Ett möte. Nån har kallat till möte utan att stämma av med den som egentligen äger mötets ämne. Blickar. "Jag ska minsann inte säga nåt"-miner. Lyfta ögonbryn och folk som pratar i lag eller om varandra och väljer att missförstå. Vuxna människor som vill sätta dit varandra. Man fattar inte riktigt. Men intressant.
Ett föräldramöte där fotbollsmammorna samlas i grupp. Men jag är inte med. Jag räknas bort. Av några. Vet inte vad det beror på. Kanske att jag sällan står vid fotbollsplanens kant? De litar inte på mig. Jag vet inte vad jag har gjort. Eller inte gjort. Men jag vet att en är en gnällkärring och två tror att de är pinglor fast de egentligen verkligen inte är det mer än i bemärkelsen att de tisslar och tasslar och är gifta med män som säkert var klassens coolaste precis som de var. Med det var när de bodde på landet.
Så är det en som har humor och är rolig och rockig. Henne är jag kompis med. Vi ska vara klassföräldrar nu. Från och med idag och en termin framöver.
Tänk vad man har att ta ställning till varje dag. Relationer. Man kan skita i vad andra tycker. Det gör jag. Gå hem och gnäll. Gå hem och titta er i spegeln tillsammans med era gamla män och se att ni är patetiska! (Är det kanske precis det här som gör att de är konstiga? Utsöndrar jag möjligtvis cynism?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar