Umgängen

Ibland blir jag alldeles matt av allt. Framför allt blir jag okoncentrerad och svårpratad.

Kom just hem från 4-årskalas där jag märkte att jag inte har nån social kompetens what so ever. Vad ska man prata om med folk som jag helst skulle träffa på tu man hand, i alla fall utan ett gäng barn i åldrarna 1-5? Jobb? Barn? Boende? Semester? Jag blir så trött.

I förmiddags var i alla fall mysiga mannen och gulliga grabben med på Porslinets dag. Jag har nu införskaffat en liten svart gren i keramik samt ett stycke andrasorterings glastallrik. Ångrar som vanligt att jag inte köpte mer. Jag är för snål mot mig själv. Det är ju så att tredimensionellt skapande skänker mig lycka. Både eget och andras. Då borde jag väl satsa på just det?

Plöstligt regnar det. Vilken jäkla tur att det inte gjorde det tidigare. Typ på kalaset som ägde rum på Södermalmsgård ...

Har knappat sett de två äldre sönerna på hela veckan. Äldste sonen har definitivt avancerat i sällskapslivet. Han är aldrig hemma. Vare sig dag- eller nattetid. Jag saknar honom och undrar vad som händer och kan inte fråga utan att verka som världens fånmorsa. Ny situation att hantera. Även mammor utvecklas, tycks det.