tisdag 27 januari 2009

Taktfast

Kungsholmskompisen frågade om jag ville följa med till Rytmus på Live Night. Hennes trumslagarpojke (tänkte jag skriva men jag menar son) skulle spela. Klart jag ville det!

Och som det spelades :) Själva musiken är kanske inte det jag skulle köpa skivor i drivor med, men trots det så kunde jag inte låta bli att sitta där och bli lite sympatistolt med hans ömma moder. Plötsligt satt jag och storlog av glädje för hans skull. Det är så roligt när folk hittar rätt saker att göra. 

Klart som fan var han nervös innan, men det gick ju asbra! Det kändes liksom självklart att den där 18-åringen satt där och spelade. Det kommer gå bra det där! Tror man bara på det man gör - och framför allt - tycker man att det är roligt - så går det per automatik bra. Om ingen annan tycker det, så tycker man det ju åtminstone själv!

Nu kommer jag ångra i resten av mitt liv att jag aldrig lärde mig spela nåt instrument. Och att de äldre sönerna inte har pushats i den riktningen heller. Men ... de kan ju andra saker!

Ser i alla fall fram emot nästa spelning! 

Drum, drummer, drum!

Inga kommentarer: