Har nästan glömt

När jag gick från jobbet var jag arg. Arg, arg. Jag har en kollega som har huvudet fullt av luft. Hon är helt enkelt dum i huvudet. Egentligen är det mest synd om henne. Och hennes ettochetthalvt-åriga dotter, kanske? Hon får ganska enkla uppgifter, men lyckas inte lösa dem. Hon tar hand om sina delar, men hela uppgiften tycks vara oöverkomligt svår att få till. Vem får göra dubbeljobb? Jag. Förbannade dumma jävla kossa.

Fasen - nu blev jag visst arg igen. Det var inte meningen. Ska andas med vänster näsborre och lugna ner mig i tre minuter ...

Så. Det kunde ha varit tre minuter senare. fast det inte var det. Jag tänker på annat istället. Sol och strand och vackra grejer. Oman, kanske? Eller en bild av Monet? Fjärilar. Nyfödda barn och Gilbert O'Sullivan!

Borta!

Allt är fint nu. Inga korkade människor som av dumhet missförstår. (Bort. Bort. Bort. Borta!)

Det ska vi fira!



Den här låten hörde jag för första gången hemma hos pappas dåvarande tjej i Helenelund. Hon hade två barn, lite äldre än jag, som nog till stor del har lagt grunden till min musikkännedom - det var Slade och Osmonds och Bowie, T-Rex, Sweet och Elton John. Fast det var mamman som gillade Gilbert ... Såg att de där barnens pappa gick bort härförleden.

Nu har jag glömt var jag började :)