Börjar med det dåliga som är så dåligt att man nästan inte vill tänka på det.
En arbetskamrat kom förbi jobbet en kortis i torsdags, trots att hennes son låg hemma och kräktes. Hon hade ett kort uppdrag att slutföra innan hon åkte hem till den lille illamående sjuåringen. Han kräktes. Och kräktes.
I helgen blev de oroliga. Åkte till sjukhuset.
Det visar sig att den lille pojken har hjärntumör.
NEEEEEJ.
Fy satan.
måndag 25 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar