Den här resan har givit mig en livsglädje som bara är. Ingenting känns besvärligt. Har till exempel fått ett nytt avtal från uppdragsgivaren på extrajobbet som jag måste sätta mig in i och det ska jag göra (inte just nu, men i alla fall). De har dragit bort lite här och lagt till lite där och trixar och grejar, men i stället för att få ångest och hjärtklappning så tänker jag att det ger sig. Det är ett gott tecken!
Igår gick vi lunchpromenad på jobbet och idag var det yoga hos bästa fröken. En av övningarna kunde jag nästan inte göra bara för att en annan av deltagarna lät så roligt (i en övning där vi skulle låta - men kanske inte som ledsna sälar?).
Flera av mina kvinnliga arbetskamrater, typ varannan, håller på med gå-ner-i-vikt-soppor. De smittar liksom varandra. En a dem märker man inte att hon håller på med sopporna för att för varje storlek hon går ner så sätter hon på sig liiiite för små kläder vilket gör att det väller ut oavsett hur lite hon nu mer väger.
Bredvid yogan ligger det ett sånt där bantarställe och jag blev SÅ tillfredsställd när sjuksköterskan a.k.a Villaägaren när hon på väg från yogan ondgjorde sig över bantarsopporna. Hon säger att man kan DÖ av att äta bara soppor. Om man inte käkar ordentlig mat (och rätt mat, såklart) utan bara dricker så försvinner depåer av viktiga saker som gör att man kan drabbas av plötsliga hjärtproblem som leder till dööööden.
Jag visste det, jag visste det!
Som sagt - äta bör man, annars dör man (ändå)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar