Flygresornas + och -

+
- när man blir uppgraderad. Särskilt om det är till Business.
- när man kan sitta i Loungen och dricka nåt och äta nåt (oliverna i Lufthansas lounge är nåt alldeles speciellt!)
- när en flight är fullbokad och man antar erbjudandet om att ta en annan rutt. Som ska komma 20 minuter senare till slutdestinationen, men i praktiken landar 45 minuter tidigare än den flight man "sålde" (eftersom man alltid blir ersatt med kontanter eller resevouchers)
- när man har med sig en kollega som just går en argumentationsteknikkurs som står på sig tills vi får 250€ istället för ynka 125€ som ersättning för att vi åker en annan rutt.
- när man i samband med resa träffar trevliga unga tjejer, gamla gubbar, medelålders kvinnor, taxichaufförer och alla andra som man kommer ihåg efteråt
- att ha guldkort. För då kan man ta med sig kollegerna i guldkortskön och slippa trängas med solsemesterresenärerna
- när det är fint väder med fantastisk himmel så att jag kan fotografera

-
- när bagaget inte hann med det kvicka bytet nånstans i världen på väg hem (för då blir man inte ersatt)
- att åka ekonomi med SAS och tvingas köpa en jävla macka som är t-r-å-k-i-g
- att övernattningsresorna med handbagage är begränsade om man vill ha med sig hårmousse och parfym eftersom man inte får ta med sig så mycket sånt längre.
- att stå i kö
- utsläppen (herregud, jag kan ju inte bara ha lyxproblem ;)

Hotell

Det är nåt särskilt med hotell - som gör mig rädd.

När jag bodde på ett hotell i Kina var jag HELT övertygad om att det låg flera pyttesmå kinesbröder till den där viga i Ocean'sfilmerna, under sängen. De väntade bara på att jag skulle släcka och sen skulle de börja klättra i gardinerna och studsa runt i största allmänhet innan de kom till skott - skära halsen av mig med en rambokniv. Fast en liten. Annars skulle de kanske inte orka. Fast jag lurade dem. Jag låtsades att jag vände mig i sängen, samtidigt som jag gjorde sömngrymt, bara för att kunna sträcka ut armen och tända lampan snabbt som fan. För då skulle jag avslöja dem och de skulle på asiatiskt vis skämmas ihjäl och just de här små viga figurerna skulle snabbt kravla sig bort och ut. Genom ventilen.

Och de där stora garderoberna? Hur många kan inte bo i dem? En hel liten mördarfamilj, kan jag lova! Även om man har kollat flera gånger så kan de ha en lönningång från rummet bredvid.

Undrar om det är som man hör om hjärttransplantationer - den som får ett nytt hjärta visar sig få vanor som den som hade hjärtat förut, hade. I ett hotellrum bor en massa folk som tänker på saker och som drömmer om saker som liksom lämnas kvar i rummet när vistelsen är över. Sen kommer näste man till rummet som är fyllt av minnesrester.

Ibland finns det en liten text som om natten blinkar till vid brandvarnaren i taket. I Kina var texten röd. Och på kinesiska. Nu sist blinkade det vitt. Ingen text. Man tror man har blivit galen när man ligger där i sängen och plötsligt ser ett blink. Vad vill de? (Jag fattar det, men när man ligger där i det främmande mörkret och håller på att somna så är det inte helt självklart ...) Jag tror ju att det är Kalle Blomqvist (Astrid Lindgrens, inte Stieg Larssons) som blinkar med ficklampan. Han blinkar såklart inte på rövarspråket - det verkar korkat. Liksom ...---...,---,...---... istället för ...---... Nej - Kalle B är ingen dumbom. Han blinkar bara morse. Som vanligt. Nästa steg är hartsfiol på fönsterbrädan. På tredje våningen? hj...ääääääää...lp

Paranoid? Moi? Nejnej.

Sen vaknar jag efter en natt av dålig sömn. Sätter på mig möteskostymen, äter hotellfrukost och låtsas att jag är vuxen igen.

Tyskt trist

Jag är i Tyskland. Det är tråkigt väder och lika kallt som hemma. Jag är inte här med festprissar. I morgon har vi nån sorts viktigt möte. Jag har rensat mailboxen hela kvällen. Det var bra. Men inte roligt.

Jag längtar hem!

Jobbig dag

Idag har det varit en jobbig dag. Snart följer ändå värre. Eller nåt.

Ska ut och resa. Tysklandx100. Kommer jag orka? Ska vara borta 10 dagar under okober.

Men nu är det Top Model Stockholm snart. Yeah!

Dis och dörrar

Hela dagen har det varit ett underbart ljus. Jag blir så glad när jag ser det. I morse i bussen var det alldeles ljusrosa över vattnet mellan Katarinahissen och Gröna Lund. Samma ljus nu på kvällen. När solen gick ner var månen mörkgulrödrosa. Fantastiskt vackert!

Däremellan var det mycket på jobbet och mycket folk på tunnelbanan, bussen och tvärisen. Som tur är har jag ett tvångsmässigt intresse för att pricka in tunnelbanans dörrar, och lyckas ofta, vilket gör att jag ändå kan välja plats därinne i trängseln. Det heta tipset är att titta på de skavda delarna av perrongens del mot kanten ner mot spåret.

Japp - sån är jag. Gillar både dis och dörrar.

Posh

Hon verkar ganska rolig. Victoria Beckham. Rik och grov med nån sorts distans samtidigt som hon inte har nån integritet överhuvudtaget. Säger jag som just har sett henne på TV.

Det lilla hostiga barnet hostar inte mer. Så skulle en tragisk berättelse från 1800-talet kunna ha börjat. Nu var det bara en liten rapport om sonens sjukdom. Han är alltså frisk. Eller friskare.

Pajen var god. Även om sockerinstruktionerna måste ha varit fel. Eller också är vi bara extremt ovana vid socker. För det var väldigt sött. Nästan som den gången jag skulle baka småkakor när jag bodde i mänskobyn med mamma och de andra. Jag tog inte 0,75 dl socker utan 7,5 deciliter. Det var inte gott. Men väldigt krispigt!

Sysselsättning

Att vara hemma med en ganska frisk snart fyraåring är trevligt. Vi har gjort pannkakor. Och jag har tvingat honom att titta på ett inredningsprogram. Så har vi skalat nästan alla hasselnötterna som han fick med sig från farmorn i lördags. Han har en idé om att vi ska göra hasselnötspaj. Så nu letar jag recept.

De är väldigt goda de här nyplockade nötterna. Alldeles vita och liksom friskt saftiga. För att vara nötter, alltså.

Recept på hasselnötspaj verkar svårt att hitta. I de recept jag hittar ska pajen sällskapa med hallonsorbet eller brylépudding eller nougatinestänger eller andra tidsödande grejer. Jag hade föreställt mig en simpel måndagsefterrättspaj. Nu blir det den här. Kardemumma är min favoritkrydda. Och äpplen är ju ganska nyttigt.

Vaknatt med sovmorgon

Lilla, lilla lillebroren i huset är sjuk. Host à la minute (?)

Det var inte roligt i natt för honom. Han hostade som en tossig och bad om papper att kräkas i. Eh? Jaja, han var i alla fall medveten om att han hostade så hårt att papper i det syftet skulle kunna behövas. Det tog ett tag innan han somnade.

Det tog ändå längre tid innan jag kunde somna. Jobbtankar började virvla och jag var tvungen att gå upp och få ur mig sakerna. Skickade mail till glada kollegan och chefen om sånt som måste göras idag. När jag hade ett skrivit klart det första mailet, efter ungefär 20 minuter mitt i natten, och jag skulle skicka iväg skiten så försvann det ändå förhållandevis sprituella mailet till glada kollegan i samband med att text om att min tid på hemsidan för jobbmail, var ute. Så jag fick börja om. Den här gången skrev jag bara fakta. Inget gullegull alls. Och dessutom skrev jag det i ett worddokument och klippte och klistrade när det var dags att skicka.

Vi vaknade klockan 10. Så skönt! Vi är båda två glada att vara hemma.

Filurs läskiga faster

Yngste sonen tar tid på sig att somna. Jag orkade inte ligga kvar och vänta på att han ska somna så P fick ta över. Det finns en gräns för hur länge man kan ligga därinne. "Jag vill ha vatten", "Killa mig på ryggen", "Får jag killa dig på ryggen", "Jag har inget täcke" och "Jag vill ha vatten igen".

Hoppas bara att det inte var Mara Marina i Pellefantalbumet från 1970 som gör honom svårsövd. Mara Marina har vårtiga händer och drar ner Pellefants och Pips båt i djupet. Filur och Lakritstrollet står och skrattar på ett berg. Till och med jag kommer att få mar(a Marina)drömmar. Skulle läst den själv innan jag läste den för honom ...

(Sen orkar jag inte ens försvara att vi ligger med honom tills han somnar. Av erfarenhet vet jag att den där tiden snart är förbi och aldrig kommer åter. När man kan ligga och snusa sin son i håret och snart höra andingen bli tyngre i trygghet.)

Tre världar på tre dagar

På tre dagar har jag rusat igenom tre världar. I fredags var det coktailpartyt med akademikerna, igår var det 40-årskalaset i Bromma med ... brommaborna å ena sidan och släktingarna å den andra. Det var ju faktiskt två HELT OLIKA världar bara det. Han som fyllde 40 beskrevs i sin pappas tal som den snälla lille pojken som blev en jävlig tonåring som blev "en enkel vakt" som tack vare sin fru tog sig i kragen och pluggade och nu är framgångsrik IT-mänska. Vilken tur att hans val av yrke faller fadern på läppen nu då? "En enkel vakt" till son var den där pappan definitivt inte nöjd med. Blä!

Sen idag var det det tredje kalaset. Gulaschsoppa på Kungsholmen. Avslappnat skönt med tre generationer som firade väninnan som fyller år, har bytt efternamn och startat eget. Vilket påminner mig om att jag ska skicka en mall på faktura till henne. Så jag avslutar här.

Mingel

Cocktailpartyn = mingel. Värdinnan hann jag inte prata mycket med, men det fanns ju andra. En amerikansk kusin som berättade hur adoptioner kan gå till i USA -
18-åring blir med barn utan att veta om det, föder förvånat och väljer att adoptera bort den lille. Sen får hon välja mellan olika familjer och i det här fallet valde hon dem som på fotografierna befann sig i olika länder. Hon vill att hennes snart bortadopterade barn ska få det hon själv inte har fått. Möjlighet att gå på college och möjlighet att resa utanför sin stat. Rörande!

Han sa också att det var bra att amerikasonen kom till Colorado och inte västkusten. Han beskrev Californien som ett ställe där man i de södra delarna är ytlig och i de norra "weird". Hm ... Colorado fick med beröm godkänt.

Sen talade jag också med värdinnans syster om hur viktigt det är att tala om att man tycker om varandra. Inte hur värdinnans syster och jag tycker om varandra, mer inom familjen. Det känns som det här samtalet utspelade sig ganska sent ...

Till sist hade jag ett samtal med en herre som fram till pensionen för några år sen har arbetat på KB. Våra gemensamma nämnare var Cecilia Lindqvist och Paris.

Det känns som jag pratade engelska hela kvällen. Men både systern och herren talade svenska. Eller?

Användarnamn

Tänk vad himla full man kan bli av kycklingspett, gåsleversnittar och endiveblad. Eller var det kanske Singapore sling, Dry Martini och Gimlet som fick oss att krokna på cocktailpartyt igår? Vissa kroknade mer än andra. P sitter och suckar djupt vid frukostbordet. Han la sig så fort vi kom hem medan jag och kompisen fortsatte samtalet till 2 i morse.

Jag har just kreerat ett användarkonto på amerikasonens hemsida och konstaterade att jag kunde gjort ett konto till P när jag ändå var igång. Jag hade då tänkt ge honom användarnamnet Fyllo.

Om en stund ska P hämta minstingen hos farmor. Jag tänkte städa lite. Får se om jag hinner med en promenad också. Sen ska vi iväg på nästa kalas. 40-årig släkting i Bromma. Han ska få en brevlåda. Jag tänkte ta med ett vykort som vi alla skriver på och skickar idag. Så invigs nya lådan på måndag. Fiffigt!

Måste köpa present till 42-åringen vi ska äta soppa hos i morgon också. Jag vet vad jag ska köpa. Tror jag ...

Happy lucky!

Andra tomtar på loftet idag än det har varit på ett tag. Hur kommer det sig att humöret ens svänger det minsta? Idag är inte en jobbig kollega här. Kan det vara så enkelt? Att humöret svänger med kollegans när- eller frånvaro.

Eller beror det på att jag och glada kollegan ska på chokladprovning idag?

Vattna

Tillägg till curlingfruns lista:
- Vattnar alltid blommorna. Gör hon inte det så dör de.

Kickeliku

Vi ska åka på kick off. Även om det kunde blivit en fuck off med de förutsättningar vi hade till i eftermiddags. Chefen meddelade nämligen i slutet av förra veckan att vi minsann skulle gå igenom varandras negativa sidor när vi inom kort träffas på annan ort. Punkt. Eh?

Nu har jag ju som sagt varit på världens bästa kurs och där pratades det vansinnigt mycket om vikten av feedback. Fyra bra saker på en dålig. Så jag hoppades att det bara var den ständigt nävarande negativa sidan av chefen som än en gång visade sitt fula tryne. Jodå, mycket riktigt.

Idag fick hela gruppen ett mail från H(å)R-mänskan - som för övrigt också hänger med på turen utanför huset - ett Belbin-test. Vi kommer alltså ha med oss ett underlag som visar vilken uppfattning vi har om oss själva och varandra och hur vi i våra roller kan skapa förutsättningar för ett bra teamwork. Grupparbete som vi säger här i Svedala. Det handlar alltså snarast om att utnyttja de egenskaper var och en av oss har. "Prata om våra negativa sidor"? You wish!

Insikt

Efter samtal med likasinnad (frånskild mamma med tonårssöner och ny man) så förstår jag lite mer av vad som händer. Varför jag är less på det mesta. Jag är en curlingfru.

Att vara en curlingfru är enkelt. Gör enligt nedan:
- Ta helt ansvar för det sociala umgänget (innefattar både vänner och släkt)
- Ta helt ansvar för att införskaffa eventuella presenter och gåbortsgåvor
- Ta helt ansvar för att det händer saker i hemmet;
- Planera förändringar i hemmet
- Köpa nya inredningsdetaljer så som påslakan, bestick, fina glasskålar,
piffiga stearinljus och snittblommor. Etc i all oändlighet.
- Ta helt ansvar för överraskningar. (Här nånstans har jag lagt av mig. Överrasknung? Jag tycks till och med ha glömt hur det stavas?)

Män som går med på att leva med kvinnor som beter sig på detta sätt lever ett annat liv. Företrädesvis framför TVn eller datorn. Där förändras ju allt hela tiden hur som helst. Dessa män har också med största säkerhet en fantastiskt avancerad telefon. Inte att ringa med. I alla fall inte till någon utanför arbetet ...

Nejnej. Jag är inte på nåt vis bitter. Jag har mig själv att skylla. Jag har en gång tagit på mig att göra allt det här. Det är bara det att när insikten om hur det ligger till faller över en, så faller det hårt.

Dags för förändring! Men vänta ... Hur göra nu? En curlingfru vet inte var ansvaret för detta ska läggas. En man med curlingfru kommer att få panik.

P.S. Jag ska snart få en fantastiskt avancerad telefon på jobbet, en sån man inte talar i. Kommer vårt sociala liv att klara det i kombination med allmän omdaning?

Den som lever får se.

Var ligger fokus?

Igår hände två bra saker.
1. Vi hade ett möte på jobbet som kändes som en grund för bättre samarbete framöver. Vi var rörande överens om det mesta. Vad som går bra och vad som går mindre bra.
2. Jag insåg att jag fokuserar på arbetet eftersom det inte händer så mycket i hemmet eftersom jag fokuserar på jobbet.

Kanske ska mitt angegemang för arbetet mildras en smula. Det händer ju ändå inte ett skit. Kanske får jag då mer ork att lägga lite tid på saker hemma. Men jag klarar inte av ensam dra ett lass för förbättringar där. Vi måste hjälpas åt.

Det betyder att vi borde ha skärmförbud (datorer/TV) fram till 22 varje kväll. Annars blir det fortsatt inget gjort åt stökhålan vi bor i.

Nu jävlar!

Barns skutt och cancer

Den yngste sonen gillar fotboll. Väldigt mycket. Efter mycket om och men har han nu fått med sig sin far ut för att spela (? sparka?) en stund. Jag tycker det var en bra idé. Ändå bättre hade det varit om barnen ovanpå också hade följt med. De hoppar och hoppar och hoppar fram och tillbaks i lägenheten. Den ena är i fyraårsåldern. Den andra är i tvåårsåldern. Hade energi till värme och belysning kunnat alstras av deras hoppande, hade hela huset haft lägre kostnader i de avseendena.

Utanför dagis träffade vi mamman med lungcancer och hennes son. Jag har haft så svårt att närma mig. Fått dåligt samvete för att jag inte skrivit, ringt och erbjudit hämthjälp. Det kunde vi nu prata om. De följde med oss hem. Vi skrattade. Hon tror på mirakel. Det finns ingen statistik för henne. Hon är 42. Motionär. Röker inte. Det är inte såna som hon som normalt får lungcancer (jag skriver lunchcancer hela tiden. Är det för att omedvetet avdramatisera???). Prognosen är osäker. Hon oroar sig inte för sin eventuella död. Hon oroar sig för sin son. Han är inte ens fyra. Cancer är aldrig rättvis.

Plötsligt står jag ut med barnen ovanpå. Man kan ha problem och man kan ha PROBLEM. Ack ja.

Hör vinet

Hahaha! Det var så roligt igår när mamman och systern var här. För det första visade det sig vara en dag för nya frisyrer. 50% av oss hade blivit klippta dagen. En av oss hade hållit i saxen. (Hur många var vi, tänkte jag fråga nu. Det började likna en sån där fråga man fick på matten eller högskoleprovet. Jaja.) Alla var fina.

Det andra roliga var att det visar sig att min mamma och jag har ett särskilt tillvägagångssätt när vi häller upp vin. Vi hör hur mycket det ska vara i glasen. Glasen måste förstås vara likadana. Vare sig P eller systern verkade tro på den här metoden. Mamma har aldrig talat om för nån att hon gör så här. Måste göra ett lite mer vetenskapligt experiment nån gång. När jag är pensionär.

Om man låter nån annan hälla i första glaset medan man själv bara lyssnar och sen häller i det andra själv?

Späääm

Kunde se att jag fått en kommentar till ett inlägg jag skrev igår. Spännande, tänkte jag. Mm? Eller hur? Det visade sig vara nån idiot som har gjort storutskick om nåt helt ointressant.

Puckon som detta vill jag rulla i tjära och fjädrar! Eller åtminstone hans/hennes dator. HA!

Storhandling

Till köptkontot kan vi idag lägga ett par byxor från Åhléns. Impulsköp. Typ stuprörsvariant. Snygga. Svarta (surpri-ise?).

Dessutom har vi storhandlat. Nürnbergwurst. Brysselkål. Röda linser. Rotselleri. Purjolök. Citronbitare. Fläskkotletter. Svarta bönor. Paprika. Röd lök. Lövbiff. Ägg. Och mjölk och juice och müsli och sånt. P säger myyysli. Jättelångt yyy. Jag säger myssli. Han säger sAlAd. Och jag säger sAlad. (Kan inte göra såna där fonetiska prickar för betoning under vokalerna.) Han säger drEssIng och jag säger drEssing. Jag säger kaviaaar för att retas. Jaja. Han är ganska gullig ändå :)

Träffade amerikanska väninnan till lunch. Väldigt trevligt må jag säga. Skulle vara så himla kul att åka och hälsa på henne nån gång. Verkar faktiskt till och med idiotiskt att INTE göra det. Hon kommer bo kvar ett tag så det är ingen brådska. Att jag inte åker på störten har såklart med storpojken att göra. Det vore ju toppen om hela familjen kunde komma och hämta honom i juni. Ta en sväng förbi New York på hemvägen. Då kan vi våldgästa henne hela familjen! Tjohoo!

Han ringde!

Åh! Han ringde! Sonen i Amerika ringde efter påtryckning från mamman där. Jag blev så glad. Vi blev så glada. Vi satt och åt middag, alla fyra här + mamma och systern. (Vi åt jättegott. Lät Anna Bergström bestämma - satayspett med jordnötssås och en otroligt god thailändsk gurksallad med chili, schalottenlök och risvinäger. Och gurka såklart. Och lite vatten och en gnutta socker. Och ... LÄGG AV! Det var jättegott!!! Hade stor hjälp av mellansonen att förbereda eftersom P och jag skulle på match. Visade sig bli en riktigt kass match med slött spel och många konstiga mål. Men "vi" vann. 4-3. Synd man inte spelade på Oddset.)

Vi pratade med högtalartelefonen. Yngste sonen blev först stressad och ville verkligen inte prata. Sen lossnade det och han frågade den ena mer märkliga frågan än den andra. "Vad är det för färg på köket?" "Vilken färg har toaletten?" Eh? Hur förvaltar han kännedomen om ett träigt kök och en vit och en brun toa?

Har har det bra. Tvättar sin egen tvätt. Ska ordna konto ... nästa helg. 80% av kontakterna på skolan tas av flickor som vill vara hans kompis. (Tjena ...) Han har kompisar. Som kan skjutsa honom till lunchställen utanför skolan. Så att han inte behöver äta pizza varje dag. Familjen blev glada över presenterna.

Ja-a. Vad mer behöver man veta?

Jag har inte städat idag. Tog tillfället i akt och klippte den yngste. Han satt på soffbordet och tittade naken på Cars på engelska medan hans hår blev kort(are och kortare). Sen skulle jag införskaffa olika ingredienser till kvällens måltid - jordötsolja, risvinäger och sånt. De hela korianderfröna fanns inte så jag köpte malda korianderfrön i stället. Det smakade inte konstigt. Sen var det ju fotboll och sen var det sociala aktiviteter. P städade :)

Amerikabarnet

Har skickat några mail till sonen i USA, men han svarar inte riktigt så utförligt som jag önskar. Jag vill veta hur han har det. Om familjen gillade presenterna de fick. Om pengarna räcker (och vad han köper för dem. Skulle föreslagit kassabok. Hehe.). Om kompisarna och lärarna är bra. Räcker kläderna? Hjälper han till med tvätt och städning. Är det nåt som saknas?

Så mycket har jag fattat - från hans blogg - att det går bra i skolan. Men jag behöver MER. Och jag vill inte riktigt ringa. Jag vill inte vara den oroliga mamman. Jag är säker på att allt går bra - det är bara det att det känns helt jävla pinsamt när folk frågar hur han har det och jag bara kan svara "bra". Jag behöver lite info utöver den officiella på bloggen.

Ska försöka komma överens om nåt tillfälle då jag kan ringa, trots allt. Jag behöver ro i hjärttrakten. Sen ska jag inte ringa på ... länge.

Tacos

Vi såg reklam på TV och mellansonen utbrast - TACOS! Det var vad han ville ha till fredagmiddag. Jättebra! Visar sig passa oss alla. Även yngste sonen åt med stor aptit "chipsen", majsen, tomaterna, gurkan, paprikan och salladen. Han är ett grönsaksfreak. Hurra! Det visste jag ju såklart sen tidigare, men att just tacos skulle funka så bra har jag inte tänkt på. Det är ju inte 100% GI så det var länge sen vi åt det.

Det kommer bli tacos igen här hemma!

Helg

Den här dagen tänkte jag att vi skulle ta oss inåt stan. Mina mål skulle vara Hötorget, ROOM och ett möbelställe till. Nu har jag glömt namnet. Men jag vet var det ligger. Jaja. Undrar om jag kan få med mig P och den yngste? En promenad i det gråa vädret skulle inte vara så dumt. Måste hitta lite presenter till nästa veckas 43-, 40 och 42-årstillställningar också.

Till 15 ska vi vara hemma för då kommer mamsen och hämtar lilleman. Sen ska P och jag på fotboll och när vi kommer hem igen så ska vi ha mamma och lillasyster på middag.

I morgon ska jag träffa braiga amerikanska vänninan. Lunch ...

Vi borde städa lite också. Innan middagen. Suck. Mellangossen har plockat ur storebrors garderob och hittat kläder som vi ska ge bort. Bland annat en kortärmad skjorta, storlek 146. Den måste ha hängt där sen vi flyttade in för sex år sen. Inte undra på att vi har ont om förvaringsutrymme.

Allvarligt - städa lite! Diska, rensa yngste sonens klädskåp och plocka lite med papper. Måste fundera över nån middagsmat jag kan förbereda också. Medan P dammsuger.

Promenaden inåt stan då?

Hätskt

Jävlar vad arg jag har varit idag. Sagt ett och annat okvädingsord faktiskt. Min glada kollega blev rädd för mig. En annan tyckte sig tvungen att tala om att jag var arg. Som om jag inte visste? Men hon som sa det är en dum kossa. Eller allmän jöns.

Jag är visst fortfarande lite argsint.

Mitt humör grundar sig i att jag har på tok för mycket att göra på jobbet. Så vet jag att jag ska komma hem till ett hem fyllt av skit. Och nu syftar jag inte dem som bor där, utan på allt skräp som ligger i travar i hela hemmet.

Man skrattar åt folk som samlar på gamla tidningar och lägger dem i travar därhemma, så är det likadant här. Enda skillnaden är att våra tidningar har blankt omslag. Trodde att jag hade slutat prenumerera på äckelpräktiga Vi föräldrar, men den vill inte sluta komma. Nu ligger den, till och med inplastad, och väntar på att jag ska orka titta åt den. Den ligger och väntar på ett irriterande mesigt sätt, inte kaxigt - som Residence - mer undfallande ursäktande. Blä!

I helgen ska jag verkligen föröka göra en ordentlig Att göra-lista. Annars vet jag inte hur jag ska komma tillrätta med vare sig arbetsuppgifterna eller humöret.

Vackra Stockholm

Tittade på gamla bilder och hittade den här.


Håller inte med om det Bengt Ohlsson skrev i sin DN På Stan-krönika idag. Jag skäms inte över att ta upp kameran när jag ser nåt vackert. Tvärtom - jag samlar på vackert.

Bengt Ohlsson är annars min favoritkrönikör.

Brand

Obligatorisk brandutbildning på jobbet. I två timmar. Hur kul är det? Nån som står och babblar så man somnar. Så började han, den före detta brandmannen, rökdykaren, förmannen och allt vad man kan vara inom brandförsvaret, och han var jättebra!

Skillnaden mellan eld och brand? Kontroll eller inte.

Köp brandsläckare. Ha den i sovrummet. Skumsläckare ska det vara.

Om det är en dörr mellan dig och branden - känn hur varm röken som kommer ut i övre dörrglipan är. Är det het där så är det hett i rummet - öppna inte dörren.

Röken är farligare än flammorna.

Sa han. Nu ska vi köpa brandsläckare.

Pissdag!

Arbetsdagen idag har varit rent jävlig. Folk jobbar fel!

Förutsättningarna för att jag ska kunna göra mitt jobb på ett bra sätt finns inte. Folk vet inte vad samarbete är. Folk vet inte vad helhet är. Jag blir gaaalen.

Har den senaste tiden funderat på att gå till nån på HR-avdelningen (fast jag har döpt dem till HÅR-avdelningen. Har aldrig nånsin sett så mycket hår på så få.) eftersom jag håller på att få Alzheimers. Jag gör inte sånt jag ska. Glömmer bort. Gör saker till hälften. Skriver ihop grejer men glömmer skicka. Jag menar - va? Är det likt mig? Har lättare att koncentrera mig på strategier och att fundera på hur saker kan förbättras, än att göra det som ska göras NU.

Jag tror jag behöver läggas in. Hjärnröntgas. Fast det vågar jag inte. Plötsligt kommer forskningen i rymdens svarta hål göra ett genombrott. "Vi började med att titta på hjärnor. Den mest intressanta var en snart 42-årig kvinnas som, tro det eller ej, bara bestod av ett tunt skal utan nånting i. Själva substansen ar på ett mirakulöst sätt försvunnet. Att hon överhuvudtaget kunde stå upp, var ett mirakel". C'est moi!

Tänk om det är nåt som inte är bra på riktigt? I så fall - glöm inte var du läste det först! Enda trösten är väl att jag nog inte är helt psycho. För då hade jag väl inte haft sjukdomsinsikt.

Madre mia

Min mamma och jag! Vilken bra kombination! Om jag får säga det själv, alltså :)

Vi träffades igår, gick på en helt jävla värdelös vernissage. Eller - lokalen var trevlig. Bonniers Konsthall. Ganska snart fattade vi vartåt det barkade - det pretentiöst värdelösa hållet, alltså - så vi koncentrerade oss på samtalet och det goda vinet. Och det var så trevligt. Vi pratade om högt och lågt och hit och dit. Sen gick vi till ett ställe på Vasagatan med otroligt många terrorister tänkte jag skriva, jag menade turister. (Klart turisterna går till en pizzeria i city. De tror ju självklart att allt händer i Stockholms centrum. Men ack vad fel de har. Vad står det i turistbroschyrerna egentligen? Det händer ju i sanningens namn inte ett skit på Vasagatan/Drottninggatan/Hamngatan och Sveavägen på natten. I alla fall inte sånt som man vill att turister ska behöva vara med om.)

Anyway - vi åt, pratade och skrattade. Det visar sig att mamma är lika rädd för oreda med räkningar som jag är. Vi har en liknande approach, så att säga. Vi behöver ett tryggt system att luta oss mot. Inte ett ad hoc-betalande. Sånt som våra äkta hälfter ägnar sig åt. Då blir vi nervösa och stirriga. Vi är på det hela taget ganska lika. Min mamma och jag.

Jag låter kanske förvånad över att vi har det trevligt på tu man hand? Nejnej, jag är inte förvånad. Men jag är ovan vid att det bara är vi två.

Det finns förklaringar till varför vi inte har haft så mycket tid, vi två. Men jag ska inte trötta ut vare sig mig själv eller nån annan med långa utläggningar om det. Huvudsaken är trots allt att vi uppskattar varandra och att vi vet om att vi gör det. Så!

Oversized t-shirt + tights

Jag tycker att de där stora tröjorna och strumpbyxorna ser ut som nåt man har på sig hemma. Kanske som pyjamas.

Metamorfosen till tant är nu fulländad!

Bra lunch

Idag på lunchen träffade jag en före detta kollega. Hon hade med sig sin söte gosse. 6 månader. Oh, så rar!

Det bästa med lunchen var dock inte barnet utan vårt samtal på parkeringen efter lunchen. Vi talade om ... CHEFER (surprise!)
Varför ändrar sig chefer när de blir chefer? Förväntningar?
Varför slutar chefer fika med sina medarbetare när de blir chefer?
Är det inte väldigt bra om en chef kan dela med sig litegrann av sitt privatliv? Ungefär som man gör med vilken annan människa som helst? Allt blir lättare att förhålla sig till då. Mjuka upp lite! Tycker jag.

Konstruktiv kritik

Jahaja. Idag har jag provat på det här med konstruktiv kritik. Spännande! Chefens chef tyckte att jag skulle ha kallat till ett möte tidigare än jag gjort. Jag berättade för honom att jag inte kunnat kalla till det mötet eftersom han hade givit mig så dåligt underlag och aldrig har tid för mig när jag vill prata mer om saker. Han fattade och jag hoppas att han tog det till sig. Det funkade, kort sagt!

Typ trött

I morse gick jag upp satans tidigt för att åka till "mitt andra jobb". Där jag läser in olika saker. Precis innan jag la mig igår, kom jag på att jag skulle dit. Så jag fick ställa väckarklockan på väckning en timma tidigare än vanligt. HU! Nåja. Det gick ju trots allt bra. Men nu ... trött. Katastrof om jag somnar innan Top Model. Har inte nån bok som lockar heller. Borde kanske kolla i bokhyllan. Emellanåt hittar jag nåt jag köpt och glömt. Lite skattgömma, det där.

Måste börja med maten. Idag blir det sallad. Minstingen ville ha blodpudding så det får han. Till efterrätt äter vi mango. En sån fest!?

Söndag

Mulet och söndag.

Idag har jag ägnat en stor del av dagen till att läsa sista halvan av Stieg Larssons tredje bok. Hejåhå, vad jag har slukat! Nu är det inget kvar. Var till och med tvungen att lägga munkavle (typ) på minstingen när han skulle sova. Han låg bredvid mig och läste högljutt en gammal leksakskatalog och ville prata om alla möjliga tråkiga spel han ska önska sig i julklapp. Jag föreslog att han skulle skriva ner vad han vill ha . "Men, du vet mamma, jag kan inte skriva". Nej, där ser du vad bra det är att kunna det, sa jag. Efter en kort stund kom han på att han ville ringa tomten. Fiffigt!

Jag skulle träffa kompis på stan för att titta på vinterkappa, P och yngste sonen åkte till farfarn. Mellansonen sov. Hela dagen.

NK och Åhléns hade mer att erbjuda än jag trott. Kom hem med både vinterkappa och kavaj. Och betydligt tunnare plånbok. Vi satte oss på Wayne's i Akademibokhandeln en stund. Avhandlade livet. De hade ett erbjudande på hennes jobb om avgångsvederlag, hon har tackat ja och kommer nu att jobba i egen regi med sånt hon vill och kan. Jättebra! Fantastiskt bra att göra slag i saken!

I morgon ska jag till jobbet igen. Undrar hur jag kommer att se på saker efter kursen i förra veckan.

Utflugen

Sakta börjar jag fatta att äldste pöjken inte är hemma. På gott och ont. Det är lite tomt. Förut kunde jag förvänta mig att två personer tittade ut från sina rum ibland. Nu är det bara en.

Å andra sidan åt vi chili con carne idag, det har vi inte gjort på många år eftersom alla inte gillar vita bönor. Det gör alla nu. Alla som är hemma. (Även om jag aldrig skulle äta Heinz vita bönor i nåt annat sammanhang. ALDRIG!) Det var gott.

Sen var tanken att vi skulle ha glass med hjortronsylt till efterrätt. Ingen orkade. Hade amerikabarnet varit hemma hade han till och med dukat fram till oss andra. Det ni!

Jag märker att jag raljerar över honom ibland - amerikabarnet. Det är inte min mening. Bara ett sätt att hantera saken. Han är så klok. Så vacker. Så rolig. Så långt borta. Grejen är den att han var ändå längre bort innan han åkte. En 17-åring vill inte vara kompis och dela allt med sin ... mamma. Det gjorde ju inte jag heller. Varken delade allt med honom nyss eller med min mamma då. Jag undrar varför det är så. Jag som mamma känner att jag är helt beredd på att höra det mesta. Jag har ju själv varit där, liksom. Däremot tror jag inte det är lämpligt för en förälder att dela allt med sitt barn. Va?

Mellansonen tittar på ett TV-program om autistiska barn som spelar piano. Nu vill han jobba med sånt. Yeah!!!

Som pappa brukar säga -Mina barn! Jag är så glad att jag får vara med om er!
Nu börjar jag snart grina. Jag som ska läsa sista Stieg Larsson-boken. Kan ju inte ligga och snörvla då. Men jag kan snörvla, borsta tänderna och sen läsa!

Lära känna sig själv genom andra

Kursen - Projektledaren, Gruppen och Ledarskapet - var som sagt mycket bra. Det konstiga är att det är en grupp människor som under en kort tid träffas intensivt för att sen skiljas och förmodligen aldrig mer träffas. Det kan man ju i och för sig utnyttja. Ge och ta på ett sätt man kanske inte gör i normala fall. Åtminstone är inte jag likadan i fikarummet som jag är i ett sånt här sammanhang. På en arbetsplats vet jag ju att det finns (hur mycket) tid som helst att lära känna varandra.

Det är genom att se andras sätt och kommentarer om mitt sätt i olika situationer, jag har lärt mig hur jag kan (och ska) arbeta framöver. Det är så HÄFTIGT. Ge och ta. Ta och ge. Tjohoo!

Anyway - det jag främst kommer ta med från de här dagarna är nog följande:

- Mer medvetet och oftare ge direkt positiv feedback. ALLTID bra!
- Tänka på att ge konstruktiv feedback direkt. Alltså - prata om de konsekvenser ett mindre bra beteende ger på en gång. Dessutom ska jag följa upp den typen av feedback. Förhoppningsvis med positiv feedback.

- Tänka på händelseförloppet i enskilda samtal;
- Inledning (anledning/bakgrund till samtalet)
- Klargörande (där man tar upp eventuella problem och dess konsekvenser. Låta tystnad ge tid till att samla tankarna - bra med mycket tid för den som känner sig förfördelad. Ha öppna frågor.)
- Åtgärder (Hur löser vi problemet. Låta motparten komma med förslag)
- Överenskommelse (Planering och beslut om hur vi går vidare.)
- Avslut (Sammanfatta.)

- Tänka på att konflikter ofta ger förändrad perception.

- Emellanåt fundera på vad som motiverar mig i mitt arbete. Vad är energislukande? Kan jag ändra på det?

- Se till att projektgruppen har samma mål. Få alla att se helheten och peka på att visst arbete är beroende av annat.

- Tänka på att man själv har svårt att se sin utveckling. Andra kan se det jag gör som "bättre" än jag själv uppfattar det.

- Fundera över vilka jag ser som hot och varför. (Vilka kan se mig som ett hot?)

- Johari fönster

Hämta kraft?

Eventuellt kan jag hämta kraft i det jag har gjort i fyra dagar ...

Mina kurskamrater och jag fick ge feedback till varandra på PostIt-lappar. Intressant. De tycktes gilla mig. Jag gillade dem!

På lapparna jag fick stod det i sammandrag att jag är:
Lugn, trygg, öppen, rolig, intressant, kunnig, har nära till skratt, har skinn på näsan, tar plats på ett bekvämt sätt, spontan, omtänksam, entusiasmerande, naturlig ledare, varm, social, ärlig, självmedveten, verbal, har framåtanda, bekväm i ledarroll, lyhörd, proffsig, lugn, kreativ, får folk att känna sig delaktiga.

Det är ju bra. Det är ju BRA! Jag är väldigt glad för ovanstående.

Det som är frustrerande med kursen är att jag plötsligt har verktyg som min chef inte har. Jag vet hur jag som ledare skulle kunna hantera en grupp. Otroligt bra! Det är dock mindre bra att min chef inte har verktygen. Verktyget hur jag hanterar min chef, äger jag inte ... Men jag kan sätta mig i ett konfliktsamtal med henne. Hihi.

Jante och jag

Hemma. Nåt är annorlunda. Mm - Amerikapojken är inte hemma. Men han har en fantastiskt skojig blogg. That's my boy :)

Nånting annat är också annorlunda. En del av mig. Svårt att förklara , men det händer nåt när man är på kurs. Gissar att det är det som är meningen ...

Jag har fått väldigt mycket bra feedback. Skriver om det en annan dag. Är irriterad just nu. Här hemma är jag inte vatten värd. Att komma hem och inse att främmande människor uppskattar mig mer än min man gör är tufft.

Regn, tyst och KURS!

Alla sover här hemma. Jag ska snart ta mig härifrån. Det regnar ute. Det är tyst. Idag börjar min roliga kurs! Är hemifrån 3 nätter. Det blir en vecka utan tillstymmelse till motherhood. Mina små barn!

P och jag har förlovningsdag idag. Hur ska vi fira den? En annan gång?

Så var vi bara fyra

Up, up and away.

Den lilla, fina älskade har flyttat hemifrån. Bara en tid, men i alla fall. Nu kommer han inte pilla i mitt hår på kvällarna. Inte skratta med sin 15-årige brorsa och inte busa med sin 3,5-årige lillebror.

Ack ja.

Därhemma finns nu de två yngsta, fina, älskade :)

I amerikakofferten ...

Att packa -
Sweden from above (soffbordsbok med bilder över Sverige. Present till familjen.)
Pippi/Pettson på engelska (böcker till barnen i familjen.)
Stor mjölkchokladkaka/ 2 påsar med bilar (give aways)
Vitaminer
Deo
Vinterjacka
Finskjorta
Extra gympaskor
Lite pennor
Miniräknare
Hårborste
"ge bort"handdukar med dalahäst- och röd stugamotiv
Alla kläder

Så får jag inte glömma att ta med näsdukar till Arlanda i morgon. Jag kommer att gråta.

Lillgrabben - poff

Hejåhå. Hektiska dagar, kan jag säga. Fredag - besked om äldsta pojkens avfärd. Colorado, minsann. Orten han ska bo på ligger ganska nära Denver - en storstad. Det glädjer mig! Idag ringde han familjen. De verkade jättesnälla. Sa han.

Nu är det liv hos andra som gäller. Hur ska jag stå ut? Tänk om de är dumma? Mamman i familjen har en aktiv republikansk pappa. Han jobbar visst i Washington DC. Tur dit är redan utlovad. Kommer passa mitt politiskt intresserade barn som handen i handsken. Hilfe!

Det var bra att vi var bortbjudna idag. "Skingra tankarna med kräftor"!

Nu susar "Miniräknare", "Vinterjacka", "Gymnastikskor", "Bilder på familjen" och annat viktigt förbi. Måste anteckna. Kanske ska börja på nylånade del tre av Stieg Larsson också? (Yes, yes, yes!)