Gråtfärdig

Så här är det - när anspänningen släpper och allt rullar på efter ett halvårs förberedelser så vill jag lägga mig ner och gråta litegrann. Bara för att lätta på trycket. Inte för att jag är ledsen. Men det är svårt att ens få tid att grina i fred. Sällskap överallt. Ljudmatta och andra språk som ska hanteras. Samtidigt som folk tror att man är nån sorts reseledare. I morgon tänker jag INTE ringa och fixa bord för 10 pers till kvällen. Nu är det nån annans tur. (Kanske självupptagna arbetskamratens? Hon som är förvånad när man säger att vi bör se till att ta hand om våra kunder och inte prata med varandra när vi jobbar, hon som säger att hon har världens skönaste skor med 23 centimeters klack men som måste sitta hela tiden och som inte kan gå en meter i de "sköna" skorna.)

Fast jag ville gråta lite när jag fattade att P kanske inte skulle gå på mellansonens vernissage där alster ska visas upp. Jag kan inte vara där, men jag önskar att nån från min familj kommer dit. Inte bara pappans sida ska finnas representerade. Jag vill visa att JAG bryr mig genom min man.

Sen ville jag gråta lite igen när jag läste amerikasonens meddelande om att han åkt till New York. Jag har ingen aning om ifall han har meddelat sin pappa, om han har en telefon med sig och om han har sett till att ha kontakt med sin amerikanske fadder. Och jag kan inte göra nåt åt det, mer än att skriva de mail till sonen som redan är skrivna. Men snart är han hemma och jag längtar så jag håller på att spricka.

Nu ska jag lägga mig och sova. Ska bara torka tårarna först.

Remember?

Take that med Relight my fire och Rick Astley. Härligt! De var lika unga som jag. Då. Nåja. I love Vh1. Eller så. Bara en sån där massa nostalgisk musik.

En trevlig kväll. Promenad til Nyhavn med tyske kollegan (av annan sort), vin här och där och sen middag med inringda kolleger. Very nice. Tillbaka till hotellet där vi träffade spansk kollega. Ja. Ibland är det trevligt att resa!

Nu är det natt. Med betoning på NU. Eller ÄR. Eller NATT.

Mer Vh1 - Kylie Minogue. Toppen!

Hyllfan

Skulle sätta upp saker på en yttepyttehylla i badrummet på hotellet. Tänkte att det var bäst att ställa nyinköpta parfymen längst in mot väggen. Så att man inte av misstag sveper ner den. Så - längst in på glashyllan. Hade säkert varit en bra idé om hyllan hade gått ända in till väggen. Nu såg jag istället parfymen sakta (i slowmotion, som för att den skulle hinna se ljuset i tunneln och tänka över sin stund på hyllan i tax free-shoppen på Arlanda där den stod till för en dryg vecka sen när jag köpte den och ställde den på en annan hylla.) studsa mot toaletten och toaborsten innan den till slut ramlade i golvet och klövs på mitten. Jävlar, tänkte jag och stack tafatt ut en hand tre decimeter i från den. Jag hann även önska att den skulle hålla. Men, som sagt, icke. Hann däremot rädda några droppar av den goda doften. Litegrann finns kvar i en uppochnervänd flaska med vassa kanter. Vetefan hur jag ska få det på mig, det ger sig. Kanske om man kan doppa en Kleenex och dutta på?

Med raska steg gick jag till receptionen och gnällde lite på det yttepyttiga utrymmet att förvara toalettattiraljer på, att glashyllan var för kort och att mitt badrum nu doftade som aldrig förr och dessutom begåvats med glasgolv. "Jag vill ha ersättning!"

Om det funkar? Den som lever får se. Ska vara här i fem dagar och har redan visat mig från den pejnigaste sidan. Favoritgäst! Har dessutom bett om ett sånt där "frekvent gäst"-programspapper. Känns som jag verkligen kan gillas. Inte.

Önska mig nu lycka till! Tack!

Här och där

I morse vaknade jag på Hasseludden. I en sån där tofu-säng. Äh, jag vet - det heter futon. Den är ... låg. Och ... hård. Men det var okej. Fortsatte sen att vara kreativa till lunch när det var dags att först äta och sen åka hemåt. När jag kom hem packade jag det sista och sen åkte jag till Arlanda med en trevlig taxichaufför. Han berättar att det är ganska vanligt att cyklister spottar på bilen när han hämtar upp folk och "står i vägen". Varifrån kommer all denna aggressivitet? Spotta på en bil? Själv skulle jag aldrig göra nåt så dumt, jag vet inte om det kanske beror på att jag känner mig vansinnigt harmonisk efter klangmassagen :)

Allvarligt. Om jag hade kvar 675:- så skulle jag INTE lägga det på klangmassage. Inte så att det var helt värdelöst, men tänk salladsskålsstor mässingsskål x 5 och typ trumpinne med mjuk "udd" (det har säkert ett namn, men jag är inte i den branschen.) Tänk en mesig man som hasar omkring mellan skålarna för att slå till dem så det darrar lite i rummet medan du ligger på mage och undrar vad som ska hända härnäst. Han lägger sin hand på dina fötter för att sen placera en skål i hålfoten. Han slår till skålen och det darrar till. Ungefär som att hälla Ramlösa på ett litet område på foten. Det bubblar till, mycket kort, och sen försvinner "bubblorna" snabbt. Och så där gjorde han i 50 minuter. Ibland var det en skål, ibland två, nån gång tre. Klongbubbel på ryggen, klongbubbel på magen, klongbubbel i handen. Först var jag otroligt skeptisk, sen ville jag mest somna. Tacka vet jag de 40 grader varma "källorna" utomhus! Tjoddelariho vad härligt!

Men på tal om att somna. Det gör jag denna kväll i Köpenhamn. Har fått indikationer på att dagen i morgon kan vara ganska fördelaktig rent ledighetsmässigt. Jobb på förmiddagen och sen rast och vila. Hurra! Tänk om, tänk om jag kan besöka det här stället!

Behandling?

Ska till Hasseludden och Yasuragistället där. Har en övning lunch till lunch med stund på kvällen för behandling. Kollade listan med behandlingar och fastnade för huvudmassage. När jag väl kom mig för att ringa fanns det såklart inga tider kvar. Men ... Tid för Floating, Ljus- och ljudterapi eller Klangmassage fanns. Floating verkar trist i jämförelse med typ allt annat, så det struntar jag i. Ligga i en tank med saltvatten som hur många andra som helst kan ha legat i, känns inte så lockande. Ljus- och ljudterapin var omåttligt flummig så som kvinnan jag talade med beskrev det. "Man lyssnar på ljud och tittar på ljus" Eh? Jaaa??? Va? "Det är spännande". Hrmpf.

Då återstår Klangmassagen som jag just har kollat lite mer på. Jag tyckte det lät flummigt även med detta. "Det är tibetanska skålar som man slår på och när de vibrerar ställs de på kroppen." Efter att ha läst lite mer om det så verkar det absolut mer spännande än det där med ljuset och ljuden. Om tiden finns kvar så testar jag nog det. Även om huvudmassagen lockar absolut mest. (Fast jag kan ju ringa i snabbare kollegans namn och avboka hennes tid och sen ringa igen och sno den tiden :)

Den killen känner jag igen!

På väg hem idag. Kom från Konsum med kasse full av salladsingredienser i ena handen och yngste sonen i den andra. Han hade just deklarerat att han älskar sina nya leksaker - en blå pärla och en kapsyl med en fladdermus på som han hade hittat kring dagis.

Så ser jag en ung kille komma klivande över bron. Mot mig. Jag känner igen honom. Har sett honom förr, liksom. Men! Det är ju mitt barn! Min långe son som fladdrar fram i världen. Och jag blir så glad. Han skulle inte alls vara där jag är den här dagen - det är ju pappavecka för honom.

Jag fick två värmande kramar. Hans bror fick nöja sig med att klänga lite kring ena benet. Å andra sidan hade han ju både pärlan och kapsylen.

Lotterivinst!

Ha-haa! Nu har jag äntligen vunnit! Spelade på hästar som sprang obegripliga lopp i helgen. Var med i nåt gemensamt för 87 kronor på ICA. Vad jag vann? Hur stor summa? Ja. Alltså ... öppna ingen champagne idag, kanske. 20 kronor! Fast två spänn gick till avgiften för att få ut vinsten. In alles 18 kronor alltså. HURRA!

(Vänta, vänta. Jag har bestämt blivit lurad. Jag betalade ju 87 kronor. Och vann 20 minus 2. Hallå? Jag har ju FÖRLORAT pengar. Vad fa-aan???)

Min lilla anka

Jag har på den nya datorn en ny kompis. En meddelandeanka. En nyhetsanka? Min är svart. Den blir glad och viftar när jag har fått ett nytt meddelande. Fast oftast vet jag ändå när jag får ett meddelande eftersom det i 8 fall av 10 är jag som startar konversationerna.

Ärenden

En härlig promenad med yngste sonen resulterade i nya jeans, strumpor och en tröja till honom. Samt, det viktigaste, ett par svettband med fotbollsmönster. Han sover med dem nu ...

Jag fick några linnen och små pärlörhängen. Kanske blir detta min morsdagspresent from all of me to all of me, eftersom jag anar att P inte kommer fira mig. Ingen annan heller. Ja. Jag blir lite ledsen. Hoppas ingen frågar om jag blivit firad för då måste jag ljuga och säga att vi inte bryr oss om sånt där. Och egentligen är det ju bara alla andra i den här familjen som inte bryr sig.  

Jaja. Vad är väl en bal på slottet?

Graduated!

Min äldste son blev "graduated" idag. Där långt borta. Han fick en bokstav också. En Academic Letter Award. För att han är så duktig och hade så högt betyg. That's my boy :)

Fast det är väldigt konstigt - jag vet inte om jag borde ha betett mig på nåt sätt. Skickat stora blomsterbuketter eller så. Nästa år vet jag. Då har jag ju nån att fråga.

Han skickade ett foto på sig. Han är väldigt stilig. I fyrkantig hatt och amerikansk avslutningsklädnad!

Herregud vad jag älskar de här barnen. Mina ungar!

Kusiner

Min brors lilla flicka är här. Vi är barnvakter. Hon är så söt. Och rolig. 

Pojkarna här hemma uppskattar att hon är här. Särskilt den yngste, så klart. De leker bra. Ibland med varandra, ibland parallellt. Och tänk vad lätt det kan vara med en extra unge.

Hon är trygg här, det känns bra. Gick till och med på toa istället för att välja blöjan. Sen är hon lite mer blyg för P men det är ju kanske inte så konstigt. Det är ju jag som är syster till hennes pappa.

Nu sover de bredvid varandra, de små barnen. Så rart!

I balkonglådorna

Varje kväll när jag kommer hem från arbetet kollar jag vad som hänt i balkonglådorna. Och i krukorna. Det är nästan det bästa jag vet. Att se hur det växer. 

Snart blommar lilla syrénen. Luktärterna växer jättemycket varje dag. Skirt grönt. Sen blommor i olika färger. Jag ser fram emot det!

Vill inte bo i villa, men en liten, liten trädgård kan jag tänka mig.

Lotter och extrajobb

Det där med att plötsligt få in storkovan utan att behöva göra särskilt mycket är verkligen något som lockar mig.

Fick ett mail idag. Det visar sig att extrajobbet kan bli riktigt lukrativt. Man ska nämligen ha en superdrive som kan ge mig en del pengar (och stjäla tid?). Ska på nåt möte för info snart. De vill förhandla om mitt avtal. Álltid jobbigt. Men sannerligen ett lyxproblem.

I väntan på besked om ovanstående köper jag lotter. Det är visst nåt med hästar i helgen. Jag har spelat på dem. Värsta chansspelet. Men jag hoppas. Sen ...

Röda kinder på möte

Jag har nu två dagar i rad varit på möten där jag verkligen engagerat mig. Efteråt har jag gått ut med röda kinder. Det är nåt som händer. Jag eldar upp mig mentalt. Vill mycket och tycker det är roligt. Så blir jag röd om kinderna. 

Det är verkligen inte alltid det är så ... 

Mot himlen ... igen

Har varit där igen. I Skatteskrapan högst upp. Fantastiskt. Mer folk idag. Men mellansonen var med och det var Så trevligt. Vi utnyttjade tiden innan vi skulle äta middag med hans pappa.

Vi hade ett allvarligt samtal framför oss så vi styrkte oss med Pepsi och Chablis minsann. Sen talade vi pappan tillrätta. Han är lite orolig för att rummen inte ska räcka till för sönerna när han från USA kommer hem igen. Både jag och pojkarna tror att det ger sig (hade en lång chattstund med amerikasonen tidigare idag). Så länge det finns sängar nånstans så kommer det att lösa sig. Pappan är nog orolig för att pojkarna ska känna sig oönskade när de inte har mer än en extrasäng för en av dem. SÅ? Herregud - de är nyinflyttade och har inte kommit i ordning ännu. Ingen fara på taket säger jag. Vet inte om lyckades lugna honom. Hoppas det. Det var trevligt i alla fall. Utom en stund i mitten när han tjatade för mycket. Men då gick jag på toa och sen var allt bättre!

Hysteriskt

Om en vecka startar min mest hysteriska tid nånsin. Tror jag. Ska till Yasuragi på nån sorts workshop följt av resa till Köpenhamn. Sen är jag hemma två nätter för att ta emot och träffa amerikasonen som kommer hem. Efter det ska jag till Prag. Upplevelsebanken kommer fyllas med råge. Jag hoppas på att bli räddad när jag kommer hem.

1) Yasuragi - borde boka behandling. Ska kolla genast!

2) Köpenhamn. Jag önskar verkligen att jag hinner med ett besök på Louisiana. Och Tivoli. Och alla antikaffärer. Tänk om jag hittar favoritbordet igen?

3) Sonen. ÅH! Som jag längtar! Och jag tror verkligen att det blir bra och att det funkar att vi ses i två dagar och att jag åker sen. Han ska ändå bo hos sin pappa då. Och ringa kan man ju göra jämt och ständigt. Sen ska vi ju jobba ihop också :)

4) Prag. Misstänker att det inte kommer bli så mycket tid för sightseeing. Synd. Men hotellet är visst fint! 5-stjärnigt! 

På tal om Prag. Skulle köpa bra papper att skriva ut certifikat på. Ringde mamsen och kollade vad hon föreslog - Matton på Norrlandsgatan. Okej! Jättebra! Men ... Var ligger Norrlandsgatan? Hon försökte förklara, med hjälp av andra gatunamn, och jag låtsades att jag fattade.

Jag är inte så bra på vad gatorna i stan heter. Jo, på Söder vet jag, men inte i andra stadsdelar. Det beror nog på att jag under den tid jag började vara i stan mest var intresserad av var affärer låg, inte vilken gata de låg på. Pappa har ju alltid bott i stan men vi har aldrig pratat gatunamn, mer gått och gått. Vilket jag verkligen uppskattade.

Nåväl. Ibland är det rent pinsamt att inte veta var saker ligger. Och pinsammast av allt är att fråga om var de ligger. Tyvärr hamnade jag i en sån situation idag eftersom jag hade stängt av datorn på jobbet innan jag kollat var jag skulle. Men det löste sig ju. Såklart. För att det inte skulle bli alltför pinsamt så gick jag in i en affär i området där jag aldrig kommer köpa nåt och frågade var det ligger.

Jag vet helt enkelt inte vad gator heter, men jag vet var de ligger. Typ.

Micropaus

Ibland på jobbet behöver man bara rensa huvudet. Jag gör det i samband med toalettbesök. Tar med telefonen, lyssnar en kort stund på radio och spelar telefonens spel. Allt i ett - kissa, radio och spela! Härligt!

Ballonglek

Jag tycker inte det är så roligt att spela fotboll i hallen med yngste sonen, han blir alltid lika besviken när jag bangar. Men nu, nu har vi hittat ett gemensamt intresse - puffa ballong. Igår hade han han ballong efter kalaset i lördags som han kastade upp i luften och puffade på i oändlighet. Jag talade om för honom att den där typen av lek gillar även jag. Han svarade "Ja, jag tänkte väl att det här skulle passa dig!" Okej!

Kryddträdgård

Hotellet jag bor på har en liten kryddträdgård. Alldeles bredvid lilla poolen. Trevligt med de små skyltarna som berättar vad man odlat. Jag litar till mina kryddkunskaper mer än språkdito, just nu. Ser gräslök (den är ju enkel), timjan, rosmarin och mynta i alla fall. Ungefär samma saker som svägerskan hade i balkonglådan mitt i Paris. Fast de har ingen balkong ... Vad heter lilla lådan då?

Mors dag

P firar inte Mors dag. I alla fall inte sin sons mors. Detta tycker modern är väldigt, VÄLDIGT tråkigt. Hon vill nämligen bli uppmärksammad och uppskattad. Inte bara för att eventuella dagisfröknar har sagt åt små barn att de ska rita teckningar till sina mödrar, utan för att pappor bör ta den här dagen till sig. Vad är det för fel med att visa uppskattning? Och tänk vad bra att bli så här offentligt påmind!

Jag önskar mig huvudmassager. Ett silverhalsband (den korta varianten. Med vit kula. Tror jag. Eller vänta - överraska :) Ett par bra gymnastikskor (eller de här. Egentligen så vill jag ha alla svarta, snygga Nikeskor.) Sådärja! P övervinn nu din motvilja mot Mors dag och låt sonen välja vad han vill ge mig. Det är ju, som du mycket riktigt påpekar, hans mamma och inte din. Han är bara lite liten. Och har ingen vidare ekonomi. Mer än i den där fina, blå spargrisen. Men det känns tjaskigt. Tycker jag.

Har för övrigt hittat en sorglig fransk kanal på TV. En pappa tar med sig barnen till hemlig ort, ledsen mamma letar och finner dem. Handikappad pojke är slagfärdigt skojig, alla skrattar (med honom). Svart nedknarkad fransyska utan tänder gråter av ånger men hittar rätt väg genom kyrkan.

Ställt i diverse perspektiv är det där med uppskattning relativt. Men ett litet halsband är väl inte för mycket begärt? Eller skor. det är ju trots allt PRAKTISKT också. Annars kanske jag blir ledsen och tar nåt barn med mig till hemlig ort. Tappar tänderna och börjar gå i kyrkan eller sätter mig i rullstol och berättar roliga historier. Det vore inge' vidare va? VA? Jag glömde förresten den av anorexi tunna flickan som stod och grät framför spegeln.

Det är sju dagar kvar till denna speciella dag. Massor av tid!

Själv kommer jag att rita en teckning till min mamma. Eller i alla fall ringa och tacka henne för att jag finns. Och för att hon finns.

Resandefolk, eller - föräldrar på fri fot

Den ena föräldern är i Paris i två dagar sen är det gemensm middag en kväll innan den andra föräldern reser till Oslo. Så växer han upp, yngste sonen. Och med ett kylskåp fyllt av champagne. Vi har ju sagt att vi ska köpa denna ädla dryck när vi är åker förbi en flygplats.

I övrigt har jag kramp i foten. Lika obehagligt som den sovande armen jag hade när jag vaknade på flyplanet idag. Hallå? Vaknar resten av mig så är det väl passande att armen hänger på den trenden?

Första klass

Åkte tåg mellan A och B idag. Andraklassbiljetter i första klass. Vi lekte dumma turister. Men det var ändå ingen som frågade efter biljetterna. Vi hade ju faktiskt kunna strunta i att betala överhuvutaget!

Lite roar många.

En France!

Jajamensan! Här sitter jag på ett hotell någonstans i Frankrike. Mätt i magen efter köttbit och sallad. Och vin! Klockan är lite, typ läggdags för små pojkar i Sverige, och jag har en hel afton att ödsla på bad med "Bain de soir"-badskum, tekokande och två söndagsbilagor. Härliga tider. Eventuellt lite fransk TV i bakgrunden också. (Just nu en ytterst handikappad pojk som pratar franska. Flytande, tycks det.)

Lille kollegan var så trött, så trött. Själv sov jag som en stock med fånöppen mun på flygresan.

Laxen är avlämnad så nu kan svägerskan ha sitt gravade lax-partaj. Det var väldigt trevligt att träffa dem. De franska släktingarna. Sonens flickkusin har fått glasögon. Och var stolt över det. Sånt glädjer en gammal glasögonorm!

För övrigt så fick svärmorsan veta att jag inte var så lycklig med laxen. Inte av mig, men av min lille son. Hon hade, enligt P, frågat om allt gått bra med laxens resa och han svarade att den var med. Då kompletterade sonen med informationen: "Fast hon tänkte strunta i att ta med den. Och om de inte är hemma när hon kommer så lägger hon den på gatan utanför!" Har JAG sagt så? Kanske ...

Såja. Nu vet de!

"Kärlek"

Glada kollegan framfart på singelmarknaden är häpnadsväckande. Hon har inga skrupler alls. Fantastiskt!

Hon har just köpt en lägenhet som ska renoveras. Många hantverkare är det ... En röris som tydligen är snygg är den senaste flirten. Han frågar "Träffar du nån" hon svarar "Nej, men jag kastar ut krokar lite här och var och nu kastar jag ut en krok till dig". Herregud? Är det så enkelt? Tydligen. För nu ska de ses. Utanför badrummet, så att säga.

Det är ganska roligt att höra henne säga "Jag är kääääär!" med olika föremål för "kärleken" varje ... dag.

Festligt

Glada kollegan - nu åter glad - och jag var på tillställning häromdagen. Väldigt roligt! Vi tittade på hotell i Stockholm och avslutade med baluns på Stockholms nyaste hotell - Clarion Hotell Sign. Dit kan jag gå igen! Kollegan flirtade som vanligt på medan jag odlade andra kontakter. En före detta  Hammarbyspelare och två kvinnor från en före detta arbetsplats. Mötte dessutom före detta maken. (Även här inser jag att det inte är som förr. Herregud, med så många före detta-saker omkring mig så måste jag ha varit med ett tag. Jo. Det är nån sorts åldersnoja på gång. Sen en tid.)

Var bakis igår.

I skärmens sken

Vad gör det väl att solen gömt sig bakom gråa, regntunga moln utomhus, när man kan sitta framför den nya hundratumsskärmen inomhus? Jag lovar - här blir man solbränd oavsett ...

Hundra tum är en överdrift, men jag kan säga att vår TV-skärm ter sig mindre än den gjort förut.

Och nu ska jag, som inte tycker om att inte förstå, ha tålamod med andra idéer om hur saker på nya datorns skrivbord fungerar. P är road, jag är oroad. Men så länge man håller sig till de gamla trygga sakerna, utan finesser, så går det bra. Det är väl så här det är att bli gammal. Det var bättre förr och varför ska allt vara så stort och svårt nu för tiden? 

Som tur är kunde P på begäran installera Snood. Hoppas jag hittar fler roliga spel om funkar på Mac. 

Gå över ån efter vatten?

Till Paris, till Paris vill jag inte flyga med en lax.

Men det lär jag få göra i alla fall. 

I mitt huvud promenerar jag bekymmerslöst omkring i Paris i ungefär fyra timmar innan jag drar vidare med tåg till nästa ställe. Under de där fyra timmarna kan jag göra vad jag vill. Sätta mig på ett café och insupa atmosfären, titta i exklusiva affärer, gå till Disneybutiken, ringa svägerskan som bor där om jag känner att jag har tid och lust. Jag tänkte skippa resväskan och bara ta ryggsäcken. Men - nu har omvärlden bestämt nåt annat.

Igår när jag kom hem hittade jag en stor lax i kylskåpet. Eftersom P just skjutsat svärmor med sambo till Rigafärjan anade jag raskt ugglor i mossen. Det var som jag befarade. Svärmor vill att jag tar med fisk och tunnbröd till Paris. 

Adjö lilla packningen, adjö oinrutade dagen.

Ja, jag blir irriterad. Ja, jag känner mig trängd. Andnöden är nära. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag har verkligen ingen lust att ta med en lax. Vare sig i min resväska (jamen tänk lukten av fisk på lilla ombytet) eller i en plastpåse bredvid som ska läggas upp i hatthyllan på planet. Och det där tunnbrödet är snällt tänkt, men faktum är att de franska kusinerna hellre åt grovt bröd än tunnbröd när de bodde hos oss. Trots att vi var instruerade att skaffa tunnbröd eftersom de tycker att det är SÅÅÅÅ gott.

Jag kan inte säga nej. Det är det värsta. Jävligt synd att jag inte käner nån i Riga som jag kunde skicka med nåt till. Nån som bor år helvete från allt som tar hela helgen för dem. Så kanske de skulle tänka efter en extra gång när de rensar lax nästa gång.

Hej plastpåse med fisk! Hej schemalagd söndag i Paris! 

Rödbetor

Jag tror att jag har skrivit om rödbetor förr. Det är den godaste av alla goda grönsaker!

Idag äter vi Nürnberger bratwurst, brysselkål och stekt ägg. Till detta får jag inlagda rödbetor och P äter fransk senap. Det är SÅ gott! Även om det kanske är regelvidrigt med rödbetor till tysk korv.

Yngste sonen får en annan korv med makaroner.

Oro

Jag har kommit på en sak. När äldste sonen kommer hem från USA så kanske han inte tycker om oss längre.

Han har bott i en annan familj ett helt år. Tänk om de är "bättre" än hans mammas och pappas familjer. Jag menar med hur det funkar med allt i hemmet. Både relationer och praktiskt. Han har plötsligt nåt att jämföra med (mer än de två familjer han har vuxit upp i de senaste 13 åren). Det känns lite jobbigt.

Tänk om han kommer hem och säger att han minsann fick och att han minsann slapp och att han minsann tycker bättre om allt i en för mig främmande familj. Han har sagt att han kommer att sakna dem. Och det är klart att han kommer det. Eller ... det är ju en jäkla tur att han kommer det. Tänk om han skulle avsky dem. Men det är nåt att hantera som jag ärligt inte har reflekterat över förrän häromdagen när vi chattade om kontakten med amerikafamiljen. Det är märkligt.

Icke desto mindre längtar jag efter honom och förstår att det kommer bli konstigt för honom att lämna den amerikanska familjen. Man vet ju faktiskt inte om han nånsin kommer träffa dem igen. Fast det kommer han nog. Här eller där.

Bara han inte använder den andra familjen och jämför med dem som att de är den bästa familjen. Det kommer jag inte greja. En svag punkt, vill jag lova.

Val av svärdotter

Idag har yngste sonen deklarerat att han minsann ska gifta sig. "Men jag har ett bekymmer. Jag ska gifta mig med två och jag vet inte hur jag ska göra". Så vi pratade lite om det och kom fram till att han gillar den ena bättre än den andra tack vare att den första kramas. Sen kontrollfrågade jag om det var den första han skulle gifta sig med och då sa han "Ja, det var ju det vi kom överens om" (typ - sluta tjata nu).

Så nu har både jag och P varit med om den här lilla valprocessen.

Men han är helt beredd att gifta sig två gånger.

Gemensamt ägande

Var på möte om stället i Småland och jag höll på att få hjärtattack. Eller irritationsutbrott. En galen människa var med och han upprepar och tjatar om sånt vi andra redan har pratat klart om. En kort stund funderade jag på att resa mig och gå, men först skulle jag vråla "JAG VILL INTE SLÖSA BORT MITT LIV PÅ ATT LYSSNA PÅ DITT TJAT". Men jag satt kvar och räknade får. Nej - räknade till tre. Med ett knepigt irriterat dunk i bröstet.

Med oss hem fick vi en sockerstinn gosse och en CD med en massa bilder från gamla tider. Skojigt! Det är intressant att se hur utseendena går igen.

Nytt boende

Kom just hem från före detta makens nya lägenhet, där mellansonen bor varannan vecka. Nybygge. Försenat som alltid. Lite synd att inte stora terrassen är klar nu när det har varit 25 grader varmt. Å andra sidan var de inte hemma i helgen ...

Ljus, snygg (och säkert varm) lägenhet. Ingen insyn alls och mycket yta i två plan med tre balkonger. Dessutom blev vi spontanbjudna på middag. Så trevligt så!

Vi lämnade dock ett ämne därhän - hur stora pojkarna ska bo när amerikasonen kommer hem. Mellansonen orkar inte tala om det. Och det ger sig såklart - finns det hjärterum ...

Hopp

Nästan 250 kronor ut och 45 in. Ingen bra affär va? Spel ...

Nånstans hoppas jag vansinnigt mycket på att vinna mellan 200.000 och 45 miljoner. Jag tror att livet skulle bli bättre då. Tänk om man kunde ta med sig barnen på en jättelång resa! Egypten, Indien, Mauritius, Japan, USA, Kina, Singapore, London, Dubai och andra länder, städer och platser runt om i världen. Huller om buller fast i Business class och med resväskor som alltid kommer fram.

Så skulle jag fotografera (företrädesvis macrobilder :) och skriva om resmålen. Skicka nånstans eller, varför inte, ge ut en egen webbskrift som snabbt skulle bli populär och generera en massa intresse som skulle ge annonsörer och sponsorer lust att underlätta livet ytterligare.

När jag kom hem skulle jag öppna den där lilla teaffären med tidskrifter som inte måste gå med vinst eftersom jag gärna har stunder när jag själv kan dricka te och läsa.

Som sagt - förutsättningen är en liten vinst.

Privat vs jobb

En Parisresa väntar i nästa vecka. Jag har ett möte på måndagen som gör att jag måste åka ner på söndagen. Eftersom jag, som sagt, tycker mycket om Paris så har jag bokat en resa på förmiddagen så att jag får lite eftermiddag och kväll i storstaden.

Nu ligger den där mötesplatsen en bit utanför Paris och det ger mig ett litet dilemma - ska jag boka hotell i Paris eller ska jag sätta mig på ett tåg på söndagkvällen ut till mötesplatsen. Ett självklart val kan man tycka om det inte vore för min lille kollega som också ska med. Hans möte på måndagen börjar nämligen innan mitt. Han är ingen van resenär och det ÄR ju faktiskt dessutom ganska trevligt att göra sällskap.

Hade det här varit en nöjestripp hade jag bestämt mig för länge sen. Nu är det jobb och jag packar väskan och reser utan att bry mig särskilt mycket. Men det är ju bra om jag har nånstans att bo. Oavsett var.

Morgonstund

Yngste sonen vaknade tidigare än jag ville gå upp, men jag gjorde iordning frukost och sen la jag mig igen. Kunde inte somna om. Herregud vad tankarna kan trängas. Långa räckor av funderingar och associationer utan ände. Jag gick som sagt upp och då stannade hjärnan upp, visserligen för att kunna ta in all information från DN, men i alla fall.

Normalt har jag den där speedtankegrejen i duschen, nu låg jag kvar i sängen. Det är precis som att hjärnan värmer upp efter nattens dvala. Checkar olika delar så de funkar. Och jag är glad att allt tycks funka även idag.

(Fast jag har inte kollat mig i spegeln ännu. Vem vet om ena ansiktshalvan förlamat hänger eller om jag har blivit gråhårig över natten?)

Jag tror faktiskt att det mest effektiva sättet att till exempel arbeta på, skulle vara att jobba hemifrån fram till lunch. När hjärnan är som bäst. Ett annat alternativ är såklart att gå upp astidigt och vara på jobbet vid halv åtta. Men hallå? Man får vara realist va? Dessutom skulle Ps och min gemensamma tid inskränkas ytterligare eftersom hans vanor mer är sen morgon/sen kväll.

Tillbakaspolad

Idag har jag varit på bio med mellansonen. Vi såg "Be Kind Rewind". En väldigt rolig film. Kolla här så får man ett hum hur den är -
http://www.youtube.com/watch?v=_qEWhrjYg_o

Beskriv kärlek

Det har hänt en massa saker i bekantskapskretsen. Otrohet och flirtar om vartannat. Nån är djupt olycklig för att hon har blivit bedragen, en annan rusig av nykärt hångel, en tredje tokig av ånger för att han har bedragit.

Så funderade jag på hur man bäst förklarar att vara kär. Det är svårt. Det är svårt att med skrivna ord förklara den känslan.

Hångel

En kompis hånglade med en arbetskamrat och beskrev det hela med sån inlevelse att jag blev alldeles avundsjuk.

Kommer jag nånsin stå i ett gathörn på stan och full av lust råhångla igen? Nej, jag tror inte det. Den tiden är förbi.

... den tiden är förbi.

Konstigt.

Att stå i

Fredag -
Konsert med Glenns orkester på Annexet
Lördag -
Polishögskolans dag
Bio med 16-åring
Hemmakväll
Söndag -
Möte om landstället i Småland

Herregud så hektiskt det känns. Det roligaste är bion och det skönaste är hemmakvällen.

Tid för annat

Nåt har hänt. Det har liksom smugit sig på mig. Nåt som känns bra - Jag har plötsligt ro att ta mig tid för andra på ett sätt det var längesen jag orkade.

Det har väl med de här relationsrelaterade händelserna i omgivningen att göra. Att ge råd och stöd och bli bekräftad för det. Förr var det det enda jag var bra på. Nu har jobbet tagit så mycket energi och koncentration att de där analyserande och rådgivande bitarna har fått stå åt sidan.

Att finnas till hands känns bra!

Folk på gatan

Häromdagen, när jag skulle träffa kompisen med otrogne sambon (en helt annan historia än den här), så träffade jag bekanta på vägen.

Först en dagismamma jag gillar mycket. Vi ska dricka te nån dag. Hoppas det blir så också. Hon får bestämma när eftersom hon är på gränsen till utbränd. Eller nåt.

Sen en före detta släkting. Om man kan säga så. När hjärnan redan hade sänt "ropa-hennes-namn"-signalen till munnen så var det försent med nästa tankes impuls - att inte ropa nåt. För vad skulle jag med hennes tid till? Lite dravel om barnen som blivit stora och sen lite om vad man gör nuförtiden och sen ett halvhjärtat "vad kul att ses". Vad var det bra för?

Jag måste lära mig att välja rätt. Fast jag tror faktiskt att det är den gamla tävlingen jag och pappa hade, som spökar. När jag gick på gymnasiet på Söder och pappa bodde där så tävlade vi om vem som sa hej till flest när vi var ute och promenerade. Vi fick många "pinnar" båda två. Det var tider det :)

Pappa bor fortfarande på Söder.

Vilja

En unge på gården klädd i nån sorts slimmad skinnmössa med öronlappar och strumpbyxor med blöjan på trekvart fick mig att undra. För det första - hade mamman (som också var med i sandlådan men som såg betydligt mer respektabel ut än sitt barn. Som inte var ett barn utan, just det, en unge.) bestämt vad ungen skulle ha på sig i nån sorts skitsamma-anda, eller hade ungen själv bestämt det och vägrat sätta på sig nåt annat?

Så funderade jag en kort stund (mellan sandlådan och hissen, ungefär) på hur det kommer sig att mina barn aldrig, och jag säger ALDRIG, har knotat det minsta om vilka kläder de ska ha eller inte ha. Antingen är jag en tyrann som aldrig har givit dem nåt val eller så är de helt enkelt ointresserade. Eller, ve och fasa, viljelösa? Å andra sidan har de aldrig lagt sig på det skitiga Konsumgolvet och skrikit att de "VILL HA BAMSE" eller "GOOOODIS" heller. Och jag är så glad för det! Men frågan kvarstår - hur kommer det sig?

Jag koncentrerar mig på kläderna.

Det finns de som har barn, ofta flickor, som byter kläder flera gånger om dagen. Varför, undrar man? Är det det enda sättet flickebarnet blir bekräftat på? "Åh, vad söt och fin och prinsessig du är" eller är det för att föräldrarna (mammorna?) gör samma sak? Säger vuxna att flickor är fina i sina kläder oftare än de säger att pojkar är det? Jag tycker att jag säger att mina barn är fina varje dag. Fast kanske inte för att de har vissa kläder. Mer för att de är fina hur som helst. Präktigt va?

Ja. Jag undrar fortfarande hur man som förälder står ut med sin unge - med blöjan på trekvart och ful mössa - som grinar ihjäl sig om den inte får som den vill. Jag är förmodligen världens elakaste och strängaste morsa. Med världens finaste och coolaste ungar som inte byter till konstiga kläder stup i kvarten. Tack!

Uppsala

Kluvet om Uppsala. Jag vet inte om jag har nån sorts komplex för att jag bor i Stockholm. Eller för att jag inte pluggat tillräckligt länge. Det är så satans studentikost i Uppsala. ALLA är unga och cyklar och fikar i Fågelboet eller var det heter. Och tittar på lilla ån och domkyrkan och hejar kors och tvärs.

Close to heaven

Underbart ställe det där ... och himlen därtill, högst upp i Skrapan. Dit vill jag gå ofta. Gärna vid 18 på måndagar så man får plats att sitta hela kvällen.

Barnvakt -> promenad

Vi lämnade sonen hos barnvakten vid 17-tiden och skulle vara på restaurangen 19.30. Kom hem och vände i princip - vi hade nämligen kommit fram till att en promenad till matstället var det bästa. Och det var verkligen jätteskönt att vandra genom Stockholm ackompanjerade av vårfåglar och främmande språk. För det var bara turister ute och gick. Alla stockholmare har väl flytt stan för att ta hand om sina landställen. Det är då jag inser hur glad jag är över att inte ha nåt landställe att behöva stressa till. Jag promenerar hellre genom vår lilla huvudstad i vackert ljus. Kvällen i går kommer vara en sån jag minns i evigheter. P och jag i Stockholm. Bra!

Jaja. Maten var god och promenaden hem också. Fast P fick ont i magen så vi tog bussen från Slussen hemåt. Nu är magen bättre, vi tror inte det var restaurangrelaterat.

Sonen hade skött sig bra hos sin moster. Även om han hade hostat hela natten. Det var ju inte vad nån räknat med. Allra minst vi. Men så där är det ju med barn. Väl?

Kinaschack

Vi har spelat en del Kinaschack här hemma på senare tid. Det är roligt. Lite klurigt men alla kan vara med och det går ganska fort. Perfekt, helt enkelt. Vi har ett sånt med glaskulor i riktig kina-ask.

Yatzy är också roligt, men passar på nåt sätt bättre på en charterbalkong än hemma vid köksbordet.

Duktig son

Han är faktiskt bara 4. Lite drygt. Idag har han varit duktig. Långa promenader. Åhléns och KappAhl och Gallerian och fika på Kungsholmen och bussar och bussar och tunnelbanor och tvärbana.

Hem kom vi med nya badbyxor till barnet, knästrumpor i nylon till mig (nu lät det som det var en nymodighet, men hallå - de gick inte sönder så ofta i begynnelsen), tröjor till de amerikanska "bröderna" och ett halsband till deras mamma. Nu är det bara en bok till pappan kvar. Och sen ska det ju skickas också. Bara det kan ta en evighet ...

I morgon ska vi träffa min käre far med särbo och sen ska han, den yngste, till min syster och barnvaktas. Jättebra!

Lilla Pakistan

En gång var jag med mina gamla arbetskamrater på restaurangen som heter Lilla Pakistan. Fantastiskt gott. Och lite dyrt, så där så jag tänkte "Hit borde jag gå med min älskade make". I morgon har vi barnvakt. Nu ska vi dit. Bord är bokat och jag längtar redan!

Fyrtio, fransmän, flower power och frihet

Det regnade igår på kvällen. Det gjorde att P och barnen inte stannade särskilt länge vid brasan och jag stannade kvar längre hos fyrtioåriga styvsystern längre än jag tänkt. Det var trevligt. Mat, prat och dans.

De franska barnen tog vi ut i skogen idag. För att trötta ut dem. Den vi lyckades bäst med var vår 4-åring ...

Var på Zetas också (jag trodde det hette Zätas, men det var visst inte så). Har nu balkongen full av krukor. I den största bor en syrén och den är jag SÅ glad för. Sen är det penséer och violer och nåt gult och en massa frön och lökar av olika slag. En tomatplanta också. Underbart!

På lördag har min snälla lillasyster sagt att hon och hennes sambo ska barnvakta vår lilla gullunge. Härligt. Jag hoppas att P och jag kan gå och äta nåt gott nånstans.