Konsekvens

Festen igår var trevlig. Roligt att träffa Ps släktingar med vänner. Musicerande personer allihop, kändes det som. Föräldrar med vuxna barn som sjunger i stämmor tillsammans är avundsvärt. Jag undrar om vår lilla familj nånsin kommer få till nåt sånt. Far och son som spelar ett födelsedagslåtsmedley på trumpet kommer nog aldrig äga rum i alla fall.

En av Sveriges pilsnerkungar var där. Han drack inte av champagnen, han höll sig till sin öl - Old Gold. Jag undrar om det är i rent marknadsföringssyfte eller om han faktiskt inte gillar skumpa.

Jag satt vid ett bord med folk som alla var goda vänner till den yngre jubilaren. Som tur var hade jag en man till bordet som var artig och försökte få in mig i samtalet hela tiden (hade nog klarat det ganska bra själv, men det är väldigt schysst när man känner att nån bryr sig om att se till att alla känner att de är välkomna). Maten var väldigt god också! Enda incidenten under kvällen var att jag fick en hostattack som inte ville sluta. Ja, efter 10 minuter på toaletten gick den över, men det var långa minuter.

Knöt lite bra kontakter också. Hoppas att vi kan åka till Loka Brunn och vila upp oss vid tillfälle. Man kan ta med barn dit - de har typ barnvaktning!

Att dansa till bra musik är också roligt! Typ 70-talshits. Perfekt. Till och med P dansade! det var bra! 

I morgon är dagis stängt. Hostar jag fortfarande är det inga problem, då är jag ju hemma i alla fall. I annat fall får väl barnet följa med till jobbet. Jag tror det ska funka.

Musik

Just nu lyssnar jag på Duffy. Köpte skivan i somras. Den är bra! Jag vill sjunga md i alla låtar fast jag inte kan texterna. Det brukar vara ett gott tecken. Det är lite Macy Gray över henne. Det där lite flickröstiga med sound från förr. I like! Amy Winehouse är ju som sagt också mycket bra!

Bara flickor ...

Å andra sidan tittade jag på TV-programmet Sixities häromdagen, där återupplivades intresset för Simon and Garfunkel. Shit, vad bra de är! Den här gillar jag! När jag var liten bilade vi mycket. Då lyssnade vi på de här två, men även på Beach Boys och danska bandet Gasolin'. Vill minnas att det var en del Dolly Parton också. Vilken blandning ...

Typiskt svenskt ...

Jag åkte med en taxichaufför från Kuwait häromdagen. Vi pratade om hur ha tyckte det var jobbigt att komma till Kuwait för honom eftersom 40 personer kom och mötte på flygplatsen och alla skulle klappa på honom. Han tyckte det var jobbigt att aldrig få nån ensamtid när han var där på besök, alltid var det nån i närheten som ville umgås. Och var man än går så stannar man och äter. Aldrig att var och en går hem till sitt bara för att det är matdags.

Sen berättade han om typiskt svenska saker. Hur hans engelske granne i Viksjö hade uppmärksammat följande;

Mannen och frun kommer hem i bil. Grannen sen många år står på sin tomt och ser dem komma. Frun viskar till sin man "Han tittar på oss. Du måste hälsa." mannen tittar till på grannen, men säger inget. Han fortsätter plocka grejer ur bilen. Frun väser "Han tittar fortfarande. Du MÅSTE hälsa!" Mannen tittar återigen på grannen och ropar, lite för högt och kort "HEJ" och viftar lite med handen, sen säger han till frun "ÅH, varför tvingade du mig att hälsa? Det är ju PINSAMT".

Jag tycker det är på pricken! Sen sa han en annan grej. Taxichauffören. Han refererade till Lidl-reklamen där en man står och grillar medan grannen låtsas klippa enhäcken. Grannen frågar "Var har du köpt köttet?", grillmannen vänder sig mot frun som svarar "Det kommer från Lidl". Taxichauffören skrattade och sa "HAHAHA. Han säger varifrån det kommer, men han säger inte att grannen är välkommen in att dela måltiden med dem. HAHAHA!" Hm, tänkte jag. Varför skulle man bjuda in grannen. Han frågade ju bara ... Ah! Han tänker SÅ. Man kan bjuda in folk spontant. DET är nog ganska svenskt. Att inte vara spontan i bjuda-sammanhang. Ruskigt trist!

Internet? Vadå?

När jag sätter mig vid datorn så börjar jag med att kolla de 5, 6 bloggar jag läser (idag hade amerikasonen skrivit igen. Jag blir så glad av rapporterna. Även om det varlite ångestladdat idag ...). Sen kan jag inte komma på fler saker man kan ha internet till. Det kanske är bra? Jag får nästan aldrig mail så postlådan kollar jag ytterst sällan. Andra sidor tittar jag inte på om jag inte söker nåt. Jag ORKAR inte.

På tal om brev så har äldste sonen sen 18-årsdagen börjat få en satans massa post. Alltså fysiska pappersbrev. Tidningar. Reklamblad. Mest bank- och Teliagrejer. det har väl sin förklaring i att han just har skaffat den där iPhonen och ett genomtänkt bankkonto. Vi har fått en massa vykort också. En del har jag skrivit själv - från NY till sönerna. Andra kommer från resande vänner till oss. Trevligt!

Nu ska jag kanske kolla konferensanläggningen Smådalarö. Ska dit med jobbet om ett tag. Jaha. Det är det där ja. Där har jag varit förut. Badat bastu och badat och spelat biljard, vill jag minnas. Det var nog bra. Tror jag. Om en månad vet jag.

Tackbrev

Kära Elfa! (Vet inte om det är Herr eller Fru Elfa ...)

Jag vill tacka er för att ni har så magnifika förvaringslösningar! 

Vi har haft en katastrofal ordning (alltså oordning) i vår klädkammare. Denna katastrofzon har som genom ett trollslag förvandlats till ett underbart litet rum.

Jag tycker särskilt om den geniala dörrskenan med plats för småkorgar i olika storlekar.

I samband med uppsättning av Elfasystemet har vi självklart haft anledning att städa ordentligt och slänga en massa skräp. Åh, vad bra!

Nu funderar vi på en liknande lösning till hallen. Vi ska snart byta ut de fula, vita, trista skåpen mot skjutdörrar och trådbackar. Hurra! 

Nej. Jag är inte sponsrad. Bara nöjd! Vill samtidigt passa på att tacka min man som har haft turen att få planera och sätta upp produkterna i klädkammaren.

Ajöken, ajö! 

/Frau Trådback

Skitsnack

Jag har lite ångest. Den har med omorganisationen att göra. 

Risken fanns att jag skulle få en chef jag inte vill ha som chef. Jag har utövat lobbying. Det har lyckats. Jag kommer därför aldrig att få den här personen som chef.

Baksidan är att jag kanske måste stå till svars för lobbandet en vacker dag. Det är lite ångestladdat. Dessutom är det lite skrämmande (fast bra) att lyckas med en manöver som denna. Ibland är det jobbigt att vara övertygande.

Jag är en fegis.

Sårbart

P och jag är bjudna på 70+40-årskalas. Lyxkalas med specialimporterat vin och champagne. I Saltis.

Barnvakt? Ja, äntligen verkar det som det löser sig. Ett pusslande utan dess like gav resultat. Barnet är här hemma hela tiden. Först med sin bror, sen med sin gudmor (min syster). 

Så nu kan P och jag fira! Bra!

(Barn är inte bjudna, annars hade vi självklart tagit med honom.)