Barnen fick ugnspannkaka - mitt paradnummer för barn. Lätt att laga, lätt att äta. Gott. Men det är barnen det. Vi andra fick nåt annat.
Tänkte att jag skulle kompensera för äldste sonen, som inte varit här den här veckan och därmed missat varenda god rätt vi ätit - pizza, fiskspett med lax/hälleflundra/tigerräka/tonfisk från Hötorgshallen, pasta med kassler och trattkantareller måndag, tisdag och onsdag. Så jag gjorde en paj med kyckling och trattisar. Mmm!
Så var det bara sonen som saknades. Så jag ringde och kollade hur länge han skulle jobba. Men ... Han hade ont i nacken och var kvar hos sin pappa och tänkte inte ens komma hit. Jag kände mig fånig för att jag hade trixat till det. Gjort paj som är så "jobbigt" - en torsdag. Han kanske kunde ringt nån gång under dagen och sagt till? Jag längtar efter honom och på lördag åker jag till Wien.
Nu känner jag mig bara liiite fånig. Men mest är jag mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar