Stress

Saker som stressar mig just nu:

- Vill åka till Paris men vet inte om P har lust. Han säger inget och jag har frågat så många gånger att jag snart lessnar.
- Italienresan i sommar.
- Att jag inte pensionssparar privat.
- Att jag umgås för lite med mellansonen.
- Att en jobbgrej är försenad vilket i allra högsta grad påverkar en mässa jag är ansvarig för.
- Att jag inte har förberett ett internt jobbmöte som äger rum i morgon. Och att jag VET att ingen annan har gjort det heller. Först tjatar vi om att ha det här mötet och sen när det väl blir av så är ingen engagerad.
- Att jag inte vet hur jag ska få till en fredag- eller lördagkväll hemma själv. För om jag inte är med när P är nån annanstans (hos sina föräldrar) så kommer de undra om nåt är galet mellan mig och P eller om jag inte gillar dem. Dessutom är jag inte säker på att jag vill vara hemma själv på natten. Det är mest en hel dag hemma jag behöver. Såsa runt och göra sånt som faller mig in. Utan att vara sjuk. Och jag vet att om jag är ledig en sketen tisdag så kommer jag inte kunna ta det lugnt. Då kommer jag åka till stan och boka in 12 aktiviteter och komma hem utmattad.
- Att jag har kompisar som jag inte har tid att träffa.
- Att jag är rädd för att prata med en ekonomiskt sinnad person om min enskilda firma. Jag tror inte att jag kommer fatta vad han/hon pratar om och jag är rädd att bli lurad.
- Att jag inte kan köra bil och därför måste be P om att köra mig till Zätas handelsträdgård för att få hem en ny syrén och andra balkongväxter. P är inte road och det är tråkigt tycker jag.
- Att jag skulle vilja få tid med P att spela golf. Eller i alla fall slå på nån range.
- Att jag skulle vilja träna men då slösar jag bort ensamtid som jag vill göra annat på. Typ sånt som är raka motsatsen till att träna - träffa kompisar och dricka vin och fika.
- Att det är så svårt att få barnvakt.
- Att en annan grej på jobbet som kräver deltagande från 150 personer kommer gå åt skogen eftersom bara en tredjedel har anmält sig hittills.
- Att folk på arbetet grälar.
- Att jag har en chef som är misslyckad. Både som chef och människa. OJ!
- Att jag inte vet om jag ska skicka presenter till amerikasonens familj eftersom han inte hör av sig och berättar om eller vad som ska skickas.
- Att det står en liten barngungstol från sekelskiftet i klädkammaren som borde renoveras och jag vet inte var jag ska vända mig. Som den står nu så kommer den garanterat gå sönder ändå mer.
- Att vi har en massa hål i vardagsrumsväggarna och en massa tavlor på golvet och borde måla om innan vi gör nya hål till tavlorna.
- Att ett hjul på yngste sonens Blixtenbil oåterkalleligen har ramlat av.
- Att det kommer bli trångt som satan när äldste sonen kommer hem. Både här och hos hans pappa. Jag vill inte att de äldsta barenen ska känna att de inte vill komma samtidigt bara för att de måste dela rum då. Jag vill ha båda hos mig. Alltid.
- Att yngste sonen slog i huvudet och fick en komiskt stor bula i pannan och sen klagade på att det killade på knäna och trodde att han hade feber.
- Att P och jag aldrig tar oss tid att göra saker på tu man hand. Utom fotboll. Då pratar man inte. Då vrålar man. Tack och lov inte åt varandra.
- Att jag undrar om jag vill jobba på nuvarande arbetsplatsen jämt. Eller om jag skulle våga dra därifrån efter att ha sagt några sanningens ord till rätt personer. Och sen satsa på enskilda firmans verksamhet och ha ett (annat) hjärndött arbete vid sidan om. Sluta tidigt varje dag och åka till Naturhistoriska och Moderna och Nationalmuseum med yngste sonen. Träna klockan 10 på förmiddagen och promenera och cykla hela dagarna. Äta lunch på nyttiga ställen med alla människor jag aldrig hinner träffa annars och resa bort med P.


Nu fick jag ont i huvudet.