Home alone, part ...?

Det fanns en tid i livet som jag kan se tillbaks på ganska sorgset. Det var när jag hade helger utan pojkarna (de som idag är tonåringar) och jag var själv, nej, ensam på helgerna. Allt gjordes liksom på egen hand. Frukost. Lunch. Middag. Och jag längtade hela tiden efter barnen.

Nu önskar jag att de där helgerna som var så hade kunnat spridas ut över livet. Jag skulle gärna välja till när också.

Jag är i allra högsta grad ett flockdjur, men ibland, nån gång då och då sådär, så behöver jag vara ensam. Göra det som faller mig in utan ansvar för andra. Därför övertalade jag både P och yngste sonen att det nog var en jättebra idé att de båda skulle åka iväg till MediaMarkt och Siba och Onoff för att kolla TV och PS3-priser tillsammans med äldste sonen. P blev stressad av att sonen inte ville och båda var missnöjda tills nya baddockan fick följa med och äldste sonen tog ansvar.

Nu sitter jag här och försöker vara ensam så mycket jag kan under de två timmar jag tror att de kommer vara borta. Två timmar? Jag behöver en helg!

Vad jag ska göra? Lätt fråga!

- Lyssna på musik

- Titta på TV och sticka

- Äta när och vad jag vill

- Läsa i bästa fåtöljen

- Småstäda på eget initiativ

- Promenera och komma hem och dricka te (gärna tillsammans med nån kompis)

Kort sagt - hinna njuta av att ha ett hem och veta att jag har en familj som kommer hem om en stund.