Om man jämför ...

Blev alldeles bok-kär efter att ha läst den gula boken. Började därför på nästa i mammas julklappspåse. Men ack, vilket jävla bottennapp.

Audreyflickorna av Monika Björk rekommenderas ICKE! Till att börja med orkar jag inte med så konstruerade namn som Ravenna, Kanelblomman, Sminkdosan och Calypso. Hur tänkte hon? Att den ska sälja utomlands och då kan man inte heta Anna-Lena och Birgitta och Maggan?

Jag blir så trött.

Jämfört med gula boken så handlar den dessutom inte om ett skit. De sitter mest på dasset och tittar på havet medan en eller annan havsörn/mink/braxen rasslar förbi. Fem kapitel. Nu lägger jag ner. Visst måste jag inte fortsätta?

Det enda som är bra är bilden på Audrey Hepburn på det rosa omslaget. 

Speedad

VROOOM!

Jag känner mig helt speedad. Har ingen aning om varför. Det känns som om dagens dos av energi har fördelats alldeles osedvanligt ojämnt. De senaste dagarna har jag varit mer än lovligt ofokuserad på arbetet. På eftermiddagen idag tog det sig däremot ordentligt. Det är bara det att när jag väl kommer igång så leder det ofta till allmän organisatinsförändring och involverar typ alla i min närhet. Inte så att jag egentligen kan påverka till organisationsförändring, men det blir lätt ganska storslaget. Åtminstone i mitt huvud.

Sen tog jag igen mig på ITPK-information på Alecta. Herregud? Karln (född tidigare än 1979, berättade han - det påverkar visst nåt som har med ITPK att göra. So?) visste inte vad han skulle svara på alla frågor som ställdes. Man kan ju till exempel börja med att berätta vad ITPK står för. Nu lyckades jag hitta det ändå, men i alla fall? Jag satt och försökte hålla mig vaken. På väg hem slog det över åt andra hållet och jag kom hem och var alldeles full av prat och allmänt stirr. Och glad för att lillebror med dotter följer med till P's pappa i morgon. Det blir trevligt!

Oman

Igår såg jag framför mig hur vi skulle fira P's 40-årsdag på en färja korsandes Bottenhavet. Det kändes inte så kul.

Idag vet jag bättre! Det hav vi kommer blicka ut över är nämligen betydligt varmare - Indiska oceanen!!! Vi ska åka till Oman.

Oman? 

Ja! Det gränsar mot Saudi Arabien, Förenade Arabemiraten och Jemen. Och havet. 

Har suttit och sökt information hela kvällen. Jag måste ha nåt över axlar och knän när vi går utanför hotellområdet. Antar att det är bra om jag har nåt på mig där emellan också ...

Vi ska bo på femstjärnigt hotell. Å andra sidan tror jag att de flesta hotell ha ungefär 5 stjärnor. Det finns mycket olja ... Tyvärr brukar ju länder med mycket olja innebära nada alkohol eftersom de är muslimer och så är det även här. En flaska vin kostar som det gör på restaurang här hemma. Jag tror dock att vi överlever :) (Eftersom man kan ta med sig en liter sprit/vuxen in i landet. HAHAHA! Kan se oss kravla på terrassen med en flaska Kosken i näven. Not.)

Det ska bli SÅ spännande. Har sett att kvinnorna har kläder som liknar de indiska. Hoppas, hoppas att det är bra tyger (=inte syntet). Jag har köpt så mycket fint i Indien och tänk om jag kan utöka garderoben nu? Önskar, önskar! Indien ligger liksom tvärsöver vattnet, så chansen finns ju.

Kokosnötter och gröna bananer. Nyfångad fisk. Vi ska åka till Oma-an. Vi ska åka till Oma-an!!! Nej, jag menar inte att retas. Följ med!

Köpte till nåt sorts halvpensionspaket. Frukost och fem middagar ingår. Det blir nog bra. En riktig sol- och badsemester. 

Måste lägga undan bra böcker. Och se om vi har solskyddskrämer hemma. Om en månad åker vi!

Vi ska åka till Oman!

Taktfast

Kungsholmskompisen frågade om jag ville följa med till Rytmus på Live Night. Hennes trumslagarpojke (tänkte jag skriva men jag menar son) skulle spela. Klart jag ville det!

Och som det spelades :) Själva musiken är kanske inte det jag skulle köpa skivor i drivor med, men trots det så kunde jag inte låta bli att sitta där och bli lite sympatistolt med hans ömma moder. Plötsligt satt jag och storlog av glädje för hans skull. Det är så roligt när folk hittar rätt saker att göra. 

Klart som fan var han nervös innan, men det gick ju asbra! Det kändes liksom självklart att den där 18-åringen satt där och spelade. Det kommer gå bra det där! Tror man bara på det man gör - och framför allt - tycker man att det är roligt - så går det per automatik bra. Om ingen annan tycker det, så tycker man det ju åtminstone själv!

Nu kommer jag ångra i resten av mitt liv att jag aldrig lärde mig spela nåt instrument. Och att de äldre sönerna inte har pushats i den riktningen heller. Men ... de kan ju andra saker!

Ser i alla fall fram emot nästa spelning! 

Drum, drummer, drum!

Självklar arkitektur

Håller ju på med den där gula boken. Kunde inte sluta igår. Den är bra. Snart ska jag gå och lägga mig och läsa ut den.

Han gräver i intressanta minnen. Sånt som får mig att gräva lite också. Han har umgåtts mycket med sina mor- och farföräldrar, flera år på raken. Det har inte jag, men jag var hela somrarna hos mormor och morfar och varannan helg hos min farmor och farfar. Fast jag har aldrig sagt farmor och farfar - alla kallade dem vid förnamn; Sara och Gunnar.

De bodde i ett stort fint hus som jag låg och tänkte på innan jag somnade igår. Kom fram till följande - 

När man har sett något så många gånger att man tar det för givet.

Så är det med det huset. Först i natt insåg jag att det huset är väldigt, väldigt fint. Ur en arkitektonisk synvinkel. Jag tror att det är byggt på 20-talet. Det är brunt med vita knutar. Det har många rundade hörn, är lite sirligt sådär. Jag tänkte dels på det största sovrummet, som den yngsta fastern bodde i på slutet (fast jag vill minnas att den näst yngsta spelade Rolling Stones och Bob Dylan för mig där när jag var liten. Hon hade säkert rummet tills hon flyttade hemifrån. Okej - jag har just hittat albumet hon spelade - Let It Bleed - det kom ut 28 november 1969. Då fyllde jag fyra år ...) för i det där sovrummet fanns det ett burspråk med rundat tak. Jag vet att min pappa och hans bror tog sig ut och in genom det och från den stora balkongen med plåtgolv, när de var unga (och delade på rummet?)

Jag tänkte på trädgården med alla äppel- och päronträd. På min farfar som blev galen när vi hittade en röksvamp att puffa ut "röken" på. Han skrek "Man kan bli blind" och vi kastade rädda bort svampen. 

Jag tänkte på hur den yngsta fastern fick enkronor fastlimmade på ett papper när hon fyllde 20. På luncherna hos Sara med alla hennes fem barn. Det var vinskinka och det var vårrullar och det var majs. Bridgeblandning. Josef Frank-tyger i hela huset. Pingisbord i källaren. Pinnen med fiffig krok som man drog ner vindstrappan med. Saras klänningar i plast på vinden. Gamla böcker. Träpanel i deras sovrum. Där var man aldrig. 

Badkar med lejonfötter. Turkosa Gustavsbergstoaletter. Öppna spisen i vardagsrummet. Gröna bridgebordet och klassisk musik. En japansk porslinflicka med långt svart hår och röd kimono.

Och - jag tänkte på den svarta katten från för länge sen som hade krum rygg och pep när man klämde på den. Och en ledad träapa. Jag är rädd att jag glömde de grejerna i trädgården en gång. På kökssidan. Där de höga, höga granarna som pappa och hans bror när de var unga klättrade upp i toppen på och sen gled ner för, fanns. Där  stigen runt garaget var. Det röda staketet mot järnvägen. 

Tänker på lärkträd och röd vacker vallmo i trädgården. Är övertygad om att jag skulle plantera nåt i en egen trädgård nångång så skulle det vara röd vallmo. Och ett lärkträd. Gråpäron. Jag skulle ha en gång med krusbär och flox mot huset. En stor trädgård att lära sig cykla i, så som jag lärde mig cykla i Saras och Gunnars trädgård.

Här sitter jag och blir nostalgisk - eller? Jag bara minns. Det märkliga är att huset finns kvar i "familjen". Äldsta fastern, hon som är död, hennes man bor där. Mina kusiner bodde där. Och huset är inte mitt längre. Jag kan inte längre titta i alla korgar och skåp som jag gjorde när jag var liten. Det tillhör inte längre mig. Det känns konstigt.

Ensam strumpa söker ...

Har en kompis som ska firas på lördag. Jag frågade henne vad hon vill ha - eller vad hon har för mycket av "Vilsna strumpor" svarade hon. Så jag föreslog att vi kunde ta med oss våra ensamma strumpor och kolla om några passar ihop. Sen kan man ordna "Ensamma strumpans dag" på Medborgarplatsen en gång om året. Det var då hon som snart fyller år kom på "Ensam strumpa söker ..." Jag tycker det är genialt!

(Vi kommer inte ta med oss några strumpor dit. Om nu nån trodde det ...)

Gul bok

Jag läser just nu en gul bok. Det är Carl Johan De Geers roman om sig själv, "Jakten mot nollpunkten".

Den börjar bra. Han har ett trevligt språk. Och han rör sig oväntat snabbt framåt. Både oväntat och snabbt, kanske jag ska skriva istället. För det är så det känns. Klurigt ihopknuten sammanfattning i början som detaljerar sig sen.

Undrar bara en sak. Jag fick boken av mamma. Och jag är ganska säker på att hon har läst den först. Jag fattar bara inte hur hon gör för att den ska se oläst ut. Jag har redan lyckats få den att se väldigt läst ut. Nåja, bra är den!

Mer på -is

Ishall för allmänheten är bra. Ishall för allmänheten "med klubba" är inte bra. Det smäller och står i, kan jag berätta. Skrämde slag ur puckovan son. 

Och det var lika bra det. Mamman på skridskor var ett elände. Pappan hade inga snören till sina skridskor så han fick stå bredvid. Tio minuter åkte vi, sen drog vi oss hemåt och käkade kaka hos grannen.

(Ett förtydligande - man kan tänka sig att han är pucko-van med föräldrar som vi, men det var inte det jag syftade på nu. Han är inte heller Pucko-van, alltså van att dricka chokkladdryck på flaska. Och han som körde bil hette väl Picko? Annars hade man kunnat tänka säg en Pucko- fast Picko-van, alltså en bil med Pickostuk. Nej, det jag tänkte på var att han inte är så van vid puckar. Ishockeypuckar. Nog om det.)

Kris

Jag längtar väldigt efter amerikasonen! VÄLDIGT!

Han har nån sorts kris och han konstaterar att det har med åldern att göra. Det är för jävligt att man ska behöva gå igenom den där perioden, ändå värre är att det är återkommande. Men - som en chef sa en gång, "Det gör ont att utvecklas" och det är väl litegrann det det handlar om. Det är som nån sorts återkommande puppstadie. Man funderar över livets trassligheter, väver in sig i dem och sen kommer man ut med något lite mer utväxta vingar.

Det värsta av allt är att när man ligger därinne i trasslighetspuppan så finns det inte en enda människa som fattar vad man håller på med. Tror man. I själva verket fattar de flesta. Det är bara det att olika människor är olika bra på att hantera ens trassel. Det gäller att våga prata om hur man har det och sen hitta rätt "terapeut". Fast så tänker man inte inne i puppan. Det enda som slår en där, är att inte någon duger som samtalspartnern. Inte nån i hela telefonboken. Inte nån i hela telefonkatalogen (/på hela Eniro). 

Har man det så här i alla kulturer? I Japan tycks det vara svårt. Där går man direkt till snaran. Det är onödigt. Antar att det har att göra med att man absolut inte får tappa ansiktet inför andra där. Själv är bäste dräng? Nej, jag tror inte det. Jag tror att det alltid är bättre att dela. Så jag avslutar med att tacka alla dem som genom åren har stått ut med mina kriser och framför allt dem som delat med sig av sina kriser som fått även mig att växa. 

Avresa?

P vill ju inte vara hemma på födelsedagen så vi har kollat resor idag. Följande resmål finns på listan:

Dominikanska republiken (2 veckor, all inclusive. Varmt med pool, hav, strand, snorkling och aktiviteter)

Egypten (Sharm el Sheik. Magsjuka?)

Kanarieöarna (vet ej vilken men har varit på flera av dem tidigare. man vet vad man får, om man säger så.)

Jag vill gärna åka till DK, men P tycker det är för dyrt. Det ÄR dyrt, men ibland kanske man kan unna sig att det kostar? Särskilt som jag chattade med amerikasonen idag. Han var måttligt intresserad av att få besök. Dollarna är ju dessutom skyhög, så den där resan kan komma att kosta multum. Kanske kan vi åka senare i livet - tillsammans med alla barn och så, menar jag.

Ärligt sagt så tror jag inte att vi kommer iväg alls. P ser fler problem än fördelar med alla resmål. Dessutom är det snart försent att hitta resa. Suck!

Tillfälligheter

På nåt vis händer det gång på gång. De där tillfälligheterna.

Vi tittade på "På spåret" igår. Det brukar vara roligt. Om det inte är rena puckon med. Igår var det okej. Timo Räisänen var gästartist. Han började sjunga och varken P eller jag visste vad låten heter. Jag gläntade på dörren in till äldste sonens rum så att han kunde höra. Han visste genast vad det var. Det berodde delvis på att han just lyssnat på den.

Det var Radioheads låt Creep.

Sonen har 5000 låtar på sin dator. Just när låten började på TV så hade han alltså precis hört den på datorn. Sammanträffande som heter duga!

Tycker att Räisänens version av låten var bättre ...

Mussla på hal is

Igår gjorde vi Moules Mariniére. Alla åt! Ja - yngste sonen åt visserligen bara en, men han smakade i alla fall. Det är så gott (tycker vi andra) ...

Vi hade tänkt åka skridskor nånstans nu i helgen. Måste bara hitta en bra inomhushall eftersom vädret är så jäkla kasst. Regn? Jag längtar efter snö! 

Drömde om isen vid skolan i hembyn. Att jag var där med familjen, både den jag har idag och den jag växte upp i. Min styvpappa skulle visa hur man bromsar för yngste sonen. Tyvärr fick jag aldrig se det för då blev jag väckt. Jaja - det är ändå så kallt när man får bromssnö i ansiktet.

I brist på bok ...

Skulle ge brorsan en bok i födelsedagspresent. "Dokument Stockholm". Det verkar som de flesta inte bara har hört talas om detta praktverk, utan även införskaffat ett exemplar. Nu är upplagan slut, även på förlaget. Och jag som hade trissat upp lillebror genom att bjuda in mig för att kunna överlämna gåvan och det hela slutade med att jag skulle få middag också (lämnade övriga familjen hemma ...) Genant att komma utan present. Vad göra?

Jag måste förvirra honom! Så jag köpte helt enkelt ett kort med en falukorv, i form av en falukorv, där jag skrev -

Till: "Korvmannen"

Från: Los Korvos

(Sen texten som slingrade sig längs korvkortets baksida 

Han tänkte "En korv?". 

Ja, men det är inte vilken korv som helst. Det är en presentkortskorv. En födelsedagskorv. Helt enkelt en ofalukorv. Du ska få boken "Dokument Stockholm" av din söta mamma och snälla storasyster. Skälet till att du får ett presentkort är att bokfan är slutsåld. Nu skålar vi! (Här fick han flaska vin tryckt i näven)

Tricket lyckades. Han blev förvirrad! Och glad för att han ska få boken! Sen åt vi lasagne och drack vin och det var väldigt trevligt!

Visste du ...

att

- 35% av alla Sveriges unga tjejer bloggar

- en tonårig kille som fick frågan om när han skriver e-mail svarade "När jag ska ha kontakt med nån som är riktigt, riktigt gammal"

- 65% av alla män som hade inspelningsbar DVD i USA 2006 spelade in för att slippa reklamen och 56% av kvinnorna

- o,15% klickar på en banner på nätet. 99,85% gör det följaktligen inte.

- Employer branding är avgörande för varumärkesbyggande

Kolla även:

http://www.absolutmachines.com/

http://bringtheloveback.com/2008/06/02/inspiration-anyone/

http://www.wikileaks.com/

Jag har varit på varumärkesdag. Det var lärorikt och intressant. Det ovan var sånt som Sara Öhrvall från Bonnier och Fredrik Wallner på Microsoft Advertising berättade om. De två var för övrigt de som var bäst på hela dagen!

Äldre

Jag har en lillebror. Idag fyller han 38 år. 

Lillebror???

Förfärligt!

En förfärlig historia. Som tyvärr är sann.

Kanske har du läst om en pojke som fick ett handbollsmål över sig och dog? Detta hände i fredags och rapporterades om i helgen. Killen som dog var en av glada arbetskamratens 8-årige sons kompisar. Och hennes son var där när det hände. Han var en av de få som handlade efteråt. Det var han som först sprang fram och försökte ta bort målet från den som fått det över sig och blodet sprutade, det var han som mötte den döende pojkens sista blick, det var han som öppnade alla nödutgångar (för att de vuxna skulle kunna ta sig ut och in i lokalen ...) Det var den enda som hade sinnesnärvaro nog att göra nåt. Han är åtta år.

Man skulle kunna tro att det här är en ytterst färgad berättelse jag har fått, och jag ska inte svära på att det inte är det, men jag kan så gott som gå i god för att den här lilla killen på flera sätt är en ganska stor kille.

Hela grejen var verkligen en olyckshändelse och det finns (såvitt jag förstår) ingen som kan klandras för det faktum att ett barn miste livet.

De har fått psykologer till alla barn i skolan idag och tack och lov så hade glada arbetskamratens son en i sin närhet som är sjuksköterska och som har gått krishanteringskurs som han har kunnat prata med hela helgen.

Hela dagen har gått åt till nån sorts terapi för glada arbetskamraten, som by the way inte var särskilt glad idag. Och alla som hör historien blir ju berörda. Man tänker efter. Man tänker otur. Man tänker tur. För det är ju verkligen så, och det ska man inte glömma bort, att de flesta av oss INTE råkar ut för sånt här. Det gör såklart inte sorgen för dem som är kvar mindre, men vi som inte är i närheten har nåt att fundera över. Typ Carpe Diem, fast det blir så platt när man skriver det så här. Men att gå in i det att faktiskt göra det bästa av VARJE dag. Att umgås med dem man tycker om. Att ge och ta. (Jag ska försöka att inte skrika HALLELUJA eller börja sjunga We shall overcome. Ledsen om det blir högtravande och förstorat. Men FAN, alltså!)

Men. Life goes on. Så är det.

Dagens besked om ny organisation och ny chef kändes inte så viktigt, kan jag säga. Det blir nog bra. Allt blir nog bra vad det lider.

Kolla kissen

Den här katten träffade jag igår. Grått är flott, tycker jag!

Kisar trött

Han ligger helst på en varm skrivare ...

Rörlig text?

Minsta gemensamma nämnare för böcker och amaryllisar är att bokstäver och blomflugor kan förväxlas. Åtminstone i ett hem där amaryllisarna är många vilket innebär ett fasligt fladder av små svarta vingar. Avskyvärt, om du frågar mig. Det bästa är att de är så ofiffiga att de gärna sitter kvar utan att märka när tummen är på väg ner mot dem. HA!

Nu har vi haft de där flugorna så länge här hemma (jag misstänker att det beror på den oregelbundna vattning som amaryllisarna gillar) att jag flera gånger har sett flugor dansa i boken jag läser. Kollar en extra gång, men ingen fluga. Det står "121" eller "den". Helt stilla. Märkligt.

Nu väntar vi bara på att de två sista knopparna slår ut, sen åker de ut. Eller ställs i källaren eller vad man nu ska göra. Nästa år har jag glömt flugorna. Jag tycker fortfarande om amaryllisar. Väldigt mycket. Och det är fantastiskt att de har blommat så länge!

Tid över

En dag utan måsten och stress. Skönt! Gick upp när sonen tyckte det var dags, åt långsam frukost med DN och sen spelade vi LittleBigPlanet i flera timmar. Åkte mot Kungsholmen när det var eftermiddag. Skulle yoga. Tillsammans den söte katten Tintin, visade det sig. Tog kort på honom (han var vansinnigt gullig när blixten fyrades av) men sladden till mobilen finns på jobbet så jag får lägga upp bilderna en annan dag.

Det var lite si och så med fokuseringen på själva yogaövningarna när katten var i rummet. Han skuttade nyfiket omkring bland våra fötter och kom på att han kunde göra små utfall mot sin mattes tår när han låg under soffan. Eller - han låg inte riktigt - han måste ha legat på rygg och hasat sig fram under soffan. Det lät mycket mer i rummet än det brukar när vi yogar. Sen hittade han lite pärlor som han började smaska på, då fick matten/blivande yogainstruktören rycka in och tala om att det inte var nån bra diet.

Inser att det är skralt med mag- och benmuskler. Vissa övningar idag var riktigt jobbiga, men säkert bra ...

Svartvitt

Har sett en gratisutställning på Nationalmuseum med P idag. Yngste sonen var med förre makens fru och dotter på julgransplundring så vi passade på att ta en lång promenad och hamnade på Nationalmuseum dör vi åt en (mycket) sen lunch och tittade på Hans Hammarskiöldutställning. Nu måste jag börja fotografer i svartvitt. Det är snyggt.

Kanske borde jag kosta på mig en bättre kamera, faktiskt. Det kan bli makens nästa Bäst-i-test-undersökning.

ABBA - igen

När jag gick i ... fyran (?) så bjöd tjejerna som var ett år äldre ofta in till självregisserade ABBA-medleyn i sitt klassrum på fredagarna. När man såg dem så såg man en glimt av nåt annat. Nåt som var lite vuxet och spännande. De 11, 12-åriga tjejerna mimade och dansade och var såklart utklädda till Björn, Benny, Agneta och Frida. Peruker och paljetter, sång och dans. Det var underbart (och i samma veva som Magnus Härenstam spelade läraren i "When I Kissed the Teacher" ...) 

Vi brukade leka ABBA med grannarna också. Vi var tre tjejer hemifrån mig och grannarna var två killar. Alltså var vi fem medlemmar i gruppen och ingen av oss hade problem med det. Vi hade våra Barbiedockor och de hade sina Big Jim. Sen satte vi på ABBA-musiken på högsta volym och viftade med dockorna.

ABBA har följt med sen dess. Alltid minst en låt på varje blandband inför fest (gärna SOS, Dancing Queen eller Does Your Mother Know) och vi har alltid med en ABBA-cd på sommarens bilresor.

I och med Mamma Mias framgång som film så får nu yngste sonen samma möjlighet att bekanta sig med låtarna. Vi såg filmen förra helgen och sen dess har han sjungit "Honey, honey, honey" med "Money, money, money"-melodin ... Mamma Mia är en annan favorit. Idag hade han sjungit så högt på dagis att de till slut hade satt sig framför YouTube och kollat gamla videor med ABBA. När vi kom hem ville han se filmen igen, så det gör han nu.

Jag tycker att det är väldigt roligt att musiken "går igen". Att våra referenser till den är olika, men att det faktiskt är samma låtar då som nu.

Ska försöka få tag i ABBA, the movie också!

Vinst

Jag har tydligen vunnit. Igår när jag kom hem låg det ett spännande paket från okänd avsändare på köksbordet. Jag slet otåligt upp paketet och fann en bok. Undrade varför och undrade hur. Sen insåg jag att det förmodligen är en vinst i en tävling jag deltog i. Idag läste jag att själva boken vunnit pris. 

Boken handlar delvis om en favoritprodukt - champagne. Delvis handlar den om nånting som i mina ögon (i min mun) är raka motsatsen till skumpa, nämligen ost. Detta gör boken tämligen ointressant för mig. Men jag vet vem jag ska ge boken till ... Har en kompis som just förlovat sig i största hemlighet. Hon äter ost. Och borde kanske dricka mer champagne?

Fniss

Fnissigt mest hela dagen. Glada kollegan och jag har skrattat åt oss själva när vi har varit roliga. Vi avslutade dagen med att gå ut och käka med några kollegor. Totalt sex trevliga som har pratat om döden, sjukhus, bröllop och en gammal chef som alltid kom sent och gick tidigt. De som jobbade nära honom säger att de "gör en Leif" när de går tidigt. Sånt är skoj.

Kom hem tidigt och det var bra.

Nu ska jag titta på inspelat TopModel från igår. En sån helkväll! (Bara lite LittleBigPlanet sen också så har vi en verkligt lyckad afton att minnas :) Snart är det för övrigt helg. Efterlängtat, kan jag säga!

Idag fyller pappa år. Har har idag sin 70e födelsedag (han fyller alltså 69. Men om man räknar dagen han föddes så ... Grattis till honom!)

Milano

Trevliga människor därborta i Italien. Har blivit bjuden på lunchmacka (mozzarella/pomodore) av Francesca på lokala kontoret, skjutsad av taxichaufför (som hejar på Milan och ogillar Ibrahimovic och Inter. Men han tycker om Mellberg och Ljungberg sa han. han berättade även att Milano från början var en mycket fattig del av landet och att matvanorna kanske inte är desamma som de i andra delar. Plockade passande nog med mig en lättläst bok som är skriven av en amerikansk journalist som lär sig att laga italiensk mat på en restaurang i New York. Snart kanske Milanokapitlet kommer? Vem vet?) till kongresscentret, fått hjälp att hitta till tunnelbanan för att komma till Duomo (typ city, där den stora "domen" finns) 

och sen vidare till direkttåget mot flygplatsen Malpensa för färd hemåt. Käkade världens godaste lilla pizza som hade formen av en avsmalnad Barbapapa eller åtta (mozzarella/pomodore. Eh? Igen? JAAA!) på flygplatsen och hann köpa sedvanliga skumpan när jag mellanlandade i Köpenhamn. Och - det hade jag redan glömt - en munkjacka på rea i Ferraributiken i Milano till yngste sonen.

 På väg därifrån sålde de nyrostade kastanjer som jag inte hade tid att köpa. Däremot gick jag in en snabbis  en butik med stora reaskyltar och kände lite på vansinnigt syntetstinna underkläder, såna där som lätt brinner. Tror jag. Köpte inget. Men tänk: Milano, mode och rea. OCH JAG HAR INGEN TID. Psycho!

Dagens fördomar -

De milanesiska kvinnorna är en tvärhand höga och en centimeter breda. De fula männen har tysk mustasch, de snygga har det inte. Men de är fortfarande korta. De fula männen är längre och bredare.

Åka taxi

Har just nästan grälat med en taxichaufför. Det berodde egentligen enbart på att vi båda är lojala. I morse åkte jag med en trevlig chaffis från Taxi Stockholm för 520 kronor, nu på kvällen kostade det 585 spänn med Taxi 020. Jag tycker det är dyrt. Kommer inte åka med dem mer. Sa det till ynglingen som körde. Han blev irriterad. Jag blev irriterad. Han för att han vill att folk såklart ska åka med hans taxibolag och inte med största konkurrenten. Jag för att det blir 130 kronor extra tur och retur om man väljer "fel" taxibolag.

Men han sätter inte priserna och jag betalar inte ens själv. Men ändå - Taxi Stockholm blir det fortsättningsvis! 

Det har satt igång!

Börjar fatta hur det hänger ihop igen alla projekt på jobbet som har satt igång och fler parallella kommer och det är lite engagerande och kanske till och med spännande men jag känner att jag skulle må bra av att ha nån dag ledigt här och där och bara vara hemma och göra ingenting emellanåt och bara vila huvudet (andas) eftersom jag tror att jag lider av nån sorts minnesbrist och blev orolig i morse när jag läste om att kvinnor som äter hormon får mindre hjärna även om jag inte äter hormon så undrar jag ibland om hjärnan krymper (andas) eller om den kanske till och med alltid har varit liten på vissa ställen där den är större hos andra och om min hjärna är större på andra ställen än andras eftersom jag aldrig kan lära mig en textrad utantill eller komma ihåg namn på gator och restaurangen och sånt (andas) medan jag inte har några problem alls med att minnas en smak eller en känsla i en bok eller film och kan sticka efter 20 år och man undrar verkligen hur det kommer sig att vi är så olika samtidigt som det är helt otroligt bra att vi kompletterar varandra genom att ha olika hjärnor (andas) med olika erfarenheter och påbrån och att vi använder hjärnan på olika sätt. Eller hur? Va?

Halsduken!

Jo - den är ju klar. Halsduken jag stickade. Fem nystan senare. Liksom sjukhusgrön. Man blir visst lugn av den färgen har jag hört nångång. Det passar bra på morgonkvisten på väg till arbetet och på kvällen på väg därifrån.

Hade jag kunnat brodera så skulle jag vilja ha några blommor i blekt rött för att piffa till (den lite för korta, men ganska breda) halsduken också. Men jag vill inte ens försöka. Har en bild i huvudet av hur det skulle kunna bli och vill inte misslyckas och sen aldrig mer använda halsduken.

Den är varm. I morgon åker vi - halsduken och jag - till Milano. Det är minusgrader där.

Garnspelet

Just nu ser min lilla garnfigur ut som en señorita med kimono och lejonsvans, glada ögon och svarta glasögon samt gloria. Hon är så fin. Och så duktig på att hoppa över eldar och hänga i snurrande hjul och krossa poängbollar på konstiga ställen. Ibland hänger hon sig fast i medspelaren och då blir vi förvirrade.

Ps lilla gubbe har för tillfället skägg, sari och turban. Jag vet inte om det kan vara skägget som gör det, men hans kompis överlever oftare än min. Den hoppar liksom längre och ramlar sällanere ner i farliga gropar.

Vi är inte tokiga. Vi spelar bara det som jag hela tiden vill kalla My Little Pony, men som heter LittleBigPlanet och som måste vara ett av de bästa TV-spelen ever!

Nu ska jag sova och drömma om poängbollar hela natten, precis som jag gjorde i natt. Och natten innan den. Hey - karriärcoach - jag skulle vilja jaga poängbollar for a living. Hur?

Måndag

Jotack. Idag var det lättare att gå till jobbet än det var i förra veckan. Inte så jag studsade fram, men ändå. Fick en massa gjort också.

I morgon är det en ny dag!

Heliga helg

Jag älskar att vara hemma med familjen och bara vara. Idag har P och jag spelat LittleBigPlanet i evigheter. Försökte hoppa till och från saker som snurrade i en dojovärld. Det var svårt.

Så har jag flyttat alla yngste sonens kläder från skåp i badrummet till hans rum vilket krävde några mindre rockader av annat mög. Trasiga kläder har lagats eller slängts och en hel kasse med kläder i storlekar kring 98 följer med till Ps arbete i morgon. 

Inget julpynt finns kvar i hemmet heller. Allt är ihopplockat. Wonderbaum!

Avslutade med middag för fyra på Texas Longhorn.

Hann bada och läsa en sväng också.

I morgon väntar arbetet. Jag är mer laddad än för några dagar sen. Kanske beror det på att jag vet att jag ska till Milano över dagen på onsdag?

Den förstfödde och jag

Idag har jag umgåtts med den äldre sonen hela dagen. Först var vi på 18-årsbrunch. Föräldrarna fick stanna kvar på "kalaset" :) Det var trevligt! Bacon och äggröra är gott. Trevligt också att prata med 18-åringen och familjen som bor så långt borta (eller? Är det VI som bor långt bort kanske???)

Sen promenerade vi iväg, jag och sonen, till city för att gå på bio. Hade gott om tid på oss så vi tog en sväng på Hötorget. Det var readags där så jag köpte en stor bukett höga blommar för en femtiolapp. I love blomsterrea! 

Ja - sen var det filmtajm. "Burn After Reading". Otroligt skojig! Rekommenderas varmt. Snart slutar den säkert visas, så passa på medan tid är.

På vägen hem ringde en kompis till sonen, så han rusade iväg till andra aktiviteter. Jag åkte hem till P och yngste sonen som har kastat granen, spelat TV-spel och varit ute och spelat fotboll samt köpt lördagsgodis medan vi satt i biomörkret.

Tog några månfoton på vägen hem (den är visst större än den brukar. Ja - alltså närmare.)

Månen vid Katarinahissen

Samma måne nån annanstans

Den här tog jag igår ...

En bra lördag. Kanske har den bara börjat :)

Gott

Träffade mamma ganska mycket tidigare än vad vi tänkt och det gav tid för fördrink. Vi gick till champagnebaren på NK. Härligt!!!

Sen var det Roppongi och det var verkligen väldigt gott. Allt liksom smälte i munnen. Så blev vi inte tokmätta. Men det var ändå skönt att ta en promenad till T-Centralen efteråt.

Ja - vi hade det trevligt också. Hon är bra, den där mamman! Detta ska upprepas!

Kul tur

Skolsonen gick sent och kom hem tidigt. Det visade sig att det inte var några lektioner för honom. Han kunde vara hemma med yngste sonen under seneftermiddagen och detta gav mig möjlighet att i sista stund se Leander, Isaac och Sigrid på Liljevalchs.

Jag vet inte vad som händer med mig ibland, men när jag gick omkring där - bland alla färger och motiv och lösryckta bitar ur folks liv - så blev jag väldigt berörd. Tacksam och glad. Fast gråtmild.

Kanske var det blandningen av friheten och att jag kände mig så nöjd med att faktiskt komma iväg och göra en sån sak som jag uppskattar; att se konst på egen hand. Ingen att ta hänsyn till. Jag kunde gå i den takt (snabbt) jag ville och njuta av konstnärernas färgglada verk utan kommentarer. Jag gillar det!

Hörd bön

Man ska kanske vara försiktig med vad man önskar sig - att vara hemma med sjuk son till exempel. Han fick hög feber igår. Somnade på min arm, het som en kamin. Så vi är hemma idag.

Han verkar ganska pigg. Ropade just "JA! JA! JA!" eftersom Musses klubbhus är nästa program på Playhouse Disney-kanalen. Det är visst hans favoritprogram alla kategorier. Tur man är olika ...

Min plan är att:

- sticka färdigt fina halsduken 

- leta reda på yngste sonens vaccineringskort och fylla i den nya vaccinationen

- skriva ner några jobbärenden

- ta en kort promenad med sonen

- se till att maken eller äldste sonen är hemma till 16 för då ska jag köpa 18-årspresent innan jag träffar mamma

Mycket att stå i!

Middag med morsan

När mamma fyllde 65 så fick hon en middag i present. Hon och jag ska ut och äta. När jag gav bort det var det solsken och ganska varmt. Det var lättare att tänka sig en härlig utekväll då än det är nu ...

I morgon blir det i alla fall av! Jag ser fram emot en trevlig kväll!

Roppongi - here we come!

Gä-ä-ä-ä-sp

Idag har jag suttit på första mötet för året. Och jag har verkligen suttit av det. Lyssnat på nån som malde på. Nån som hela julen övat på att skoja till ppt-presentationer "... jag rasslar vidare till nästa bild ...", "...ojdå - tiden springer på, vi hastar vidare ..."

Jag höll på att somna. På riktigt. Var tvungen att pilla på ögonlocket som vore det nåt fel där.

Glada kollegan visade sina anteckningar efteråt. Oläsliga. Hon hade blundat när hon kikade ner i papprena och skrev. HAHAHA.

Anmäler mig härmed som frivillig att vara hemma med yngste sonen som i morgon kanske får feber efter 5-årssprutan han tog i morse! Visst får man sovmorgon då?

Nu är glada julen ...

... slut, slut, slut. Nu kastas äntligen granskrället ut, ut, ut.

Den stackars barrisen har verkligen behandlats styvmoderligt. Tyngts med glitter och kulor och knappt fått nåt vatten. Den visade sig vara gravt anorektisk där under. Som straff har den kastat några av de ömtåligaste kulorna i backen.

Nu ska vi bara se till att hitta lämpligt ställe att kasta resterna på. En container skulle sitta fint!

I örat

Varje dag när jag åker till arbetet så lyssnar jag på Mix Megapol. Det brukar vara okej att höra Gry och Adam babbla. Ja - det är lite mycket reklam ibland, men i alla fall.

När jag går ner i underjorden funkar inte radion, så då tänkte jag att jag kan ösa in musik i telefonens lilla minne. Nu ska här väljas med omsorg ...

Vad är det egentligen jag vill höra? Det senaste nya? Nåt klassiskt? Glatt? Lugnt? Deppigt? Peppigt? Jazzigt?

Jaja. Har i alla fall letat runt nu och jag måste köpa Christian Waltz senaste.

Men först ska jag se på Grammisgalan i kväll. Och heja på Veronica Maggio.

Återkommer med vilka låtar det blev. Ska kanske börja lite poppigt, glatt och ha några klassiska saker som avslutning? 10 låtar totalt? Nej - fler. Om det får plats. Det här är lite spännande, tycker jag!

Sista dagen

I morgon är det dags - arbete. Jag ska försöka tänka positivt, men det är lite tufft. Just nu längtar jag INTE. Det jag längtar mest efter är sommarsemestern.

Eventuellt har jag ändrat åsikt på onsdag kväll. Eventuellt har jag inte gjort det, men arbetar på det.

Folkligt, festligt

Måndagen blev en umgängesdag utan motstycke. Eller nåt. Yngste sonen och jag var på lunchkalas för fyraåring kusin medan P arbetade. Fick skjuts hem av mamma och det var bra. Det är ju kallt ute. Väldigt kallt ...

Tidigare på morgonen hade vi fått vår väldigt stora, nya TV. 46 tum tar sin plats, kan man säga. Vi får väl se om det kommer kännas som ett stort svart hål mot tapeten, eller inte.

Efter fyraårskalaset var det dags att förbereda inför gästernas ankomst. Stekta kycklingbröst fanns redan klara i den naturliga balkongkylan, men nu skulle bord och stolar tas upp från källaren, chips hällas i skålar, spenat tinas, vin kylas och så skulle det ju dukas också.

Sen droppade de in. Vi var 12 till middagen och efter klockan 20 kom ytterligare två gäster som hade hört av sig under dagen, men som dessvärre inte fick plats kring bordet till middagen. Så - sju vuxna, tre nästan vuxna och fyra barn. Vi hade det trevligt! Som tur var drack jag mycket vatten innan jag somnade, annars hade jag nog mått på nåt annat sätt idag. 

Jag tycker mycket om att se mina söner prata med dem i samma ålder. De skrattar och har det bra tillsammans med dem de har känt i hela sitt liv (säkert andra också ...). Det gör mig glad. Igår var det visserligen bara den äldste sonen som hade möjlighet att vara med, men jag vet att amerikasonen gärna hade varit här också.

På det hel taget var det en dag som gärna får upprepas på det där sättet som det gör i den där filmen med han som brukade vara med i Saturday Night Live (CHEESUS? Jag ÄR senil!)

Jäklig snygg tulpan!

House mans cost

Nej. Vi äter inte husmanskost. Ja - köttbullar nån gång, men yngste sonen gillar inte sås, så Mamma Scans är enklare (men inte godare).

Hallå mormor? Pepparrotskött? Kåldolmar? Strömming med dill och lingon? Varför gav du mig inte den kursen? It's too late now! Ingen som kan berätta om bästa sättet att göra rotmos eller dillkött.

Här hemma är det ingen som uppskattar det tillräckligt mycket för att jag ska långkoka. Tyvärr.

Husmanskostens långsamma död är nära. Och jag bara tittar på.

Förr

Min pappa och hans särbo var här idag och åt middag - väldigt trevligt!

Pappa är rolig. han frågade äldste sonen om var och hur han studerar nu mer. "Du vet - när jag gick i skolan så jagade vi ju dinosaurier på rasterna".

Så roligt, så roligt!

Arbetet

Tänker en del på jobbet. Och längtar inte efter att komma tillbaka. Inte ens efter arbetskamraterna.

Drömde att jag sa upp mig.

Amputation?

I morse vaknade jag av en ryggvärk utan dess like. Eller - det har väl liksom eskalerat, kan man säga. Från höger sida om ryggraden upp i nacken. Kan inte sova nu. Tror visserligen att jag somnade en stund, men vaknade när jag rörde mig. 

Nu sitter jag här med en värmd vetesäck och hoppas på bättre tider. Har övervägt värktablett eller att stjälpa i mig en massa vin. Men ontet försvinner ju bara tillfälligt av det. Massage har jag fått. Kanske funkar det med värme följt av massage?

Jotack - jag är fixerad vid smärtan. Och förstår att folk blir galna av att ha ständig värk. Jag hoppas att det här är tillfälligt.

Nåja - inget ont som inte har nåt gott med sig - jag har tänkt ut vad vi ska äta på måndag när det kommer hit folk på middag.

Sådärja!

Fantastiskt irriterad.

Ett glas vin utspillt. Popcornskål drogs så nära glaset att det ramlade i backen och allt vin levererades till både lilla bordets fuktsuktande sida och fina soffan. Glaset skickas till återvinning och ses snart i en glasflaska nära dig.

Dessutom får jag i det närmaste alltid ta det som blir över - om ingen annan vill titta på TV - läs spela PS3 -  så får jag välja kanal och sticka i fåtöljen (kors i taket) Om ingen annan tar datorn får jag den.

Nu kommer P bli vansinnigt förgrymmad (kanske växer huggtänder och arga ögonbryn ut då?) om han läser detta eftersom han tycker att jag alltid får som jag vill - han inser inte att det bara beror på att jag tillfälligt håller käften eller befinner mig längst bort i hemmet när detta sker.

Har försökt råda bot på detta elände genom att bjuda bort oss på fika och hem papps med särbo på middag på söndag. 

Jag måste bryta skärmtristessen! I alla fall när den inte är totalt gemensam. Behöver jag förklara vidare - jag menar att det är roligare att göra saker tillsammans istället för att sitta framför skärmar ensam eller bara tillsammans med en person om man är tre hemma.

Ja - jag har det TRÅKIGT!

Knugahuset

Okej ... Nu har vi tittat på året med kungahuset. Jag måste fråga - var lär man sig att inte säga ett dyft med så många ord som kungen gör? "Ja, det är viktigt att ... att välja vilken väg man ska gå. Man kan till exempel gå hitåt eller ditåt. För att gå ditåt bör man först bestämma sig för att det är ditåt man ska och det gäller ju även om man ska hitåt. Sen går det liksom automatiskt." Ungefär så pratar han. 

Vilken tur att hans dotter verkar lite mer skärpt. Hoppas bara att hon, som en dag blir drottning, aldrig - ALDRIG - gör en endaste plastikrestaurering. Silvia och Michael Jackson har vissa likheter. Undrar om Victorias ätstörningar och Silvias första skönhetssnitt sammanföll?

Sen tycker jag det verkar vansinnigt konstigt att ta med sig sina bestick och glas när man bjuder tillbaks, som de hade gjort när de åkte till Portugal (och förmodligen gör vart de än tar vägen). De tar liksom med sig seden dit de kommer, som en finne skulle säga. Själv säger jag skeden.

Jaja. Vad är väl en bal på slottet?

Mat och dryck - i tio timmar ...

Vaknade halv tolv i dag och kände mig faktiskt okej. Jag menar - börjar man kvällen med en Bacardi Limón-äggdrink så vet man ju aldrig riktigt hur det ska sluta.

Vi hade en väldigt trevlig kväll där i hembyn. Jag tycker mycket om den där mamman jag har och styvpappan är inte så dum han heller! Jag är otroligt glad att de finns! 

Vi åt och drack i makligt tempo och allt var väldigt gott och väldigt lagom mycket. Spelade spel också - Med andra ord, heter det. Skojigt. Yngste sonen fick det i 5-årspresent av sin mormor. Jag kan säga så här - om fem år kommer han nog uppskatta det :) Men han skötte tidtagningen galant redan nu!

Raketerna var härliga även om det gick lite fort och andra hade mer. Gladdes åt att stora sonen som var på Slottsbacken skrålade att där var det fint.

Mellansonen har under december haft ett litet projekt - han har tagit bilder på sig själv varje morgon när han är som nyvaknast. Väldigt, väldigt humoristiskt. Han är underbar!

2008 slutade på det bästa av sätt och 2009 började väldigt bra. Tog en lång promenad efter frukosten. Tände ett ljus för mormor i lilla minneslunden och tog samtidigt ett fotografi.