Jobb?

Ähmen, lägg av!

Jobba? I morgon? Blä! Eller ... jag menar - ÅH! Vad skoj det ska bli!

Har haft nåt som kan vara äldste sonens sista hemmahelg utan egen bostad. Snart bor han på egen hand. Och jag orkar inte tänka på det.

Men vi har haft en fantastiskt trevlig middag med pappa och hans särbo och bror med dotter här i kväll. Bra, bra!

I morgon tar jag på mig ryggsäcken och vandrar mot arbeitung.

Kanske ska jag tänka att jag är lyckligt lottad med arbete?

Eller hur?