Lite bättre igen.
Jag har analyserat vad som är fel och dåligt.
Det handlar om motsatser och hjälp, kan man säga. Och att prata.
Vi var i USA och allt var så vansinnigt bra och trevligt i tre veckor. Bra, bra, bra. Den bästa resan nånsin. Så kommer man hem och allt är som det brukar. Som det brukar, som det brukar. Inte roligt och trevligt hela tiden eftersom jobbet är sig likt och ganska trist och konstigt och vardagen är som vardagar brukar vara. Livet rullar på i sina vanliga hjulspår. Och allt roligt har liksom redan varit. Det är över.
Och jag vill hitta på saker för att få nåt att hända. Men det vill inte P. För han har inte samma behov som jag. Vi är olika. Och olika är inte roligt för mig då. Så blir jag ledsen för det också.
Tråkigt på jobbet och tråkigt hemma. Och aldrig finns det tid att prata om det. På riktigt. För vi har aldrig tid på tu man hand. Jag pratar inte om en timma här och en där. När man ändå på nåt vis alltid passar på att städa, eller åka och handla eller nåt annat som inte är att reflektera utan bara att ta sig framåt.
Vi behöver vara ifrån vår lilla unge ibland, helt enkelt. Vi behöver tid att prata. Mycket oftare än vi gör nu. Och längre stunder. Annars kommer det gå käpprätt åt helsefyr.
Jag ska säga att jag mår bättre idag än en annan dag. För så som det var häromdagen har jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Uttråkat, meningslöst och "jag vill bara sova"-artat.
Har ingen lust att ramla ner i depprohålet. Jag vill inte sova bort livet (eftersom det är det enda jag inte har problem med när jag blir riktigt nere. Är jag däremot stressad har jag väldigt svårt att sova.)
Ja. Så är det.
Och jag vill hitta på saker för att få nåt att hända. Men det vill inte P. För han har inte samma behov som jag. Vi är olika. Och olika är inte roligt för mig då. Så blir jag ledsen för det också.
Tråkigt på jobbet och tråkigt hemma. Och aldrig finns det tid att prata om det. På riktigt. För vi har aldrig tid på tu man hand. Jag pratar inte om en timma här och en där. När man ändå på nåt vis alltid passar på att städa, eller åka och handla eller nåt annat som inte är att reflektera utan bara att ta sig framåt.
Vi behöver vara ifrån vår lilla unge ibland, helt enkelt. Vi behöver tid att prata. Mycket oftare än vi gör nu. Och längre stunder. Annars kommer det gå käpprätt åt helsefyr.
Jag ska säga att jag mår bättre idag än en annan dag. För så som det var häromdagen har jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Uttråkat, meningslöst och "jag vill bara sova"-artat.
Har ingen lust att ramla ner i depprohålet. Jag vill inte sova bort livet (eftersom det är det enda jag inte har problem med när jag blir riktigt nere. Är jag däremot stressad har jag väldigt svårt att sova.)
Ja. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar