En vän. Från sidan. Och yoga.

Nu kan jag berätta om yogan igår.

I många år (tio, visade det sig) har Kungsholmskompisen intresserat sig för yoga. Utövandet har aldrig roat mig. Förrän nu.

Jag funderade över skälet till det igår och kom fram till följande:

Det går bra för kompisen från Kungsholmen. Det har det gjort länge. Hon har alltid haft bra, men kanske lite tråkiga, jobb. De jobb hon har sökt när det har blivit för tråkigt, har hon fått. Hon bor bra. Hon har lyckats med uppfostran av de tre sönerna. Hon har en bra sambo som bakar. Jag är säker på att hon är en utmärkt styvmor till de små flickorna. Hon är klok och trevlig. Rolig. Rolig. Och sa jag rolig? Hon är en av de allra godaste vännerna! Så var det det här med yogan. I tio år, som sagt.

Plötsligt ruttnade hon på tråkiga arbetsplatser och funderade ut alternativ. Vilka är russinen i kakan? "Att skriva och yoga" kom hon fram till. Och vad gör hon då? Jo. Hon säger upp sig. Och plötsligt så är alla de där före detta arbetsplatserna, som några kanske tyckte var för många, till väldig nytta. För det är ju där den här sociala, trevliga människan har knutit sina kontakter som nu kan användas i arbetet som skrivande konsult. Och det arbetet kan i sin tur kombineras med deltidsarbete som yogalärare efter att ha gått en lång kurs för att bli detsamma. Det tycks fungera utmärkt. Det här vill jag vara med om. Uppmuntra fysiskt. Som yogaelev.

Nu tunar jag med glädje in på de yogautövandes nät på tisdagkvällarna från och med i går.

Så tillsammans med fyra andra elever lärde jag mig igår att både bågskytta och massera min egen rygg och sjunga en stump. Lärarinnan är bra! Glad och saklig. Kunde till och med precisera den återkommande knipningen till (bland annat) anus utan att skoja bort det som vi gjorde när vi pratade om det häromdagen. Men det ska sägas att det var ju inte första gången hon hade en grupp som vår. Och det märks.

Jag fick bara en hostattack och hade bara glömt att ta med mig vattenflaska och sjöng bara fel typ en gång och kunde inte gungmassera min rygg så länge eftersom min mage liksom ville rymma, så jag tycker det gick bra. Jag hittade ju till exempel dit också. Det var bra! Nu ska jag bara betala också. Och fylla i nåt papper på jobbet för att använda friskvårdsbidraget. Väldigt fiffigt! För alla. Win/win, som vi säger.

Happy lucky sat nam!