Den killen känner jag igen!

På väg hem idag. Kom från Konsum med kasse full av salladsingredienser i ena handen och yngste sonen i den andra. Han hade just deklarerat att han älskar sina nya leksaker - en blå pärla och en kapsyl med en fladdermus på som han hade hittat kring dagis.

Så ser jag en ung kille komma klivande över bron. Mot mig. Jag känner igen honom. Har sett honom förr, liksom. Men! Det är ju mitt barn! Min långe son som fladdrar fram i världen. Och jag blir så glad. Han skulle inte alls vara där jag är den här dagen - det är ju pappavecka för honom.

Jag fick två värmande kramar. Hans bror fick nöja sig med att klänga lite kring ena benet. Å andra sidan hade han ju både pärlan och kapsylen.