Sorg och sång

Skickade en helvetes massa SMS till glada kollegan idag. Stod i vårt förråd i källaren och letade efter försvunna grejer. Blev sorgsen för att jag saknar henne. Ville grina lite och var tvungen och stå och svälja i en korridor en lång stund innan jag återvände till mitt överbelamrade skrivbord.

Så - plötsligt - står hon där. Glada kollegan i egen hög person. Utan att tänka ett ögonblick utropade jag "ÄLSKLING!". Och det är inget jag utropar kors och tvärs, precis. Jag blev så glad. Och så ledsen. Inga tårar trillade över ögonfranskanten, men det var inte långt ifrån.

Det verkar som hon har nåt jobb på gång. Hon ville inte prata om det och jag ville inte fråga. Men jag hoppas att hon hittar nåt riktigt, riktigt bra där folk uppskattar henne på ett sätt hon förtjänar!

Ack ja.

I morgon skulle jag gått på festlighet, men det blir inte så. Melodifestivalsgenrep hägrar istället. Ibland kan man inte välja som man vill. Ibland bara händer saker. Så nu blir det Globen med yngste sonen. Kan bli hur trevligt som helst!