onsdag 15 september 2010

Père

Yngste sonen har blivit pappig. Det duger inte med mig som sällskap i badrummet.

Det här är en ny situation för mig. De äldre sönerna hade ju bara mig. Jag dög alltid.

Känner mig lite utanför och undanskuffad.

Det går snart över, men just nu är jag tilltufsad och lite sorgsen. Inte ens när man har barn på heltid har man dem på heltid.

Men alltid i hjärtat. Alltid.

Inga kommentarer: