Oro

Jag har kommit på en sak. När äldste sonen kommer hem från USA så kanske han inte tycker om oss längre.

Han har bott i en annan familj ett helt år. Tänk om de är "bättre" än hans mammas och pappas familjer. Jag menar med hur det funkar med allt i hemmet. Både relationer och praktiskt. Han har plötsligt nåt att jämföra med (mer än de två familjer han har vuxit upp i de senaste 13 åren). Det känns lite jobbigt.

Tänk om han kommer hem och säger att han minsann fick och att han minsann slapp och att han minsann tycker bättre om allt i en för mig främmande familj. Han har sagt att han kommer att sakna dem. Och det är klart att han kommer det. Eller ... det är ju en jäkla tur att han kommer det. Tänk om han skulle avsky dem. Men det är nåt att hantera som jag ärligt inte har reflekterat över förrän häromdagen när vi chattade om kontakten med amerikafamiljen. Det är märkligt.

Icke desto mindre längtar jag efter honom och förstår att det kommer bli konstigt för honom att lämna den amerikanska familjen. Man vet ju faktiskt inte om han nånsin kommer träffa dem igen. Fast det kommer han nog. Här eller där.

Bara han inte använder den andra familjen och jämför med dem som att de är den bästa familjen. Det kommer jag inte greja. En svag punkt, vill jag lova.