Jag vet inte vad som händer med mig ibland, men när jag gick omkring där - bland alla färger och motiv och lösryckta bitar ur folks liv - så blev jag väldigt berörd. Tacksam och glad. Fast gråtmild.
Kanske var det blandningen av friheten och att jag kände mig så nöjd med att faktiskt komma iväg och göra en sån sak som jag uppskattar; att se konst på egen hand. Ingen att ta hänsyn till. Jag kunde gå i den takt (snabbt) jag ville och njuta av konstnärernas färgglada verk utan kommentarer. Jag gillar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar