Ibland när jag är ute och reser så inser jag att jag är helt ensam om vad jag gör. Jag kan sitta på ett plan och se en film eller ta en promenad i ett främmande land, jag delar inte upplevelsen med nån och kan på en gång sakna att göra det, samtidigt som jag njuter av det. Att göra vad som helst när som helst. En sån stund har jag just nu - den äldste och yngste sonen eftermiddagsslumrar. Mellanbarnet är hos sin pappa. P spelar golf.
Det är nu jag skulle kunna sätta mig i en garberob och röka cigarr eller bada i standardmjölk eller spela in en kassett där jag sjunger hårdrock eller tugga 3 paket Hubba Bubba samtidigt eller ... nåt annat jag vanligtvis inte gör. Det känns liksom lite hemligt. Så kan det kännas i en lounge på en flygplats också. När jag delar upplevelsen bara med mig själv. När det jag gör blir en alldeles egen referens. Antar att jag gillar den här sortens ensamhet eftersom jag så sällan är själv.
Vid närmare eftertanke är jag ju inte särskilt ensam nu heller. Med barn som sover här och där. De skulle nog undra hur det stod till om jag rökte cigarr i garderoben. Framför allt skulle de båda vakna av minsta lilla Hubba Bubba-lukt. Och bli sura om jag inte bjöd dem. De har ett väl utvecklat luktsinne vad gäller snask. Jag tror att jag städar lite. Eller nåt annat som förväntas mig. Laga lite mat, kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar