscana - here we come! Rom! Terracina!

Resten av dagen har gått i slöhetens tecken och det har varit skönt!

Senaste nytt

För det första - Nobelfesten. Vilket blomsterarrangemang! Och - Dyrings klänning är vansinnigt stilig! (Jag gillar Kronprinsessans diadem också, men den där klänningen var innovativt snygg. Snyggare.)

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har min framtid i åtanke. Mest hela tiden. Såpass att jag inte kan koncentrera mig om musik spelas för högt här hemma till exempel. Jaja.

I alla fall ...

Jag har varit på fackligt möte. Och blev besviken. Vi fick två alternativ -
1. Facket lägger sin energi på att få några få (1-2 personer) ska få stanna kvar på arbetet
2. Facket ser till att alla 10 som kommer att få gå får bra "paketerbjudanden" (avgångsvederlag)

Varför kan man inte kämpa för att alla tio ska få stanna? Kanske för att de som är fackliga representanter är för långt från vår organisation. Kanske. De vet helt enkelt inte hur vi jobbar. Vilka vi är.

Jag hade mitt enskilda samtal med facket också. Det var bra. Men inte personligt. Så har jag talat med den nye marknadschefen. Han är dessvärre trevlig. Intresserad med nån sorts glöd i blicken. Den opålitliga blicken? Jag vet inte.

På måndag åker jag till Berlin. Lunch i radiotornet. Det kan vara den sista resan i jobbet på mycket, mycket länge. Och det känns trist. Vemodigt.

Nu ska jag se om jag hittar alla gamla bilder på kollegerna. Tänkte täcka en vägg på jobbet med dem. Som nån sorts manifest för den tid som varit.

Oavsett.

Glamour

Hurra! Vad bra en del saker är!

Vänner, till exempel!

Igår träffade jag en som ville dricka te men som jag fick att ta tillfället i akt att dricka champagne, Because we're worth it. Och i hennes fall - VERKLIGEN värd det. Vi pratade häromdagen och gav varandra läxor tills vi skulle ses. Vi skulle båda kontakta facket (eller, som man säger i Värmland, "fåcket"), och det har vi gjort. Hon med mycket lyckat resultat - en välförtjänt löneförhöjning och jag med ... annat resultat. Inte misslyckat, men inte heller överraskande eller särskilt särskilt.

Så från te på Kulturhuset till skumpa på NK. Så rätt!

Sen fortsatte vi til Vapiano där man ska äta pizza, inte pasta. Så det gjorde vi. Och pratade och pratade och pratade. Väldigt, väldigt trevligt!

Borde

gå och lägga mig
skriva cv
laga mat
piggna till
vara aktiv
gå ut och gå
göra nåt annat

Rull

Bosön ligger långt bort. Dit åkte jag i morse. Det första tåget hade signalfel mellan Östermalmstorg och Karlaplan. Efter rask promenad till Sibyllegatan med kollega tog vi en taxi till Ropsten där vi tog buss 211 som skulle ta oss direkt till Bosön. Men det gjorde den inte. Dörrarna pajade efter misstänkt långsam färd och ett högtalarsystem som liksom pruttade. Vi tog därför en annan buss en bit på väg och sen blev vi hämtade av en glada kollegan. Vi kom 20 minter försent till "mötet" med gruppkollegerna. Fast mötet var mest ett samtal om vad som hände i fredags och en sammanställning av våra arbetsuppgifter.

Sen ... spelade vi rullstolsbasket! Det var det sista jag önskade av dagen men jag måste erkänna att det var riktigt väldigt skojigt!

Och nu på kvällen har jag träffat gamla gymnasiekompisen som bor åt helsefyr men som, tack och lov, arbetar i stan (annars hade vi aldrig setts). Det var så trevligt! Vi brukar inte umgås så här, och jag fattar inte varför. Som sagt - väldigt trevligt! Blev glad och upplyft!

I morgon ska jag se om facket kan tillföra nåt i jobbdebatten.

Har testat bokidén på kollegerna och kvällskompisen och den funkar. Jäklar vad jag ska jobba för att det ska lyckas! Hurra!

Vänner!

Jag blir så glad! Två vänner har hört av sig och vill träffas för att prata om livet i stort och en del jobb. Det är skönt! Det känns bra! Man kan hjälpa varandra!

Tack!

Barnaktiviteter

Mycket för en sjuåring idag. Det började med fotbollsträning. Sen var det teateruppspelet. Och här måste jag få kommentera spektaklet. Även om man är en ung "fröken" som jobbar helg på Kulturama, så måste man ju ha nån sorts kunskap om både det ena och andra om man ska lära små barn vad teater är. Jag tänker främst på sånt som att den som står på scenen ska tala så högt att de längst bak hör. Och att man inte ska stå med ryggen mot publiken. Men även sånt som att undvika 22 scener med mörkläggning under varje scenbyte. Så kommer vi till publiken. Alla som har småbarn, syskon till dem på scenen, med sig, måste förstå att ett litet ointresserat barn mycket lätt kan förstöra för alla andra. Jag menar ALLA andra. Börjar barnet låta uhu-uhu - gå ut. Börjar det låta buä-buä - gå hem. Eller så får man höra "Ta ut barnet" från mig på videon varenda gång man spelar upp duktiga dotterns uppspel HT-10.

Sen var det bowlingkalas. Underbart smart att ha på Nicke Nyfiken medan man äter pannkakor i 45 minuter! Alla var knäpptysta till den där filmen jag trodde att endast treåringar var roade av. Bowlingen funkade bra. Mycket tack vare att vi särade på skitungarna. Det finns en unge som bråkar och tjuvnyper hela tiden. När man säger till honom så lyssnar han inte och man vill faktiskt slå honom. Väldigt, väldigt ocharmigt. Ja, av mig också ... Man ska inte vilja slå nån.

Nu har yngste sonen öppnat alla elva presenterna. Andra advent 2010.

Handling

Jo, jag har ju tagit ett steg mot annan framtid. Jag har skickat ett mail till en känd kock som finns i bekantskapskretsen. Tänkte skriva en kokbok för folk som just har flyttat hemifrån. Den ska heta "Första skafferiet".

Vi får väl se vad som händer med det. Han har fått förslaget. Nu väntar jag på svar.

Fiskigt

Vi hade ett presentkort i en fiskaffär. 500 spänn.

Nu har vi just ätit upp de färska räkorna, gubbröran, skagenröran och pannacottan. 513 kronor för detta. Det var gott.

Bytt är bytt?

Ny VD, ny chef och nu ... ta-dam, som ett brev på posten, omorganisation. Ingen är förvånad, men ändå. Det har tagit tid från dagen att spekulera om vad som kommer att hända. I morgon klockan 11 till 12 får vi veta vad som gäller. Kanske får nån sparken. Kanske kommer folk att vara arga. Kanske får jag sparken? Kanske blir jag arg?

Just nu ogillar jag förändringar. Behöver lugn och ro.

Så har jag fått en människa på jobbet att bli så uppretad att hon la på telefonluren utan att säga hej då nr vi pratade. Det är inte så ofta folk gör så. Jag var trevlig (sa glada kollegan, som hörde samtalet). Men jag har aldrig gillat den där kvinnan. Och hon gillar uppenbarligen inte mig. Och jag tror att jag tog fram det värsta vapnet av alla - översittarsidan. När man inte lyssnar och borstar bort alla argument som brödsmulor. Hon blev frustrerad över att jag tog så lätt på hennes "problem". Hon ville att jag skulle fylla i ett papper på rätt sätt. Jag tycker det är tråkigt och oviktigt och lät henne förstå att det inte var prioriterat. Hon blev nog galen över att behöva sitta i en källare och ta hand om dokument som ingen bryr sig om. Hon fattar inte att hon sitter i källaren för att hon är socialt inkompetent och allmänt otrevlig.

Kanske är det så att beskedet från cheferna i morgon är att jag ska ner i källaren? Jag hoppas att jag kan sova i natt. Å andra sidan har jag just fått ett nytt avtal med min talarbetsgivare. Det ser bra ut. Tänk om man skulle satsa på det? På heltid. Hm.

Hälsa och skönhet

Har haft ont i ryggen en kortare tid. Arbete vid datorn har fått en punkt precis till vänster om höger änglavinge (typ skuldra) att värka. Ont, ont. I dag blev det så outhärdligt att jag kände mig tvungen att ringa en naprapat och få en akuttid. Jag hamnade hos Maria på Sundbybergs Hälsocenter. Det var bra. Hon var bra.

Det kostade 500 spänn. Hade jag gått till en naprapat här i Sjöstaden hade det kostat 800 kronor, berättade Maria. Han var tydligen snygg och många nyblivna mammor går visst dit. Hans fru står i receptionen och är svartsjuk. Hoppas det är värt 800 kronor i timman att vara det ...

Så har jag varit på Mary Kay-tillställning och köpt en julklapp och en mascara och ett läppglans. Jag fick delar av detta som present på festen i lördags. Bar hem produkter till arbetskamrater som använde mig som bud också. Bra, bra!

In med nytt

Idag kom den nye chefen. Han är tysk. Han ser tysk ut och då menar jag inte bra tyskt. Det här är ju lite känsligt. Min man är till exempel halvtysk. Bra tysk svärfar som fått finfin halvtysk son som i sin tur fått en alldeles underbar fjärdedels (nästan inte alls tysk) son.

Det är nåt opålitligt över ögonen. Hos nye chefen. Han kan vara hur snäll och verka hur trevlig som helst, men han har ungefär 400 filmer om bleka, blonda tyskar i andra världskriget emot sig. Och en verklig historia. Vilken motvind. Nah-ja.

Jag återkommer med rapporter om denne chef. Och ska försöka se honom som människa. Inte tysk. Hahaha.