Bättringsväg?

Idag efter middagen hade vi ett allvarligt samtal. P föreslog handlingsplan. Så diskuterade vi oss fram till nåt som vi båda tycker verkar bra. 

Vi tycker ju om varandra. Ska bara hitta tillbaks till det. Kanske tar det ett tag.

Känns i alla fall bra att jag inte behöver rymma eller flytta hemifrån.

Under samtalet blev jag ändå ledsen. Just då kom yngste sonen. Jag frågade honom "Vad ska man göra när nån är ledsen?", han svarade "Säga förlåt!". Jag menade ju trösta och sa det till honom (fast egentligen var det ju P jag pratade med.) Sonen klättrade upp i mitt knä och kramade mig men tyckte ändå att "pappa ska säga förlåt!!!".  Rart. (På svenska)