Uppe med tuppen

Klockan är 10.07 och jag har redan gått upp, ätit frukost, packat väska och promenerat till färjan med lille sonen. Där träffade vi tre andra mammor med fotbollssöner. Det skulle tas bilder med fotbollslaget klockan 09.00.

Nu spelas det TV-spel med kompis och jag väntar på att P ska vakna så kan jag gå och lägga mig igen. Funderar på att gå och köpa kvällstidningarna och ta ett varmt bad senare. P ska eventuellt åka till sin mamma med yngste sonen. Snowracerbacken hägrar. Inget för mig. Jag kan vara ute, men dragningen till den där backen på just det stället drar mindre.

Jahaja. Resten av dagen kvar då.

Lockelse

Såg trailern för hundfilmen häromdagen och tänkte "Hur länge kan hunden sitta vid stationen vänta på sin döde husse?". Länge visade det sig.

Men ändå. Hunden var söt och jag grät och grät och undrade ett tag om det passade sig att bryta ihop. Bestämde mig för att det var olämpligt. Så jag snörvlade bara lite extra. Kungsholmskompisen som satt bredvid gjorde detsamma.

Jag tror att vi båda anade att hundens väntan kunde bli enahanda men att Ricjhard Geres uppenbarelse kanske skulle uppväga detta. Tror dessutom att vi ville grina lite. Behövde grina lite.

Som gråtfilm är den utmärkt. Som historia något seg.

Sen gav vi oss ut i vinterkylan och frös en stund.

Nu är jag mätt av världens godaste lasagne och gott rödvin - McManis.

Man glömmer ...

Jag har sett det komma. Långsamt. Sexårsklunset. Idag hoppas jag att kulmen är nådd. Den lille sonen har:

- Krockat med kompis. Näsblod.

- Sprungit in i gungstolen. Allmän smärta.

- På nåt sätt kastat sig in i sänggaveln. Hål i huvudet. Blod. Gråt i evighet.

Sen somnade han på sin pappas ben. Som han aldrig somnat. Vi var ett tag lite oroliga för hjärnskakning. Bara han inte kräks. Då är det väl illa va? Jag tror visst att jag måste gå in och väcka honom lite. Genast.

Lyxig tillvaro

Tänk om man kunde spontangå på bio direkt efter jobbet. Tänk om man fick åka ekonomi extra från USA. Tänk om man fick äta indiskt till lunch och tacos till middag. Tänk om man slapp skotta ut sin bil efter snöig natt. Tänk om varje snöflinga var olik den andra.

JA! Så är det ju! Allt ovanstående har ju varit delar av verkligheten denna dag. Fantastiskt! Eller hur? Fantastiskt!

Vi gick på bio efter jobbet, äldste sonen och jag. Såg "A Serious Man" av bröderna Coen. Den var bra! Riktigt bra!

Maktmissbruk

Såg på Uppdrag granskning. Blev upprörd.

FN-soldater som ska skydda utsatta kvinnor i Kongo väljer att utnyttja dem istället. Man blir helt jävla tokig.

De som säger ifrån får åka hem.

Fy satan för att de inte fattar vad de håller på med.

Skulle man kanske kunna skicka ner familjer - som jag inbillar mig i mindre utsträckning har sexuella relationer med lokalbefolkningen - istället för att skicka dit singelmän?

Piggelin

Idag har jag varit mystiskt pigg. Jag tror att det beror på att folk omkring mig beter sig på ett tillmötesgående vis. Fattar inte hur en del kan gå från puckat till civiliserat tillstånd.

Har haft möte med snäll tysk idag.

Fått sällskap till Las Vegas i mars. Av 50-årig blondin. Det blir så bra så.

Och här hemma firar vi åtta år i Sjöstaden. Åtta år? Hur?

De sjukas boning

Hostade mycket i natt. Vaknade i morse när väckarklockan ringde och kände att det var stört omöjligt att tänka. Ändå svårare skulle det ha varit att arbeta. Så jag satte mig vid datorn, författade tre mail där jag upplyste arbetskamraterna om sakernas tillstånd, ändrade fysiska möten till telefonmöten och bad om ursäkt. Nej, jag bad inte om ursäkt. Men ändå.

Så gick jag in i sovrummet och berättade för maken att jag minsann var typ sjuk men tänkte jobba hemma.

Man tänker sig att lite hänsyn skulle kunna tas till en sjuk fru, mamma och arbetande kvinna. Men icke. Smäll i dörrar och lådor och tända lampor och som grädde på moset så får jag upplysningen att yngste sonen har feber och bör stanna hemma. Adjö sova till nio, adjö ensamhemma-dag, adjö glatt humör efter sömn.

För inte kunde jag sova sen.

Jag har fått mycket gjort, sonen har inte varit annat än hängig och klängig - fast på ett mysigt sätt. Men jag är trött.

Somnade mellan beställning av starka köttfärsspetten och att P hämtade dem. 20 minuter. Hann drömma en mardröm - jag liksom slocknade. Allt i rummet jag var i blev mörkt. Jag fick svårt att andas. Kunde inte andas. Försökte ropa på yngste sonen som inget hörde. Och var på väg att dö bort. Det var ganska gräsligt. Inga ljus här inte. Allt blev svart. Jag undrar om jag höll på att dö på riktigt? Skulle väl vara av trötthet då?

Undrar om jag ska ta några dagars ledigt och sova framöver?

I morgon ska jag gå upp klockan 06.00. Sen ska jag ha heldagsmöte med en snäll tysk. Om jag inte hostar så mycket kan dagen bli bra. Om jag hostar så hostar jag.

JAG HAR JU FÖRRESTEN FÅTT MIN ALMANACKA! Och det är preciis så fin som jag önskade/hoppades! Onödigt många bilder på flygplansvingar kanske. Och en bild på mellansonen saknas. Det är konstigt och jag hoppas att jag inte kommer att ha dåligt samvete för det varje gång jag tar i almanackan. Jag älskar honom utan bild ändå!

Sketen måndag

En helt vanlig måndag. Kanske?

Jag har fått tillbaka min hosta. Den som kommer var tredje vecka och håller på i ungefär tre veckor. Den som min man blir galen på, som han suckar över istället för att klappa mig på kinden och säga "stackars, stackars dig" och ge mig te eller hostmedicin eller ... bara låta ögonen välla över av kärlek.

"Jag har fått tillbaka min hosta". Det låter som det är nåt jag tappat och hittat igen. Så är det inte. Den hade gärna fått vara borttappad för alltid. Å andra sidan vet man att man lever när man har den.

Har fått besked om att Las Vegas-resan är beviljad. Coolt! Åker direkt från Brysselkongressen dit. Blir borta i nästan två veckor. P sa okej. Äldste sonen high fivade och tyckte att jag hade lyckats i införsäljningen. Han har rätt. Jag har gjort ett bra jobb där! Får eventuellt med mig en kollega, kanske två. Glada kollegan och ... en mindre glad.

Vidare så lyckades jag ta med mig yngste sonen till Vaccin Direkt för andra svinissprutan. Han grät inte en tår. Men han fick en extra TVspels-timma som "belöning". Och mellansonen gjorde en kardemummakaka.

Vi har infört en timmas spelande per dag. Alltså - spel varje dag, men bara en timma. Han får fördela dessa sju stackars timmar som han vill över veckan. Han har gjort ett gruvligt nerköp, vi får väl se hur lång tid det tar innan han kommer på det.

I morgon ska jag, glada kollegan och den nervösaste kollegan gå på nån mässa med efterföljande mingeliming. Missar yogan. Det gillar hostan. Hostan är OND.

Och nu - lång dags färd mot natt.

Host. Host. HOSTHOSTHOST.

Populär?

I sonens skola verkar det som om alla föräldrar har anammat att bjuda max tio barn till kalasen. Det gjorde ju vi också när det var kalas i november.

Det verkar också som att vår son är en sån som man bjuder. Det var kalas både i går och idag. Kalas med bio efteråt igår. Mamman fick migränanfall efteråt.

Å andra sidan ringde kompisen från andra sidan gården i morse. Han ville komma och leka med vår son. Eftersom hans "riktiga" bästis är bortrest. Han sa det inte, men jag vet hur det ligger till.

Sånt gillar jag inte. Jag vill inte att yngste sonen ska vara reservkompis.

Kluvet. Och lyxproblematiskt.

Skrockfull

Jag tänker ändå skriva om det. Det som kanske inte händer om det är så att jag skriver om det. Bara för att jag skriver om det.

Och det är så fånigt.

I morgon kommer en indisk kollega till Stockholm. Han ska ha med sig det godaste te jag vet. Kardemumma-te. Tetleys på påse. Tänk om han har glömt det? Tänk om jag har köpt boken där hans barn kan lära sig svenska och reflexerna med tre kronor och almanackan med svenska stugor, i onödan? Jamen då kanske hans barn blir glada i alla fall och då kanske han kommer ihåg att skicka med te när nån svensk åker dit.

Till Mumbai. Dit vill jag åka igen. Trots att jag har läst Shantaram och att det handlade om hur korrupt allt är. Eller, var kanske. Det var ju längesen de där sakerna hände. Om de ens har hänt.

I morgon är det måndag och jag vill inte gå och jobba. Jag tycker att en del av mina kolleger är lite dumma i huvudet just nu. De säger ett men gör annat när det väl gäller. De har egna idéer om hur saker ska skötas och tror inte på samarbete och gemensamma samtal och that makes me mad. Nej - that makes me tired.

Hur kommer man ifrån att försöka styra upp? Kanske kan dagen gå åt till att skriva ett antal protokoll från fredagen möten. Då slipper jag irritera mig på kollegerna. Om jag har häcken full med annat. Får se hur det går.

Spännande, som chefen skulle sagt. Hm, säger jag.

Utan nät och annat

Vi har inte haft något nät de senaste dagarna. Utan nät, ingen fisk. Eller nåt.

Nu har yngste sonen gått på kalas och bio, P är på Systemet och mellansonen sover. Jag är ENSAM HEMMA! Har ätit sen frukost, läst DN och pratat med mamma och lillasystern om gårdagens händelser vid vatten - i detta fall Mälaren, och det att systern är beredd att ge sig ut som polisaspirant.

För det firade vi nämligen igår. Först var det rikspolischefen och informationschefen och Polisförbundsgubbe och rektorn för Polishögskolen som pratade. Så spelade Polisens musikkår fantastiska 40-talsmelodier (för min inre syn såg jag snygga damer i långa gröna klänningar med breda axlar dansa ner för trapporna och strax efter kom Fred Astaire med hög hatt och käpp) och sen var det några som sjöng bra också. Typ Duvemålasången och nåt operastycke och nåt mer. Det var en av dem som sjöng som hade tagit polisexamen för ett halvår sen och hade sången som hobby. Han sjöng som värsta proffset. Hm.

Jaja. Sen fick alla de utexaminerade gå och hämta sina betyg och då visade det sig efteråt att lillasysterns pappa hade filmat fel tjej. HAHAHA. Det VAR svårt att se skillnad på långt håll i mörkret. Men ändå. Jag kan riktigt till och med känna hur hans stolthet vällde upp medan han filmade och sen visar det sig att det var fel. Han kan vara stolt ändå!

Jag tog som vanligt bilder. Många på lokalen - Stadshuset är ju snyggt, liksom - och på andra som fotograferade.

Svenskt

Lillasystern är på väg

På stan

Det nästan mest stockholmska jag vet

Up in the air

Har just varit på bio. Äldste sonen tyckte det var dags att ge mig min födelsedagspresent - bio och popcorn. Hans bror följde med.

Först åt vi middag på enkel restaurang (och då bjöd jag dem. Nån måtta får det vara.) och sen såg vi Up in the Air. Det var så trevligt. Sällskapet bäst och filmen bra!

Det är han som har regisserat Juno som har gjort den här. Bra musik. George Clooney :) Och vanliga människor. Alla är inte så där filmstjärnesnygga som de brukar och storyn var bra. Tänkvärd. Särskilt för en som reser mycket och som gillar lojalitetspoäng. Hm.

Ville grina lite för det är trassligt på jobbet och jag ruttnar lite på att vara där ibland och den här filmen handlar om att få sparken, att resa och att uppskatta det man har. Bland annat.

Jag kommer inte att få sparken. Men folk samarbetar inte med varandra. Har jag sagt nåt om det tidigare? Bra. Då ska jag inte tråka ut dig med det idag också.

Det finns ingenting så bra som mina barn. Ingenting!

Ytligt

Jag vill måla naglarna utan att först rensa badrumshyllan med nagellack. Jag vill putsa skorna utan att känna att jag borde ställa i ordning alla skor, stövlar och skridskor. Jag vill hänga upp nya gardiner utan att först behöva gräva mig in genom lager av påslakan, handdukar och filtar i garderoben.

Jag vill helt enkelt hålla mig på ytan utan att behöva ta tag i den grövre städningen.

Det tycks omöjligt.

När?

Finnt

Jotack. Jag kom, jag gick lite vilse och jag hittade rätt.

Åt lunch på Strindbergs. Bra mozzarellasallad och gott te. Sen ... en underbart ledig stund i Moomin shoppen och, framför allt, i Marimekko-butiken där jag köpte tre kökshanddukar med uttrar - under gran, bland annat och så vidare. En fin Marimekkoblomsreflex hänger nu mer på väskan också.

Sen var det möte. Blabla.

Sen kom jag till flygplatsen och där köpte jag snask i stora lass. Saltlakrits till P, blandat gummiartat till yngste sonen, choklad till mellansonen och lakritspipor till mig. Äldste sonen bor även denna vecka hos sin pappa och det ska han straffas för. Inget godis. HA! Men han kan få en handduk med en utter på när han flyttar hemifrån. Om han är snäll :)

På flyget plingade jag efter en flygvärdinna för första gången i mitt liv. Jag hade slumrat till och missat mackan som jag ville ha. Fast hon hade varit snäll och lagt den på sätet bredvid, där ingen satt, och det hade inte jag sett. Onödigt pling, alltså. Finnair är bra. Gratis macka och liten juice även om man bara flyger en timma - det borde SAS ta efter, tycker jag. Där kostar ju en kopp te 25 spänn och en macka typ 50. Det är inte klokt.

Väl hemma (på Arlanda. Som inte är hemma, men i alla fall) köpte jag en god herrdoft till P som ville ha nåt nytt - L'Occitane, Eau de L'Occitane. Luktar så gott. Typ trä och tvål. Mmm.

Helsinki - here I come

... eller nåt. Jag undrar vad jag ska göra där i några timmar innan mötet börjar? Det finns ju en ganska skojig affär med möbler och annat snyggt. Och Marimekko såklart.

Eller den där fina kyrkan som jag redan har varit i? Eller världens största lakritspipor vid hamnen? Nej.

Jag tar en vinterpromenad, tror jag. Med lunch i min ensamhet. På Fazerbageriet??? Hehe!

Have a nice da-ay!

Skillnader

Nu har jag sett på Damernas detektivbyrå för första gången. Jag läste de första fyra böckerna sen storknade jag. Fast på TV var det okej, tycker jag. Jag slogs av det när jag läste böckerna och jag slogs av det nu - vilken skillnad det är i sättet att tänka. Här och där.

Jag har ingen som helst erfarenhet av hur det är i Botswana, men ändå ...

Det mest annorlunda jag har sett är i Indien och kände väl igen det typiskt indiska som beskrevs i Shantaram-boken där det mesta utspelade sig i Bombay. Världens snällaste människor. I hjärtat goda. Ödmjuka. Hjälpsamma. Åtminstone de jag mött. Vänlighetens blod flyter i deras ådror. Dit vill jag åka igen!

Det var lite lustigt för när jag hade sett Botswanadamen så kopplade jag över till en annan kanal och det handlade om ... Bombay.

Idén om söndagen

Varje söndag, ja varje söndag, tror jag att idag blir det Vilodagen.

Jag kan se mig själv sitta i fåtöljen jag köpte för de första pengar jag tjänade i mitt eget företags namn, braiga lampan lyser över tidningen jag läser, några ljus ger ett trevligt sken och god doft, en kopp te ryker på lilla soffbordet.

Men ... tiden finns ju förihelvete inte till detta. Min plats i rummet finns ju förihelvete inte.

Det ska handlas och det ska lagas mat och det ska tvättas och städas och fan och hans mormor. Och sen ska jag slåss för att få sitta i min fåtölj där P sitter och roar sig med sin nya fån (en iPhone) och yngste sonen spelar TV-spel som skenbart vänder sig till barn under 18 men som i själva verket är minst lika våldsamma, och framför allt mer högljudda, än de som är avsedda för äldre människor.

Frågan är: kan man låsa in resten av familjen nånstans en kväll i veckan? Skicka iväg dem på ett litet söndagsläger utan motprestation.

Jag vill titta på TV, sitta vid datorn, läsa söndagstidningarna och dricka te samtidigt utan att nån STÖR.

Därför blir jag stressad av söndagen. Jag blir girig och därmed sur när P sitter i min stol (som ju är vår stol. Egentligen.)

Jag vill vara ensam hemma ibland. Jag tror visst att temat har kommit upp tidigare även i detta forum ...

Å andra sidan är jag glad att ha en familj såklart.

Ack ja.

Slösöndag

Pappas 70-årskalas var en lyckad tillställning! Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades få min bror att mingla. Han kan ha pratat med fler än jag till och med. Det är bra. Jag tror att det är bra att träffa släktingarna.

Hoppas att middagen med äldste kusinen blir av. Kan bli svårt eftersom de lägger sin son vid 18-tiden. Klockan SEX! Han vaknar vid 5 sen. Jag hade nog försökt ordna det på nåt annat sätt, typ förskjuta läggningen till 20. Men de kanske har nåt skäl till att göra som de gör. De tyckte att vi skulle fika istället för att äta middag. det ratade bror och jag när vi pratade om den senare. Så vi får se, som sagt.

Och pappa blev glad både för fina Timberlandskjortan och t-shirten med texten "I need my space".

Kalaset slutade klockan 22 så när vi kom hem efter att ha städat iordning lite, var klockan 23 och det var bra!

Sov länge och nu slöar vi i vårt extremt stökiga hem. Jag står nästan inte ut med röran. Men så är det.

Skulle ha gått på f d svärmoderns vernissage idag, men jag hinner nog inte. P tycker att vi ska gå till Sickla. Yngste sonen måste ha skridskor. Och hjälm. Och middag ska införskaffas. Ack ja.

Kalas

Fredagkväll. Allt är lätt som en plätt trots att jag har glömt att kalla till ett möte idag och att jag borde ha skrivit en projektplan och letat reda på information för att förbereda ett möte som ska hållas på måndag. Jaja. What's another year?

Vi har tittat på På spåret och lite Let's Dance. Samtidigt har min mamma suttit i en varm badbalja med stjärnorna som tak i Norrland. Avundas detta. Missunnar dock icke.

Idag fyller min pappa 70 år. Man kan inte, ens med god vilja, säga att det är purungt. (Oj - vilket ord. Glad att jag fick skriva det och slipper läsa det.) 70 år. Om 25 år är jag där. *Nervöst fnitter*

Så. Nu ska jag slå in några paket och förbereda ett tal som jag tänkte hålla i morgon på pappans kalas. Det kommer handla om min pappa och hans självständighet. Ungefär. Det har legat i bakhuvudet sen nyår.

Nästa tal jag kommer att hålla är på glada arbetskamraten bröllop. Om inget annat dyker upp däremellan. För bröllopet är inte förrän sista juli.

Häpp!

Nu och då

Idag I

Idag II

Idag III

För en vecka sen I

För en vecka sen II

Konstigt ...

Morgonstund

Morgonduschen är bästa tillfället för tänkande. Det är där jag kommer på det braiga. Det är där jag får idéerna och funderar över livet.

I morse tänkte jag på det jag har tänkt förut - att det skulle vara bra att ha ett telefonnummer som man kan ringa till för råd, hjälp och stöd.

Jag behöver en ekonomisk rådgivare.

Jag behöver tips om behå.

Jag behöver städhjälp.

Jag behöver hjälp med att få vinterdäcken från Bro till vårt garage.

Bland annat.

En del av de här sakerna känns inte lämpliga att prata med vem som helst om. Annat känns för simpelt att prata med nån om. Gemensamt för det hela är att det ligger och skvalpar i bakhuvudet och emellanåt poppar det upp som ogräs.

Just nu är mitt botemedel mot den här sortens bakhuvudsuppfyllare att tända lite av rökelsen med doft av ros som jag köpte på Epcot!

Skämmigt?

Jag kan inte rå för det. Men jag dras till det. Jag gillar det.

Det handlar om TV-program av kanske pinsam sort. Made in Sweden. Med Laila Bagge och Andreas och Anders. Som jag tycker om. De verkar ha det så trevligt ihop. Och att sätta ihop ett band på tid. Så spännande :)

Nästa program är Glee. Jättebra. Jag har inte sett alla avsnitt. Jag orkar inte riktigt se allt. Kanske om jag hade feber i en vecka och inte orkade nåt annat. Då skulle jag vilja sitta med Glee-boxen. Och Pushing Daisys-boxen. Och NJUTA.

Just nu räcker det att ha Glee i bakgrunden. De sjunger fint och tittar man litegrann bara så beskriver varenda scen det där pirriga, sökande nykära och jag blir ... nåt av att se det. Nostalgisk? Nej. Jag blir också pirrig. De lyckas med det svåra - att beskriva precis det man håller på med i skolåldern när det handlar om kärlek.

Nock om TV.

I soffan

P ligger i son sons knä och sover. Med snark. Sonen klappar honom över kinden, hakan och håret. Kärleksfullt och tryggt.

Jag älskar dem!

Äta bör man

Jag har så väldigt mycket energi. När jag är pigg. Det är jag inte från ungefär 20.00.

Den här resan har givit mig en livsglädje som bara är. Ingenting känns besvärligt. Har till exempel fått ett nytt avtal från uppdragsgivaren på extrajobbet som jag måste sätta mig in i och det ska jag göra (inte just nu, men i alla fall). De har dragit bort lite här och lagt till lite där och trixar och grejar, men i stället för att få ångest och hjärtklappning så tänker jag att det ger sig. Det är ett gott tecken!

Igår gick vi lunchpromenad på jobbet och idag var det yoga hos bästa fröken. En av övningarna kunde jag nästan inte göra bara för att en annan av deltagarna lät så roligt (i en övning där vi skulle låta - men kanske inte som ledsna sälar?).

Flera av mina kvinnliga arbetskamrater, typ varannan, håller på med gå-ner-i-vikt-soppor. De smittar liksom varandra. En a dem märker man inte att hon håller på med sopporna för att för varje storlek hon går ner så sätter hon på sig liiiite för små kläder vilket gör att det väller ut oavsett hur lite hon nu mer väger.

Bredvid yogan ligger det ett sånt där bantarställe och jag blev SÅ tillfredsställd när sjuksköterskan a.k.a Villaägaren när hon på väg från yogan ondgjorde sig över bantarsopporna. Hon säger att man kan DÖ av att äta bara soppor. Om man inte käkar ordentlig mat (och rätt mat, såklart) utan bara dricker så försvinner depåer av viktiga saker som gör att man kan drabbas av plötsliga hjärtproblem som leder till dööööden.

Jag visste det, jag visste det!

Som sagt - äta bör man, annars dör man (ändå)

Jetlag

Inatt var vi vakna två timmar. Alla tre. Först försökte vi somna om, sen gav vi upp och tände och tog fram böcker och ritpapper.

När vi släckte och hade lagt oss tillrätta somnade vi som stockar.

Jag har snart läst ut Shantaram.

Saker och ting

Jag har ju köpt saker därborta.

Ett par shorts på GAP, två linnen och en brun munkjacka med turkost GAP på bröstet på samma ställe.

Ett par jättefina shorts på Lucky Brand som har fina grejer. Ofta med asiatiskt tryck. Det kanske är väl "ungdomligt" för mig egentligen. Men det skiter jag i.

Ett par jeans på Tommy Hilfiger.

Två toppar från Michael Kors och en tunika från I.N.C. på Macy's.

En kofta och ett par byxor på J. Jill.

Två par Crocs.

En munkjacka på Disney World.

Undrar om jag har glömt nåt? Jag är i alla fall VÄLDIGT nöjd!

Jell-O bara för att det är så väldigt konstigt

Fin tunika från Macy's

Ett par Crocs

Och min fina, mjuka och roliga kudde ...

... från NASA

Och nu kanske jag ska nätshoppa???

Om döden. Om livet.

Ibland tänker jag på att bli gammal. Allt okänt som kommer att hända innan dess och så undrar jag hur gammal jag kommer att bli och när jag kommer att dö.

Emellanåt tänker jag också på allt det som kan hända och som man inte kan påverka men som kan göra att vi alla dör i förtid. Krig och miljögrejer och sånt. Elände, helt enkelt.

Osökt kommer man ju in på sånt som känns viktigt - familjen och saker man vill göra. Det som helt enkelt är livet. Så inser jag att det vi just har kommit hem från - Resan - handlar om precis det.

Varje dag har jag umgåtts med dem jag älskar. Vi har gjort saker som vi alla har uppskattat och vi har gjort det tillsammans och har nu gemensamma upplevelser som vi i all framtid delar.

Jag vill inte dö i förtid (vad nu det är?) för jag vill hinna göra fler saker som jag tycker om. Tillsammans med dem jag tycker om.

Att tvätta hör inte till de saker jag tycker bäst om, men det är väl en av de saker som måste göras för att få till det där som är bra. (Det är nåt med svart och vitt och lite grått. Ying och yang. Man behöver det ena för att se det andra men tack och lov finns det lite däremellan också. Det grå. Som att tvätta.)

Att promenera med Kungsholmskompisen är bra.

Att både tillaga och äta Janssons frestelse är bra.

Så - ytterligare en bra dag. A day in life.