När jag var liten hade jag ett väldigt litet rum (där mina styvsystrar aldrig någonsin lämnade nåt i fred. Ingenting var bara mitt. Jag var alltid tvungen att dela allt. Det har säkert påverkat mig mycket i mitt senare liv.) Min säng var som en tidigare modell av loftsäng - det fick plats en korgstol och ett litet bord under. Där satt jag under gymnasietiden och lyssnade på Beatles (pappa hade två skivor, Norwegian Wood och The White album, som jag hade spelat in på kassettband och skrivit av texterna för hand), Michael B Tretow, Classical Masterpieces, Duran Duran, The Police, U2 och Prince. Och Prefab Sprout.
Ibland gillade jag nån enstaka låt och då spelade jag av den från radion. Mikrofonen mot radions högtalare. Det var bara att hoppas att ingen öppnade dörren eller ropade att det var mat medan man spelade in till exempel "Up where we belong", som var en av favoritlåtarna. Tyvärr hade radiopratarna en benägenhet att prata innan hela låten var slut.
Nåja. Jag hade även en liten radio som jag fick av mormor och morfar när jag var 11-12 år. Den stod bredvid sängen. Jag brukade gilla att lyssna på radio innan jag somnade, men det lät för mycket så jag införskaffade/fick en liten fyrkantig grej som var var ungefär 5x5 centimeter som man kunde lägga under kudden. Stereoeffekten försvann ju, men jag fick ändå lyssna på radio.
För de första pengarna jag tjänade på sommarjobbet på Skansen köpte jag en kassettbandspelare. En så kallad "bandare". Senare köpte jag även en hel anläggning i rack. Det var bandspelare, radio och skivspelare.
Nu mer lyssnar äldste sonen på sin dator hela nätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar