Med nöd och näppe lyckades arbetskamraten och jag hinna till finadressen där jazzmusikern bodde. Högst upp i vindsvåning (såklart) blev vi bjudna på vatten och sen var det dags. Nu skulle han visa oss lite av det han kan. Spela bara på vita tangenterna så blev det klassiskt. Bara på svarta - asiatiskt. Spela som hans favoriter; Thelonious Monk, Bill Evans och Oscar Petersen. Så fick vi signerad CD med oss hem. Jag valde den bästa. Tror jag. Hoppas jag.
Sen fick vi champagne och gåslever och annat smask. Och ranglade upp för en smal trappa till lägenhetens pärla (eller? Vad vet jag. Vi höll till i vardagsrummet - de andra rummen, som jag antar fanns, fick vi inte beträda.) Balkongen med stort B. Utsikt över HELA Paris. Sevärdheterna lyste upp Parisnatten och det var alldeles, alldeles underbart!
Sen promenerade vi, alla 15, till en restaurang som var bra. Och - det är konstigt - men vi såg genast att servitrisen var svenska. Även om hon inte gav sig till känna förrän när vi skulle gå mot shuttlebussen som tog oss till hotellet där jag fick lägga ytterligare en natt till dem som redan berättigar till silverkort!
Jag - en lyxkvinna!
Hallå-å? Missade en liten detalj. Jag har suttit i möte idag också. 9-13. Avslutades med hotellunch. Tre rätter. Vin.
Mötet var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar