Nyårsafton

Medan min make, iklädd nån sorts mexikansk utstyrsel och skägg/mustasch i samma stil och vår son, som har på sig hjälm över sin färggladda (som han envisas att säga) kropp springer omkring i märkliga landskap och jagar kor (?) - vi talar LittleBigPlanet, don't worry ... - så planerar jag och mamma de sista detaljerna inför kvällens träff.

Vi börjar med champagne och små snittar. Därefter blir det sniglar som följs av räkor (tack för tipset, Kungsholmsbo!), lökpaj och sallad. Efterrätt har vi nog glömt bort, men om jag känner min mor rätt så finns det nog nåt att svepa ihop. Jag oroar mig inte särskilt, om man säger så. Tror vi blir mätta hur som helst.

Köpte raketer igår också. Jag var ute efter ett paket med olika färger på raketerna och hittade till sist rätt. Det heter "Himmlaspelet" med just den stavningen. Hade jag sett det från början hade jag eventuellt valt ett annat paket. Bara för att jag är snobbig :)

Nu visade det sig att just det här paketet ingick i nåt sorts erbjudande där en bomblåda följde med. HAHAHA! Mamma som sa "Inte så mycket fyrverkerier va?". Jaja. Jag hoppas att vi kan stå på baksidan av huset. Inte brinner väl skogen upp? Vi bestämde oss för att strunta i skumpa på tolvslaget. Nästa år ska bli bra ändå!

Så -

GOTT NYTT ÅR!

Hemma hos svärfar

Mälaren visar sig från den kalla sidan

Så vackert, så vackert

Titta, spela, äta

Madagaskar 2 - helt klart godkänd! Både jag och yngste sonen uppskattade den och skrattade på samma ställen!

Har även spelat lite LittleBigPlanet och därmed skapat en liten garnfigur med randig baddräkt, blått hår och hätta. Väldigt gullig!

Fick paket från AMERIKAT idag också. Tungt och härligt fyllt av Jellybeans, Hershey'sbitar och massor av Reese'sprodukter. Cars-tröja till lillebror och nåt till storebror också. Vi är så tacksamma och glada. Eller kanske till och med LYCKLIGA!

P kommer strax hem med thaimat. Hurra!

Trevligt värre med planering

Har just haft före detta maken med familj på middag. Det är så trevligt! Har videoskajpat med amerikasonen också. Han är så söt. Nej - så snygg! (Att han är min påverkar mig inte alls :)

Vi åt gott och hade det väldigt trevligt, som sagt, med gamla mannen. Hans fru och dotter tillför mycket de också. Äldste sonen åkte från oss tidigare än nån här hemma räknat med. Han tog chansen och åkte taxi med de andra. Svårt att säga nåt om. Och han kommer ju tillbaks.

Vi har försökt prata om resa till USA i sommar. Svårplanerat. Måste kolla om amerikasonen kan stanna några (eller tre) veckor i USA innan vi kommer idt kring 11/6 (hahaha - det är visst precis den torsdag vi kan tänka oss). Sen hoppas vi kunna bila från Nebraska till västkusten. Jag tänker mig Las Vegas till San Francisco och sen bara västkust med Napa Valley och Disney och hela paketet. Billiga förslag välkomnas!

Amerikason - kan du?

Roligt nästan jämt

Idag, mina vänner, har jag övat mig i att vara snäll. Det var inte lätt och jag misslyckades delvis, det är jag den första att erkänna.

Frågan är hur dum en person får och kan vara mot en utan att man reagerar. Frågan är varför någon är dum mot en över huvud taget. Varför frågar någon, när man tackar nej till att ta hem inlagd gurka och dito rödbetor eftersom man sällan äter husmanskost till vilket dessa inlagda grönsaker passar bäst, om man bara äter skit. Exakt vad ska man svara? Hade det kanske varit bättre att ta hem några burkar att ställa i kylskåpet till döddagar? Eller skulle vi kanske börja med läskigt inlagt till thaimat? Indiskt? Pasta? Grönsaker i ugn? Jag bara undrar om det är bättre att slänga bort inlagt i ättika så fort man kommer hem i stället för att vara ärlig och helt enkelt svara "Nej tack" efter fråga om man vill ha med sig burk på burk hem?

Undrar även hur det kommer sig att någon kan tro att anledningen till att jag får köldutslag är att jag aldrig är ute. Är det inte naturligare att fråga saker som "Hur kommer det sig? Hur länge har du haft det? Hur gör du för att få utslagen att försvinna?"

Nåja - personen som tror att vi äter skit och som misstänker att jag aldrig är utomhus, lider av nån sorts komplex som grundar sig i en tro att vara alla människors absoluta mittpunkt. Detta innebär att allt som inte är med en är emot en. Det är då man misstänker att nio stolar till tio personer är ett personligt angrepp. Det är då man tror att ett kalas som inte flyttas till ens fördel är en illa dold hatkampanj. Det är då livet blir besvärligt. Inte bara för en själv, utan också för andra.

Tyvärr handlar detta om en människa i 70-årsåldern och jag tror faktiskt inte att man kan lära en gammal hund att sitta. Jo, kanske. Men JAG tänker inte lära den här gamla hunden ett skit. Däremot antar jag att mina ångestattacker innan mötena med den förföljesemaniska återkommer tills nån av oss dör.

Det tackar vi särskilt för!

Nytt beroende

Jag spelar nu mer bara gratisspel på nätet. Och är beroende av detta

Det går inget vidare ...

Mätt som en plätt

Sådärja - nu har vi ätit igen. I två dagar.

Först hos Ps pappa. Gott, mört kött som legat och marinerats i vin en hel evighet. Men innan det så var det julklappsutdelning. Många fler klappar än nån av oss anat ...

Vaknade sent idag och kom inte från svärfar förrän efter det som skulle kunnat vara lunch, men som var en fikastund, vid halv fyra. MOT BARKARBY!!! Rearea.

Därefter raka vägen till trevlig släktmiddag med vansinnigt god mat. Vi blev erbjudna att ta med oss hem efteråt, men vi ska ju iväg i morgon igen så det var tyvärr inte läge. Alla kusiner där. De är så trevliga. Både de och deras föräldrar! 

Några av kusinerna har jag ingen vidare kontakt med och jag antar att det bara är så. Andra gillar jag desto bättre! Det var väldigt trevligt att träffa kusinen som nu mer bor i London och har en väldans bra tjej. Och hon som bor i Italien som är så otroligt vän och har en make som pratar svenska så det står härliga till. Och han har egentligen lärt sig den svenska han kan bara genom att vara här korta perioder under de senaste tio åren. Han konverserar bättre än många svenskar ...

Nu är alla pojkarna här hemma helt uppfyllda av vårt nya PS3 i vår nymöblerade lägenhet (!) Tjohoo!

Möblering

Vi kommer att köpa en ny TV. En stor en.

Vi måste nog göra nåt åt den nuvarande möbleringen och det blir rena rama dominoeffekten. En hylla dit som gör att en soffa måste flyttas dit som leder till att lampan där måste flyttas närmare här. Och så vidare. I alla oändlighet (det var en överdrift. SÅ stort bor vi inte.) Frågan är bara när den här ommöbleringen ska starta och utgångspunkten är de möbler vi har eller om nytt ska införskaffas.

Det är inte bara vardagsrummet som ska ansiktslyftas - eller vad det kan kallas när vi ska ställa in ett stort mörkt hål (nya skärmen) mitt i rummet, det här bävar jag faktiskt för! - när amerikasonen kommer hem så har de stora pojkarnas pappa tvingats flytta från nya, stora lägenheten till en betydligt mindre på grund av byggslarv i den stora. Även vi bor egentligen för litet, pojkarna har aldrig haft varsitt rum hos mig. Anyway. Igår kom vi på att en bäddsoffa á la 70-tal kanske är lösningen. En sån där man drar ut en extra säng underifrån så man genom lätt arbete plötsligt har två bäddar. Svårt att hitta en sån. Googlar man så kommer jag till uthyrningslägenheter på semesterorter och Blocket.

Inte undra på att inget händer på möbleringsfronten ...

Home alone, part ...?

Det fanns en tid i livet som jag kan se tillbaks på ganska sorgset. Det var när jag hade helger utan pojkarna (de som idag är tonåringar) och jag var själv, nej, ensam på helgerna. Allt gjordes liksom på egen hand. Frukost. Lunch. Middag. Och jag längtade hela tiden efter barnen.

Nu önskar jag att de där helgerna som var så hade kunnat spridas ut över livet. Jag skulle gärna välja till när också.

Jag är i allra högsta grad ett flockdjur, men ibland, nån gång då och då sådär, så behöver jag vara ensam. Göra det som faller mig in utan ansvar för andra. Därför övertalade jag både P och yngste sonen att det nog var en jättebra idé att de båda skulle åka iväg till MediaMarkt och Siba och Onoff för att kolla TV och PS3-priser tillsammans med äldste sonen. P blev stressad av att sonen inte ville och båda var missnöjda tills nya baddockan fick följa med och äldste sonen tog ansvar.

Nu sitter jag här och försöker vara ensam så mycket jag kan under de två timmar jag tror att de kommer vara borta. Två timmar? Jag behöver en helg!

Vad jag ska göra? Lätt fråga!

- Lyssna på musik

- Titta på TV och sticka

- Äta när och vad jag vill

- Läsa i bästa fåtöljen

- Småstäda på eget initiativ

- Promenera och komma hem och dricka te (gärna tillsammans med nån kompis)

Kort sagt - hinna njuta av att ha ett hem och veta att jag har en familj som kommer hem om en stund. 

HO-HO-HO

Tomten har varit hos oss. Två gånger. Den ena gången träffades vi inte, men saker fanns i socka på yngste sonens dörr. Andra gången missade jag hela besöket eftersom jag var tvungen att gå och kompletteringshandla.

Yngste sonen är besviken för att tomten aldrig kom. Eh? Men det var ju en tomte hos oss. Nu är det ju så att barn är oerhört lojala och om vi tror att tomten var här så tror vår son det också. Även om han är ganska säker på att tomten var och handlade i samma veva som jag var det.

Han är hur som helst väldigt glad för sin nya, vaniljdoftande baddocka och halsbandet med fotboll i silver uppskattades också mycket.

Jag har fått ett väldigt fint halssmycke från Designtorget. Fick även skivor som jag ska lyssna koncentrerat på i morgon. Och ett bordsstativ till min kamera :) Nu ska här macrofotas! Ändå mer ... (undrar förresten om det stavas makro?)

Jag är så glad!

Har Skypat med amerikasonen också. Videoskype. Det spädde på längtan men gjorde julaftonen fullkomlig!

tjo-ho-ho

Skräck i tvättstugan

För att komma till tvättstugan måste man passera en lång korridor. Ibland skrämmer jag upp mig med inre bilder där. Tänker på följande:

Slutscenen, på kyrkogården, i skräckfilmen Carrie.

http://www.youtube.com/watch?v=HmS29HNc5fI

(som är så läskigt att jag inte ens vågar se det eller ha med själva klippet upplagt här. Det räcker med musiken i en nanosekund så skälver jag av rädsla. Ibland tror jag att Bob ska dyka upp som spegelbild - I will see Bloody Mary? Släng dig i väggen. HUUUU!)

Exorcisten. (Är på håll släkt med Max von Sydow och undrar hur jag skulle reagera om han ringde på dörren en sen kväll ...)

Om jag inte hade sett de här sakerna - vad hade jag då varit rädd för?

Undrar några saker -

Hur hallucinerar människor som bor i djungeln?

Varifrån kommer läskiga saker? Varför tycker vi att vissa saker är läskiga?

Hurra - tiden är inne för ännu en tur till tvättstugan. Heja! Nu är jag inte rädd alls. Not.

Mer musik

Jo - jag undrar så om (och hoppas att) jag ska få musik i julklapp.

Jag önskar mig:

Elliott Smith

Per Gessle

Fibes, oh Fibes (som spelar med Veronica Maggio på Cirkus 27/3. Det skulle jag vilja se. Tillsammans med 800 andra 20-åringar? Äsch - jag är ändå i Bryssel då. Satan!)

Titiyo

Britney Spears (JO! Det är sant!)

Det jag inte får ska jag nog köpa för mina 300 spänn vi fick i kulklapp från jobbet! Det är ju nu under julen jag kommer att ha tid att lyssna!

Dessutom skulle det vara LYCKA om amerikasonens paket kom idag. Vi får väl se. I annat fall blir det extrajul en annan dag!

Dan före dopparedan

Bråda dagar.

Jag kommer på små klappar till make och den myndige sonen hela tiden. Små grejer, men ändå. Tänkte försöka få med sönerna in mot Söder senare. Vid lunchtid. Ska köpa rökt te i Söderhallarna till mig också. 

Sen är det gran som ska införskaffas. Hoppas att P kan åka till Bauhaus för där säger de på TV-reklamen att en kungsgran kostar 159:-. Det känns prisvärt. (Ända tills man kommer dit och inser att det är en kungsgran i plast?)

P har dessutom sett till att vi ska tvätta i kväll. I morgon ska det vara skinande rent här hemma!

Mest spelade

Vi har ju begåvats med en son som sover tills han är utsövd. Idag betyder det till 10-tiden. Så jag tar tillfället i akt och utnyttjar den enda tid jag har att spendera på egen hand i lägenheten (annars är det ju alltid nån hemma. Och vaken ...)

Lyssnar på vår iTunesmusik.

Detta är de 25 mest spelade låtarna -

1. Good Day Sunshine - The Beatles

2. New Religion - Duran Duran

3. Voulez Vous - ABBA

4. Rehab - Amy Winehouse

5. Ordinary World - Duran Duran

6. Come Undone - Duran Duran

7. Ray Of Light - Madonna

8. Murder On The Dancefloor - Sophie Ellix-Bextor

9. Save A Prayer - Duran Duran

10. Sunday Bloody Sunday - U2

11. With A Little Help From My Friends - The Beatles

12. Svårt att säga nej - Bo Kaspers Orkester

13. Dancing Queen - ABBA

14. Martha My Dear - The Beatles

15. Make It Right - Christian Falk

16. Norwegian Wood - The Beatles

17. Hey Mr DJ - Per Gessle

18. Maxwell's Silver Hammer - The Beatles

19. Cuts Like A Knife - Bryan Adams (Eh? Måste P spela när jag inte är hemma ...)

20. Thorn In My Side - Eurythmics

21. Taxman - The Beatles

22. Ohh - I Like It - The Creeps (VA?)

23. The Right Thing - Simply Red (VA, igen. Inte kan väl iTunes ha koll på mest spelade blandkassettband -88???)

24. Hot Fudge - Robbie Williams

25. Put The Message In The Box - World Party

Intressant.

Real life

Vi åt japanskt idag. På restaurangen gör man sånt man förlorar poäng på i det där spelet jag spelade förut - det där man skulle tillaga sushi. Vi ringer och de säger att maten är klar om 20 minuter. Sen lagar de ändå till maten när man kommer. Det får man minuspoäng för i riktiga livet också.

Men deras tendon är god! Vi fortsätter gå dit.

Da shit

HA! Jag vann! Bowlingen alltså. Trots att två av medbowlarna hade hjälpmedel. Typ fuskade. Både hjälpställning att rulla ner 6-kilosklotet från och staket vid sidan av rullrännan. Nu var ju visserligen de här människornas medelålder 4,5 år. MEN ÄNDÅ! Min bror vann inte!

Klot och käglor

I morgon ska vi spela bowling. Min bror och hans dotter och jag och yngste sonen.

Det ska bli roligt!

AAAOOOOM

Jag är så trött på mig själv. Jag kan inte vara i NUET. Hela tiden är jag på väg nån annanstans. Jag blir galen. Det är väldigt oavslappnat att vara så. 

Hela dagen har jag längtat efter att få sätta mig ner och läsa den förbannade kvällstidningen. Och nu finns tid. Men då måste jag plötsligt titta på nåt som ändå finns inspelat på TV och sticka. Och spela lite spel på datorn. Kolla mail (får ju aldrig nåt som känns angeläget, så DET är verkligen onödigt). Jag fattar inte hur jag är funtad. Tänker att jag ska "spara" tidningsläsandet till ett annat tillfälle. I morgon när det är ljust ute, kanske? Varför? För jag vet ju precis hur det kommer bli: bilagan kommer ligga oläst hela veckan tills jag blir galen på att jag inte har "hunnit" läsa den. Så slänger jag den.

Jag är evigt rastlös. Sitter här och tvingar mig att spela taipei på ICA Kurirens hemsida, liksom mot min vilja. Jag blir stressad av att veta att jag borde läsa bilagan istället. Eller läsa boken jag håller på med. Eller titta på TV och sticka. I själva verket är ju alla dessa sysslor HELT JÄVLA MENINGSLÖSA. Alltså oviktiga.

Jag har avslappningsproblem. Slappa-aktiviteterna hopar sig så jag blir stressad. Detta är inte friskt.

Sista rycket

Tog en kortis på stan innan yogan. Sen var det dags för Grodan som skulle ge snygga ben. Jag undrar om man inte får snygga fingrar också - det gjorde ont i dem ... Om det är värk som gör en snygg så kommer även ryggen bli väldigt vacker. Jag tycker mycket om att ligga på mattan och vila. Det känns som jag sitter bra också. Lite fusk med en kudde under baken kanske - men man får det, säger pedagogiska lärarinnan.

Sen gick vi till NK. 

Kom hem med ytterligare några saker. Nu känns det som jag är ganska klar. Skönt!

Plan B

Ända tills P påminde mig om hur förra årets nyår var, hade jag en idé om hur nyårsaftonen skulle firas. Sen insåg jag att det nog inte var nån bra plan. I alla fall inte om man har en femåring med sig. Allt som har med buss/tunnelbana och nyår med raketer och barn som ingredienser begränsar, kan man väl säga.

Därför - inget firande  stan i år. Vi åker till pendeltågets slutstation och stannar över natten. Och det känns väldigt bra!

Nu slipper vi avsluta kvällen med att leta taxi eller tvinga oss in i nån raketstinn buss/tunnelbanevagn. Vi tar bilen dagen efter istället. Yngste sonens raketskräck utvecklas inte heller mer än nödvändigt.

Några dagar

Dagarna flyger fram. Jag förstår inte hur det går till. Kanske beror det på alla aktiviteter?

I fredags var jag hemma hos en dagismamma tillsammans med sex andra mammor. Vi drack vin och åt små tilltugg till klockan var strax efter midnatt. De är trevliga, de där morsorna.

Igår var vi i hembyn och träffade alla hel-, halv- och styvsyskon med familjer. Det var också trevligt! Fick väldigt goda kräftor, fiskade i Fjällsjöälven, till förrätt och sen var det älgköttbullar. Kom hem med bokpåse grande och julklappar till yngste sonen. Det kommer att bli fullt under granen!

Idag ska jag yoga på eftermiddagen. Det blir bra. 

Sen börjar det närma sig jul. Vi ska köpa gran också. Även om jag tycker att det känns sjukt att betala 300 spänn för en sketen gran. Jaja.

Blommor i fönstret

Nu har jag sju amaryllisar (fem blommar just nu!) och sex hyacinter. Det är underbart!

Nästa års julkort är kanske redan taget!

Jag önskar mig ett bordsstativ i julklapp. Har sagt det 300 gånger till P.

Bortskämt

Jag tycker att alla leverantörer ska se till att smörja sina arbetsgivare. Med julklappar! Elektroniska julkort drunknar i mängden.

Själv tillhör jag värsta sorten som leverantör - en sån som varken ger julklapp eller skickar julkort. Men jag bjuder på middag en gång om året! Nästa gång blir i februari.

Rollspel

Äldste sonen var hemma med den yngste medan vi roade oss. De har spelat rollspel "Mamma - den har 20 sidor och man ska döda fienden!" Åhå!? Det visade sig att det var tärningen som har 20 sidor. Och de hade haft det bra ihop över spelkorten. 

Underbart att den ena sonen lär den andre allt han kan :)

Bonus ikväll var att exmaken lämpade av sin dotter här också eftersom nåt oväntat jobb dök upp. Jag tror att alla involverade uppskattade det!

De små barnen tycker så mycket om sina äldre bröder. Och det är ömsesidigt, förstår jag. Som jag och min syster. Som jag hittade ytterligare en liten julklapp till idag. Jag hade ingen aning om att hon skulle få nåt överhuvudtaget ...

Champagneskölj, skön Schyffert och sjönära promenad

Plats: Cirkus

Tid: 20

Aktivitet: Schyfferts 90-tal

Vi träffade vännerna på Lilla Hasselbacken klockan 18 men vände i dörren eftersom stället kändes omysigt. Gick till Cirkus restaurang. Dyrt. Köpte chorizo för 25 spänn utanför istället. hahaha! Sen gick vi tillbaks in och drack skumpa! Så ska en slipsten dras!

Själva showen var riktigt bra. Han kan ju vara lite obehagligt oberäknelig, Schyffert. Nu fattar jag varför. Han förklarade det, liksom. 

Han har ett schysst kroppsspråk och en förmåga att imitera som jag inte visste om. Man tokskrattade inte särskilt mycket och i slutet var det väldigt (be)rörande. Kan man säga så? Det han sa berörde. Ja ...

Han är rolig, vuxen och klok. 

Showen skulle funka lika bra på radio egentligen. Det är texten som är det bästa. Trots att man inte skulle se det roliga kroppsspråket på radio.

Ja - sen promenerade vi till Slussen från Cirkus. Skönt!

En mycket bra kväll!  

Bättringsväg?

Idag efter middagen hade vi ett allvarligt samtal. P föreslog handlingsplan. Så diskuterade vi oss fram till nåt som vi båda tycker verkar bra. 

Vi tycker ju om varandra. Ska bara hitta tillbaks till det. Kanske tar det ett tag.

Känns i alla fall bra att jag inte behöver rymma eller flytta hemifrån.

Under samtalet blev jag ändå ledsen. Just då kom yngste sonen. Jag frågade honom "Vad ska man göra när nån är ledsen?", han svarade "Säga förlåt!". Jag menade ju trösta och sa det till honom (fast egentligen var det ju P jag pratade med.) Sonen klättrade upp i mitt knä och kramade mig men tyckte ändå att "pappa ska säga förlåt!!!".  Rart. (På svenska)

Tysta leken börjar NU

Det bor nåt grått i mig just nu. Hela insidan är täckt av ett stort avgasmoln. Det gör mig lealös och trött. Det ger mig hängande axlar och död blick.

Pratade med sonen igår. Vi älskar varandra. Väldigt, väldigt mycket. Jag var förtvivlad och det var han också. Det är bra nu.

Värre är det med P. Försökte prata igår. Alltså - jag pratar och han säger "vet inte" nån gång på direkta frågor. Jag vet inte heller. Och OM det är nåt jag vet så kan jag inte ensam känna till. Vi måste båda vara med på tåget. Just nu har jag ingen aning om tåget har gått och om i båda är med på det eller om en av oss står ensam kvar på perrongen.

Jag kan inte säga att det här är särskilt uppfriskande. Bara jobbigt. Jobbigt.

Yngste sonen har (mot sin vilja) följt med sin farmor och gudmor på nåt pysselevenemang.

P och jag håller käften. 

I natt drömde jag att jag satt i ett plan som störtade. Tre skäl till det - har just läst ut Erlend Loe-boken som till stora delar handlar om just plan som störtar, såg en snutt av en film i går kväll där ett plan kapades och till sist den uppenbara hemmakraschen. Intressant med drömmar. Och mardrömmar.

Olycka

Idag har jag fått veta att den jag är, är helt fel. Mitt självförtroende - ja, faktiskt min tro på det mesta - har fått stora skador. Jag vet inte om de går att reparera.

Det visar sig att två av dem som står mig närmast mår dåligt av mig. Den ena av mitt yttre, den andra av mitt inre. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

Den ende som tycks vara relativt nöjd är yngste sonen. Han älskar mig inifrån och ut. Eller tvärtom - det beror väl på hur man värderar saker. Samtidigt är det så att jag inte kan vara en bra mamma när jag mår piss.

Första infallet är att resa bort. Dra.

Jag vet inte hur jag ska göra nu. Bli nån annan vore bäst. Vet inte om jag är intresserad av det. 

Undrar mycket om de närstående vill det.

Jag börjar med att vara in i märgen olycklig. För allt.

Jävla skit!

HERREGUD!

Så gott!

Herregud!

Så mätt jag är!

I mål!

Som jag har längtat. Nu är det fredag! Helg! Snart är det jul!

Jag tror inte jag nånsin har längtat så här mycket efter att det ska bli helg. Det har känts som en fruktansvärt långt sprungen sträcka. Från måndag till fredag. Höll nästan på att ge upp (med blodsmak i munnen) i onsdags. Ville göra helg redan då. Försökte hitta nån krämpa nånstans men misslyckades och kunde inte bara vara hemma och lata mig tyckte jag.

Men nu - äntligen! Fredag kväll. Vi ska ha förrättsmiddag ikväll. Först sniglar och sen smördegspaket med trattkantarellstuvning. Menyn är komponerad av äldste sonen och mig.

Fredag är lycka!

Glänsande naglar

En engelsktalande nagelfixare var i Västermalmsgallerian. Hon pockade på uppmärksamhet och jag gjorde mig tillgänglig (jag mötte hennes blick och lyssnade på vad hon hade att erbjuda). Lät mig övertalas att låta henne fila lite på mina naglar. Det var en kloss med olika funktioner på de olika sidorna - en för allmän puts, en för ytterligare puts och en tredje "with real silk" för glans. Och som ringfingernageln sken! Sen var det nagelbandskräm och till sist handkräm.

Nu kunde jag få köpa alltihop för 350 kronor. "Njaee" sa jag. Hon undrade om jag tyckte det var för dyrt. "Hrrmm" sa jag. Och då sänkte hon raskt hela paketet till 250 kronor. Nu ville jag gå. Tack, tack, hej, hej. Då blev hon arg. Eller typ väldigt irriterad i alla fall. Jag visste ju att det skulle bli så.

Nu kommer det ta lika lång tid att bearbeta denna främmande människas ilska som det tog med Albin, 5 år på dagis tillrättavisning angående yngste sonens selektiva (men diskreta) urval av kompisar till 5-årskalaset. (Albin var inte bjuden. Han är ytterst perifer i sonens vänkrets.) "Man måste bjuda alla! De som inte blir bjudna kan bli avundsjuka annars!" sa Albin. "Nej, det behöver man inte" sa jag. Då svarade han "Tycker du ja". Sen ältade jag den här lilla människans kommentar i två dagar. Det var så jobbigt. Kanske måste vi bjuda Albin på tårta nu? Och alla de andra barnen också? Får pojken månne men för livet. Kalaspsykos?

Och nagelkvinnan kanske tror att jag ska komma i morgon med alla mina kompisar och vilja köpa de där seten för 250 spänn istället för 350. Hon kommer att gå back.

Jag hatar när folk ska hålla på och ge en dåligt samvete så där. 

God Jul Nagelkvinna! God Jul Albin! (Är vi vänner nu?)

Om att göra nåt av sitt liv

Äldste sonen oroar sig för mitt spelande på nätet. Snurra hjul, snurra hjul.

Igår sa han "Men mamma? Har du inget vettigare att göra? Läs en bok!" Idag efter jobbet hade jag ändå några ärenden av julklappskaraktär i Västermalmsgallerian och gick förbi PocketShop. Kom därifrån med fyra nya böcker. Så nu ska här läsas!

Böckerna jag valde var i dessa (i den ordning jag plockade dem med mig):

Norwegian Wood av Haruki Murakami

Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones

Gör vad du vill av Erlend Loe

och

Medmänniskor av Stefan Einhorn 

Nu har jag fyra nya stämplar i mitt PocketShophäfte som jag ska lägga över i reseplånboken där jag har ett annat häfte med tre stämplar. Håhåjaja.

Undrar vilken bok jag ska läsa först? Erlend Loe, tror jag.

Så läggs dag till annan

Jag har tyvärr ingenting att skriva om.

INGENTING.

Utveckling på dagis

Vi var på utvecklingssamtal på dagis idag. Man tycker att sonen är både trevlig, trygg och klok. Det blir vi glada att höra! De sa inget om att han är väldigt söt - hur ska vi tolka det?

Inför samtalet med föräldrarna har barnen intervjuats.

"Vad tycker du att du är bra på?"
Lång paus. Sen svaret ... "Att stå på ett ben!"
Det är nåt för ett framtida CV! Kanske till och med utan tilläggen "Spela fotboll, spela spel och räkna."

Frågan "Vad tycker du att du har lärt dig?"
fick svaret "Att man håller balansen bättre om man sträcker ut armarna."

Jag önskar jag kunde svara på samma sätt när jag har utvecklingssamtal på arbetet!

Julbestyr

Okej - årets julkort är snart färdigskrivna. Har kanske fem kvar. Totalt 35 eller så. Årets motiv är olika sorters mycket röda blommor. Fotograferade av mig. Macro såklart.

Stackars Britney

Såg en film om Britney Spears igår. Jag tycker faktiskt synd om henne. Förstår verkligen att hon fick psykbryt. Synd bara att det inte riktigt blev som hon önskade - att hon skulle få mindre uppmärksamhet. Hon tänkte helt enkelt fel. Jättefel.

Madonna satt bredvid henne under en del av programmet. Madonna ser läskig ut och jag tror jag vet varför. Hon är 50 år och står inte ut med att det syns, så nu har hon låtit rätta till sitt yttre litegrann. Nästan omärkligt, men inte helt. Det är nåt med skinnet över kindknotorna.

Tänk om det står 50 paparazzis utanför porten i morgon. Som följer efter mig till bussen och sen ner i tunnelbanan och sen väntar tills jag äter lunch och fotar medan jag äter sallad nånstans. Hahaha. Mycket nöje. Det skulle faktiskt nästan vara ändå mer komiskt med en ensam fotograf. Då skulle det helt plötsligt bli lite mer dokumentär av det hela. "Här står hon och väntar på perrongen. Snart kommer tåget. Idag heter vagnen Jerry." Fyfan vilka trista bilder det skulle bli.

Dagens sista bild får bli familjen i sängen med sonen i mitten och P som tittar på TV på ena sidan och mig som har öronproppar och täcket upp till näsan på den andra. Tjohoo!

Segsöndag

Sitter och knaprar på ett väldigt gott päron. Köpte det när jag var och handlade tidigare idag. Ett Alexanderpäron. Den godaste sorten! Jag tycker inte om mjuka päron. Slaskigt! Men gråpäron och Alexander, dem gillar jag!

Dagen har gått i sakta mak, kan man säga. Inget särskilt har hänt.

Femårskalas på Andy's (igen) gjorde att P och jag fick äta lunch på tu man hand, vilket vi borde göra oftare. Umgås bara vi är bra! Men - vi har lite olika intressen så vi delade upp oss i köpkvarteret och jag styrde kosan mot silver och ljus och böcker, medan P gick raka vägen till plattTVavdelningarna i diverse affärer för sånt.

Sen åkte vi och hade yoga hos bakis lärare. Sonen lekte med sambon till läraren och tyckte det var så bra så.

Jag känner mig frustrerad och lite irriterad och undrar om yogan mot sånt först rensar ut för frid efteråt?

Julmarknad à la Konstfack

Yngste sonen, hans godispåse och jag stod i kö en halvtimma för att ens komma in på årets julmarknad. Som tur var finns det saker som är BRA därinne. Men en hel del skit också. Ibland undrar jag hur de som ställer ut ska orka se tillbaks på 2008 års julmarknad för att inse hur de kastade bort sina studier på att skitnödigt slarva genom att fånigt försöka provocera.

En del är ju såklart begåvade. På olika sätt. Nån är smart när den gör sånt som han eller hon förstår ska sälja. Handdukar med diskande Persbrandt, Strindberg eller Guillou är en typisk sån grej. Klart det säljer, skitsamma om det är bestående och/eller nydanande konst eller inte. Andra är BRA!

Jag hittade några grejer jag gillar.

You are here av Daniel Mencák. Han har en humor som faller mig helt i smaken!

Så köpte jag ett ramat grafiskt blad med två luftballonger av Katarina Divander som lustigt nog tycks jobba ihop med Ubavka Marinkovic i Haninge. Och henne har jag två andra bilder av sen tidigare!

Nån glasgrej, en keramiksak och några silverarbeten gillade jag också. Men köpte inte.

Så - nu har jag tyckt!

Ett förtydligande

Ja, bilderna nedan är alltså tagna av mig. Tidigare idag. Fast nu är det igår.

Däääh!

Tidigare idag

Fick med mig några fina påsar hem från Paris. För efter mötet tog jag Metron och landade på Champs Elysée efter att ha susat förbi Eiffeltornet i närbild.

Så kom jag upp vid Triumfbågen.

Gick gatan, eller ska jag kanske säga boulevarden, fram och kom till Peugeothallen där jag kollade designade bilar en stund. Köpte liten bil till en liten kille jag känner. Bilen levererades i snyggsnygg påse. 

Sephora har underbara badskum. Nu äger jag fyra små, flygvänliga 50 ml-flaskor i dofter man blir yr av. Ganska snygg påse. 

Disneybutiken har ju mest roliga påsar. Jag bad om några extra till tre par reastrumpor (ett par till P med Tigger på. Väldigt fina! Det tyckte han också. Fast jag ska slå in dem ...) och sju kallingar med Cars-tryck till den där bilintresserade pojken också.

GAP - blå påse i tunn plast med fiffigt stängningssnöre. I påsen la den snälla expediten ett nytt nattlinne till undertecknad. När P och jag var i USA var vi på en outlet där jag köpte ett nattlinne och ett par mysbyxor i ett fantastiskt material. Bomull, heter det. Fast det här är mjukt. Alltså mjjjjjuuuukt.  Jag ångrar bittert att jag inte köpte fler när jag ändå var i gång. men nu är jag gladare igen. För nu HAR jag köpt i alla fall ett till!

Efter dessa inköp tog det en timma att ta sig till svägerskan som man inte visste om hon var hemma eftersom hon inte svarade när P ringde. Svettig kom jag till adressen och kunde lyckligtvis ta mig in med andra som kunde portkoden. Ringde på dörren och visst var de hemma. Flera stycken. Men svägerskan var nyvaken. Tröttsamt (tyckte kanske hon också), men inte fan ville jag bära hem de där braiga julklapparna från Sverige igen. Efter att inte ha fått nåt att dricka tog jag alltså bussen. 

På väg till transporten gick jag förbi Operan och sen åkte jag förbi julskyltat Lafayette.

Nu är jag hemma.

Så här är det - Jag älskar Paris!

På arbetet :)

Au revoir!

Med nöd och näppe lyckades arbetskamraten och jag hinna till finadressen där jazzmusikern bodde. Högst upp i vindsvåning (såklart) blev vi bjudna på vatten och sen var det dags. Nu skulle han visa oss lite av det han kan. Spela bara på vita tangenterna så blev det klassiskt. Bara på svarta - asiatiskt. Spela som hans favoriter; Thelonious Monk, Bill Evans och Oscar Petersen. Så fick vi signerad CD med oss hem. Jag valde den bästa. Tror jag. Hoppas jag.

Sen fick vi champagne och gåslever och annat smask. Och ranglade upp för en smal trappa till lägenhetens pärla (eller? Vad vet jag. Vi höll till i vardagsrummet - de andra rummen, som jag antar fanns, fick vi inte beträda.) Balkongen med stort B. Utsikt över HELA Paris. Sevärdheterna lyste upp Parisnatten och det var alldeles, alldeles underbart!

Sen promenerade vi, alla 15, till en restaurang som var bra. Och - det är konstigt - men vi såg genast att servitrisen var svenska. Även om hon inte gav sig till känna förrän när vi skulle gå mot shuttlebussen som tog oss till hotellet där jag fick lägga ytterligare en natt till dem som redan berättigar till silverkort!

Jag - en lyxkvinna!

Hallå-å? Missade en liten detalj. Jag har suttit i möte idag också. 9-13. Avslutades med hotellunch. Tre rätter. Vin.

Mötet var bra.

Rida på en gris?

I morgon äter jag middag i Paris. Det känns trevligt! Får se om jag hinner träffa svägerskan med familj också - det är svårt att få tag i dem. De är väl i Tunisien eller på Malta eller nån annanstans. De brukar resa åt helsefyr oftare än andra.

Nåja.

Nu ska jag packa. Det är bara det att jag inte har så mycket att ta med mig ... Kanske kan jag fylla väskan på hemvägen :)

Packningen kommer att lukta gott av nybakta pepparkakor, det är nämligen vad yngste sonen och jag har ägnat kvällen åt. De där formarna som ser ut som Pippi, Herr Nilsson och Lilla gubben rekommenderas ICKE. Hela gänget har blivit lemlästat. En arm borta här, ett ben där. Stackarna. Några blev brännskadade också. Jaja - det går nog ner om det kniper ...

Tacka vet jag bocken och grisen och hjärtat! Men vi har ingen stjärna. Det borde vi ha!

Hej! Det är jag ...

... som är speldjävulen.

Det är helt galet! Man kan sitta hur länge som helst och titta på de där hjulen som snurrar runt. Igår satte jag in minimisumman 50 dollar och nu har jag 270. Men VAR är jackpotten? Den där som gör att jag aldrig nånsin måste gå till jobbet igen. Om jag inte vill.

Idag är jag visserligen inte heller på arbetet - jag är sjyyyk. Kli i halsen och allmänt virusig eller nåt. 

Aha - jag har såklart smittat hela det amerikanska spelsystemetmed mitt virus - det är därför jag vinner hela tiden. För inte är det väl otur i kärlek jag har?

Snart ska jag äta lunch - potatisen kokar och jag ska göra potatismos till köttbullarna.

Vänta ett tag ...

Enarmade banditer.

Krasslig.

Skrock.

Husmanskost.

Tänkte ju sticka vid TVn sen också.

Med 43-årsdagen kom tanten! 

Jag ber om ursäkt.

Vimsig

Idag har jag haft en krypande känsla i kroppen. Det har killat febrigt längs ryggen och jag har känt mig allmänt sjuk. Modstulen med hängande ögon (jaja, du fattar).

Kom hem och sov en stund medan sonen lekte med sina nya pysselsaker. Sen kom P och hade med sig japanskt.

Sen har jag tittat på TV hela kvällen. "Mannen som talar med hundar", "Första, andra tredje" och nåt annat genialt program. Det där med han Richard som var på Bingolotto förut. Just nu är det CSI. (Fast han med hundarna är fascinerande på riktigt. Och CSI är bra!)

Jag känner mig fortfarande hängig. Hoppas att jag inte blir sjukare till på torsdag då det bär av till Paris. Jag ska ju hem till den kände jazzmusikern Antoine Hervé, minsann. Gå på "class" i hans vardagsrum.

Vem är Antoine Hervé?