Kanske har du läst om en pojke som fick ett handbollsmål över sig och dog? Detta hände i fredags och rapporterades om i helgen. Killen som dog var en av glada arbetskamratens 8-årige sons kompisar. Och hennes son var där när det hände. Han var en av de få som handlade efteråt. Det var han som först sprang fram och försökte ta bort målet från den som fått det över sig och blodet sprutade, det var han som mötte den döende pojkens sista blick, det var han som öppnade alla nödutgångar (för att de vuxna skulle kunna ta sig ut och in i lokalen ...) Det var den enda som hade sinnesnärvaro nog att göra nåt. Han är åtta år.
Man skulle kunna tro att det här är en ytterst färgad berättelse jag har fått, och jag ska inte svära på att det inte är det, men jag kan så gott som gå i god för att den här lilla killen på flera sätt är en ganska stor kille.
Hela grejen var verkligen en olyckshändelse och det finns (såvitt jag förstår) ingen som kan klandras för det faktum att ett barn miste livet.
De har fått psykologer till alla barn i skolan idag och tack och lov så hade glada arbetskamratens son en i sin närhet som är sjuksköterska och som har gått krishanteringskurs som han har kunnat prata med hela helgen.
Hela dagen har gått åt till nån sorts terapi för glada arbetskamraten, som by the way inte var särskilt glad idag. Och alla som hör historien blir ju berörda. Man tänker efter. Man tänker otur. Man tänker tur. För det är ju verkligen så, och det ska man inte glömma bort, att de flesta av oss INTE råkar ut för sånt här. Det gör såklart inte sorgen för dem som är kvar mindre, men vi som inte är i närheten har nåt att fundera över. Typ Carpe Diem, fast det blir så platt när man skriver det så här. Men att gå in i det att faktiskt göra det bästa av VARJE dag. Att umgås med dem man tycker om. Att ge och ta. (Jag ska försöka att inte skrika HALLELUJA eller börja sjunga We shall overcome. Ledsen om det blir högtravande och förstorat. Men FAN, alltså!)
Men. Life goes on. Så är det.
Dagens besked om ny organisation och ny chef kändes inte så viktigt, kan jag säga. Det blir nog bra. Allt blir nog bra vad det lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar