Mvh

Det finns nästan ingenting så opersonligt som att skriva Mvh i ett mail. Jag själv gör det bara om det är nån jag är arg på, eller om jag vill vara just opersonlig.

Idag fick jag ett mail hemifrån. Det var en bild på ett härligt, nybakt bröd. P hade bakat. Fluff, fluff.

Jag blev glad för att brödet såg lyckat ut men så såg jag hälsningen. Mvh, NN. Hjärtat sjönk som en sten. Tycker han inte om mig? Är jag som en av de allra mest främmande? Nej. Det var inte roligt.

Så måste jag ändå vara gräsligt tacksam mot honom eftersom han hjälpte till riktigt mycket i morse när allt sket sig jobbmässigt.

Jag tror jag stannar här. Vad fan ska jag hem för?

Mvh? Blä!