Det verkar som om min kropp och hjärna har gjort mig en tjänst. De har, utan min medvetna medverkan, tagit lite ledigt från jobbet. Fått ner mig på jorden för att se de små, mer betydelsefulla tingen.
I helgen antar jag att sjukdomen redan hade slagit sina klor i mig (den dramatiska snorgärsen, alltså) dessutom var jag låg efter det deprimerande besöket i Schwarzwald. Jag var kort sagt otroligt tråkig. Folkskygg och sjuklig. Det där kalaset vi var på var rena katastrofen socialt sett. Och väninnan från Tyskland måste ha velat gå hem varenda sekund vi umgicks i lördags. Nu tror jag däremot att eventuell skada är reparerad! Hon sov över i natt och i morse kunde vi, tack vare sjukdomen, umgås som vi brukar. Vi tittade i biografier skrivna av och om både Ingrid Bergman, Ingrid Thulin och Greta Garbo. Hurra!
Fram till lunch hade vi flera trevliga väninnetimmar, sen skulle hon träffa sin mamma och son och jag skulle jobba lite.
Bestämde mig för att hämta på dagis redan vid 15. Nu när jag ändå är hemma, liksom. I princip samtliga mammor på dagis är hemma med sitt andra barn. I praktiken innebär detta att de har sin förstfödde/a på dagis till 15. Efter det förvandlas alla stora syskon till pumpor. Eller lämnas vind för våg. Eller nåt. Hur som helst - alla de här barnen som går hem samtidigt brukar, tillsammans med sina mammor (nån enstaka pappa är med ibland också, förstod jag), gå till någons gård. Idag skulle vår gård vara gemensam lekplats. Passade ju bra! Vi hängde på. Det var så trevligt! Alla är så snälla. Även om det blir en del skitsnack om småsaker - "Men hörde du vad hon SA? Och HUR hon sa det." - så är det bra att träffa andra föräldrar med barn i samma ålder och med samma dagiserfarenheter. Fick hålla i några ganska gulliga små ungar också. Jag tycker bäst om dem med stora kinder och knubbiga händer!
Så - jag sjunger en stump på bästa Arja Saijonmaa-finlandssvenska - "Jag vill tacka sjuuuukdomen". För det är nog så att jag BEHÖVDE vara hemma några dagar. I morgon väntar mitt roliga arbete ...
torsdag 30 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar