Jag tycker om när det händer nåt och har hamnat i en sån där riktigt dålig period när det inte finns nånting (på det privata planet) att se fram emot. Jotack - en middag här och en där, nåt biobesök och en yogastund, men inget riktigt händelserikt.
Jag vill planera lite. På söndag firar P och jag 13 år tillsammans. Det skulle man ju kunna fira - tycker jag. Eller inte - tycker P. Vi kanske ska planera litegrann inför sommaren - tycker jag. Eller inte - tycker P. Kanske en tur till Paris med den lilla familjen i samband med Kristi Himmelfärd och att jag ska jobba där i trakterna alldeles efter den helgen - tycker jag. Man kan börja ana vad P tycker va?
Vi bor inte i villa, vi har en bil vi tycker är okej, vi är redan gifta, vi ska inte skaffa husdjur, vi har inget sommarställe i den bemärkelsen att vi ska fixa och dona allt vad vi orkar och vi har alla barn vi ska ha. Vi har inget att sysselsätta oss med tillsammans, helt enkelt. Ingenting att planera. Och det tycker P är jättebra, tror jag. Jag tycker det är så trååååkigt.
Och jag förstår att folk separerar. För ibland tror jag att det helt enkelt är för tråkigt att vara ihop. Jag vill inte vara där.
Vad sägs om några vindpustar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar