Ettagluttare

I morgon kliver min yngste son in i den riktiga skolvärlden. En riktig fröken och skola, minsann.

När jag var liten var det där steget mycket större än det är nu. För det första så gick jag inte på fritids i samma lokaler som skolan. Jag var hos dagmamma. Fast när jag började ettan hade jag nog haft lov hela sommaren och kanske var det så att jag hade flyttat från en familj till en annan, ny konstellation i en annan förort.

Och alla barn kände redan varandra eftersom de hade gått på lekis tillsammans.

Så började jag hos dagmamman Anneli där man fick solvarm, stickig mjölk och limpmackor till mellanmål och lyssnade på barnradion (Klapp och klang) innan skolan började på morgnarna. Samtidigt som man la pärlplattor eller så. Men det var 1971, det.

Yngste sonen slipper allt det där. Han går kvar med samma kompisar i samma lokaler. Byter bara fröken. Och kan, precis som jag också kunde - läsa. Han är bättre på matte än vad jag var. Tror inte att jag hade tappat några tänder än. Det har inte yngste sonen heller.

Jag tror inte att nån tog nåt foto på mig den första skoldagen, men jag såg ut ungefär så här: