Pridefestivalen. Den har, i mina ögon, alltid haft ett visst mått av inbyggt exkluderande. Bara om man är homo-, bi-, trans- eller nåtannatsexuell, så har man varit välkommen till festen. Det där har aldrig mellansonen uppfattat, så han har tagit tillfället i akt och partat vid Sjöhistoriska i flera dagar.
Jag tycker det är så roligt. Så självklart att gå dit det är fest när det inte finns nåt annat.
Vilket är knepigt i sig. Vart ska de ta vägen? "Ungdomarna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar