Bara trött

Idag har jag velat sova hela dagen. Jag har gått nästan 3400 steg med stegräknare idag. I morgon blir det mer för då ska jag promenera till Kungsan med en kollega.

Klockan är halv nio. Nu ska jag sova.

Ajö.

Promenejderi

P och jag tog en promenad i området. Längs vattnet. Det var bra!

Har varit förgrymmad långa stunder i dag. Jag har utrustats med en chef som jag inte förstår. Och som inte förstår mig. Det handlar främst om behov. Våra behov skiljer sig gravt åt. Jag behöver prata om saker - hur vi ska arbeta, vilka kontaktytor har vi med vilka, vem gör vad och varför. Eftersom chefen redan vet allt det här så finns inte något behov av att samtala om det. Det blir ju ganska exkluderande, kan man säga. Den som vet allt och de som inget vet. Så där sitter vi. Ovetandes om det mesta. Vi undrar så.

Jag blir så deprimerad av att sitta här och inte må bra. Det ska inte vara så. Jag vill att den ena vardagen staplas på den andra. Godmodigt. Inte så här: argt. Hur kan jag låta en fullkomlig idiot påverka min dag? Önskar att jag i hela livet hade sett arbetet som en plattform att hoppa vidare från. Uppåt, neråt, kors eller tvärs spelar ingen roll. Just nu är jag bara orörlig. Sitter fast. I nåt. Det är inte bra. Jag ska försöka hasta nånstans, frågan är vartåt. Jag behöver nätverka. Ensam tar man sig ingenstans. I alla fall inte jag. Jag behöver ha folk omkring mig.

Sen ska jag framöver tänka på arbetet som den där plattformen. Ge ett ställe en viss tid. Fyra år, tre månader eller en kvart spelar ingen roll bara det är medvetet. Se stället som nåt där jag samlar på mig så mycket kunskap som möjligt. Sen hoppar jag vidare. För att utvecklas. Och för att må bra!

Synd att jag tänker så här först nu. Skulle behövt göra det när jag var 20. Nu ska den gamla hunden lära sig att sitta. Fast tvärtom.

Hantering

Har suttit på nervöst möte idag. Chefens chef ville dock väl "Min största oro är att du ska ta det här personligt." Men det gör jag inte. Jag vet att vi jobbar i grupp. Jag vet att det mesta alltid går att förbättra. Det skrämmer mig inte det minsta.

Det som däremot gör mig orolig är folks beteende på möte. När de som borde ta ansvar, stötta och prata tittar ut genom fönstret som vore de på buss. Glo bortåt. Däråt. Där nåt annat, mer intressant, kanske kan dyka upp. När det är viktigare att se avmätt ut än att delta. Hur kommer det sig? Varför vara med på mötet?

Undrar också sen när det är okej för en chef att inte hjälpa, lyfta, sina underställda, utan istället trycka ner och förminska.

Nåja. Snart ska nog detta straffa sig. Då ska jag skratta!

/ont ska med ont fördrivas!

Long hair

Idag har den långhårige mellansonen kommit hem. Hurra! Han är bra han!

Har just betalat räkningar - bolån, ICA-banken och äldste sonens försäkring. Undrar om han vet att jag betalar sånt? Hm. Å ena sidan tar jag ansvar. Å andra inte. Jag betalar det ett tag till.

Jag tycker om min familj. Det är bra!

BB

Jag kan inte låta bli att titta på det avskyvärda Big Brother. KAN INTE LÅTA BLI. Men nu vet i fan om jag nånsin orkar se mer av det. De tar ju in den ena sjukare människan efter den andra. Folk med problem. Just nu har de en nymfoman inne. En som låter sig snurras runt bland alla killarna. Det är gräsligt att höra hur grabbarna smider planer för att få henne i säng. Se henne halka runt bland dem.

Jag undrar:

Vad säger hennes föräldrar (Jag vet. Jag ÄR en tant)

Vad kommer hon själv säga i efterhand?

Hur kommer hon att bli behandlad av både tjejer och killar när hon kommer ut?

Snälla nån. Det här är inget bra experiment.

Överraskad

Skulle ha telefonmöte idag. Kollegan och jag ringde till Irland. Men jag ringde visst fel nummer. Glömde en nolla från kontoret. Och herregud vad förvirrad jag blev när jag hörde mig själv informera om att numret inte längre är i bruk. Men jag kunde konstatera att "Det är jag som pratar!". Sen började kollegan och jag skratta hysteriskt. För det var verkligen konstigt. Ja - nu råkar jag ju vara röst i just den där tjänsten eftersom det är ett av mina extrajobb, men i alla fall.

Märkligt var det! Och roligt.

Jobb i morgon

Gick upp i lite mer normal tid i morse. Trodde jag en stund. Sen kom jag på att klockan visst var en timma mer än ... vanligt. P och yngste sonen klarade av fotbollsträning och teater medan jag åt frukost och badade och sen kom en före detta granne som nu mer bor i Dubai. I själva verket var det hennes son som ville leka med vår. Det var trevligt att se dem.

Men. Med vissa människor så beter jag mig väldigt svajigt. Kan nog verka konstig. Jag pyser liksom. Eller öppnar och stänger det sociala spjället utan kontroll. Ena sekunden är jag hur integritetig som helst och i nästa delar jag med mig av det mest intima. Det är som att svettas i kyla. Eller frysa i värme. Fel på termostaten. Kan inte förklara mer än att jag inte funkar som vanligt med vissa människor. Såna jag känner men inte känner.

Så har vi tvättat. Jag har packat upp det sista efter Bryssel och inser att jag kommer att få bära som en liten åsna till jobbet i morgon. P har bakat valnötsbröd som ser väldigt gott ut. Jag har gjort hemgjorda vårrullar. Det var länge sen jag gjorde det. När de stora pojkarna var små. Yngste sonen gillar det, precis som hans storebröder gjorde ...

Så har jag läst ut en bok. En väldigt bra bok - Hem till Istanbul av Michael Lion.

Ja, det har varit en bra dag. En bra helg. Tack!

Gott&Blandat

Jag vaknade halv ett idag. Herregud, så välbehövligt! Halv ett - I like!

P sa att sjuåringen var bjuden på kalas. Till kusinen. Alla dagiskompisarna var bjudna. Många tackade nej. Utfyllnad behövdes. Vår son blev glad. Så styrde vi kosan mot Aspudden. P och jag gjorde små ärenden medan sonen kalasade. Sen blev vi kvar på fika som övergick i thaimatsintagande. Åkte hem vid åtta. Sista avsnittet av Downton Abbey hägrade. Det ska visst fortsätta i höst. Hooray! Och The Big C. Bästa serien på mycket, mycket länge. Ja - förutom Downton då.

Nu är det Monty Python-dokumentär. Passar bra efter A Fish Called Wanda som gick igår. Den är ju rolig, den! (Jag vet att det inte är en Python-film. Men ändå!)

Ja. En bra lördag blev det!

Nu vill jag åka til Italien!

Roliga saker

1) Läs här. P kallas "trevlig herre" av bloggerskan som köpt hans cykel. Bild på cykeln också.

2) Läs här. Mellansonens nya blogg.

3) Vår i Bryssel.

Är hemmavid

Man kan inte ana att man kan bli så trött av ljud. Ett evigt surr på de där kongresserna. Märkte det inte förrän jag satte mig ner i ett av de angränsande montrarna där de lockade med massage. Medan jag blev masserad så blundade jag. Och plötsligt hörde jag. Surr, surr. Surr, surr. Prat över-tamejfan-allt. Pip från maskiner och surr från luftkonditionering.

Så var jag ju hemma hos lilla Brysselfamiljen. Bara trevliga mamman och de sötaste barn som tänkas kan var hemma. Jag är mest förtjust i sonen. Han är mest förtjust i mig. Och glad blev jag när han sa "Åh, nej. Pappa missar ju dig!" Han sa MISSAR!

Trevligt att ta bussen dit. En tur genom stan. Samma tur hem. De stannar ett år till, som det verkar.

Kom hem till datorn. Trött, men jag kunde inte låta bli att kolla mailen. Post från chefschefen. han kallade till kongresseftermöte "Please prepare yourself for good and bad things". Jag fick ångest. "Nu får jag sparken." Somnade i alla fall. Och nu har jag tänkt ut vad jag ska säga. Så har jag bestämt mig för att inte berätta vad jag ska säga till chefen. För då kommer idéerna nog att snos. Det ska icke ske. Är inte orolig heller. Han är bara taskigt utrustad med ord och sätt att formulera sig, tänker jag.

Hemma. Med min mjuka yngste son och härliga make. Det är så bra! Längtar efter de stora pojkarna.

Bakläxa

Idag har jag fått bakläxa på precis allt jag gjort. Av chefens chef. Det blev jag inte motiverad av. Undrar så om nåt alls var bra. Han glömde nämna de sakerna.

Jag kan också hålla med om att saker behöver förbättras, men jag orkar fan inte tänka tanken att komma tillbaks till jobbet och inte få ett skit gjort eftersom fel människor pratar med varandra och lämnar de rätta utanför. Jag vill ha med kompententa människor att göra och är så glad för de som är det.

Idioterna kan stanna hemma och ... titta på TV eller spela golf. Eller bridge, för all del.

Jaja. Solen skiner.

Bon soir mes amis

Un plateau de fruits de mère! Vilken lycka. Ostron. Räkor. Nån liten skitkräfta. Musslor. En halv hummer (eller 'ummer, som man säger på franska). I löv it! Och tänker på P som slipper allt det där med skalandet och saltiga fingrar. Chablis till detta. Man tackar särskilt den holländske kollegan som råkar fylla år (26 +) tillsammans med en massa kolleger. Merci beaucoup.

Solen skiner och skiner och jag står i ett gammalt garage utan fönster hela dagarna. I morgon är det en kortare dag. Börjar 10 och slutar 17 för att sen vara på pubtillställning klockan 18.30. Ack ja. Man lever lyxlirarliv. Och det är bara lite jobbigt ...

Nu ser jag fram emot en god natts sömn.

Så hoppas jag att jag inte drömmer om operationen P kanske kommer göra. Ögonlasergrej. Huga. Eller ... jag menar HEJA!

Rekommendation

Om du har vägarna förbi Bryssel så kan rekommendera en restaurang som säger sig vara "La plus Parisienne des brasseries Bruxelloises". Den heter La Rotonde och ligger centralt, men inte på Grand Place ...

Adressen är Rue de l'Enseignement 1, eller flamländska, Onderrichtsstraat 1. Kolla här.

Solen skiner. Jag har bara grinat lite av trötthet idag. Det var när en österrikisk kollega frågade "Hur är det? Du är inte så glad som du brukar ..."

Resdag

Åkte 10, kom till Arlanda halv elva (taxichauffören körde jättefort) så jag hann med en macka i Diners Club-loungen och en sväng i Pocket Shop så att jag kunde köpa böcker med mig till barnen jag ska träffa på torsdag (yngste sonens dagiskompis med syskon som bor här sen några år. Jag brukar hälsa på dem en gång om året och det är väldigt, väldigt trevligt!)

Sen åkte planet mot Köpenhamn 12.20. Hängde på flygplatsen där i nästan två timmar och det är en ynnest att få vänta där. Världens bästa flygplats.

Ja. Sen var det Bryssel. Här är det vår! Kanske 15 grader och sol. Härligt! Knoppar på alla träd. Några träd blommar. Underbart ljus när solen började gå ner vid halv sju.

Dagens tråkigaste var att än en gång inse att glada arbetskamraten inte är kvar. Och att en lur till iPoden är kaputt. Ja. Allt är relativt.

Dagens trevligaste var samtalet med Uppsalasonen. Ska åka dit snart. Måste träffa honom lite mer. När det har blivit bara liiiite varmare. En lång skön promenad skulle vara underbart!

Dagens roligaste är att P har köpt ny cykel. Cool-cool. Precis som P :)

Skvallertidning

Dagens DN:

Bläddrade snabbt förbi de allvarliga sidorna - krig och den där knasige Khadaffi orkar jag inte med. Tänker själviskt att det vore mycket, mycket tråkigt om de börjar skicka missiler mot till exempel Bryssel.

Läser i stället om Kleerup. Och undrar hur det är att vara en person med så mycket på en gång. Jag får liten ångest av att läsa om honom. ADHD och knark och skilsmässa med pyttebarn. Och skapandet? Han är en sån som trasslar till det, känns det som. Självdestruktiv. Många såna som får stor plats i tidningarna just nu - Persbrandt och Ola Rapace och Kleerup. Tänk att ha dem hemma i soffan? Opålitliga. Inte minst för sig själva. Kanske. Jag känner dem ju inte ...

Barnboksförfattare nästa. En för mig okänd som bor med Stefan Sundström på Rindö. Lockar mig inte. Två älskade - Jan Lööf och Pija Lindenbaum.

Carl Jan Granquist fyller 65. Jahaja.

Så ett bröllopsfoto som får en att undra. Ett par står på ett skrotupplag? Med röda ballonger. Jättefin bild. Så tackar de alla gästerna för att de deltagit på mustaschfesten. Undrar vad det var ... Man skulle velat vara med!

Inte mycket viktiga nyheter jag har lagt på minnet. Men det är väl som sånt som gör ont - man glömmer det tråkiga.

Nu drar jag.

Hosta utan övriga symptom

Jävla, jävla rethosta. Bara hosta. Inget annat. Vad ska jag göra? Testar mig fram med olika medikamenter. Försvinner när jag dricker eller äter en halstablett eller motsvarande. Tror hostan kan bero på att det är för torrt i luften.

Helt sjukt. Ja. I alla bemärkelser.

Jobbrelaterat

Igår hade vi avslutningsmiddag för dem som slutat på jobbet. Det var en glad tillställning, men ändå sorglig. Blå dörren vid Slussen. Bra mat och schysst grundstämning.

Fortsatte till Eken sen. Vid Hilton. Samma Sluss. Drinkar och hejåhå. Många konstiga fotografier med annans kamera. Jag hade glömt min egen i stressen när jag lämpade av en kartong och en ryggsäck med grejer, hos min pappa på väg mot festligheterna.

Det visar sig att flera av dem som slutat redan har nya jobb att gå till inom kort. Bra för dem. Glada arbetskamraten har också nåt på gång. Hon vill inte prata om det, men jag misstänker att det handlar om ... astma. Bra, bra!

Tog nattbussen hem.

Vaknade och var lite darrig. Tur att jag hade en klipptid att hålla klockan 13, annars hade det här kunnat bli en vansinnigt overksam dag. Promenerade lite med P och sonen också. Mer sånt! Ofta!

I morgon åker jag till Bryssel. Längtar redan hem.

Samtal på perrong

Men allt är inte bad, bad, bad (och nu tänker jag inte på sol och bad. Utan den engelska motsatsen till good.)

Jag har varit på utdelningen av Stora Retorikpriset! Kungsholmskompisen hade lyckats få två biljetter genom Språktidningen och jag fick den ena. Jättejätteroligt!

IHMs lokaler i Stadshagen. Gemensam mingelfrukost och sen var det dags för tillställningen. Nu var ju inte vi särskilt mycket för att mingla. Mer än med varandra. Hur som helst - först sjöng en tjej. Det visade sig vara dottern till själva initiativtagaren till priset. Här började det lukta nepotism. Inte nödvändigtvis nåt fel med det, men det var lite malplacé med en hel publik som satt i nåt som kändes som en skolaula innan prisutdelningen drog igång. Hon sjöng bra. Men ...

Sen pratades det om kvinnliga retoriker - exempel på dessa var Selma Lagerlög (varsNobelpristal från 1909 även jag kan rekommendera att läsa, nu när jag själv gjort det. Väldigt bra!), Margareth Thatcher (som i början av sin karriär hade en mycket gäll röst, men som åkte till USA och kom tillbaka med en tränad röst och bättre klädsel), Hillary Clinton (som var Bills talskrivare) och Anna Lindh ("som inte var född retoriker, inte heller fulländad, men som hade bra förebilder". Typ Olof Palme. Som om inte de andra hade haft förebilder?). Det var ett intressant pratande.

Så var det dags för prisutdelning och jag blev så glad att jag grinade litegrann när På minuten favoriten - Pia Johansson - vann! Hon är helt enkelt väldigt värd att vinna nåt sånt! Tänkte också mycket på mor och dotter som jag varit i Radiohuset med när vi sett och hört inspelningen av just På minuten. Det vore trevligt att ses snart igen! Med eller utan Pia!

Därefter var det nån sorts panelgrej med en från UR, chefredaktören för Språktidningen, Lotta Edholm (skolborgarrådet från FP), Sven Hugo Persson, dramaturg på Dramaten och Pia och Jan Bylund som var moderator. Det handlade mest om hur man ska få in retorik på schemat i skolan. Det tycker jag är bra! (Och då tänkte jag mycket på äldste sonen som jag har en känsla av verkligen kan prata så att folk lyssnar. Undrar vad som har influerat honom?)

Har funderat hela dagen på vad det innebär att vara en god talare. Vad som gör en god talare. Språk och röst. Etos, logos, patos.

Så måste man komma ihåg att retorik är makt.

Fram emot elva var det dags att åka till jobbet. För att hinna prata litegrann så satte vi oss på en bänk på perrongen. Vi skulle ta tåg åt olika håll sen. Det var trevligt.

Förra gången vi träffades hann vi prata mer. I lördags. På stan. Solen sken!

Och Stockholm är en vacker stad!

Utanför

1) Jag undrar hur det är på andra ställen. Alltså arbetsplatser ... Jag bara undrar.

2) Inser att min nu mer närmaste kollega håller på att ta sig ifrån sin nya roll. Kanhända är gräset grönare nån annanstans. Jag är övertygad om att hon kommer mer till sin rätt på annat ställe, men egoistiskt sett är det katastrofalt illa att hon vill bort. Orsakerna är följande (ur min synvinkel då då):

- Jag kommer inte att ta hennes och mitt samarbete på allvar eftersom jag vet att hon ändå ska försvinna.

- Om/när hon försvinner så kommer man förmodligen inte att ersätta henne på ett tag. Vi har det jobbigt som det är.

- Arbetsbelastningen kommer att öka drastiskt för oss som är kvar. Även om det kommer en ny person.

- Jag kommer inte ha en enda person att bolla med. Jag kommer bli ensammaste ensamma.

Hjälp! Jag menar allvar!

Dagens clou

Så trött i morse när väckarklockan ringde klockan 06.00 att jag höll på att dö. Har fortfarande en vag känsla av drömmen jag hade just då i huvudet. Somnade om. En ödesdiger halvtimma. Ändå hann jag med tvärbanan som går lagom för att hinna med tåget till Älvsjö och extrajobbet. Långa benet före.

Hela förmiddagen har varit som i ett töcken. Har inte en aning om vad jag har gjort. Så var det lunch. Lilla sötflickan med hemmavarande pappa (tillika före detta arbetskamrat) kom och sällskapade på lunchen. Trevligt, trevligt. Lååång lunch (med arbetstidsmått mätt). Och det är fantastiskt att ha en tös omkring sig som vill hålla i handen och äventyra utan förälder. Som vill sitta i knät och som kramas adjö. Energigivande! Dagens bästa!

Eftermiddagen var ett liknande töcken. Fast jag vet att jag har jobbat. Det är bara det att allt händer ungefär samtidigt. Många bollar i luften. Det blir man trött av. Så trött är jag. Tog dessutom med datorn hem eftersom jag var tvungen att få till en presentation som ska hållas på måndag som ska godkännas av en kollega innan helgen. Underbart skönt att sitta i lugn och ro utan en massa puckon som kommer och skriker om olika saker som ska göras NU och NU och NU.

På fredag ska jag ut med arbetskamraterna. de som slutade och de som är kvar. På lördag ska jag inte göra ett skit mer än att packa. På söndag åker jag till Bryssel. Scilla och vår är vad jag hoppas på! (Tänker på dem som är i Japan. Strålning och våg. Efter regn kommer sol. Efter våg kommer strålning. USCH!)

Så så är det.

Kollerolla!

Har inte tid att skriva. Måste titta och titta och titta här.

Pyjamasdag

Även om våra gäster gick osent, så blev det väldigt sent. Två är sent. Så vaknade vi också efter elva. En liten hungrig gosse satt vid datorn och blev glad för att få nån sorts serverad frulle och sällskap (det visade sig sen att han minsann hade fått i sig yoghurt, så helt hjälplös är han icke.)

Sen promenerade en mamma i pyjamas och påklädd son iväg till teaterkursen. Och det fortsätter nog så.

I pyjamas. det är skönt!

Melodifest

Igår genrep av Melodifestivalen. Och idag den riktiga. Det var riktigt skojigt att få se hur de riktiga kompisarna och mammorna såg ut. För igår var det ju bara fejk rättigenom (passade bättre som ett ord, kände jag). -Ja, du är ju Sara Vargas mamma, sa de. Och där stod en skäggig man. Jaja.

Sara Varga heter tydligen Sara Brunbjörna Lokatta Varga. På tal om namn man har fått av sina föräldrar, som jag och Kungsholmskompisen pratade om en stund idag när vi promenerade Hantverkargatan upp. Brunbjörna? Kalla mig för Dajmkrysset lika gärna va? Eller Skansen.

Vad är det med Linda Bengtzings och Lotta Engbergs utstrålning som gör att de utmanar så? (Manar ut, skulle jag vilja skriva. Så kan man inte säga. Varför då?)

Nåja. Jag är mallig över att ha prickat rätt på alla de tre låtar som kom etta, tvåa och trea. Skulle också vilja passa på att säga att jag inte nödvändigvis tycker att ordningen skulle varit Saade, Danny, The Moniker. Men .. jag gissade rätt.

Trevliga gästerna vi hade här till middag och TV-titt har gått hem och nu ska P och jag kolla Downton Abbey. Hooray!

Sorg och sång

Skickade en helvetes massa SMS till glada kollegan idag. Stod i vårt förråd i källaren och letade efter försvunna grejer. Blev sorgsen för att jag saknar henne. Ville grina lite och var tvungen och stå och svälja i en korridor en lång stund innan jag återvände till mitt överbelamrade skrivbord.

Så - plötsligt - står hon där. Glada kollegan i egen hög person. Utan att tänka ett ögonblick utropade jag "ÄLSKLING!". Och det är inget jag utropar kors och tvärs, precis. Jag blev så glad. Och så ledsen. Inga tårar trillade över ögonfranskanten, men det var inte långt ifrån.

Det verkar som hon har nåt jobb på gång. Hon ville inte prata om det och jag ville inte fråga. Men jag hoppas att hon hittar nåt riktigt, riktigt bra där folk uppskattar henne på ett sätt hon förtjänar!

Ack ja.

I morgon skulle jag gått på festlighet, men det blir inte så. Melodifestivalsgenrep hägrar istället. Ibland kan man inte välja som man vill. Ibland bara händer saker. Så nu blir det Globen med yngste sonen. Kan bli hur trevligt som helst!

Italy

Jag har en sak att se fram emot - sommarsemestern i Italien. Hurra, vad skönt det ska bli! Vi bilar dit och hem.

Idag har vi tittat på kartan och räknat ut hur mycket P kommer att orka köra och var vi ska hälsa på och så. Jag har vänner i både norra och södra Tyskland, medan P har släkt i mitten av samma land. Mina släktingar bor i Modena och dem ska vi också hälsa på. Om de orkar med oss eftersom de just kommer att ha fått barn när vi har vägarna förbi ...

När vi väl är på plats så bor vi på samma ställen som Kungsholmskompisen med liten familj. Tjohoo - vad kul det ska bli! Vi kan gå till braiga halsbandsaffären i Florens! Och äta godgoda glassen. Och se lutande tornet i Pisa. Och fara till Sienna. När vi är på det andra stället, den andra veckan, så kan vi åka till Nice! Åh, vad jag ser fram emot det här!

Hurra!!!

IG

- Idag fick jag IG, sa sonen allvarligt igår kväll.

- Va? IG? I vadå? sa jag och tänkte - IG? Har de betyg? Har jag missat det? Vad händer?

- I matte.

- Ojdå. Hur gick det till?

- Jag sa att 9+15 blev 20. Och det är det ju inte. Eller hur?

- Nej, det är det inte. Men IG? Har ni betyg??? Vet du ens vad IG betyder?

- Det betyder Icke Godkänt. Men mamma, jag bara skojade! HAHAHA!

Och här måste jag säga att jag blev förvånad. Varifrån kom den här väldigt skojiga sortens humor med insikter om allt möjligt. Typ sin mammas oro.

Han är rolig den där lille killen med gluggen!

Klok man

Åt just middag med lilla familjen. Vi dryftade våra små liv och då särskilt arbetslivet. P ska sätta löner inom kort. En spännande sysselsättning då allt ställs på sin spets. Bra arbete ger mer pengar.

Vi fortsatte prata om det som händer, och inte händer, på mitt arbete och plötsligt glänste han till, maken. Han sa "Ni som har fått jobb är ju faktiskt utvalda. Ni har valts att arbeta kvar därför att det ni kan och är, är precis det man vill ha i den nya organisationen.". Och tänka sig - jag växte flera centimeter. Blev stolt som en tupp. Såg plötsligt arbetslivet med nya ögon.

Ända tills jag insåg att det är ett enormt glapp mellan att vara utvald av en chef och arbeta för en annan. Har den chef som ville ha med just mig berättat om det samtal han och jag hade för den andra chefen? Det samtal som faktiskt la grunden till förväntningarna han har på mig i den nya organisationen? Förmodligen inte. Men nu har P hjälpt mig att sätta fingret på nåt konkret.

Det känns bättre!

Bryan F

Bryan Ferry kommer att spela på Cirkus i maj. Tänk om man skulle ...

Tänk om man skulle använda presentkortet jag vann till att gå på konsert! Det vore nåt! Minsann!

(Nästa tanke - Men? skulle vi inte se monstertruckar med yngste sonen i november? Hallå? Monstertruckar? Däh! Bryan Ferry! Yeah!)

Tar det lugnt

Har just raderat några inlägg. Ibland behöver jag skriva av mig. Sen suddar jag några dagar senare.

Dagens inlägg skulle kunna bli ett sånt som måste suddas. Så jag låter bli. Här ska inte suddas. Därför skriver jag om svårigheten att lägga upp möten på rätt sätt, istället.

Om man vill att nån ska förstå en situation utan att det ska framstå som anklagande och leda till försvarstal, så måsta man lägga upp det som ska sägas på ett bra sätt. Jag har svårt att göra det, märker jag. Försöker tänka "Vara rak" men det funkar sådär när jag försöker formulera det i huvudet. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Om jag säger "Så här är det" så är det subjektivt, om jag säger "Jag har tänkt på en sak, man kanske skulle kunna ..." så kan det tas som ett försök att ta över och om jag säger "Jag har behov av ..." så blir det krävande. Åtminstone i den jag har i åtankes öron.

Tycker det är svårt att föreslå eller be om saker.

Kan ge en ledtråd - man har inte möten hemma.

Ut med det gamla, in med det nya

Idag har jag gjort mig av med en del av barndomen. Dockskåpet har sålts. 200 spänn på Blocket. La in annonsen förra helgen och nu är det gone, gone, gone. Möblerna blev stulna när jag bodde i Hökarängen, så det var ett tomt hus.

En kvadratmeter till skänks.

Å andra sidan kom P hem med en film - Eat, Pray, Love med Julia Roberts (och Tuva Novotny) som en av hans kolleger hade med sig. Hennes man recenserar film så han hade väl en massa "över". Blu-Ray var det också. Grejen är att jag läste boken som jag sen skickade vidare till några kolleger och det var i samma veva som filmen kom så vi bestämde att vi skulle se den tillsammans. Nu blir det kanske av?

Ja, ett dockskåp är större än en DVD ...

Längtan

Idag längtar jag extra mycket efter de äldre sönerna. Skulle vilja gå på bio och fika och prata med dem. Mellansonen åkte till sin pappa igår. Ja. De gick på bio.

Pratade med Uppsalasonen häromdagen, det var trevligt även om det var kort. Saknar honom.

Mellansonen och jag har gått om varandra varenda dag den här veckan. Dålig tajming mellan oss. Han har haft sportlov och jag har jobbat mycket. Igår innan han åkte till sin pappa kramades vi i alla fall länge. Få kramas så tryggt och bra som han!

Mina fina söner. Oj, vad jag längtar!

Sol i hjärta ...

Vilket ljus det var igår när vi kom ut, sonen och jag. Fantastiskt! Vi fick i alla fall alla våra ärenden uträttade och det är alltid trevligt att prata med den unge herrn när man är ute på äventyr. Tycker ofta att det är under just promenader på tu man hand man har de bästa samtalen med sönerna. Så har det varit i alla tider hos oss. Tycker jag.

När vi kom hem så förberedde vi vännernas ankomst - skumpa och snittar och lasagne och till efterrätt fick vi varsin Top Hat-glass! Deras barn fick presenter. Lilla söta flickan, med röda lockar, fick en låda med Duplo och sonen, med lika röd kalufs, fick kläder från Polarn o. Pyret. Det var bra!

Sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Pratade en del om barnlöshet eftersom de haft problem med det. Tänk att barnen de har började sina liv ihop, men att den ene sen var nedfryst i två år innan det var dags att fortsätta processen. Otroligt!

Bilder från dagen -

Solen gjorde ett bra jobb med belysningen av detta träd!

Hammarby Sjöstad är ju snyggt, men man glömde visst att göra nåt åt omgivningarna

Är det kanske den högra lampan vi ska ha i sovrummet?

Yngste sonen och jag skrattade länge, länge åt den här fantastiska lampan. Han sa -När jag har samlat tillräckligt mycket pengar så ska jag köpa den här lampan!

Solsken och lampsken

Vilket vackert väder vi har! Ska snart ge mig ut med yngste sonen - promenad till Sickla. Vi ska köpa lördagsgodis. Så tänkte jag att vi ska kolla på lampor. Vill ha en ny i sovrummet, en i blomburspråker och en mellan matrumsdelen och vardagsrummet.

P ska åka till Södertälje och titta på fotbollsmatch. Nån sorts träningsmatch Hammarby-Assyriska. Jag tycker det räcker med turneringen i nån hall i morgon när yngste sonen ska spela hela eftermiddagen.

I kväll kommer de nygifta kompisarna. Tänkte börja med skumpa, sen blir det lasagne :)

Undrar om vi borde ge dem nåt? Nej. Skumpa och lasagne blir bra. Kanske bättre att ge deras barn nåt. Dottern är två och ett halvt och sonen är sex månader. Ska kolla i Sickla om jag kommer på nåt bra!

Tre goda ting

Jahaja.

Tre bra saker.

Utan nån som helst rangordning:

Numero uno -

Paketet till P har kommit! Fyllt av baguetteplåt, jäskorgar och brödspade. Grattis på födelsedagen! (Bara en vecka för sent.)

Numero duo -

Allra gladaste arbetskamraten och jag åt frukost tillsammans i morse. Visserligen tillsammans med en leverantör som hon skulle säga ajöken till, men i alla fall. När vi skulle skiljas kände jag jättesorgen igen. Det tar tid att vänja sig vid sakernas tillstånd. Men vi träffades i alla fall. Det var jättebra!

Tre -

Mötet igår var väldigt lyckat! Alla ville! Det var så skoj att se att de sex (inklusive mig själv) var så intresserade av att det skulle funka på ungefär samma sätt. Och ämnena bara rann ur oss - Tro, Föräldraskap, Plats i syskonskaran, Personer som påverkat oss, Döden, Fördomar. Etcetera, etcetera. Yeah. Vad roligt! Har en arbetskamrat som ser värsta affärsidén i det här. Och herregud, vad kul det skulle vara - att jobba med sånt man brinner grande för! Men än så länge är jag bara väldigt, väldigt, väldigt glad att vi har kommit igång med det här. Vi ska kalla det för salong! Perfekt! Jag är så glad för det här. Så jäkla glad! En idé i hamn. Det funkar. Bra!

Smått och stort. Allt bra. Klart slut.

und so weiter

Har fått spray mot bihåleinflammation. Ögonen är fortfarande små och jag är trött. Men jag har ingen feber.

Alltid nåt.

I morgon ska det bli en rolig dag. Inte på jobbet. Men hemma. Då startar lilla klubben för oss som vill byta erfarenheter och det ska bli så jäkla spännande! Mer om detta senare!